Drug preguntas

Våga leva! Att våga vara den man är! Om Janis Joplin och mig!

Allmänt, Åldersnoja, Känslor, Livet, Lokalt, Mobbing, Personliga foton, Sverige & Världen Inga Kommentarer »

”Janis – little girl blue”
är en dokumentär om Janis Joplin. Bloggaren har sett den – den finns på SVT Play – och hon berördes mycket av filmen.

En skolrast 1970 när bloggaren och hennes vänner gick ut på stan syntes löpsedlar överallt!

På svenska skrek Aftonbladet och Expressen ut: JANIS JOPLIN ÄR DÖD!
Bloggaren som var en blyg och skötsam flicka på den tiden visste inte mycket om Janis Joplin mer än att man förknippade henne med häftig musik och tunga droger. Och – det var heroinet som tog hennes liv.

Att se denna dokumentär gav en helt annan inblick i Janis Joplins liv.

Om en liten flicka i Texas som ”inte passade in” – och vad som hände sen…

Född 1943 med den tidens syn på hur flickor skulle se ut och bete sig, särskilt i söderns USA.

Det här fotot är från Janis’ tid på highschool.
Hur den vilda, fria tjejen ändå försökte passa in, följa regler, hålla sig till den norm som gällde.

Mobbad och utfrusen!  Vald  i en omröstning på Campus vid Universitetet i Texas till ”Årets fulaste man”(!) – ett ”skämt” som nästan knäckte henne.

”Hon var inte vacker och hon betedde sig inte som en ung kvinna skulle göra” – det var Texas’ dom på 50-60-talet!  Familjebilden visar pappa, mamma, lillasyster Laura, Janis och längst fram lillebror Michael. Janis rebelliska tid har bara börjat!

För hon kom igen! Från mobbad, förtalad, med föräldrar som skämdes över henne – till världsstjärna! Janis Joplin!

Se dokumentären på SVTPlay – klicka HÄR!

Albumet ”Pearl” med hiten ”Me and Bobby McGee” kom ut 1971, året efter Janis Joplins död.

Bloggaren kommer att tänka på sin egen barndom. Den där lilla glada tjejen som var så full av liv. Men som kom att bli som en skugga av sig själv när skolan gjort sitt… Mobbad och utfryst av skolkamraterna.

Det blev bättre. Bloggarens tankar handlar inte alls om någon jämförelse med Janis Joplins revansch och stjärnstatus. Det handlar mer om vad människor gör mot varandra. Hur mobbing och utfrysning kan förstöra en människas liv. Förstöra – men ändå finna sin väg – om tillräcklig ork och kraft finns.
Den som ser dokumentären om Janis Joplin ska upptäcka att den där sorgen från barndomen och uppväxten alltid fanns kvar som en värkande tagg i Janis’ hjärta. Att det var dövandet av sorgen och smärtan i form av en sil en kväll på ett hotellrum som tog Janis Joplins liv…

Bloggaren kan nog säga att hon också har stunder ibland men med åren har minnena bleknat för den utveckling som skett. Kalla det revansch om ni vill.

Ja, åren gick – och tiden läkte sår. Numera känner sig bloggaren stark och självständig – inte rädd för någon!

När hon köpte sig en ny bil förra året, på egen hand – jättebra gjort! Men ännu hellre när hon i veckan sålde en av fastigheterna i det bostadsföretag hon äger  – toppen!!

För att förstå allt det här bör man veta att bloggaren gick in i väggen två gånger då hon jobbade som personalchef. En total kollaps som innebar en svår sjukdomstid, bråk med en oförstående Försäkringskassa, sjukpension, obefintlig inkomst men också en skilsmässa.

Så pappan i sin himmel är säkert också väldigt stolt över sin dotter som klarar hans lilla företag så bra – trots hans oro när han lämnade över det… 😉

Så nu säger hon till sig själv:  – Vad duktig du är! Vad bra du är! Du fixar allt, ensam! Du är inte rädd! Du klarar allt!

Och så klappar hon sig själv på axeln!

Varför skulle hon inte göra det!? Varför ska man inte få berömma sig själv!? Tycka att man själv är bra, att man lyckats och att man tagit revansch för de hemska skolåren! SJÄLVKLART ska man berömma sig själv! Tycka om sig själv!

Varför skriver bloggaren det här?? Och NEJ, det handlar inte om någon sorts skryt eller självhävdelse! Det handlar om att ge hopp! Att aldrig ge upp! Att kringelikroka sig fram, gråta lite, svära lite, förbanna en del – men också att lära sig, utvecklas, använda de hårda erfarenheterna till något bra – och att gå vidare. Inte låta svåra minnen förstöra också framtiden!

Förutom detta –  ska man också VARA SIG SJÄLV! Och det tror bloggaren kommer med ökande självförtroende. Att våga vara precis som man själv vill!

”Att få vara den jag är – är underbart! Inte anpassa sig, inte passa in, inte bry sig om ”regler” eller vad andra tycker. Fullständigt underbart OCH helt klart det liv man ska leva! Jag lever!”

”Att sitta instängd i sitt kök,
med persiennerna nedvickade
och duka upp min egen måltid
– vad jag vill – när jag vill – hur jag vill,
ensam –
UNDERBART!”

Att våga vara som man vill! Gå sin egen väg. Inte bry sig om vad andra har för åsikter – för att DET HÄR ÄR DU!

Sen är det ju så här också – sjukdomar och ålder…

Känner du efter ordentligt så alltid har du ont någonstans. – Aj, vad det gör ont där då! Oj oj oj, nu är jag nog snart sjuk…
GLÖM SÅNT! KÄNN INTE EFTER! Tänk: JAG MÅR JÄTTEBRA! Strunta i om det sticker och klämmer någonstans! Börjar du känna efter och fundera så blir du snart sjuk! Du kommer i alla fall att känna dig sjuk – för minsta lilla krämpa. TOTALT ONÖDIGT!

Åsså åldern igen då… Stirrar du på ditt födelseår och tänker: – Fy fan, jag håller ju på att bli gammal!då blir du gammal!
GLÖM SIFFROR och LEV!! Man är inte äldre än man känner sig!! Som bloggaren – 40+ och knappt det… 😉

Var som du är!
Gör det du vill!
Glöm ålder och skavanker!
LEV!!
Yes!! Go for it!!

Lite klipp så ur DN förra söndagen: 

En gångbiljett! Biljetten ger tillstånd till att gå på spåret mellan Tomteboda och Spånga.
Björn Thörnqvist i Bromsten som sänt in biljetten till DN funderar på om det kan vara en lösning för SJ när tågen inte går som dom ska. Att man får tillåtelse att gå hem! :-))
Bloggaren undrar lite vad äldste sonen som jobbar på SJ:s huvudkontor tycker om förslaget… 😉

Sen det här: Om ekologiska lantbruk i Sverige.
20 % av kossorna i Sverige är ekologiskt hållna.
”6 procent ökade antalet ekologiskt hållna grisar med 2017, och uppgick till 30800, Drygt 2 procent av det totala antalet grisar i Sverige var ekologiska”.
17 % av värphönsen i Sverige är ekologiska.
Bloggarens åsikt: BEDRÖVLIGT! Det är alldeles för lite! Om djur ska leva bara för att bli mat så ska de banne mig ha ett bra och värdigt liv!!

HEJA CARINA ANDERSSON OCH MAKEN JOHANHÖGSTA GÅRD SOM HÅLLER GRISAR BÅDE EKOLOGISKT OCH KRAV!!!
Högsta gård ligger mellan Köping och Valskog! Åker du tåg kan du se grisarna gå och böka på gården!
Klicka HÄR för att komma till Högsta Gård och kanske handla lite ekologiskt kravmärkt fläskkött!
 Kanske göra en semesterutflykt till gården i Västmanland för lite inköp! Glöm inte kylväskan då! Och kontakta Carina eller Johan först.

Var nu riktigt goa och snälla mot varandra! Tänk KÄRLEK och glöm det där gnälliga och tjuriga! SLUTA MOBBA och lägg av med att vara taskig mot andra!
Och kom ihåg: VAR DEN PERSON DU ÄR! LÅT INGEN ANNAN BESTÄMMA VAD SOM ÄR DITT RÄTTA JAG! LEV LIVET MEDAN DU KAN – DITT LIV!!

Pussar till alla men mest till HONOM!


HÄR kan du via Youtube lyssna på en av Janis Joplins största hits – ”Me and Bobby McGee”.

 

 

Om utsatta barn – idag och för 20 år sedan… ”Favorit” i repris… Om värdelös skola och mobbande lärare!

Allmänt, ASPERGERS och ADHD, Insändare, Lokalt, Mobbing, SKOLAN, Sverige & Världen, VIKTIGT! Inga Kommentarer »

Den 24 juni 2014, för fyra år sedan, la bloggaren ut ett inlägg här som väckte uppmärksamhet – på olika vis…
Inlägget började som en insändare – men Arboga Tidning vägrade ta in den. Anledningen, citat:

”Jag har valt att inte publicera din insändare, eftersom så många personer är involverade i texten. Ansvarig utgivare anser att lärarna inte får pekas ut, vilket de indirekt blir eftersom staden är liten.

D v s trots att insändaren handlade om saker som hände för 15-20 år sedan OCH det faktum att ingen person var namngiven (förutom indirekt huvudpersonen – den lille pojken i berättelsen) så ville tidningen värna om lärarna – dom kunde ju känna sig utpekade…Gud förbjude…

Bloggaren gick då till Magazin24 och Fredrik Klevenhaus beslutade direkt att publicera insändaren. När den kom ut i tidningen berördes många. Flera kontaktade bloggaren, en del grät.

Insändaren i Magazin24 blev också en blogg – och den bloggen kommer nu i repris!

Varför då? Jo, bloggen kändes fortfarande aktuell – tyvärr – sedan bloggaren här om dagen träffade en person som berättade hur svårt barn har det i skolan idag. Och då särskilt utsatta barn och barn med s k särskilt behov av stöd…

Därför kommer nu insändaren/bloggen i repris!
Berättelsen ur verkligheten handlar om en pojke för sisådär 20 år sedan – MEN ingenting har tydligen hänt sedan dess i skolvärlden!

Det handlar om och om mobbing!

Visst – barn med ADHD, Aspergers syndrom och andra egenskaper kan bli mobbade av skolkamrater
–  det är illa!
Men än värre är det –

– när det är lärarna som mobbar!

 

NU kommer reprisen!

 

Det var en gång en liten pojke som skulle börja skolan.
Han var spänd och förväntansfull. Lite orolig över det nya men glad över att han skulle få lära sig saker. Han var en intelligent och vetgirig liten pojke.
Skolan blev inte rolig för pojken. Han tyckte klassen var för stor och lektionerna för stökiga. Pojken blev orolig och istället för att få hjälp fick han bestraffningar, skäll och motades ut från klassrummet. Ibland hölls han fast och ställdes ut på skolgården. Mamman fick ofta telefonpåringningar hem.
När pojken var 9 år blev det bättre. Han fick en underbar assistent och till fyran fick hon följa med till ”mellanstadiet” där det fanns en klok lärare som tog honom till sitt hjärta. Det blev en ljus och fin tid för pojken. Han var lycklig och lärde sig mycket.

När pojken skulle börja sexan blev det åter byte av lärare och klass. Då började helvetet igen – för pojkens grundskoletid blev faktiskt till ett helvete. En ännu större klass med många stökiga elever och lärare som inte klarade jobbet.
Pojken förtalades, anmäldes och flyttades till en mindre skolgrupp. Där blev det om möjligt ännu värre.

Pojken fick inte tillgång till alla ämnen. Fysik och kemi blev uteslutet – liksom ett antal andra. Läraren var hotfull, många bråk och många tårar – för på denna lilla grupp gick många elever med problem. Det hände att läraren ringde mamman och bad henne hämta pojken eftersom han inte ville gå hem från skolan.
Vid den tiden fick pojken endast en lektionstimma per dag.

Pojken som var en lugn och snäll liten pojke mådde mycket dåligt. Blev ledsen även hemma och förstod inte vad han gjorde för fel. Det enda han ville var att gå i skolan och lära sig mycket.

När årskurs 9 var över ville skolan överföra pojken till Individuella programmet på gymnasiet, ett ”slasktrattsprogram” för alla som inte klarar grundskolan. Mamman vägrade och letade med ljus och lykta efter ett annat gymnasium. Ett gymnasium som klarade av att lära ut även till elever med ADHD, Aspergers syndrom och liknande egenskaper.
Skolverket hade ingen aning men mamman lyckades. Det fanns ett gymnasium i Örebro! Men pojken fick inte gå där eftersom Örebro tillhör ett annat län än där pojken bodde. Efter mycket bråk och krångel med hemkommunen fick pojken ändå börja på gymnasiet där.
Pojken fick en fantastisk lärare, trivdes mycket bra och började växa som människa. Han lärde sig mycket men eftersom gymnasiet endast tillhandahöll Samhällsprogrammet fick han inte läsa favoritämnena.

Efter gymnasieskolan började pojken på folkhögskola och flyttade hemifrån. Han läste in Naturvetenskapligt basår för att komplettera sin utbildning. Då fick han äntligen studera favoritämnena fysik och kemi som han aldrig fått i grundskolan.
Pojken klarade basåret galant och sökte till universitetet.

Den 5 juni tog pojken sin examen som biomedicinsk analytiker vid Göteborgs Universitet. Den pojken är min son.

Tack till er som förstod vad en liten pojke i skolan behöver och fy skäms på er som förstörde så många år för honom!

 

ALLA barn har lagligt rätt till utbildning i Sverige – ALLA barn! Även de med specialegenskaper!
Den stillsamme drömmaren, forskartypen – – liksom den ivrige, energiske eleven full av idéer!

Bra fråga!! Och vi har en del svar… Viktor Frisk – artist, känd från duetten Samir & Viktor!
Den här killen kanske också känns igen… Grundare av Microsoft.
Det finns många många fler exempel! En del har det gått väldigt bra för – en del sitter på Kumlaanstalten, uppfinningsrika och intelligenta som de är…

Särskilda egenskaper bör tas tillvara – det är bloggarens absoluta uppfattning! På ett bra sätt! På ett värdigt sätt!
Om det inte hänt någonting i skolan på 20 år så är det banne mig hög tid att det blir ändring nu. ALLA BARN HAR RÄTT TILL UTBILDNING OCH DET EFTER SIN FÖRMÅGA!

HUR SVÅRT KAN DET VA’!!!???

 Låt inga flera förväntansfulla små barn mötas av en råsop när de börjar skolan.

Det är val i höst! Låt det inte bli fler berättelser som om bloggarens son ovan…

Avslutar bloggen med Vilda Wilma – lite mindre vild just nu. Det är FÖR varmt tycker hon och kattbröderna.
Så här mysigt trött var hon igår:

Trött – var det, ja!
Dags att sova då.

Var rädda om er nu! Var snäll mot era barn och mot andras också för den delen!
Följ gärna bloggarens råd – ord som hon har på registreringsskylten fram på sin bil: Gäller det mesta här i livet – att lugnt följa sitt hjärta.

Då kommer bloggaren osökt in på pussar och kramar till alla men – som alltid – maffigaste kyssen går till HONOM! (Mer om just honom kommer i en blogg nästa vecka… WOW!! Bäst ni håller koll på bloggen alltså! )

Bloggaren kunde inte läsa berättelsen om sin pojke igen utan att tårarna började rinna igen… Så tufft var det.

Vad drömmer du om? Och – ”udda människor” liksom ”the blue one” på Kungsholmen och i Chinatown?

ARBOGA, Glasblåsargården i Arboga, Hus och fastigheter, Känslor, Kultur, Livet, Lokalt, Mobbing, Nyheter, Personligt!, Socialt, Sverige & Världen, Västra Mälardalen Inga Kommentarer »

Vi börjar med ”udda människor”.
Vadå UDDA??
De här orden får man upp om man söker UDDA på synonymer.se:
omaka, enstaka, avvikande, underlig, särpräglad, originell, egen, ovanlig och annorlunda.

 Vissa av synonymerna känns inte kul: omaka, avvikande, underlig och egen... Medan att vara särpräglad, originell, ovanlig och annorlunda kan uppfattas som intressant och lockande.

Så vem bestämmer? Vem bestämmer vilken kvinna som är avvikande och vem som är originell?

Detsamma gäller män! Vem bestämmer att den här killen är underlig? Och vem låter honom bara vara ovanlig? Ovanligt intressant, kanske till och med!

Självklart ligger det i betraktarens ögon! Vad vi som grupp eller som enskilda personer tänker och tycker. Vårt tyckande baserar sig på erfarenheter men också på uppfostran. På vilket sätt vi väljer att se världen. Känns det nya och kanske ovanliga hotfullt eller bara spännande?

Det finns SÅ många kvinnor som utesluts ur gemenskapen därför att de ”inte passar in i mönstret”. Vilket mönster? Vem bestämmer det? Är inte nya förebilder, nya former på mönstret betydligt mer utvecklande och nyskapande!?

Det finns också SÅ många män som klassas som ”avvikande” och därför mobbas. När deras annorlunda sätt borde vara en enorm källa till lärdom och utveckling.

Vi är alla människor! Så innan du dömer ut någon – tänk ett par varv till!

Är det inte så att ovanliga och lite egensinniga personer är betydligt mer spännande? Att de dessutom kan ge mer av nytänkande och andra erfarenheter.
Att vi alla måste vara stöpta enligt en och samma mall är bara fruktansvärt tråkigt och enahanda, i bloggarens ögon!

Så innan du låter den där ovanliga killen vandra iväg ensam och ifrån dig – öppna ditt sinne!

Innan du låter den lite annorlunda flickan gå sin väg – tänk till och tänk om!  Tänk om detta är din möjlighet att vidga ditt sinne och berika dina inre vyer!

Bloggaren gillar ”udda människor”. Dom där som inte är lika alla andra! Människorna som gör oväntade saker, som överraskar och som gör det på sitt eget sätt – går sin egen väg.

De som inte förstår dessa unika människor – fördömer dem och ser ner på dem. Samtidigt som de därmed också fördömer och ser ner på sin egen oförmåga att fatta det nya, det unika. Att kunna tänka – utanför boxen.

I förra Let’s Dance berättade Viktor Frisk om sin diagnos ADHD. Bloggaren berördes djupt av sorgen i hans ögon när han berättade men kände också glädje över att Viktor idag förstår och använder sin ADHD som en SUPERKRAFT! En ovanlig människa med en superkraft! Fantastiskt!

Eftersom bloggaren vet vad mobbing kan göra med människor vill hon gärna stödja Bloggaren har en idé om att själv jobba ideellt på skolor för att SE de där ”udda människorna” när de är små och samtidigt bli en länk till förståelse mellan dem och de som inte förstår.

Lär dig att udda är originellt OCH BRA!

Friends – hittar du HÄR!

Drömmar sen!

Drömmar om framtiden och vad den ska innebära! Alla har vi drömmar om hur vi vill att livet ska vara. När man är ung drömmer man kanske mer och bredare, man är mer öppen för olika förslag. Man kan ha storslagna drömmar om jobb, bostäder och den partner man hoppas på. 

Sen kan ju drömmarna se lite olika ut beroende på vem det är som drömmer…

Men dessa drömmar kan förändras med tiden. Som ung prövar man lyckan och drömmen blir kanske inte som man i förstone tänkt sig men ändå väldigt bra och helt OK.

Men all lycka varar inte beständigt – och drömmar kan gå upp i rök…

Du känner dig lurad och lost. Kanske deppar du ihop och tänker att drömmar är för andra, inte för dig – och inte nu längre.

Kanske börjar du leta nytt! Försöker hitta ”den rätta” igen! Hon ska förstås vara mycket bättre än din förra! Och sexig, med formerna på rätta ställena!
Blond och med muskler! Gärna med ett fett bankkonto också…

Med åren blir du kanske kräsen. Går inte på vad som helst! Aktar dig! Har en lång, lång måstelista på hur HAN eller HON ska vara! Inrutat och tillkrånglat och – omöjligt…

Vill du börja drömma igen så gör det realistiskt – och OUT OF THE BOX!
Se möjligheter istället för svårigheter! Välj annorlunda istället för det gamla invanda! Våga! Prova!
Våga se åt andra håll! Välja andra vägar!
Se det du först inte ser!

Så kan trasiga hjärtan lagas –
och nya drömmar vävas.

Och vävda drömmar till lagade hjärtan behöver inte alls innebära en ny partner! Det kan vara en katt, ett nytt hem, en resa eller att helt enkelt hitta sig själv igen i lugn och harmoni.

 Huruvida konstnären Carolina Falkholt väver drömmar genom väggmålningar vet inte bloggaren. Det hon vet är att den här målningen nu pryder Kungsholmen i Stockholm: Bloggaren förstår inte alls en del ramaskrin som uppstått utan tycker målningen är trevlig!
Bloggaren gillar folk som sticker ut och uppseendeväckande händelser. Därför har bloggaren också kontaktat Carolina Falkholt och föreslagit att en liknande målning kommer upp på bloggarens egen fastighet!
Det vore väl något för lilla Arboga! Då skulle småstan verkligen hamna på kartan och konkurrera ut grannstan – Tårtgeneralens Köping!

Så här nånting!  Gärna i rosa istället för the blue one på Kungsholmen!
Så fort bloggaren får svar från Carolina Falkholt så ska ni få besked här på bloggen!

Så där ja, då var dagens blogg klar! Glöm inte att fortsätta att drömma – och utanför boxen!
Tänk på de här kloka orden! ”Most women want a man who has it all, but a real woman will help her man get it all”.

The Smackaroo crew kör igång igen med massor av pussar och kramar till er alla! Och precis som alla andra dagar och i alla andra bloggar så går den mumsigaste kyssen och den varmaste kramen till HONOM!  HAN som såg till att ett söndrigt hjärta blev lappat och lagat igen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skrivtokig! Om – Folk som våldgästar! (Och dom som inte har vett att gå hem!) Om – Metoo, shetoo, hetoo och hitådittoo… OCH – om kvinnor som misshandlar sina barn!

Facebook, Feminism och jämställdhet, Glasblåsargården i Arboga, Känslor, Lokalt, Mobbing, Personligt!, Svartsjuka och sjuk av avund, Sverige & Världen Inga Kommentarer »

Nu är det dags igen! ”Thoughts from a crowed brain”!

MASSOR att skriva om! Absolut!! 

Vi börjar med det här: Folk som våldgästar! Bloggaren vet inte hur ni läsare tycker om det fenomenet men för bloggaren är det så här: Hon tycker inte att det är ett dugg kul när folk ”bara kommer”.
Varför gillar hon inte det?? Bloggaren funderar på det ibland. ”-Varför känns sånt jobbigt?”

Det handlar nog om respekt. Att respektera andras liv och tider.
Sen finns det folk som bara ÄLSKAR när människor kommer apropå. Som tycker att det är världens härligaste när det ringer på dörren och folk strömmar in.

För bloggaren är det inte så. Det har till och med gått så långt för bloggaren att hennes första tanke om någon säger: – Kan jag komma över en stund? blir:
Fast hon en stund senare kan tänka: – Varför inte? Det skulle väl vara rätt så roligt…

Varför blir det så?? Bloggaren tror att det är sviter från barndomens mobbing. Att aldrig riktigt duga. Att bli bedömd och inte hålla måttet.

 Att hemmet inte är städat tillräckligt – Att andra tycker att hon har stökigt eller att hon själv ser trist och tråkig ut.

Kan vara ren självbevarelse också. Att man tycker sig ha det trevligt hemma, se rätt OK ut men inte just precis när det ringer på dörren. Att man vill bli rättvist bedömd på något vis. (Sjukt!)

Älskling försöker lära henne. Att inte bry sig. Att ta inte ta så allvarligt på saker och ting. Bloggaren tar lärdom men mycket sitter djupt rotat.
Fler sådana här budskap! ”Just be yourself, you are wonderful”.

Sen är det ju det där med att tröttna fort… Bloggaren är LIVRÄDD för att folk inte ska gå hem!
Att en timma ska bli fyra eller ännu fler!!
”- Tänk den som var borta och finge gå hem”, skojade bloggarens föräldrar om att det sas vid sådana tillfällen.

Förutom att bloggaren kan tröttna på sällskapet så är hon trött på kvällen  – KVÄLLSTRÖTT! Kanske somnar hon vid bordet till och med… Och så även gästerna då måhända…
Eller så vill hon bara krypa ihop i soffhörnet och slumra där.

Så hur trevligt sällskap är hon egentligen den där bloggaren!?!? Jodå, hon kan nog vara trevlig och hon gillar sällskap men det handlar nog om ömsesidig respekt.

Så hur hanterar man sånt här då??

Att visa respekt. Att ha fingertoppskänsla.  Från båda håll!

Lite så här: Att höra det som faktiskt inte sägs men som ändå kan vara nog så viktigt. Och att se det som inte i första läget syns. Vara lyhörd – med respekt.

Sen kan man ju alltid tänka så här!

På tal om respekt så kommer bloggaren in på det här: Det här la bloggaren ut idag på Facebook:
”Me too, she too, he too, hitådit too… Ju fler män jag umgås/jobbar med/träffar – ju mer föredrar jag mäns sällskap. Har alltid känt så för övrigt.”

Bloggaren har alltid gillat raka puckar – något som är vanligare bland män än bland tisseltasslande kvinnor. Raka besked utan kringelkrångliga omvägar går hem hos bloggaren.
För att överdriva våldsamt: Hellre än rak höger direkt än knivar i ryggen åratals! Bildligt talat alltså! Rakt på sak – göra processen kort!

Och – det finns, som alltid, undantag. Bloggaren är ju ett! En kvinna som hatar viskande tisslande skitsnack kamouflerat i ”kafferep” och som finner mäns enkla sätt betydligt bättre. Bloggaren jobbar mycket hellre med 20 killar än med 20 tjejer!!

Bloggaren pratade med en väninna igår som kände ungefär likadant. Vi konstaterade också att idag verkar det helt OK att öppet prata om att HATA MÄN medan om någon skulle skrika att de HATAR SVARTA skulle de bli ett ramaskri!
Att stå upp mot diskriminering – gäller det alla områden utom män?? Respekten var finns den??

Sen har vi förstått, Mia – väninnan, och bloggaren, att män BRYR SIG INTE. D v s det som gapiga, skräniga manshatare skriker i tid och otid – det rinner av dom som vatten på en gås. För många män i alla fall – och vi hoppas det gäller det stora flertalet.

Bloggaren och väninnan tror nog att de flesta män är bra människor och även om de inte alltid tycker som kvinnor. Vi kan lära oss av varandra. Det är det som är det fina i kråksången! Olika kan lära av varandra!


På tal om män och kvinnor så var bloggaren på kryssning till Åland nyligen. Där fick hon sig en rejäl egoboost! För när hon klev på båten möttes hon av en sån här blick från en kvinna på båten:

Ni kvinnor vet vad det är för blick! Den där blicken som utmanar dig. Som värderar dig högre, som ser dig som en utmaning och ett hot av typen: – Vafan gör du här på båten! Det är mitt revir!!

Det kändes toppen för en 40+ tjej som bloggaren!! Den hotade var nämligen en del år yngre och faktiskt rätt snygg.
Om man nu ska tala om ålder – och det ska man inte.

En utmaning var det i alla fall – som bloggaren vann utan att göra någonting – bara vara den hon är!

Det klagas på män via Metoo och genom rabiata feminister – men nog banne mig finns det helt otroligt korkade kvinnor också! Bloggaren som gärna umgås med män har hört många häpnadsväckande historier om f d fruar och sambos som sannerligen gör livet surt för sina ex på de mest sjuka sätt.
Det mest avskyvärda sättet att hämnas på före detta män måste väl ändå vara att hota med barnen. Att förtala fäder och hindra barnen från att träffa sin pappa. Det är inget annat än barnmisshandel!

SLUTA GENAST FÖRSTÖRA LIVET FÖR BARNEN OCH FÖR DERAS PAPPOR!!

Bra kvinnor och mammor pratar heller inte illa om den före detta mannens nya vänskaper! 

Så du man – försök att hitta en GOD KVINNA En som stöttar dig även i dåliga tider. En kompanjon, ni blir ett team! ”In sickness and in health!”
En god kvinna förtalar inte sitt ex och inte heller ditt! En god kvinna gör det bästa för dina barn utan att tänka på egen vinning eller hämnd.
Har du hittat henne redan!? GÖR DÅ ALLT FÖR ATT BEHÅLLA HENNE!!

Bloggaren köpte för övrigt den här t-shirten på Ålandsbåten. Och bak i nacken står det så här: ”These 9 kisses are from the female team behind our spring 2018 collection. Seize the day, find your inner power and be a strong and independent woman”. Gillas av bloggaren!

 

 Lite gårdsbilder också!
Våren är ju faktiskt på väg, kanske rent av redan här!
Vinterpjucken är utbytta – äntligen! Underbart!!

Avslutar med pussar och kramar från bloggaren som gärna vill tillhöra det här gänget: The Smackaroo crew!!

Särskilt varma kramar går idag till Göran, Ken och SamuelBT Bygg! Snickarna och fixarna som alltid ställer upp!

Sen är det ju så här – som vanligt… Den mumsigaste pussen och den hetaste kramen får Älskling – förstås!!

– Vilken glass väljer du?? Sen lite om Arboga katthem – och att vissa människor aldrig kan dö!

Allmänt, Döden, Djur och Natur, Känslor, Livet, Lokalt, Mobbing, Musik, Personliga foton, Personligt!, Sverige & Världen, Tankar och funderingar... Inga Kommentarer »

– Vilken glass väljer du??

Bloggaren är en sån som alltid väljer den nyaste sortens som GB presenterar för året! Och alltid den mest annorlunda. Den med underligaste smaken.

När hon är utomlands väljer hon alltid en maträtt hon aldrig provat förut – och alltid landets traditionella! Haggis i Skottland! På inälvor och här traditionellt tillagad i fårmage… 
Fast bloggaren fick sin haggis serverad så här:

 I Egypten valde hon kamel!

Alltid det nya, spännande, annorlunda!

Hur har hon blivit sån?? I småskolan var hon en skugga – tordes inte säga någonting och absolut inte sticka ut.
Men före skoltiden och på sin fritid levde hon ut. Tyckte om att skriva. Skrev sagor och berättelser. Fick några publicerade i DN. Gjorde till och med ett eget skriftspråk som hon och kompisen Gittan kunde utan och innan.

 Är det inte så att hon alltid varit en leva-livet-typ?  Fast skolan och mobbingen gjorde henne till en skugga som inte vågade någonting. Som valde det alla andra valde för att inte synas och märkas.

Kanske blev det ännu mer vågat när hon väl ”kom ut”! När hon skulle ta igen allt! Mycket party-party då… Och prova på!!

Kanske blev det också så att hon förstod mer ju äldre hon blev. Förstod att gilla det annorlunda. Det som inte var självklart. Vågade gå tvärtemot alla andra och gjorde det mer än gärna.

Som när brorsan gjorde lumpen och berättade om kompisarna. Att ”alla tjejer gillar Anders” när han pekade ut lumparkompisarna på bild. Fast det imponerade inte på bloggaren. Inte alls. Denne Anders var snygg men inte ett dugg spännande.
Så när bloggaren bläddrade igenom brorsans bilder fastnade hon direkt för en annan! – Han! ”utropade hon. ”Honom skulle jag vilja veta mer om!”
När hon fick veta att ”han är helt galen” och ”gör hur mycket tok som helst” så var hon fast! Ju udda desto bättre liksom!

Och på den vägen blev det faktiskt. Peter kom på brorsans muckarskiva och resten är historia. Det är därför det är atlasblomma i brudbuketten också. För att vara tvärtemot och inte bara välja rosor…

Och det där att gå sin egen väg det har fortsatt! Aldrig mainstream! Och inte för att försöka verka cool och annorlunda utan för att det är så hon är – bloggaren!

Så den här bilden som delades på Facebook idag var det självklart att bloggaren delade vidare!

Verkligen en text värd att fundera över! För bloggaren kommer det tankar om att VÅGA VARA ANNORLUNDA! Och att VÅGA GILLA ANNORLUNDA! Och då självklart när det gäller MÄNNISKOR!

 Bloggaren är också en stark typ som håller fast vid det hon tycker om och tror på.  I allt – även kärlek. Så älskar hon – så älskar hon fullt ut och till 100% och det finns ingen annan!
D v s blir hon kär – vilket inte händer ofta (har hänt typ två gånger i hennes liv!) så är det HAN som gäller och INGEN ANNAN. Och då förmodligen en person som andra skulle säga: ”– Men dom där två passar väl verkligen inte ihop!” Sånt prat gör förresten förälskelsen ännu mer spännande! 

Får hon inte den hon vill ha – så får det vara! Det finns INGEN som kan ersätta. INGEN reserv! Ingen Plan B!

ALDRIG – sån är  bloggaren!

Jaha, och vad vill bloggaren ha sagt med detta då!? JO, att våga gå sin egen väg! Våga titta sig omkring och välja nytt, annorlunda. Prova!

OCH dom där människorna som du tycker är ”konstiga” och som du helst inte vill ha med att göra – varför då!?

Ha ett öppet sinne och möt ALLA människor! Antagligen har de där ”konstiga människorna” mycket mer spännande saker att berätta än alla dom andra som måste följa mängden, stöpta i samma form. Hur kul är en mängd likadana kopior liksom!?

Sen måste bloggaren tala om Lill-Babs! Lill-Babs är död! ?? Men en sådan som Lill-Babs kan inte dö! Får inte dö! Lill-Babs har liksom alltid funnits och ska alltid finnas.  Ung, snygg, glad och – levande! En svensk institution. En sådan får inte dö – kan inte dö.

Och Lill-Babs kommer att leva kvar! I mångas minnen och för bloggaren för det som kommit att bli en favoritlåt! Ett favorituttryck: LEVA LIVET!

”Leva livet, nu ska jag leva livet, ja, leva livet, ja, leva livet. Dom ska få se vem dom roat sig med!”
Så kanske en liten mobbad tjej som blivit en vuxen stark kvinna kan känna! LEVA LIVET – NU SKA JAG LEVA LIVET!
Och bloggaren LEVER LIVET!

HÄR kan ni höra Lill-Babs sjunga låten!!

En helt annan sak nu – KATTER! Och Arboga katthem!

Facebook fanns idag det här inlägget: Om en förvildad kattmamma och hennes unge. Och hur Arboga katthem fångat in och tagit hand om katterna – för att nu kunna placera ut dem, båda tillsammans, i ett nytt hem. Trygga, tama, friska, kastrerade och vaccinerade. Suveränt bra gjort!!

MEN – för att klara sin verksamhet – att hjälpa hemlösa, utkastade katter behövs pengar! Alla som vill stödja med pengar – här kommer kontonummer:

Bankgiro: 5191-2897

Swish: 1230019901

Vill du att pengarna går till ett särskilt ändamål eller katt, ange detta i meddelandefältet.

 Arboga katthem kan du läsa mera om på deras hemsida – klicka HÄR!

En dag i taget! Ja, det är nog bäst att ta det så. Ibland svårt för bloggaren som gärna rusar sta… Skylten på väggen, en gåva från vännen Britta, påminner henne om att ta det lite lugnt. ”- Take it easy för fan”, som hon och kompisen fick höra när det levdes rullan i unga dar. Nu levs det också rullan men kanske lite, lite mer easy då… Men inte mycket!!

Lite bilder så från Chinatown. Hos bloggaren seglar det alltid upp rosa moln…

Och våren är i antågande, banne mig!! 🙂 SOM vi har längtat!

Ha det nu så bra! Sköt om er och var snälla mot varandra! Livet är kort! Kramar till alla som behöver och vill ha. Pussen går dock bara till HONOM!

 

 

 



Premium Wordpress Themes by Natty WP. Web Hosting
Images by our golf tips desEXign.