Drug preguntas

Maximerar du möjligheterna?

Demokrati och rättvisa, Lokalt, Mobbing, Personligt!, POLITIK, Samhällsfrågor, Sverige & Världen, Tankar och funderingar..., VIKTIGT! Inga Kommentarer »

Nu dimper det ner en blogg igen! Bloggaren är som synes väldigt skrivsugen så här en bit in på nya året.

Först en kommentar till söndagens blogg:
Vad ska vi göra när gängkrigen flyttar in på lasaretten??

Och inte bara där! Vem vill bo i Rosengård? Vem vill bo i Bergsjön? Vem väljer Rinkeby? Vem vill bo i någon av de andra förorterna där våldet blivit mer regel än undantag? Våldet som eskalerar till andra städer än de största – Västerås, Örebro, Eskilstuna – för att nämna några närbelägna städer till bloggarens hemort. Vem vill bo där? Och vilka får ta sig rätten att ockupera ännu fler städer?

Detta är av någon anledning sprängstoff i svensk politik. Man får inte prata om vilka som krigar för då är man rasist! Men som sköterskan säger på bilden ur DN ovan – hon är själv från Bosnien, citat:

”– Ibland blir jag så arg. Tyvärr är det oftast barn till utlänningar som gör dåliga saker på sjukhuset. Så jag blir bara… ja, men snälla. Det här är ett lugnt land, en lugn stad, fint. Man kan skaffa sig ett jobb och liv, i Sverige finns alla möjligheter. Så går man vid sidan om och gör dumheter.”

Så sanna ord och bloggren känner så här:

NÄR ska vi våga sätta gränser? NÄR ska Sveriges politiker fatta att den naiva stil man tror är ”demokrati” håller på att få landet att kollapsa? NÄR ska vi börja ställa krav? NÄR ska Sveriges politiker förstå att ledarskap – att säga JA men också NEJ – är en förutsättning för att få ett samhälle där människor inte bara tar – utan också ger, ger tillbaka?
NÄR SKA POLITIKERNA FATTA???

Glöm inte: Det är val i höst!!

DN:s hela artikel ”När gängkrigen klev in på akuten” hittar du HÄR!

Nu något annat som bloggaren också tagit upp tidigare:

Bloggaren kom att tänka på att hennes mor ofta sa till henne: ”- Vad du är modig. Att du klarar detta! Att du vågar? Vad duktig du är.”

Varför sa hon så? Hur var det med mammas självkänsla? Maximerade hon sina möjligheter i livet? Antagligen inte. Så var det inte på den tiden – och särskilt inte för flickor.

Vad hade hon för drömmar? Hur långt hade hon kunnat komma? Vad ville hon innerst inne. Och – hur tyckte hon att hennes liv sen blev – mamma Hjördis?

Detsamma gäller kvinnorna före henne. Bloggarens farmor Svea
och mormor Edit: Hur gick deras tankar när de var unga? Vågade de ens drömma? Maximerade de sina möjligheter och hur summerade de sina liv när slutet kom? Var de nöjda? Hade de fått uträtta det de hoppats på?

Pojkar hade inte heller det lätt förr i världen. Pappa hade tur. Kom från en fattig familj men fick studera till ingenjör.  Om han sen ville bli ingenjör det är en helt annan sak. Hans föräldrar gav honom en chans och han tog den. Men var det detta pappa Göte drömde om en gång och hur tyckte han att livet blev?

Maximerade de sina möjligheter? Troligen inte. Några drömmar slog säkert in men möjligheterna var begränsade oavsett drömmarna. Och sen var det ju det där med självkänslan…

 Men hur gick det då för deras barn, Hjördis och Götes dotter, Sveas och Edits barnbarn? Vad drömde hon om där hon står på skidorna på Sjukhusgärdet? Hon ler mot kameran – ser lycklig ut. Ovetandes om att mobbande skolkamrater snart kommer att trycka ner hennes självkänsla och förminska hennes möjligheter radikalt.

Men hur gick det då? Jo, det har ju bloggaren skrivit om tidigare. Livet levde hårt med flickan på bilden. Men att bli mobbad, utfryst och nedtryckt ger en groende kamplust. En vilja till revansch!
Och alla de där negativa upplevelserna – för det kom fler genom livet – blev till nyttiga kunskaper. Till förståelse för andra. Till en vilja – inte att hämnas – utan att göra gott.

Ändå hinner minnena ikapp bloggaren ibland. Det svarta hålet öppnar sig igen. Och därför damp den här boken in genom brevlådan i fredags: Tomas Gunnarssons ”Att överlista Jante”.

Boken med självtester…

Med frågor som de här: ”Hindrar du dig själv från att göra något som är viktigt för dig, något du längtar efter eller drömmer om att göra?”

Då tar bloggaren fram sådana här bilder via Google på datorn!

Och sådana här: +

Då sneglar bloggaren på sådana här böcker:
Och då skriver hon bloggar som den här.
När minnena dyker upp eller när hon ser andra människor må dåligt för att de låter sig tryckas ner. Då blir bloggaren ARG!

För ALLA MÄNNISKOR HAR ETT VÄRDE!

Bloggaren har nog ändå en ganska bra självkänsla idag. Hon vågar. Är modig. Låter sig aldrig mer tryckas ner. Därför sätter hon sådana här lappar på sin dörr! 😀 För att peppa andra. För idag VÅGAR OCH KAN bloggaren och hon säger stolt och utmanande:

”-WATCH ME!!”

Och så här är det: Du MÅSTE tycka om dig själv! Tycka att du själv är bra! Ha respekt för den du är! Det är det viktigaste av allt för att MAXIMERA DINA MÖJLIGHETER! Och det handlar INTE om att vara egoistisk eller stöddig! Det handlar om att ta sig själv på allvar och ge sig själv den respekt man förtjänar!

TA ALLTID HAND OM DIG SJÄLV FÖRST!

Var rädda om er! Älska dig själv så orkar du älska andra så mycket mer! Puss och kram m m från bloggaren:


Bloggaren vid havet – en gång för länge sedan…
Vad tänkte hon på?
Vad drömde hon om?
En sak är säker – hon samlar fortfarande på vackra stenar från stranden nu som då…

 

 

 

Only sky’s the limit!

Känslor, Livet, Lokalt, Mobbing, Personligt!, Sverige & Världen, Tankar och funderingar... Inga Kommentarer »

Bloggen får sin inspiration från flera håll. Från läsare som hör av sig, från det förflutna, från drömmar om framtiden, från nyheter och från det förgångna.

 Från alla möjliga håll och inspirationen slår till vid alla möjliga tillfällen också!
Som imorse när bloggaren stod och borstade tänder!

Då måste det skrivas och helst på en gång! 😀

Idag handlar det om två saker som liksom hänger ihop. Och det handlar om att må bra – och inte. Bloggaren tänker på en nära vän som alltid boxade obehagliga saker. D.v.s. han la jobbiga händelser i boxar och stoppade undan lådorna – längst, längst in i hjärnkontoret.

Bloggaren har börjat känna att detta kan vara en rätt skön metod… Att i burkar, olika storlekar beroende på olika stora problem, stoppa ner obehagligheterna, sorgerna och allt det där jobbiga som man bara inte orkar ta itu med.

Frågan är ju bara vad som händer när man en dag gläntar på locket…
Orkar man med allt det där svarta som väller ut då??
Tja, det kan väl hända både ock. Att man slänger igen locket igen och puttar burken ännu längre in i hjärnkontoret – eller att man faktiskt känner sig stark och redo att ta itu med innehållet.
Det värsta tror bloggaren är om man aldrig tar itu med sina burkar! Om dom travas på hög där inne i skallen. Då är det nog stor risk att alltsammans plötsligt ramlar ner och går sönder när trycket blir för högt – och då kommer allt på en gång…

Jaha, och varför kom bloggaren på det här med boxar just nu då? Jo, för att hon känner en stark lockelse till att själv skaffa sig några burkar… Placera de mest jobbiga problemen där för att hon inte riktigt orkar ta itu med dom just nu.
Men – vi får se hur det blir med den saken. Bloggaren tror innerst inne på idén att inte ”boxa” utan att ta itu med svårigheterna direkt. Möjligen sova på saken – som en klok chef gav som råd en gång.

Och varför händer det då att man vill boxa? Att man inte orkar? Jo, det kan bero på både självförtroendet och vad man har varit med om nyligen men också förr.
När man känner sig så här:

Här om dagen skrev bloggaren om dålig självkänsla.  Hur människor tar sig friheten att trycka ner andra – ett fullständigt oacceptabelt beteende!
Denna mobbing kan få svåra konsekvenser. Förändra ens liv. Göra en till en mycket liten människa utan värde.
När det faktiskt är så att DU ÄR HUR BRA SOM HELST! DU DUGER PRECIS SOM DU ÄR! INGEN – NEJ, INGEN – SKA FÅ TA DIN SJÄLVKÄNSLA IFRÅN DIG!!

Men när man sen börjar kravla sig upp… Försöker ta sig upp ur det där svarta, djupa, förgörande……så kan man bli väldigt osäker. Hur ska jag vara för att passa in? Vem är jag egentligen?

Kanske hittar man en roll som man tror passar och håller fast vid den trots att den inte känns helt okey. För man orkar inte försöka igen och igen. Man är för skör och svag.
Får man då på nytt kritik för den person man är – så håller man fast vid den bild man nu skaffat av sig själv. Den som man äntligen lyckats kravla upp till. Även om man innerst inne kanske känner att det nog finns fog för viss del av vad den där kritiken säger… MEN MAN ORKAR INTE MERA!!

Bloggaren vet – hon har själv varit med om alltihop.  Att tryckas ner. Att försöka kravla sig upp. Att hitta ett nytt JAG och hur svårt det kan vara.

Bloggaren blev FÖR tuff! FÖR kall! Sen blev hon en CLOWN. I andras ögon – och det kändes innerst inne att det var sant…

Men bloggaren fortsatte att klättra. Försökte igen och igen att lyfta sig själv i håret. Det går. Det är tufft – men det går. Och när man blir fri från alla plågoandars ord och handlingar då växer man. Då orkar man. Då vågar man.

Det är inte så att man på något vis blir perfekt. Det kan ingen bli. Däremot får man ork och kraft att ta in det som sägs. För all kritik är inte dålig kritik alla gånger. Genom att orka och lyssna kan man förändra sig själv, förbättra sig själv. Finputsa det nya, rätta jaget! 😀

Och man blir FRI! I början fanns denna bild: ”Only sky is the limit”. Det är FEL! Så här är det ju!  ”The Limit is not in the sky it is in the mind”!  Och till syvende och sist är det ju så här:   ”Death is the limit”! Bara döden sätter gränser för vad du kan göra!

Så VAR DEN DU ÄR! Och: Våga språnget mot det nya och okända! Det som lockar men som någon annan sagt att du inte kan, inte klarar, inte orkar.Då kan fantastiska saker inträffa! Att plötsligt SE någon man aldrig tyckt sig se förut. Att plötsligt bli SEDD som den man är och det är helt okey.

DU KLARAR DET!! VÅGA SPRÅNGET! Våga bli DU! Våga vara DIG SJÄLV!

Den här boken har bloggaren beställt idag! Finns bland annat HÄR Bokus.
För den där Jante det är en vidrig, hemsk figur!!

 Bloggaren känner så här när hon ser den fina fågeln som dottern pysslade ihop när hon var liten.

SÅ sant!!
Precis som det här:

Och glöm aldrig det här:

STORT tack till ni som hör av er och ger mig feedback. TACK också till er som finns i mitt liv och som ständigt är min inspirationskälla. Love you guys!!

Självkänsla! Eller inte…

Känslor, Livet, Lokalt, Mobbing, Personligt!, Sverige & Världen, VIKTIGT! Inga Kommentarer »

Självkänsla! Har du det? Och i så fall – är den bra eller dålig??

Jaha, och vad menas då egentligen med ”självkänsla”?? Så här säger Wikipedia, citat:
Självkänsla eller självuppfattning är den självkännedom som handlar om uppfattningen man har om sig själv och den man är.”
Och mer: ”Att ha dålig och låg självkänsla kallas mindervärdeskomplex eller självförkastelse, vilket är mycket destruktivt för personen.”

Så ser du dig så här:   Du tycker att du inte är bra nog…

Bloggaren vet hur det är att ha dålig självkänsla. Att tycka sig vara sämst på allt. Det började när hon var liten.

Inte hemma hos mamma och pappa – eller som här med farmor – utan när skolan började. Då fick bloggaren veta att hon var fel – helt fel. Det hjälpte inte vad mamma och pappa sa hemma – orden, hånet, mobbingen etsade sig fast.  Den lilla flickan, glad och trygg en gång – fick en skoltid som formade henne. Som gav henne en väldigt dålig självkänsla.

Bloggaren vet hur det är att komma in i en stor lokal med massor av folk och helst vilja springa ut igen direkt. Hur man sen liksom glider in i skuggan intill väggen – om man nu måste vara kvar. Försvinner, blir liksom ett med skuggan och väggen. Finns inte – och hoppas att ingen ska upptäcka en.

Men bloggaren gjorde upp med livet sen! Genom arbete och chefer, jobbarkompisar och goda vänner fick hon klart för sig att hon var helt okey!

För det går att ändra på självkänslan – från dålig till god, det vill säga till den självkänsla du verkligen är värd att ha! Ett bra knep är en sån här: En spegel! Den ger en lite hjälp på traven!
Du är banne mig inte alls ful! Inte alls dum! Du är ju bara bäst!!

Hjärnan är en lurig sak! Den tror helt enkelt på vad du säger!

 Så gå till exempel in i badrummet, titta dig själv i spegeln och säg högt för dig själv:   

 

Kom ihåg knepet! Se glad ut och säg högt till dig sjäv: DU ÄR SÅ JÄVLA BRA! FÖRUTOM ATT DU ÄR BÄST SÅ ÄR DU SNYGGAST OCKSÅ!! GLÖM ALDRIG DET!!

Använd rätt teknik!

Och jämför dig inte med andra! Alla är goda och bra på sitt vis!

Sen kanske den som haft en dålig självkänsla försöker kompensera. Göra allting så bra som möjligt. För att känna sig uppskattad, omtyckt – värd något…
Då är det väldigt lätt att göra för mycket. Vilja för mycket. Slita för hårt… Bara den som brinner kan bränna ut sig sägs det… Det gjorde bloggaren – brann och brände sig… Slet ut sig totalt för att vara bra på allt – mamma, maka och jobb. Åter ville hon krypa in och gömma sig. Inte visa sig för någon. Kände sig minst och obetydligast i världen.

Då såg prioriteringsordningen ut så här… Kvinnan som hade hand om rehabiliteringen av bloggaren frågade när hon såg listan:
”- Var finns du någonstans på listan?”
Det hade bloggaren aldrig tänkt på. Att hon själv skulle finnas med…

Idag ser listan ut så här: Kanske borde bloggaren ha sig själv på första plats. Det är viktigt att tänka på sig själv – också! För att kunna hjälpa andra måste man hjälpa sig själv först. För att kunna visa sig snäll och varm mot andra – måste man faktiskt vara snäll och omtänksam mot sig själv först. Det är INTE egoistiskt!

Bloggaren klarade det – igen! Lärde sig att tänka så här: JAG KAN!!  Jag är värd något! Från det här: Till det här: Så tänk på att DU ÄR VÄRDEFULL! Strunta i dom som försöker säga dig något annat!

Idag vet bloggaren hur det är att gå in i ett stort rum fullt med folk och riktigt äga stället! Den känslan!!

 Så titta dig i spegeln och säg högt till dig själv: DU ÄR BÄST!!!

Så här till exempel! 😉

😀

Glöm aldrig det: Det som betyder mest är hur du ser på dig själv. Hur du tycker om dig själv. TYCK OM DIG SJÄLV!!
Sen är det ju så här också:

Nu över till något helt annat! Svenska flaggan – och svenska flaggdagar! Visste ni att vi har en ny flaggdag bland Sveriges allmänna flaggdagar?
Inte? Det visste inte Almanacksförlaget heller! För det finns ingen markering i 2018 års almanacka för 29 maj!
Men så här är det: 29 maj är ny allmän flaggdag i Sverige! Det beslutade regeringen att gälla från och med den 14 juli 2017. Och eftersom 29 maj då redan var passerad så blir det först i år som bloggaren och alla andra som håller på flaggdagarna får hissa flaggan den 29 maj – Veterandagen! Citat från regeringens hemsida: ”Det är ägnat att öka kunskapen hos befolkningen om veteranernas viktiga insatser och tjäna som en påminnelse om att militära och civila veteraner och deras insatser för fred och säkerhet är av särskild betydelse för Sverige som nation.”
Läs mer HÄR på hemsidan.

 

Var snälla nu mot varandra men – var allra mest snäll mot dig själv!

 

 

Än dröjer sig sommaren kvar….om batterier som ska laddas. Lite mobbing och kär lek också!

Allmänt, Bär och blad, Blommor och blad, Känslor, Kärlek, Livet, Lokalt, Mobbing, Natur, Personligt!, Sverige & Världen, Väder och vind Inga Kommentarer »

 Batterier kan behöva laddas och inte bara de där fyrkanterna som finns under en motorhuv.

Bloggaren tyckte vardagstrampet blev tjatigt och faktiskt lite dränerande. Så när nu sommaren dröjde sig kvar i slutet av förra veckan tog hon chansen – dags för batteriladd där det är som bäst! 🙂

Vägen till bloggarens lite hemliga laddningsstation 

Och visst var det en lyckträff! Ljuvligt väder och solskenet fortsatte!

Naturligtvis måste bloggaren bada! Termometern på verandan visade +22 så det blev självklart ett dopp i sjön!
Och hur badar man bäst? Jo, näck! Det är en helt annan känsla att simma ut i vattnet utan en tråd på kroppen. Vattnet som smiter åt runt kroppen – ljuvligt!
Har ni möjlighet att bada naken så ta den!

Kvällen blev vacker. Bara en sådan vy gör att man går ner i varv och bara njuter av att finnas till. Känna sig liksom närmare naturen och livet.

Ladda batterierna är att ”bara vara” och göra som man vill – så tycker bloggaren. Och att göra som man vill kan till exempel vara att gå upp på natten och njuta av att det är totalt becksvart utanför! Så mörkt som det aldrig någonsin blir i stan.
Och njuta av tystnaden! I en liten stuga finns varken ventilationssurr eller brus från element – bara tystnad. Underbart!
Går man sen ut på verandan kan man höra skogens stilla sus. Ren njutning!

Sen kan man ta en kopp kaffe och en macka mitt i natten!  Bara för att man kan – och vill! Bara så där!

Morgonen gav ännu mer lisa för själen!

Och nej, ingenting är ”photoshoppat”!  Ljuset var så där fantastiskt!
Och älvorna dansade över sjön…

Sen blev det ju bad igen! 🙂 Vem kan motstå när man får chansen!?

Stugan är ingen lyx men där finns allt vad man kan behöva. Tak över huvudet 
– och en säng att sova i.
 Lägg sen till lite god mat och dryck så är njutningen komplett!

Jo, det behövs ett dass också! 😀 Det lilla krypinnet med vit dörr!  Två platser så att man kan få sällskap om man har lust! 😉 
Eller så kan man helt sonika sitta ensam och filosofera
– göra sina behov i lugn och ro.
A room with a view! 😉

Promenader i skogen blev det också. Vildhallon plockades liksom kantareller och Karl-Johan. Den här lät dock bloggaren bli – men visst är den vacker!

Fiskelycka hade inte Bloggaren med sig!
Det hjälpte inte att byta drag ett antal gånger…

Sen blev det förstås ett dopp igen!!  Lite kallare nu när temperaturen på morgonen såg ut så här! + 10 – så vattnet blev svalare och svalare efter varje kylig natt!

Regnet kom rätt vad det var. Men inte med mörka moln och kyla – utan så här! Plötsligt vräkte regnet ner men solen sken för fullt! Fantastiskt!

Bloggaren avslöjar – det blev bad igen! Ja, varje dag under vistelsen på laddningsstationen! Allt för njutningens skull. För att ”bara vara”. Göra precis det man själv vill – utan måsten. Glömma vardagen och leva bara här och nu – mitt i naturen.

Sista kvällen blev det efterrätt. Sen sova hur gott som helst och så länge eller så lite man vill.

Visst var det med lite vemod bloggaren drack sitt morgonkaffe den där sista morgonen…

Men sommarens sista bukett kom med hem som påminnelse om ljuvligheterna – och om att ta det lugnt. Aldrig glömma att ladda batterierna.

Ett litet tillägg!

Ni som läste den tidigare bloggen om mobbing och skitprat bakom ryggen – DN hade en artikel här om dagen med rubriken ”Hur ska jag få mobbningen i barndomen att släppa greppet?”
Du kan läsa den HÄR!

 I artikeln hänvisar man bland annat till Jenny Rickardssons bok ”Jag tror jag måste prata med någon”.
Den boken hittar du bland annat HÄR!

Till sist! Älska mer! 

 Älska mer och hata mindre – en ständig uppmaning från bloggaren.

En del älskar blommor
– andra älskar god mat!

Vissa känner hur mycket kärlek som helst till skidåkning medan en hel del människor bara har ögon för katter!

  Bloggaren är en verkligt kärleksfull person som älskar många! Vissa älskar hon mycket och andra älskar hon bara lite lagom så där! 🙂 Huvudsaken att man känner kärlek och kan älska – ju mer, desto bättre.

Veckans lek
– nej en lek varje dag, året om!

Ös ur dig kärlek! Visa den! Lev livet kärleksfullt och varmt – inte bittert, negativt och kallt.

Börja med att älska dig själv
– så kommer nog resten av bara farten!
Tänk på hur bra du är! Se dig själv i spegeln och säg till det där ansiktet mitt emot:
– DU ÄR JU BARA BÄST!

 

Bloggaren ÄLSKAR! Och tänker fortsätta med det!

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En story om den där jävla Susanne Linde!

ARBOGA, ASPERGERS och ADHD, Åldersnoja, Känslor, Kärlek, Livet, Lokalt, Mobbing, Personligt!, POLITIK, Relationer, SKOLAN, Sorg, Stress och utbrändhet, Sverige & Världen Inga Kommentarer »

Det här är en blogg om en kvinna som bloggaren känner ganska väl. Och om mobbing – på olika nivåer och hur det kan upplevas.

För enkelhetens skull kan vi kalla den här kvinnan Suss.
Idén till bloggen kom här om dagen när Suss åter fick höra rykten. En vän till Suss förklarade hur hon försvarade Suss mot de som tyckte illa om henne…

WOW, tänkte Suss! Igen!
Och självklart visste Suss inte vilka personerna var, tog inte reda på det heller. Suss har förmodligen aldrig träffat dom eller ens bytt några ord med dom.
Men men, Suss är van…

Sticker man ut – på vilket sätt det nu än må vara, så blir man en target – en måltavla. Som uppstickare kan man antingen hyllas eller hånas, det sistnämnda kan likställas med mobbing.

Suss vet vad mobbing är. Hon stack ut som liten. Varför? Jo, Suss var blyg och tordes inte säga ifrån. Hon blev en måltavla.

 Suss som liten.  Tyckte om alla djur, särskilt katter! 
Påhittig och glad – hemma hos mamma och pappa.  Skrev sagor, fick en publicerad i Dagens Nyheter som 7-åring, hittade på ett eget skriftspråk, kunde namnet på alla hundraser, lekte med Gittan – hade roligt helt enkelt.
Till hon började skolan…

Suss var, som sagt, blyg – en måltavla och hade fel frisyr, flätor med fina rosetter som mamman flätade i. Är man ”fel” på det sättet i skolkamraters ögon så blir man nedtryckt, ännu tystare, vågar ännu mindre och finns nästan inte till slut…

Det kallas mobbing och förstörde nästan hela Suss skoltid. Hon vågade inte räcka upp handen, vågade inte svara på frågor, skulle aldrig någonsin vågat stå framför klassen och prata.

 Hon blev en ingenting.

Sen kom vuxentiden – tack och lov! Televerket!
Suss och bästa kompisen tog mod till sig, tillsammans och flyttade till Stockholm där de båda fick jobb på Televerket.
Nu började det hända saker för Suss! Hon blev tvungen att svara i telefon och möta kunder som vill beställa abonnemang, flytta telefoner och allt vad det var. Suss växte, blev säkrare, kände sig värdefull. Vågade mera.

Vågade söka nytt jobb och kom till CVA i Arboga. Där blev hon ännu säkrare och vågade ännu mer – det slog nästan över. Suss tog igen för alla tysta, osäkra år!

Suss utmanade chefer och hon utmanade facket. Hon drev frågor om rättvisa för de svaga på jobbet och kämpade för de som hade det svårt. Hon skrev insändare såväl i personaltidningen som i det lokala bladet – gjorde sin röst hörd. Snart visste alla vem Suss var!

Nu fick Suss höra talas om folk som ”inte tålde den där Susanne Wahlfeldt”. Naturligtvis på omvägar. Ingen sa det direkt till Suss.
Suss som var van att sticka ut, bli mobbad sen skoltiden, kände detta väldigt obehagligt – men det var ingenting som egentligen bekom henne. Hon hade växt sig starkare och visste att hon kämpade för bra saker.

Och om Suss fick namn på ”hatarna” tog hon kontakt med dom!  Antingen låtsades de inte förstå någonting av vad Suss pratade om – eller också visade det sig att de faktiskt kom rätt bra överens när de väl träffades …
Hur som helst – de som verkligen kom i kontakt med Suss tystnade med sitt förtal…

Suss träffade kärleken och allt blev nu ännu bättre!
Med kärleken kom resor runt om i världen men också barn. Återigen växte Suss – nu som dubbelarbetande personalchef och trebarnsmor. Växte och fortsatte att kämpa – nu för barnen med ADHD men också för andra barn med liknande svårigheter.
 Bildade en förening lokalt och var med om att starta en på riksplanet. Skrev skrivelser, protester, insändare. Agerade! Kämpade.

Åter fick Suss höra på bakvägar att folk tyckte illa om henne. ”Dem där jävla Susanne Linde – hon ska då vara med överallt!” – så kunde det låta.
Suss lät sig inte skrämmas, kände sig tvärtom stärkt. Hon kämpade ju för bra saker och det fanns många som sa tvärtom – som hejade på, dunkade henne i ryggen.

På fritiden gjorde hon trevliga saker som att samla de gamla som fortfarande var i livet och som haft sin barndom i huset som Suss nu bodde i.
 Suss fick massor av värdefull information om Glasblåsargården som blev en artikel i Arboga Tidning och kanske så småningom kan hamna i Arboga Minnes Årsbok.

Hon fortsatte att kämpa för utsatta, ville vara en röst för de som inte vågade tala och fortsatte att agera.
Bland olika idéer som kom för henne var en insamling till kvinnan som fått sina barn mördade i Arboga. Förutom en stor summa pengar från allmänheten som överlämnades genom Suss försorg skänkte företag möbler, resor, presentkort på kläder kom från H&M m.m. genom att Suss tog kontakt.
De flesta tyckte att Suss gjorde bra då – inte så många tyckte att hon var ”too much” men det fanns några stycken som tyckte att hon nog skulle låta bli!

 Med många järn i elden hela tiden, en stark vilja att göra gott så hände det som tyvärr händer många – Suss gick in i väggen, brände ut sig och blev väldigt sjuk.

Det var en fruktansvärd och förgörande upplevelse. Något som för alltid förändrade Suss. Hon hade samma glöd, samma vilja men orken fanns inte längre på samma sätt.

När det var som allra värst bodde Suss hemma hos sina gamla föräldrar och orkade absolut ingenting. Panikångest och en otroligt trötthet var hennes liv under ett halvår.

Men som den person hon är – när hon börjat repa sig lite ville hon kämpa för att andra inte skulle behöva drabbas som hon. För mycket hårt jobb, för många krav, för lite tid.
Hon och vänner startade föreningen ”Tid för Sverige” för att agera mot utbrändhet.  Föreningen implementerades snart i vad som skulle komma att bli ett nytt parti – Feministiskt initiativ!

Nu var allmänheten delad! Några tyckte att Suss var modig och bra. Det ropades ”Heja, heja!” på stan när hon gick ut. Men det fanns andra som spydde sin galla.
Som vanligt…

Men sen blev det riktigt illa!!  När kvällstidningarna gick ut med rubriker som

Fi-ledaren misstänks för bedrägeri

då kräktes en allmänhet fullständigt ner ”den där Linde”!

Artikeln från 8 april 2005 finner ni HÄR! Den dagen hade Expressens löpsedlar i Arboga bara en enda stor bild – den på Suss med rubriken ovan…

Det spelade ingen roll att Suss inte hade gjort något fel. Att hon förklarat allt för Försäkringskassan om sin sjukskrivning och sitt deltagande tillsammans med Fi – när Suss gick in i affärena i lilla Arboga då gick folk ut!
Och Försäkringskassan gjorde helt om och drog in Suss sjukbidrag. Detta fick de bakläxa på när Suss vann i Länsrätten och domaren gav Suss rätt.
Hon vann!! Den artikeln kan ni se HÄR!

Suss orkade inte all press (i dubbel bemärkelse) och hoppade av politiken. Men snart kunde hon inte hålla sig längre… Det blev Miljöpartiet!
Nu mottogs hon mestadels bra av lokalbefolkningen och partiet fick många röster i valet. Så pass många att Suss kom med i kommunfullmäktige.
Men nu fanns de fler som mådde dåligt av Suss engagemang – de andra partierna hade en en del mindre nogräknade medlemmar.  ”Den där jävla Susanne Linde!”

  Åsså allmänheten!!  ”- Fy fan, för den där jävla Linde! Hur kan man hoppa mellan olika partier på det där viset!!??”
 Suss brydde sig inte det minsta! Numera var hon van…

Det hon inte var van vid längre var stressen, pressen – hon orkade inte alls som förr. Hon hoppade av politiken helt.
Belackarna var snart där:”- Ha ha ha, ja hon är ju inte klok den där jävla Linde!”

2012 kallas hon ”Den frispråkiga bloggaren” i lokaltidningen och kräver större engagemang mot våldsamheter som drabbat hemstaden.

”Ja, se den där jävla Susanne Linde!!” Bysnacket gick…

 Suss brydde sig inte längre om pratet. Kände sig mer så här:

 Men livet är inte bara engagemang och kamp för andra när det gäller Suss. Det var det egna livet också. Den egna kampen.

Mannen i hennes liv lämnade henne efter många år tillsammans. Hon tog det mycket hårt. Firade trots allt med grannen Lisa som tyckte att hon sannerligen borde fira sitt nya fria liv.

Visst – hon höll god min. Visade upp ett coolt face!
Men inuti fanns tårarna. Att bli lämnad av den man älskat och trott på – var mycket hårt.

 Livet blev mörkt och svårt. De egna engagemangen uteblev.
Vardagen kändes bara seg och grå. Åren gick – hon vande sig vid detta nya liv. MEN – så en dag hände det till synes omöjliga! Hon blev kär!
En ny man kom plötsligt in i hennes liv! Och med det massor av annat!
17 kilo ner i vikt! Nya kläder, ny frisyr, nytt liv! En gladare, lyckligare Suss! Underbart!! 

MEN!! Nu var det ju definitivt färdigt igen! Folk skulle absolut veta vem HAN var och helst alla detaljer! En del var glada, andra skadeglada på grund av åldersskillnaden och en del var förstås riktigt upprörda…

Kletade ner Facebook med skitsnack… SÅ tröttsamt och fullständigt värdelöst.

Och bryr hon sig, Suss? Inte nämnvärt! Om det inte drabbar den egna familjen eller älsklingens förstås!
DÅ blir hon en TIGER!

Vad ville bloggaren säga med det här märkliga inlägget då denna söndag!?

Jo, dels – SLUTA SNACKA SKIT OM FOLK DU INTE HAR EN ANING OM VEM ELLER HUR DOM ÄR!!
Eller ännu hellre – SLUTA MED SKITSNACK ÖVER HUVUD TAGET!! SKITSNACK ÄR MOBBING!! Gör dig inte till åtlöje genom ett sådant lågt beteende!
Gläds istället med dom som det går bra för, som finner lycka och glädje igen. Tänk positivt och du kommer att märka att ditt eget liv också blir positivt!

Ja, så är det ju!

Så sluta lägg dig i andras liv och skaffa ett eget!

Och ni som har åsikter om Susanne Lindes liv – vad hon gör och inte – hur hon agerar eller inte – TA KONTAKT MED HENNE! Bloggaren förmedlar gärna frågor och svar! 😉
För som ni såg i inledningen så pratar folk fortfarande bakom ryggen på denna kvinna! Från en trist allmänhet som inte har annat att lägga tiden på – till ideella organisationer och företag – ja, faktiskt!
SÅ små kan människor vara!

Men tror ni hon bryr sig!? Inte då!! Jo, det kan stärka henne, har bloggaren förstått! Göra henne ännu mer stridbar och entusiastisk – men det är bara välvilja och godhet som driver henne – kalla det kärlek.

Hon fortsätter!

Är som hon är!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Premium Wordpress Themes by Natty WP. Web Hosting
Images by our golf tips desEXign.