Feel in the Blogg

Men hallå! Vilket väder! Helt fantastiskt!

Man hinner inte riktigt med! Nyss påsk – och med så här vackra ägg från Anneli Arnoldssons dotter Fredrika behöver man inte måla sina ägg till påsk!

Själv åkte jag till stugan! Och där var ju förstås vädret precis lika ljuvligt! Så vad hände då!? 🙂

Jo, detta! På med baddräkten! 
Gassa på bryggan!  Ja, sen gick det ju inte att motstå ett dopp!  Och det blev flera! Jag badade hela påskhelgen! Så tidigt som 19 april har jag aldrig tagit första doppet!

Men vilka temperaturskillnader! Eftermiddagen visade termometern detta – nästan +24!

Men på morgonen sen var man inte lika snabb ner till badet… Plus 2! Så morgondoppet avstod jag! 🙂
Och det kanske bara är att vänja sig vid denna klimatförändring. Flera år i rad har jag badat i Björklången i Östergötland så sent som i september månad.

Hemkommen tog man sista påskölen! Den satt fint!!

Men det där med att tjuvtitta – vad handlar det om? Ja, inte gäller det mig som Susanna i badet! Om jag inte skulle bada näck förstås…

Nej, det här tjuvtittade jag på!

Mitt fina grannhus!

Tjuvtitt in genom fönstret!

Det är nog fler som gjort -tjuvtittat in! 

Det ligger nära till hands…

För nu är det klart! Och möblerat har duktiga Sara Hagström gjort! Hennes inredningsföretag heter CREADOMI och du hittar det bl.a. på Facebook!

Fast jag behöver inte tjuvtitta för jag har redan sett hur otroligt fint den lilla före detta tullstugan har blivit!! Men – jag har lovat nuvarande ägare Gustav Öberg att inte lägga ut bilder än här på min blogg. För huset kommer snart ut till försäljning på Hemnet och då kan ni gå in och kolla där! Och KÖP HUSET vetja!!

Ni får ju det här som granne: Glasblåsargården!

Och mig  – och alla andra snälla människor som bor i mitt hus!

 Så här fint är det nu ute på min gård.

Vilken härlig tid det är nu!

Underbart!

Och det tycker katterna också!!

Igår inhandlades lite blommor att plantera ut! Det visade sig att det var fler som haft samma planer. Granngården var smockfull av trädgårdssugna! Och 5 pelargoner för 100 kr blev det! 4 röda och så den här – för min mammas skull. Hon älskade vita pelargoner. Hon fick sin första vita pelargon när hon fyllde 7 år.

Snart blommar syrenerna också! Som sagt, en ljuvlig tid just nu.

Håll utkik framöver! För då kommer den stora bloggen om den lilla tullstugans förvandling!

Och – reportage om den fina nygamla tullstugan kommer också i Magazin24 snart! Björn Blomgren kommer att skriva och visa bilder!

Och på tal om Magazin24 så är ju onsdag nästa vecka en röd dag – 1 maj. MEN – tidningen dimper ner i brevlådan på fredagen istället – den 3 maj!  Och då finns min krönika med igen!  Denna gång är rubriken ”Dagen då jag slutade curla!”! Vad det handlar om för någonting – det får ni läsa då…

Kram på er därute! Tänk på att sola med måtta! Använd solskyddsfaktor och minst 30! Det går bra att njuta av solskensvädret i skuggan också! 🙂

Jag bor så fint och har det så bra.

Ändå rasar jag ner i svårmod emellanåt.  Det är, som jag tidigare berättat om, sviter av utmattningssyndrom som jag aldrig blir helt frisk ifrån.

 Men naturen och att promenera – ensam och gärna tidigt på morgonen – gör mig gott.

Här följer lite bilder från en lördagsmorgon för en tid sen och från söndagsmorgonen idag. Från Glasblåsargården på Östra Nygatan i Arboga och runt om Arbogaån.   Njut – det gör jag. Både när jag vandrar, när jag fotograferar och när jag ser bilderna efteråt.

Den äldsta av Arbogas tre järnvägsstationer på Köpingsvägen står i brand! I brand av den uppgående solen.

Lördagspromenaden för någon vecka sedan gav följande bilder: Från gång- och cykelbron vid Åberget. Åt öster och åt väster från bron.

 Södra Åpromenaden intill ån.

Två ensamma soffor…

Över Herrgårdsbron.
Åt väster.
Och mot öst:
Så vackert vid ån.

Sen Östra Nygatan hem igen den lördagsmorgonen.

Naturen och himlen är som ständigt skiftande konstverk. Så oavsett om du tar samma promenad – som jag gjorde imorse – så blir det aldrig riktigt samma upplevelser. Ständigt nya skiftningar beroende på väder, årstid och tid på dygnet.

Där uppe ligger mitt hem ihop med de övriga husen på Östra Nygatan. Och här en nyare vy sen några år – med matkedjan Netto i huset till höger. Gömd bakom ligger det som är kvar av Arbogas järnvägsstation nr 2!

En bild på trist verkstadsmiljö kan bli så här fin med lite morgonsol:

Norra Ågatan vid ån. Så vackert med morgonsolens strålar! Det blev många bilder här… 🙂

Över cykelbron vid Åberget igen! Så vackert! 

Sen vidare utefter ån på den södra sidan. Norsbåtarna med sina håvar är ilagda! Jag har hört måsarnas skri men inte sett att det håvats efter nors ännu.

Träden är vackra trots att de är nakna. Men titta där! Vad är det där för rött på stammen!

En fin, röd fågelholk! Undrar vem som tänker flytta in där nu i vår!?

Perfekt boende med sjöutsikt!
I alla fall utsikt över ån.

Över ån via Herrgårdsbron!

Sen den nya fina promenadvägen invid hamnen.

Snart hemma…

Utsikten åt andra hållet:

Sturegatan upp mot Glasblåsargården och tullstugan!

 Dagens promenad avslutad!

SÅ gott med kaffe när man kommer hem!
Ägg blev det också! Perfekt löskokt precis som jag vill ha det!

MEN – lite ilska nu också!  Över rivningsivern som pågick speciellt mycket för 50-60 år sedan!
Ronny Hård, konstnär boende i Staffanstorp i Skåne,  men bördig från Arboga – berättade att han har bott i detta hus: (Foto: Arboga Museum).
Han påstod att det var i närhet av där jag bor nu! Jag blev stum. Jag kände inte igen mig! Sen såg jag huset som skymtar till vänster och trädet – det trädet kommer jag ihåg! I det klättrade vår katt Sippan upp i så högt att brandkåren fick hämta ner honom via stege! Men husen till höger känner jag inte igen…

 Ronny berättar vidare att han bodde i huset till vänster fram till 1960 och att husen revs 1966-67. Så sorgligt!! Dessa trähus (markerade med svarta pilar) är borta! Kvar finns bara den s k Veterinärsvillan (röd pil).
(Detta foto är också från Arboga Museum.)

1950-talet. Och 2019:

Förr:

Hörnet Vikingagatan-Nygatan –
(numera Norra Vikingagatan-Östra Nygatan).

Nu:

Varför kunde inte gamla fina hus bevaras! Så dumt att förstöra. Se här – Stora Nygatan i Arboga runt år 1900:  Det fina järnvägshotellet innanför staketet till vänster är borta sen länge… Det som finns kvar är mitt hus och tullstugan (röda pilar) – mitt emot:

Och titta man lite närmare på husen till höger: Så kan man konstatera detta: De svarta pilarna är de hus som är rivna. Rödmarkerad pil visar mitt hus – Glasblåsargården som finns kvar.

Den lilla tullstugan byggd i slutet av 1600-talet – i högra hörnet här:  Ett hus som överlevt flera hundra år… Som i den galna rivnings/nybyggareran på 1950-talet – då man saknade respekt och moral – stympades till kiosk – som sedan fick förfalla… Helt sjukt att Arboga kommun gick med på att förstöra ett så gammalt kulturhistoriskt värdefullt hus!

Sån tur då att personer som jag finns! Och personer som Gustav Öberg! Som tror på att bevara och återställa! Som vågar och törs!

I juni förra året sålde jag tullstugan via Roland Sjölins firma  – till Gustav med familj.

Gustav började direkt!

Och nu ser det ut så här!!

Ge inte upp det du tror på! Bestäm dig att tänka och vara så här:

”There will always be people telling you: You can´t!
Look them in the eyes and say: Watch me!!”

Slutpromenerat för idag!

Take it esay! Fast inte för easy nu bara! Leva livet gäller ju!!

Ps!  Ny krönika hade jag den gångna veckan också i Magazin24! Läs den HÄR om ni vill! ”Den enda sanna glädjen…” är rubriken.Ds

 Tullstugan – den före detta!
Före detta kiosk också och före detta min egendom – numera Gustav Öbergs!
Se så fint den ligger där i morgonljuset – intill Glasblåsargården.
Igår var det brandinspektion! Den fina lilla stugan har två braskaminer och igår kom sotningsväsendet på besök för att kontrollera och godkänna.

Jag passade på att smyga med och ta lite foton! Och nu är det inte långt kvar innan hugade spekulanter kan få komma på visning – genom dörren här! Varmt och skönt med golvvärme också!

Vi börjar väl vid entrén som också är grovkök. Här kommer snart både tvättmaskin och torktumlare att installeras.

Gustav kollar vattnet!

Rakt fram från entrén ligger badrummet:
Lägg märke till den gamla dörren till vänster i bild. Den går in till köket och är bevarad från tiden som tullstuga!

Badrummet alltså! Sprillans ny gammaldags toalett är installerad! Toan!
Och spolar gör man genom att dra i snöret!

Duschen:

Genom den gamla dörren kommer man in i köket: Här kommer spisen att stå!

Köksbänken! Kyl, frys och diskmaskin – självklart!

Dolt sitter kylskåpet!

Dold är också diskmaskinen:
Se här:

Så fint alltihop – från kranar till diskho och skåp!

Golvvärme här i köket också förstås!

Från köket leder trappan upp till sovrummen på övervåningen. Gustav berättar att trappräcke och ledstång ska monteras och det blir även ett litet specialutrymme under trappan. 🙂
Allt är special, udda och annorlunda i detta lilla fina hus där det gamla är bevarat men fått modern och lite lyxig finish!

 Gustav har många järn i elden och berättar att flera projekt är på gång! Nyss har han köpt en gammal loge på Storgatan nere vid Arbogaån som han planerar ska bli parhus! Vad månde bliva av denne Gustav Öberg! Vilken entreprenör!! (Foto: Gustav Öberg)

Nästa gång jag bloggar om den före detta kiosken, före detta tullstugan, Östra Nygatan 4 i Arboga, så är nog huset på väg ut till försäljning! För nu har Gustav ändrat sig igen! Nu ska han sälja och inte hyra ut. Vi får väl se – den gode Gustav kanske ändrar sig igen…

Imorgon blir det faktiskt en blogg till! Så välkommen åter!

”I’m slowly becoming the person I should´ve been a long time ago” – så står det på väggen i mitt kök.
Men som jag skriver i rubriken – det sker ”too slowly”… Det borde gå fortare!

Varför gör det inte det då?? Jo, det har flera orsaker. En av de viktigaste är den här: Jag är utbränd. Det betyder att jag är precis samma människa som före de två tillfällen då utbrändheten slog till med full kraft MEN med den dramatiska skillnaden – jag har inte samma ork längre. Inte samma energi.
Lusten, kreativiteten och viljan finns kvar – men jag åker på pumpen hela tiden när jag glömmer… Glömmer att krafterna tar slut och att jag måste ladda nya.
Att ladda nya som utbränd – det tar tid… Nu står jag på laddning igen.

Anledningen till kraftlösheten denna gång är huset jag äger och som har haft en lägenhet ledig.
Glasblåsargården i Arboga: Massor att göra kring det men med fantastiskt duktiga hantverkare som ställt upp så har vi nu nästan nått målet – en fin, renoverad lägenhet.

Pontus – elektriker, Jens – målare  och så KAK Golv inte att förglömma!

Ingo och hans medarbetare! *

Fler favoriter:  Göran Anderssons BT-Bygg! Och ja, det var faktiskt snö när vi började med alla jobb första veckan i mars.
Och här ser ni snickare Ken: Så bussiga killar! Ställer alltid upp!
Och så trevliga dessutom!
Göran och BT-Bygg såg till att Peter från VVS-huset kom och fixade rörmokeriet! I badrummet fanns det en hel del jobb kan man lugnt säga…

Sen var det fullt ös! Största delen av jobbet gjorde Linus Englunds duktiga målare Jens Magnusson! Såväl fönster som väggar, dörrar och skåpluckor fixade denne duktige, trevlige man!  Jens Magnusson!
Jag minns hans farfar Nils! Nils Magnusson jobbade som vaktmästare på gamla sjukhemmet på Kungsörsvägen och var en klippa där. Jag började mitt allra första sommarjobb som städerska på sjukhemmet. För övrigt ett sjukhus tidigare med ett BB som jag faktiskt är född på! 🙂

Shazada hjälpte mig att rensa bort gamla klätterväxter från husväggen! Inte ett enkelt jobb alls – och högt upp! Men han klarade det!

Så duktiga och trevliga killar allesammans! En och annan tjej också faktiskt! Två tjejer dök upp som hantverkare också! Toppen!
STORT TACK ALLESAMMANS!!

 Så nu börjar det likna något – denna lägenhet!

Vardagsrummet!

Och köket:

Hallen in mot vardagsrummet: Och till höger – dörren in till badrummet – som nästan är klart!

Den största delen av städningen fixade Ingela och hennes Stilrent från Kungsör! Tack för det!

Men blod, svett och tårar har det kostat… För en utbränd stackare som vill så mycket men har så liten ork.
 Fysiskt illa har jag gjort mig också! Men det är smällar man får ta. Och de fysiska skadorna läker mycket snabbare än de psykiska…

Hur kurerar man sig då?  Jo, med en promenad om man orkar! Här är Östra Nygatan i Arboga med den vita Glasmästarvillan direkt till höger i bild. Längre fram, framför den röda bilen, ses den lilla f d tullstugan och därefter mitt hus – Glasblåsargården – en gång i tiden arbetarbostad åt glasblåsarna vid Arboga Glasbruk.

På tal om tullstugan – här en bild från dess kök i vardande! Fotot är taget genom fönstret för Gustav Öberg, nuvarande ägare, fanns inte på plats.

En promenad i solskenet gör gott. När man promenerar så rensar man samtidigt skallen på alla möjliga och omöjliga tankar!
 Att titta på alla vårpigga blommor som dyker upp här och var gör också gott för sinnet!
Jag älskar krokus! Dessa små blommor hjälpte mig att komma igen under nattsvarta promenader då utbrändheten var som allra värst. De hjälper mig fortfarande…

Orkar man inte ta sig ut – kan man titta ut genom fönstret i alla fall! Se solen och se våren som är på språng in till gamla Sverige!

Nu firar jag!
I min ensamhet för jag orkar inte annat.
Utbrändheten har sitt pris och ett ganska högt sådant. Men lite ekologisk skumpa, en bukett tulpaner och en glass gör att jag mår lite, lite bättre och kan glädjas lite lite grann över jobbet som jag och övriga här ovan genomfört! Projekt renovering av lägenhet är över! JAG KLARADE DET!!!

Lite nostalgi sen!  En muckarfest med ett fantastiskt slut! 
Från vänster – Mats Wahlfeldt i gul muckartröja, Mats Envall, Peter Linde, Elizabeth Källqvist, Kåre Gullichen, Janne Widerlöv, Lotta Jigelius och Håkan Persson. Fotograf är fröken Wahlfeldt!
Muckades gjordes det från P4 i Skövde – och lumparkompisarna var Mats och Peter. Peter och jag klickade direkt och några månader senare var vi förlovade! Tre år efter det blev jag Susanne Linde – f d Wahlfeldt! 🙂

Det är några år mellan bilden här ovan och denna:

Lite äldre, lite fler erfarenheter, lite mer skadad/utbrändhet – men lika positiv och glad som förr. Leva livet gäller!

Lite visdomsord också. och den här: Sitter på väggen hemma hos mig. Tänk att jag aldrig lär mig ändå…

Ett tack till! Tack Anneli Arnoldsson för underbara ägg till påsk!   Det är Annelis dotter Fredrika som har hönor som lägger så här vackra ägg!
Goda är dom också!!

Njut våren och solskenet ni som kan. Själv ägnar jag mig just nu åt detta: Och laddar batterierna.
Men jag lyckades ju skriva en blogg nu i alla fall! Hurra!

Ta hand om er! Jag jobbar på det här – också! Slowly… men det går framåt!

PS! På onsdag kommer min krönika igen i Magazin24!
Rubriken är ”Den enda sanna glädjen…”! Ds

Nyfiken i en strut!?
Det kan jag skriva under på! Förvandlingen av min tullstuga till fint bostadshus fortsätter sen jag sålde huset till Gustav Öberg i juni månad i år. Och jag är så nyfiken på att se allt som händer!

Det lilla huset – tullstuga i Arboga på 1700-talet – här markerad på en ritning från år 1920 – har man tänkt göra om flera gånger.
Här en ritning från 1884: Och ännu en från 1893: Det blev den sista ritningen som fick gälla.

Elsbeth Larsson som tog över huset efter sin pappa har berättat att huset varit bl.a. hattaffär på 1900-talet. Så här såg Stora Nygatan ut på den tiden.  Stora Nygatan degraderades så småningom till bara Nygatan och den här gatstumpen från Centrumleden räknat blev sen Östra Nygatan.

Elsbeths pappa som kallades Mört-Harald gjorde om huset till kiosk någon gång på 1950-talet. Tyvärr har jag inte lyckats hitta några foton från storhetstiden som kiosk. Det var säkert rejäl ruljans där då när bilar och människor passerade in i Arboga från Köpingshållet.

Men att förstöra ett så fint litet hus som man gjorde för att få till kioskverksamhet anser jag vara fruktansvärt.
Man undrar i sitt stilla sinne hur Arboga kommun kunde tillåta den förstörelsen av en anrik tullstuga byggd i slutet av 1600-talet…

Min pappa köpte huset för över 30 år sedan och därefter var det all möjlig verksamhet där. Garnaffär, keramikbutik, loppis och möbelrenovering bland annat.

Men förfallet tilltog. Och inte var huset vackert…

I våras bestämde jag mig för att sälja tullstugan. Jag var mycket bestämd över hur jag ville ha det. Allra helst ville jag få en köpare som tänkte i mina banor – att återställa huset så som det såg ut en gång – och göra om det till ett litet bostadshus.

Och det blev så! Gustav och Angelica Öberg köpte det och därefter blev det full fart!

Gustav Öberg visade sig vara en fantastiskt driftig entreprenör med tusen järn i elden och en förmåga att få till det! Precis lika glad jämt – som på bilden! Och – han delar med sig till mig. Låter mig vara med där det händer! Guld värt för mig!

Och det händer! Hela tiden! Igår såg det ut så här på min infart.

Det var liiite svårt att komma in till garagen…

 En ful häck skulle grävas upp med rötterna men det tog inte lång tid!

Så från det här – – med ett fult garage –

– till det här! ***

Framför porten ska dessa plattor läggas: 

 Det fula garaget har blivit entré med grovkök och badrum.

Visst ser det fantastiskt ut!! Vilken underbar förvandling!!

Jag fortsätter att följa utvecklingen och publicerar här i min blogg – med Gustav Öbergs goda minne.
Jag undrar vilka lyckliga som kommer att få flytta in här.

Vem blir det som kommer att få njuta av gammaldags charm parat med toppmodernt!

Vem låser upp dörren till sitt nya hem? Vem kommer att fira jul här – inte i år kanske – men nästa – intill den sprakande braskaminen med århundraden av historia fastetsad i takbjälkar och väggar… Vem?

Det blir svårt för Gustav och Angelica att välja hyresgäster, tror jag. Ju mer huset blir klart, ju finare det blir – desto fler intresserade som hör av sig!

Stora Nygatan en gång…

Och här:
Nu börjar det likna nåt igen!! 🙂

Och jag fortsätter att vara nyfiken!! Kikar in genom rutorna när Gustav inte är där och släpper in mig!

Fortsättning följer alltså!!
Och – bilderna här är mina! D v s får inte kopieras eller flyttas till någon annan eller till någon Facebooksida utan mitt medgivande.

Avslutar med en bild från Arboga station i måndags. Med den vill jag visa att lilla Arboga också kan ha vackra morgnar – efter alla bilder jag visat på fantastiska soluppgångar och solnedgångar från Goathland i North Yorkshire (mestadels på Facebook dock).

Ha ett underbart liv!
Det är du värd!
Och det har jag.