Feel in the Blogg

Först av allt detta! Vad är då detta för en skräphög??
Jo, det är innehållet i min handväska!!

När jag skulle fara till bilverkstan tänkte jag att nu får det vara nog! Släpa runt på en så tung väska! Jag vägde den och gissa! 2,6 kg släpade jag runt på! Och innehållet ses här ovan!
För visst måste man ha paraply, medicin, korkskruv, kamera, mobiltelefon, tändstickor, näsdukar, halstabletter, anteckningsbok, pennor mm mm i väskan – eller??

Jag bestämde mig för att rensa! Törs jag säga att det mesta blev kvar… Min väska blev bara knappt en halvkilo lättare…

Men det kan kanske vara bra att ha en tung handväska som vapen när man passerar Vasastan i Arboga som mer och mer liknar ett slumområde. Vad är det som blommar där i häcken? Jo, en kundvagn! 🙁

Två katter träffade vi på där vi gick. En nyfiken och glad! Ville gärna kela och bli klappad. Kompisen var mera skygg där bland högt gräs och bråte.
Men så det ser ut i denna rätt centrala del av Arboga! Som dessutom ligger vid en av infarterna till stan. Väldigt tråkigt, måste jag säga.

 Ändå försöker man – liksom för att släta över resten kanske. Rundeln i korset Köpingsvägen/Stureleden/Engelbrektsgatan/Hamrevägen är fylld av vackra blommor i alla färger.

Men Arboga kommun har mer att fundera på. Rikets sal försvinner ju från Arboga. Eller ja, Rikets sal blir väl kvar men utan vittnena. Jehovas vittnen flyttar ju sitt huvudkontor till Danmark.
  Vad ska kommunen göra med 22000 kvadratmeter lokal!? Meterna är fördelade på kontor, bostäder, församlingssalar och lager. Tomten utgör 12 hektar!
 Bloggaren såg på Facebook att en del ur det styrande laget i kommunen funderar på om inte området med adressen Vinbäcksleden 15 skulle kunna bli äldreboende inom kommunen!? Låter ju som en alldeles utmärkt idé! 🙂

Tyvärr verkar det helt omöjligt att hitta ett enda foto över hur området ser ut hos vittnena uppe vid Vinbäcken. Det vore kul att se och fantisera lite. Bloggaren själv skulle inte ha något emot att bli ompysslad där när orken tryter på ålderns höst.

Namnsdagsdags! Grattis Jon och Jonna! 
Jonna för mig är bl a en politikervän ur den blågröna samverkan som Arboga har.

Och Jon väcker alldeles speciella känslor inom bloggaren! SpelmansJon!!
Ur filmen ”Driver dagg, faller regn” från 1946. Filmen är byggd på Margit Söderholms roman och huvudrollerna innehades av Alf Kjellin och Mai Zetterling.

Den här affischen sitter ovanför fåret Frank i mitt alldeles egna rum!

Det är en gammaldags superromantisk film som jag älskar! Om storbondens Marit som ska giftas bort med grannbondens son för att bilda ett bra parti. Och hur Jon, som spelar fiol nere vid forsen, får Marit att glömma allt för bara honom.
I filmen sjunger Marit visan ”Driver dagg, faller regn” men det är inte Mai Zetterlings röst. Hon dubbades av Mona Ekman. Så här går visan, klippt ur sidan ”Lajv Norrland”:

Herr Olof han rider att möta sin brud
långt borta i främmande land
skön Jungfrun hon sömmar en gyllene skrud
hon väver de skira gullband.

När hösten är kommen skall brudkransen viras
och Olof sitt bröllop med Jungfrun ska fira
men framtiden ligger i Herranoms hägn;
driver dagg, faller regn.

Herr Olof tar tygeln, han håller sin häst
förhäxad mot älven han ser
ty Älvkungen där för sin dotter en fest
på stranden i skymningen ger.

Herr Olof tar av sig sin hjälm och sitt pansar
han bjuder upp Älvkungens dotter, de dansar
Gud tage den djärve Herr Olof i hägn;
driver dagg, faller regn.

Herr Olof och Älvkungens dotter de drar
långt fjärran att reda sitt bo.
Den Lede stod redo att riddaren ta
som bjudit en älva sin tro.

Men hon var skön Jungfrun han red för att vinna
och Olof var riddaren hon längtat att finna
och kärleken håller dem tryggt i sitt hägn;
driver dagg, faller regn

Läs mer om handlingen HÄR på Wikipedia.

Fler gamla filmaffischer!

Åååh, så romantiskt! Bloggaren suckar djupt och drömmer sig bort… Vi ses igen imorgon…

Ja, en riktig rysare tycker bloggaren att det är att kolla in det coola folket när de minglar loss! DN Söndag handlar om det när skribenten Claes Britton låter oss titta in bland modeller, wannabes och en och annan minister på party! 

 Jag känner hetsjakten på bästa out-fit, snurrsnurret i skallen av för många drinkar och erfar kopparslagarna dan därpå när baksmällan slår till. (Usch, partypinglans vita tunga tyder på torsk – candida, en svamp. Äckligt!)

Jag ryser – av välbehag över att sitta där vid köksbordet i småstan och slippa allt detta. Slippa ingå i kampen och striden om att synas bäst och värst på vilka villkor som helst.
Jag är fullkomligt nöjd med att vara en doldis som ingen Bindefeldt  i världen skulle vilja ha med på fest.
Så nöjd med att likt tjuren Ferdinand lunka runt hemma i trädgården och bara njuta av blommorna!
Doften av luktärt slår alla parfymer i världen! Att sen bjuda familjen på kantarellstuvad filé långt, långt från Stureplan är en riktig höjdare!

Men det fanns annat i DN Söndag också – om resor till exempel. Bloggaren älskar sitt hem och småstan men kan mer än gärna tänka sig små utflykter då och då. Kanske för att konstatera att ”borta bra men hemma bäst”! 😉
I DN Söndag igår kändes New Orleans faktiskt lite lockande. Men det är långt dit och bloggaren har en hel rad utflyktsmål att bocka av före från önskelistan – bara inom Sverige. Sen står drömmen om Krakow fortfarande kvar högt upp på listan! När ska den resan bli av…

Resor och vykort hör ihop för bloggaren! Jag älskar att få vykort och jag älskar lika mycket att skicka till andra! Så de här häftiga frimärkena som gavs ut förra veckan tänker bloggaren införskaffa! Lovisa Burfitt har designat frimärken med namnet ”Skriv!” på häftet. Svenskan bor numera i Paris och illustrerar bland annat för Vogue och Elle, kan man läsa.
SÅ skönt att det inte längre bara är kungen på våra frimärken!

Appar för hälsans skull görs det reklam för i DN Söndag också. Tyvärr finns det ingen länk till DN Söndag. Inte ännu i alla fall. DN hittar du HÄR!

En skojig reklambild från Pantamera avslutar mina funderingar kring DN Söndag. Visst är den kul! 😀

Panta mera!!

Namnsdag är det idag också! Bernhard och Bernt står det i almanackan för 20 augusti. Bernt först –  Bernt Larsson var en fantastisk lärare i matematik jag hade en gång på Gäddgårdsskolan. Då ska ni veta att matte var mitt sämsta ämne – så bra var alltså Bernt att jag minns honom med glädje ändå!
Det som poppar upp i mitt huvud vad gäller Bernhard är Sankt Bernhardshund! Och då förstås på det här paret! Tjorven och Båtsman på Saltkråkan! 🙂

Men Sankt Bernhardshunden har en lång historia från klosterhärbärget vid Sankt Bernhardspasset i de Schweiziska alperna. Dagens hundras är långt ifrån den räddningshund som ursprunget var och du kan läsa mera HÄR på Wikipedia om jycken med kaggen runt halsen! Ni minns väl Owe Thörnqvists ”Alptoppens ros”!! Här en del av texten:

”…Då slank genom dörren en Sankt Bernardshund,
och efter slank Sankt Bernhard själv om en stund.
Där satt dom och hångla´ och drack Eau de Vie,
och jycken med kaggen om halsen slog i…”

Hela texten finns HÄR! Hela låten kan ni lyssna på HÄR! 😀

Grattis Bernhard och Bernt!

Njut dagen!

Franciskus av Assisi, den helige Franciskus, var en italiensk predikant. Franciskus avbildas ofta tillsammans med djur och fåglar – och som här ovan  med en varg.
På Wikipedia läser jag följande om den helige Franciskus, citat:

”Franciskus natursyn präglades av att han såg Guds skapelse i den; fastän han periodvis levde som eremit var inte naturen en flykt från verkligheten, utan en plats där Guds kärlek manifesterades.
Detsamma förhållningssätt hade han till människor och djur. En ofta anförd legend ur Franciskus liv är när han utanför Spoleto predikade för fåglar. Fåglarna skall ha låtit honom röra vid dem och bli välsignade. Vid andra tillfällen skall han ha talat till fåglar; de verkade lyssna och tystnade när han bad dem detta.
Det förekommer flera legender om hur andra sorters djur tydde sig till honom. Människor som såg detta började betrakta honom som en helig man, och sökte sig till honom för att få vidröra hans kläder. Även föremål han själv vidrört tillskrevs helande krafter.
I Fioretti di San Francesco berättas att Franciskus omvände en våldsam varg, som efter Franciskus predikan lade tassen i hans hand och blev hans följeslagare som munk. Vargen avled efter två trogna år.”

Jag är anhängare av Facebook och där cirkulerar en mängd bilder och mer eller mindre visa ord. En del handlar om djur – uttryck som att ”riktig män är snälla mot djur” och liknande.
I mina föräldrars sommarstugan finns en bild uppsatt som säger: ”Dom som är elaka mot djur är inga riktiga människor”.

Som tur är finns det massor av ”riktiga människor”! Just idag tänker jag särskilt på Kattvännerna i Köping och den här kissen: I januari förra året ringde en förtvivlad kvinna till mig och var orolig över en hemlös katt. Hennes barn hade gett den namnet Gunnar. Jag hämtade Gunnar och två nätter låg han under min säng. Smutsig, hungrig och skadad. Sen fick han plats hos de underbara Kattvännerna i Köping!
Där blev han ompysslad, fick mat och en veterinär behandlade honom – men mest av allt fick han kärlek, massor av kärlek! Så väl unnat denna snälla, fina katt!

Här om dagen kom ett meddelande från Tarja hos Kattvännerna i Köping. Hon ville berätta att nu hade Gunnar fått ett eget hem! Han hade fått flytta till en egen familj där han kommer att bli älskad. En riktig solskenshistoria alltså!

Så även om det inte är 4 oktober idag – så vill jag lyfta fram Franciskus av Assisi som värnade om djur! 4 oktober helgonförklarades Franciskus, dagen efter sin död som inträffade 3 oktober 1226. 4 oktober har världen runt valts till Djurens dag! Glöm kanelbullar eller den s k 4 oktober-rörelsen! Djur är mycket viktigare – för de som är snälla mot djur de är riktiga människor!

Stöd Kattvännerna i Köping genom att gå in HÄR! Stöd också en annan förening i Västmanland som sliter hårt – nämligen Djurskyddet Huskatten i Västerås! Klicka HÄR för Huskatten!
Båda föreningarna ingår i Djurskyddet Sverige. Gå in HÄR så kan du läsa om Djurskyddet Sverige och stötta andra föreningar över landet.

Och som av en händelse har den här figuren namnsdag idag: Jag talar om katten som står på lådan – Måns, eller ”Elake Måns” som Gösta Knutsson kallar honom i sina böcker om Pelle Svanslös.
Men jag tror inte alls att Måns var elak! Han var förmodligen en utschasad sommarkatt som försökte klara livhanken ändå där i Uppsala. Som så många andra katter nu när sommaren går mot höst…

Var en riktig människa! Var snäll mot djur!

  Måns men också Magnus har namnsdag idag. Jag känner flera Magnus och en av dom är en snäll kille som jobbar på bilverkstad i Arboga. GRATTIS MÅNS och MAGNUS!

  När vi ändå är inne på ämnet katter och en del svanslösa sådana – vill jag visa en kattras som mina barn såg i Japan när de var där: Japaneese Bobtail, kallas rasen. Läs mer om Japans svanslösa katter HÄR!

Och har du inte tid och kärlek tillräckligt för att ta hand om en katt
– nöj dig med en i porslin! Jag har både levande katter och en sådan här, gåva från barnens Japanresa! 🙂

Ha en fin söndag och lova mig att vara en ”riktig människa”!

Jag lovade ju ”Dagens Gammeheter” idag – som brorsan sa om gamla exemplar av DN när han var 3-4 år.
Här kommer de! Ankdammsnytt så det förslår! 😉
Onsdagens nyheter toppades i lokalbladet av Jehovas Vittnen som flyttar från Arboga.

Vittnena är ju kända för att på nolltid bygga upp sina palats – kanske de bör montera ner alla 22000 kvadratmeter också? 
För vad ska annars hända med den himmelska borgen sydväst om stan? Jag undrar om Olle och hans gäng har några idéer? Han läser min blogg ibland men svarar gärna inte. Jag har frågat förr – till exempel nu senast vad gäller Medeltida årodd kontra Valborgsmässoeld på samma å. Men det kanske inte passar.

Ibland tycker man att de styrande kan ta sig i häcken – inte för att bloggaren någonsin tänkt så… 😉 Några som tar sig i häcken är Bbl/AT och det i gårdagens tidning. Där berättas det om vikten att ha en ansad häck. Se vidare i tidningen HÄR!
Här om dagen hjälpte kommunens folk till att klippa ner en häck jag känner. Det kan bli en Ramberg/Gernandt-historia av den händelsen! För den ena sidan var nöjd och den andra inte, om ni förstår vad jag menar. Nämnda häck är gemensam och gräns mellan två villor men bara den ena sidan hade fått yttra sig i frågan. Vi får väl se hur det går…
Kanske det här är ett alternativ vad gäller häckklippning? Titthål i häcken!

Arboga Tidning anklagas ibland för att vara efter sin tid. Att redaktionen är lite seg med nyheter och i så fall försöker de kanske bättra sig lite nu? För den här annonsen fanns i onsdagens tidning: Snacka om att vara ute i god tid! Nästan 3 månader före pappas egen dag! Men det är väl förstås ett gäng förväntansfulla pappor på redaktionen som gör allt för att bli ihågkomna den där dagen i höst! 😉

 Trist är det att läsa att 24 % (!) av avgångseleverna i Arbogas grundskola i år inte gick ur 9:an med godkänt… Det är nästan en fjärdedel!
Ja, bloggaren är inte ett dugg förvånad. Som skolan ser ut idag, lågt prioriterad, men ändå med högre och högre krav på eleverna kan inte resultatet bli annorlunda. Och vad blir följden? Jo, utslagning! 🙁

Då kommer jag osökt in på dagens namsdagsbarn som är Ellen och Lena.  Jag känner en Lena som kämpat hårt för barn med särskilt behov av stöd. Ja, vi har kämpat ihop en del faktiskt. STORT GRATTIS till henne idag – och till alla andra Lenor förstås.

Vad gäller Ellen så kommer en gammal ramsa upp i huvudet på mig: ”Ellen, dellen du är fri”. En vers man använder sig av när man räknar i barnlekar.
”Ellen, dellen du är fri” är nog en önskan från många trötta, desillusionerade skolelever. Att bli fri! Fri – men inte uträknad… 

Grattis också Ellen idag!

Solskensdagar har förunnats oss en tid men det sägs att de snart är över, kanske redan idag? Så här trött blir Vilda Wilma av regntungt väder! Ha en bra lördag – människor som djur! 🙂

Gäääsp!

Först som sist – Felix! Han får symbolisera alla mina tre katter i denna blogg.

Tidsresan? Och dessutom ”Tidsresan 1”?? Jo, det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig så det blir ännu en tidsresa, inspirerad av Bettan på Klockargården! 😀

Utgångsläget för min resa blev sköna Sundbyberg. Här fick jag låna äldste sonens fina lägenhet och i Sundbyberg började också resan i tiden. Jag träffade en vän här som jag inte sett på över 20 år! Vi var arbetskamrater på det som på 1970-talet hette Televerket. Susanne, som hon också heter, bor i Sundbyberg numera och det var fantastiskt roligt att ses igen!

Färden gick sen vidare… Fotot ger mig känslan av ”highway to hell” – tomt, iskallt stål. Men Duvbo är bara en av alla tunnelbanestationer som finns över hela Stockholm och fyller sin funktion mycket bra.

Färden gick mot ställen jag bodde på när jag först kom till Stockholm – Enskede.

Den här vyn är mycket välbekant för mig. Förbi den här blomsteraffären har jag och min vän Junith gått många gånger, trötta efter dagens slit på Televerket, Abonnemang – 90200.

Gamla Enskede är björkar för mig. Området är mycket lummigt och fint. Många vackra villor som med åren bytt ägare – precis som det hus jag skulle besöka.

Vi bodde på Kantarellvägen – Junith och jag. Inneboende hos familjen Boström. Paret Boström försörjde sig troligen helt på inneboenden. De bodde själva på nedervåningen men sen var det fullt av människor i övriga delen av huset. På övervåningen, i källaren och till och med på vinden. Vi träffade aldrig alla som bodde där men vi räknade ut att det måste ha varit 10-12 hyresgäster. Det levde förmodligen paret gott på.

Här är huset! När jag bestämde mig för en tidsresa hade jag kollat upp vem som bodde i huset nu och kom att höja rejält på ögonbrynen. Det var den här kvinnan! Camilla Läckberg äger nu kåken och det tillsammans med maken Martin Melin, polis och den som ”övervakade” Camilla nyligen i ”Let’s dance”.

Hit kom jag och inte längre… Jag knackade på flera gånger och intill dörren fanns denna skylt. 😀 Martin Melin får tydligen kila in köksvägen när han ska hem och jag fick väl räkna mig som ”bud” och gick runt huset men kom inte in där heller. Däremot träffade jag en polack som jobbade hårt i Camillas trädgård. Han berättade på bruten engelska att ”- Mrs went away at 10 o’clock” och han visste inte när hon skulle komma tillbaka.

Så var det med den saken. Men skam den som ger sig! Nästa gång ska Camilla vara förvarnad och därmed blir det en ”Tidsresan 2”! 😉 Kanske blir det som Bettan på Klockargården fantiserade om! Att Camilla visar mig runt och att vi sen slår oss ner för att diskutera bokskrivande. 🙂
HÄR hittar du Camilla Läckbergs hemsida!

Tillbaka en station med T-banan. Kvar i vackra Enskede men vid tunnelbanestationen Sandsborg.
När jag tröttnat på det trånga boendet på Kantarellvägen hittade jag en större 1:a på denna väg: Här är huset där jag bodde – Stora Gungans väg 8:   Ett fint gammalt hus och genom den här porten har jag gått många gånger.

På min tid var det sparsamt med utbudet här – idag finns det både restaurang och sushibar i huset mitt emot! Jag slog mig ner, åt och tog en öl. Skålade för det trevliga huset jag bott i en gång.

Ja, det var en fin resa som började och slutade i Sundbyberg.

Förutom gamla och nya minnen kan man få med sig kantareller från storstan!
129 kr för ett kilo i ståndet här. Det tyckte jag det var värt för att bjuda barnen på en god middag när jag kom hem!

Och hemma väntade mina katter så troget! De ska vara glada att de bor i lilla Arboga och slipper sådana här skyltar! ”Rastning av hundar, katter och andra husdjur inom detta område förbjudet”. Man har garderat sig – för vilka andra husdjur förutom katter och hundar förväntar man sig i centrala Sundbyberg? Promenad med ko? Eller kanske ett vildare djur… (Fotot från Resebilder på Internet).

Borta bra men hemma bäst! Lagom till hemkomsten hade mina sent frösådda luktärter börjat slå ut! Doftar ljuvligt!

Hur gick det med rullgardinen då? Jodå, den inhandlades och monterades upp!

Dagens namn i almanackan kan vara både förnamn och efternamn – Verner och Valter!

Verner Danielsson hette min mammas morbror. Han var en mycket musikalisk man som aldrig fick någon användning för sina gåvor där ute på landet i Östergötland för länge sedan. Ett öde han delar med så många andra på den tiden.

Walter Jakobsson var min lärare i engelska och franska i grundskolan. En härlig man som man inte glömmer i första taget. Han gick runt och lyssnade på våra mer eller mindre knaggliga uttal tuggandes på sina Läkerol. En elev hade särskilt svårt för sig och magister Jakobsson stannade vid hans bänk och sa: ”- Lars-Erik, du är en snäll och bra pojke – men du kan ingenting.” Sen spatserade han vidare.

Efternamn – Erik Werner, fackordförande för FCTF , Försvarets Civila Tjänstemannaförbud, en gång i tiden och Gunilla Walter från skolan.

GRATTIS ALLA Verner, Werner, Valter och Walter eller hur ni nu behagar stava era namn!

Imorgon blir det lite ”Dagens Gammelheter” som min lillebror sa när vi var små. Fast med ”Dagens Gammelheter” menade Mats gårdagens nyheter från DN – Dagens Nyheter, tidningen vi alltid prenumerade på. Mina ”gammelheter” kommer från Bbl/AT.

Vi ses igen!