Drug preguntas

Tills döden skiljer oss åt…

ARBOGA, Barn och föräldrar, Familj och släkt, Föräldraskap, Glasblåsargården i Arboga, Känslor, Kärlek, Lokalt, Natur, Personligt!, Relationer, Sverige & Världen, Tankar och funderingar..., Tro Hopp Kärlek Inga Kommentarer »

”Tills döden skiljer oss åt…”

 De orden kom bloggaren att tänka på imorse. ”Tills döden skiljer oss åt” – det var viktiga ord för bloggarens barn en gång. Viktiga ord, ett löfte, ett avtal – gjort av kärlek.
Avtal kan väl inte brytas? Och därmed självklart inte ges till någon annan innan avtalet lösts upp genom döden. Så tänkte barnen.

Därför hade bloggarens barn så svårt att förstå och acceptera skilsmässan för många år sedan. För man bryter inte löften. Man håller ett avtal. Särskilt om det gjorts i kärlekens namn.

Hur tänker andra? Hur känner andra barn när mamma och pappa vill separera?
”- Folk lämnar varandra alldeles för lätt numera”, sa Ken när vi pratade här om dagen.
 Är löften ingenting att ge?
Är det OK att bryta ett avtal? 
Rent allmänt också?  Eller är det bara löften gjorda genom kärlek som får brytas?

 Så här säger man vid en kyrklig vigsel!

Jag, NN,
tar dig, NN,
nu till min hustru
att dela glädje och sorg med dig
och vara dig trogen
tills döden skiljer oss åt

 Och de här visdomsorden kan prästen uttala under vigseln:

Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. (Rom:9-10, 15)

Bär varandras bördor. (Gal 6:2)

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
(1 Kor 13:4-7, 13)

Vid en borgerlig vigsel kan talet från vigselförrättaren låta så här:

”Ni vill ingå äktenskap med varandra. Äktenskapet bygger på kärlek och tillit. Genom att ingå äktenskap lovar ni att respektera och stötta varandra. Som makar är ni två självständiga individer som kan hämta styrka ur er gemenskap. Eftersom ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra, frågar jag: Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
(Paret kan växla ringar.)
Jag förklarar er nu för äkta makar.
När ni nu går ut i livet och åter till vardagen så minns den vilja till gemenskap, den kärlek till varandra och den aktning för varandra som ni känt i denna stund och som lett er hit.”
(Texten tagen från Stockholms Stadshus).

Så hur var det nu med de där löftena?  Vara dig trogen, älska dig för evigt?
Är det bara att låtsas som det regnar – och bryta avtal och löften?

 Och – kan man ge samma löften igen, och igen
– till nya partners?   Hur trovärdigt känns ett sådant löfte??

När kärleken försvinner och par vill gå isär så är det ofta att barnen blir lidande.
Som Ken undrade – är det för enkelt att gå skilda vägar numera? Tänker man bara på sig själv, ger upp för lätt?

Svåra frågor och svaren är väl väldigt olika och även väldigt individuella. Det är nog så att många ändå försöker. Försöker rädda det som räddas kan, kanske. Håller ihop ”för barnen” ibland.
Samtidigt kan det vara så att man med tiden kommit på att man begått ett misstag. Den där kvinnan var inte den man trodde från början. Och mannen visade kanske sidor som man borde ha upptäckt innan man flyttade ihop och fick barn.

Man utvecklas olika också, förändras över tid, kanske växer ifrån varandra. Det händer saker ”på vägen” som sätter spår. Den ena parten vill lämna, eller den andra, kanske båda – ett gemensamt beslut.

Om grälen tilltar drabbas barnen. Då kan det vara det bästa, för alla, att ”bryta avtalet”.

Men är paren inte överens kan en hemsk kamp börja. Den ena parten vill separera men inte den andra. Hårda ord och dåligt beteende. En av de två vägrar inse att kärleken är över.  Att separationen är ett faktum.
De som drabbas då – igen – är barnen. Det är fruktansvärt att bevittna hur en del personer använder barnen för hota sina ex i någon sorts desperat sista åtgärd att försöka få sin före detta partner tillbaka.
Att utsätta sina barn för sådant är barnmisshandel och det är faktiskt också så att lagen har en del att säga i den frågan.

Så ni som försökt men funnit att en separation måste till.   Det blir aldrig något ”to death do us part”.
– Gå vidare! Förstör inte era liv med att hålla fast vid en relation som för länge sen är död. Och har ni barn – tänk på barnen! Förstör inte också deras liv genom egoism och svårigheter att släppa taget!

Bloggaren är skild men har gått vidare i livet. Faktiskt gick acceptansen relativt fort när det hela var ett faktum. Ett nytt liv väntade. Ett liv hon inte hade en aning om hur det skulle komma att förete sig.
Barnen förstod så småningom. Förstod vad som hände och att allt inte behöver tas så bokstavligt. Att vissa löften kan bli väldigt svåra att hålla ibland och att avtal faktiskt är möjliga att bryta. Att livet går vidare och faktiskt till och med kan bli bättre än tidigare.
För det går att bryta avtal. Du kan t ex ha ett hyresavtal men bli av med din bostad om du inte sköter dig. Likadant vad gäller anställningsavtal – missköter man sig på jobbet kan man trots avtal bli uppsagd.
Men som en präst bloggaren känner uttryckte det: ”- Löften är viktiga. I yttersta nödfall måste de brytas, annars inte !

På tal om relationer och familjer – bloggaren tänker på vilken STOR FAMILJ hon har!
Till hennes familj räknas hennes barn, Älsklingen och hans familj, hennes bror med familj, exmannen och bloggarens ickebiologiska systrar – en här i stan, en i Skellefteå, en i norra Yorkshire i England – men lite grann också grannarna i hennes hus! En del arbetskamrater får räknas dit också. En STOR FAMILJ!

För så kan det ju vara – ”Friends are family you choose for youself” – d v s din familj kan bli den du själv väljer att den ska vara. Biologisk och icke biologisk.

Bara slutet kvar då! 🙂

Först ett måste:

LÄGG NER SVENSKA AKADEMIEN!!
En gubbsjuk snobbklubb som anser sig vara bättre än alla andra (vilket de nu bevisat motsatsen!).
En tragisk, pinsam fornlämning från 1700-talet med en kung (!) som överhuvud!! Hallå!!Det är 2018 nu!!
Och HUR kan någon försvara den sekten –
och dessutom sprida knytblusar överallt!? Obegripligt…

 

Nu är våren här!
I alla fall på Glasblåsargården i Arboga Äntligen!!

Plötsligt är det sol och värme och fågelkvitter! Ljuvligt! Fika ute ihop med grannarna- ”familjen”!  🙂

Och det blev till och med en öl i bersån igår!

Idag kokas det gammaldags fruktsoppa som på mammas vis! Åsså hängs det tvätt! Första tvätten ute för i år! Underbart!

 Var riktigt rädda om er nu men också om varandra!
Tänk efter FÖRE! Lär dig av misstagen. Var snäll, glöm ledsamheter fort och gå vidare. Mer kärlek – mindre hat! Livet är alldeles för kort för att lägga ner tid på dumheter!

Massor av kramar till er alla och en särskild hälsning till Agneta Fridlund som ofta talar om att hon gillar bloggen! Kram till dig!

Sen finns det ju en som betyder speciellt mycket. Som kom en gång när hjärtat var fruset till is.
Som fick isen och det kalla
att börja smälta.
HAN får som alltid den varmaste kramen och den längsta kyssen.

 

 

 

 

 

Det lilla blå tåget. Om våndor. Om civilkurage. Och om att ingen är så dålig som när han gifter sig eller så bra som när han dör… Dessutom – akta dig för säkerhetskistan vid begravningen!

Känslor, Livet, Lokalt, Personligt!, Relationer, Samhällsfrågor, SANNINGENS ÖGONBLICK!!, Socialt, Sverige & Världen, Tankar och funderingar..., Vänskap, Visdomsord Inga Kommentarer »

När bloggaren var liten läste hennes mor den här boken för henne. Om det lilla blå tåget som var så litet men som ändå klarade av saker som ingen hade trott att det skulle klara.

Liten och oansenlig upptäcker den att det stora fina loket som ska dra alla julklappar till barnen har gått sönder.

Men det lilla blå tåget kan inte låta barnen bli ledsna utan tänker göra vad det kan!

”I think I can”!

”Jag tror att jag kan – jag tror att jag kan – jag tror att jag kan”! Och visst kunde det lilla blå tåget! Mot alla odds och mot alla som inte trodde på det – drog det lilla blå tåget alla vagnar med julklappar upp för berget och ner sen till barnen som väntade!

Bloggarens mamma läste den här boken många gånger och kom att kalla bloggaren för ”Det lilla blå tåget”. När allt kändes svårt och hopplöst för bloggaren  – påminde mamman henne: ”- Du är ju det lilla blå tåget. Du klarar det.”

Och så har det nog fortsatt. Bloggaren har gett sig in i situationer som verkat övermäktiga för ett litet blått tåg. Ibland har det gått bra, ibland inte – men det viktiga har varit att försöka.

– Vad handlar det här om?? – Hur kan någon bli ett blått tåg??  Så tänker ni som läser kanske?

 Jo, med tiden och med erfarenheter lär man sig. För bloggaren är det viktigt att alltid försöka. ”I am the girl who decided to go for it”
– och det gäller det mesta – alltid!

 Och vad är det då som måste göras??

Det vet man om man är ett litet blått lok… Man vet i sitt hjärta vad som är rätt och fel. Det gäller bara att göra det rätta. Och – det är inte alltid lätt…

Den där känslan. Känslan som blir starkare och starkare. Den kallas magkänsla.

”Lita alltid på magkänslan. Din hjärna kan luras och ditt hjärta är en idiot men magkänslan kan inte ljuga.”

 Magkänsla eller intuition är en instinkt som en del bortförklarar och struntar i. Bloggaren är säker på att denna instinkt är nedärvd i generna sen urminnes tider. Ett lite djuriskt beteende som inte enkelt kan förklaras men som kan rädda en ur svåra situationer men också få en att göra rätt val.

Kändisar litar på magkänslan! Oprah Winfrey:

Steve Jobs:

OK – om man nu lyssnar på sin magkänsla och bestämmer sig för att gå på den. Och det gäller något väldigt viktigt. Någon som kan påverka både en själv och andra. Hur lätt är det då att gå på magkänslan!?

Inte särskilt lätt, om du frågar bloggaren.  Man står där på klippan och tänker: ”- Vågar jag? Vågar jag ta steget? Hoppet rätt ut i det okända?”

Men är man som bloggaren så tar man språnget! Hoppar och faller! Och man vet inte hur man kommer att landa… Blir det mjukt och skönt – eller stenhårt, iskallt…

Men man hoppar ändå – bära eller brista – för man måste! För magkänslan säger en det.

När man är ett litet blått tåg och ser enorma svårframkomliga berg framför sig så ger man sig inte. ”Do what is right, not what is easy”. ´Man gör det som känns rätt även om det är svårt.

 Bloggaren har fått hånfulla kommentarer, blivit idiotförklarad och trakasserad för att hon ”vågar”.  Folk har snackat skit och några har vänt henne ryggen.

Men det finns folk som jublat också!  Som tackat. Som tyckt att bloggaren är modig som vågar. Att hon har civilkurage.
Bloggaren har allra mest uppskattat dom som stod där intill när hon skulle ta språnget och våga  – och DÅ trodde på henne. Att inte känna sig alldeles ensam innan steget ut i tomma intet.

Ibland känns det särskilt svårt – det där språnget, att våga. Det kan då handla om vänner, människor som står en väldigt nära.
Men då tänker bloggaren så här:
”Falska vänner säger bara det jag vill höra. Riktiga vänner är inte rädda för att berätta sådant som jag kanske inte vill höra.

Bloggaren vill vara en riktig vän.  För att hon bryr sig om vännen.   För att hon vågar bry sig om även när det känns tufft.
Att bry sig om – på riktigt och visa det.

Även om det blir svåra sanningar som måste levereras. Som gör ont. Som kan göra andra upprörda också.

Eftersom bloggaren är en sån här – – men också har ett stort och varmt hjärta så gör hon inget av ondska, hämnd eller girighet. Hon vill väl – alltid – även när det gäller ”fiender”.

Bloggaren tänker ibland på s k ”eftermälen”. På Wikipedia kan man läsa den här förklaringen på ordet eftermäle, citat:
”Vad som sägs (förmäles) om en person efter döden; summering av livet, sammanfattande omdöme, dödsruna, levnadsbeskrivning, biografi.”

”Ingen är så dålig som när han gifter sig eller så bra som när han dör” – är ett uttryck. Det uttrycket visar på alltför överdrivna ”sänkningar” liksom hyllningar. T ex när en god vän lämnar kompislivet för att stadga sig – ingen kompis är så dålig som då. Eller när man överdrivet hyllar en död med lovord om hur bra han har varit!
Det är så dags då…
Bloggaren tycker att det känns märkligt och skevt att stå vid en kista och tala om för en död person hur bra han var en gång. Om det dessutom kanske är första gången man berättar det för den döde…

Tycker du om någon – säg det idag!
”Kom inte till min begravning och visa hur mycket du brydde dig om mig – visa mig det idag – medan jag är i livet!”
Vem vet – den döde kanske kan protestera! Som på den här bilden som visar en ”säkerhetskista” från 1800-talet då man var rädd för att bli levande begravd. Den skendöde kunde sen ringa i klockan nere ifrån kistan för att påkalla uppmärksamhet. Så se upp! Säger du något överdrivet känslosamt vid graven till någon som du inte brydde sig särskilt mycket om medan han levde så kanske personen ringer i klockan…

Så VÄNTA INTE med att visa att du bryr dig!  Visa omtanke och värme IDAG – innan det är försent.
Och även om det innebär att du måste uppbåda allt mod och all kraft för att säga en svår sanning till en vän.

Välj rätt tid!
Och våga göra det DU anser vara rätt!

 

”Thoughts from a crowded brain”! En rejäl blogg idag igen från Susslightning!

Som fortsätter på sin upptrampade väg.
Den väg som startade med ett litet blått tåg en gång.
Fast någon medalj har det inte blivit. Det hon fått istället är ett rent samvete, en omsorg om andra och att aldrig någonsin ge upp! Även det kom hemifrån. Bloggarens mor sa alltid: ”Upphör aldrig att kämpa för det du anser vara rätt”. Och på den vägen är det!

Liiite liiite annat också! Unga i USA kräver stopp på våld och vapen.
Porrstjärnan Stormy Daniels börjar berätta!
Ska de unga och kvinnorna fälla pajaspresidenten – äntligen?!
Allt i DN om du klickar HÄR!

 Lite påsk också.
För påsken är ju snart här. Om bara några dagar är skärtorsdagen inne och sen rullar det på. Något som inte rullar på alls är våren… -3 och snöfall imorse hos bloggaren. Inte kul!

Bloggarens ena son är nu i Hongkong så han slipper ruskvädret. Den röda pilen på kartan från Flightradar24 visar planet på väg från Arlanda och den långa resan mot Asien.

Så där ja, nu knyter vi ihop säcken för denna gång. Ha det så bra nu allesammans! Påskpussar och kramar i mängd nu när påsken närmar sig!


OCH – som alltid – blötaste, mumsigaste påskpussen går till ”ni vet vem”!! 

Bloggaren fortsätter som hon gör. Det är därför hennes dörr ser ut så här: Texten som får igång henne om hon skulle tappa fart! 

Och den lilla lappen på dörren säger så här:

 



WATCH ME!!!

 

 

 

 

 

 

A pain in the ass!! Dom vi önskar livet ur.

Allmänt, ARBOGA, Bröderna katt och Vilda Wilma, Känslor, Lokalt, Mobbing, Relationer, Svartsjuka och sjuk av avund, Sverige & Världen, VIKTIGT! Inga Kommentarer »

Har du drabbats av en ”pain in the ass”!?
Eller är du möjligen själv en sådan!?

Bloggaren menar alltså inte hemorrojder eller andra fysiska smärtor i arslet!  Hon menar dom där riktigt djävulska människorna som vigt sitt liv åt att plåga andra!

Bloggaren har åsikter och drar sig inte för att säga dom! Hon är också en person som ”lägger sig i” om det handlar om människor eller djur som far illa. Hon vägrar att bara titta på eller vända bort huvudet!

Bloggaren agerar – och då kan det ibland kännas så här: Men bloggaren är en snäll person – men en person som hatar orättvisor och elakheter – och som inte drar sig för att försöka göra något åt saker och ting! Så egentligen är hon bara en liten smekning i baken och inte alls någon ”pain”!

När bloggaren tänker på dom där verkligt djävulska människorna som förstör och förgör andra så finns det ett par som dyker upp från förr – som etsat sig fast.
General Franco statschef i Spanien – 1939 – 1975. Citat från Wikipedia:

”Under det Spanska inbördeskriget och de inledande åren av Francos regim förföljdes och dödades ett stort antal politiska motståndare, däribland kommunister, socialister, protestanter, intellektuella, frimurare samt katalanska och baskiska separatister. Det råder oenighet om hur många som föll offer för Francos förföljelser, och uppskattningarna av hur många som dödades varierar mellan 58 000–400 000.”

Augusto Pinochet. President i Chile 1973 – 1990. Hans  specialitet var utrensningar av regimkritiker genom tortyr, mord och plötsliga försvinnanden…

Fruktansvärda personer utan samvete och som för egen vinning ödelägger andra människors liv.Bloggaren förstår att väldigt många människor i Spanien och Chile innerligt längtade efter dessa diktatorers död.

 – Det vore bättre om han var död! Så sas det säkert – och så sägs det än idag om personer som samvetslöst förstör andra människors tillvaro genom sin makt och ställning.

– Det vore bättre om han var död! Så händer det ibland att vi vräker ur oss när någon beter sig väldigt illa mot oss och kanske under väldigt lång tid. – Det vore bättre om hon var död!

Vilka önskar vi då livet ur?

 Som liten, ensam och mobbad i skolan går nog tankarna då och då åt mobbarnas plötsliga frånfälle…

Likadant med en iskall och oförstående lärare som glömt allt vad pedagogik heter och som aldrig haft vare sig medkänsla eller empati. – Det vore bättre om hon var död!

Ut i arbetslivet sen. Hur man än gör så är chefen på och hackar! Gör varje morgon till en plåga när väckarklockan ringer och det är dags att bege sig till jobbet… Kanske önskar man livet ur chefen när allt känns tungt.

Som om inte det vore nog så träffar man på fel kvinna… Hon som verkade så timid och god visade sig vara en riktig ”pain in the ass”!

Eller så faller man för fel man… Till en början änglalikt snäll…tills hornen börjar titta fram!

De där människorna som gör att ”må bra” blir till – ”idag mår jag mindre dåligt” – och lyckokänsla är – ”just nu känner jag mig mindre ledsen”.
När ”mindre dåligt” är det ”må bra” du får. Eller när ”mindre ledsen” är den lycka du tillåts uppleva. 
Bara för att andra har tagit över ditt liv! För att du råkat ut för en riktig ”pain in the ass”!

Bloggaren funderar på varför en del människor kvalificerar sig för titeln ”pain in the ass”? Nu talar bloggaren om folk i allmänhet – vanligt folk – inte generaler och presidenter.

VARFÖR blir vissa människor en ”pain in the ass”? HUR blir dom det? Och VET DOM OM att dom är en riktig plåga? Att folk helst undviker kontakt med dom och det gäller såväl barn, ungdomar som vuxna?Att dom där ”painen” är så ruskiga att en och annan önskar livet ur dom? HUR kan man tillåta sig att vara någon som andra önskar vore död!?

 Bloggaren tror att det är dom små människorna som blir plågoandar.  Små, osäkra människor som ger sig på andra för att slippa råka illa ut själva. Bäst-att-slå-först-innan-man-själv-blir-slagen-principen…

 Rädda människor som härskar genom att söndra. Som skaffar sig ett hov av likasinnade för att klara sig  – genom att idka förtal och mobbing.
Genom att förstöra andras liv känns deras eget inte lika förstört…

Som gör skolgången till ett helvete för några utvalda och som längre upp i ålder gör arbetsplatsen till en plåga. Dessa små människor försöker hävda sig själva genom att trycka ner andra. HUR kan man falla så lågt? SÅ sorgligt tragiskt.

 Samma sak i förhållanden –
dom där ljuva kvinnorna – med horn och svans gömda…   Mannen – i början snäll och beskedlig men som snart visar sig vara djävulen själv!

 Än värre – förhållanden som tagit slut men där de galet besatta kvinnorna och männen fortsätter att trakassera sina ex!

HUR kan man falla så lågt? HUR kan man självmant visa upp för en allmänhet att man inte klarar ett liv utan den före detta mannen eller kvinnan?
Och HUR kan man tillåta sig att styra någon annans liv när relationen för länge sedan är över?
HUR kan man hänga sig på någon som inte vill ha en!?

 

Det är då sådana här skämt kommer till:

Jaha, och vad kan man då göra åt sådana här situationer bland s k vanliga människor. Det är inte lätt – men ett råd som bloggaren vill ge är – Översatt till svenska, ungefär så här: ”En riktig vän säger inte bara vad du vill höra – utan vad du behöver höra! Även om det skulle innebära en spark i baken!”

Så har du en vän eller bekant som är en otäck ”pain in the ass” – var en riktig vän och ge personen en rejäl spark där bak!

SLUTA alltså!
Innan karma tar över. 

Jaha, nu var bastonerna avklarade! En del tycker nog att det bloggaren har skrivit är bra. Andra vill kanske göra som katterna här hemma! Visa sitt missnöje genom att pissa på skiten!

Ni gör som ni vill och har ni kommit så här långt så är det ju kört om ni vill slippa bloggarens åsikter för dagen!

Och på tal om katterna här hemma så har bloggaren och husdjuren tagit en paushelg i väntan på våren.
Utanför fönstret se det nämligen så här ”kul”ut…

  Vem orkar med sånt!?

Nej, ner med persiennerna och in i bubblan bara!
Avstängt och utestängt!

Det skrivs lite. Det vilas mycket!
Det njuts mycket också!
Och i detta med njutning ingår att unna sig det man vill ha! En smarrig parisare och en Mariestads!

Eller vakna mitt i natten och ta en kopp te och en macka med marmelad, och en med pepparrotsost på sängkanten!

Något bra på TV, mycket musik – soft eller rockabilly – åsså lite sånt här: När andan faller på och när som helst. Gärna mitt i natten om man känner för det!

BARA VARA! MYCKET VILA! De egna batterier på laddning! 🙂

Så där ja, dagens blogg avklarad! SLUTA VARA EN PAIN IN THE ASS!!

Även om bloggaren ”bara” har sjukbidrag så får den här skylten gälla även för henne! Lite grann i alla fall.  Självkritik har hon minsann.

Var så goda!

Men kom ihåg! Bloggaren är en snäll person som bara vill väl. Lite, lite ”pain in the ass ”är helt OK, tycker hon. Om man vill väl och om man påtalar saker som är helt fel och bara försöker ställa tillrätta!
En liten smekning där bak bara! No pain!

Var rädda om er! Huka er undan era plågoandar men försök samtidigt att bli av med dom!
Och ni som trakasserar andra på grund av det egna dåliga självförtroendet – snälla, sluta med det! Ta hjälp om det behövs!

Puss och kram till er alla och en särskild uppmaning till Älsklingen  – för njutningens skull denna paushelg:

 

 

 

Me too! And how about you?? Monica, Lisa och Felix – och varför dom hamnar i en blogg…

ADHD, Allmänt, Bröderna katt och Vilda Wilma, Fördomar!, Feminism och jämställdhet, Glasblåsargården i Arboga, Känslor, Livet, Lokalt, Relationer, Samhällsfrågor, SEX, Sverige & Världen Inga Kommentarer »

Ny blogg ute! Watch out!!

 Vi börjar med MonicaLewinsky ni vet.  Hon som hade ihop det med Bill Clinton och nu gråter ut tillsammans med alla andra förorättade kvinnor i Me too.
Om den s k Lewinskyaffären kan ni läsa HÄR – OCH det är över 20 år(!) sedan de blev avslöjade, Monica och Bill!

En annan kvinna – den här: Evelyn Schreiber skriver så här i DN 9 mars, citat: ”Var fanns feministerna när Monica Lewinsky behövde dem?”???
Vadå???

Bloggaren blir upprörd som kvinna över det som händer i Me too! 

Hon blir dels upprörd över att de kvinnor som verkligen behöver stöd och upprättelse, kanske även rättsligt, IDAG, kommer i skymundan för alla möjliga GAMLA historier – typ Monica och Bill!
Det är alltså över 20 år sedan det uppdagades att Monica hade haft sex med sin chef – eller om man nu vill vända på det – Bill hade sex med sin sekreterare.
Det riktiga är väl att de hade sex med varandra och i detta fall möjligen i form av en ömsesidig njutning. Men om det vet vi ju förstås intet idag – Monica och Bill vänslades ju mellan åren 1995-1997.
Detta att dra fram den ena efter andra många år gamla historien gör att de kvinnor som behöver hjälp NU hamnar i bakvattnet.

 Det andra som upprör bloggaren är att kvinnor DELS vill framstå som starka och TA-MIG-FAN precis lika jämbördiga män – och DELS ska framstå som viljelösa fån som varken kan säga bu eller bä när män stormar fram och tar deras dygd! Män framställs som vidriga monster:
BLOGGAREN KÄNNER INTE ALLS IGEN SIG!! Och bloggaren talar nu om Sverige och kvinnor här.

 NÄR ska någon våga balansera upp den här debatten! När ska någon våga säga att det faktiskt finns kvinnor som lägger sig med chefen helt frivilligt och av olika anledningar och även om han är gift. Det finns sådana kvinnor, ja! Och det finns sådana män!
Bloggaren skulle kunna räkna upp ett antal kvinnor från olika arbetsplatser som hon jobbat på där ”vi alla” visste att kvinnorna hade ihop det med chefen lite nu och då, på sidan om.

Varför? Tja, spänning kanske? Spännande att testa det förbjudna? Spännande att ”lyckas” få ihop det med högsta bossen? Möjligen lite fördelar av det också? Resor, högre lön, bättre befattning?
Och se bara på alla kvinnor som klänger efter stjärnorna! Mick Jagger! Hur många kvinnor har fött hans barn?? Och en mer modern variant – Justin Bieber: Bloggaren ska inte gå in på det ämnet mera för det finns hur mycket som helst att säga om det. Den här bilden får avsluta ”stjärnstatusen”: Sångaren fick en ”gåva” uppkastad på scenen…

Män är ruttna skitstövlar och kvinnor ska helgonförklaras! Bloggaren köper inte det! Definitivt inte!

Bloggaren har skrivit om det förr och gör det igen. VI MÄNNISKOR ÄR INTE MER ÄN DJUR Han-djuren och hon-djuren dras till varandra för fortplantning – djursläktets överlevnad. Det handlar om ett spel. För att komma samman sker ett spel med sexuella undertoner. Orrspel, stångande älgtjurar, människomannen som använder sig av t ex catcalling och människokvinnan som klär upp sig – eller kanske mera av klä av sig då… Tja, ibland ett ganska rakt-på-sak-spel alltså – i människovärlden.
Skillnaden mellan oss människor och de andra djuren är att vi fötts med en mer avancerad hjärna. ANVÄND DEN!! Och det gäller såväl män som kvinnor!
DE FLESTA MÄN ÄR INGA KORKADE MONSTER! OCH DE FLESTA KVINNOR KAN VARA GANSKA SKENHELIGA – vad det verkar…
ALLT ÄR ETT SPEL! Även detta som sker i Me too också, tyvärr. Ett märkligt spel som handlar om att män aldrig gör något rätt medan kvinnors ord är allena saliggörande och sant. SLUTA MED DET!

ANVÄND HJÄRNAN – både kvinnor och män!

Och så Lisa – igen då. Lisa Magnusson, ledarskribent i DN som tycker att ”P-piller är framför allt en sexuell revolution för män” och som tycker att bara kvinnor blir föräldrar och att dessa kvinnor ska få ångest om de inte stannar hemma med barnen.
 Lisa har också åsikter om ADHD nu!
Hon betar alltså av känsliga ämnen ett efter ett – fast på fel sätt då. (För uppmärksamhetens skull antagligen!!)
OCH – hon svarar inte på mail! D v s ni får inte veta vad Lisa Magnusson tycker om det bloggaren skrivit om henne och hennes åsikter.

Lisa skriver att ADHD är manligt könad diagnos. ?? Och att flickor som får diagnosen är mer stillsamma. ??  Hon skriver också att ADHD liknar en illa sedd personlighet. ??
Lisa har fått idén om ADHD genom ”Region Örebro”. Hon ondgör sig över att man i Örebro känner oro över människor med ADHD som medicinerar och hur t ex alkohol kan inverka då medicin intas samtidigt.
Citat, Lisa: ”Och det är svårt att släppa misstanken att detta enbart sker för att de örebroska byråkraterna utgår från att folk med adhd är slarvrar och knarkare hela bunten.” ??

Lisas korta märkliga inlägg avslutas så här: ”Somliga av dem som själva har adhd talar i stället om sin diagnos som en superkraft. Det är förståeligt, inte minst som försvarsmekanism.”  ?????

Vad då försvarsmekanism?? Här behövs ingen försvarsmekanism! ADHD ÄR en superkraft och tillåts den användas och på rätt sätt så är den magisk! 

Läs på bättre Lisa! Riksförbundet Attention finns HÄR!


 

Felix då! Katten som helst dricker vatten någon annanstans än ur vattenskålen på golvet! Favoritstället är diskbänken!

Hoppa upp och dricka! Här ur vattenkannan!  Och ser ni så hjulbent kissen är! Felix blev påkörd när han var bara 1 år gammal. 14 dagar var han försvunnen och vi letade överallt. En natt kom han tillbaka. Han hade släpat sig hem med brutet bäcken och såriga ben. Dessa 14 dagar tror vi att vattnet var det som gjorde att han överlevde. Det regnade mycket den hösten och att Felix lyckades få i sig vatten där han låg skadad någonstans var kanske avgörande för att han finns idag – nu 12 år gammal.
Och – det är därför vi tror att han är så förtjust i vatten! Han letar upp ”vattenhål” överallt och ljudet av rinnande vatten får honom att hoppa upp och ta sig en tår!

Så där ja, bloggen färdig! Färdig är också datasupporten som fixade bloggarens e-postkonton. Så här såg det ut före… 685 mail!! Man är populär…

Grävarbeten i Chinatown! Dag som natt! Och det är långt ifrån färdig än…

Förresten – GARAGE finns ledigt här i Chinatown, Östra Nygatan, i Arboga! Skicka ett mail till linde@telia.com om du är intresserad!

Phu! Färdigskrivet för idag! Använder du hjärnan? Me too!

Nu väntar vi bara på mindre vinter och mer sådant här: (OBS! Bilden är från förra året…)

Sköt om er nu! Älska mer! Hata inte alls!  Pussar till alla men värsta kyssen till ”you-know-who”!

Och så kör vi lite sarkasm på slutet!



BEWARE!!!

 

 

 

 

 

Att förstå sig på det man inte förstår sig på… Om Mello, Judge Rinder, Lewinsky, en kass tidning och att älska en siffra…

Allmänt, ARBOGA, Åldersnoja, Bakning, Facebook, Fördomar!, Goathland, Jämställdhet!, Känslor, Kärlek, Lokalt, Mello, Mobbing, Musik, Nyheter, Pressen - tidningar och media, Relationer, Sverige & Världen, TV, VIKTIGT! Inga Kommentarer »

Ibland försöker man förstå sig på sådant man inte förstår sig på. Man undrar VARFÖR liksom?
Bloggaren tänker just nu på Mello…

Men är det något att förstå sig på där – egentligen?? Bloggaren anser att det hela är ett stort skämt! Christer Björkmans egen lilla godispåse!

Ett sätt att hålla vintertrötta svenskar lugna under några månader. Lite terapi när kylan, tristessen och flunsan kryper på en.
Ett program att reta sig på! Hylla (för de som nu är sådana…)! För att hålla utleda, trötta svenskar på gott humör – eller dåligt – få dom att reagera helt enkelt – där dom hänger framför TV-apparaterna i vinterkoma.
Men en sak är helt säker: DET HAR INGENTING MED MUSIK ATT GÖRA!!
Det är SÅ långt från tävling i musikalitet som man kan komma! Inte heller är det någon hitmaskin längre. Vem kommer ihåg de senaste årens vinnare?? Och hur stod dom sig i Europa??
Nej, det handlar numera om att lotsa TV-gloende svenskar genom februari och mars! Ge dom en töntshow att skratta åt eller kräkas över.

Sen är det ju så att smaken är som baken – delad! Låt dom som vill lulla sig bort med lite trams och flams á la Björkman få göra det. Lite slötittande som man sen kan dissa eller hissa på Facebook!

Men blanda aldrig någonsin in ord som seriositet i det hela! Tro för allt i världen INTE på idén att det hela har något värde, ger något avtryck till eftervärlden – mer än möjligen ytterligare slantar i General Björkmans portmonnä.
Samma strategi har för övrigt liknande program som Talang, Farmen och andra mer eller mindre fasansfulla ”väcka-sovande-trötta-svenskar-ur-dvalan-program”.

För bloggarens del finns inget intresse för Mello!

Annat som har gjort bloggaren spyfärdig är alla program där människor förnedras genom att visas upp – och ofta helt enkelt låter sig visas upp – i all sin eländighet.
Program som exempelvis ”Lyxfällan” i Sverige och ”Judge Rinder” från Storbritannien. Program där tittare får rysa över andra människors olycka och samtidigt i sitt stilla sinne oroligt tänka:  – Hoppas det aldrig händer mig…

 ”Judge Rinder” är en copycat av amerikanska ”Judge Judy” men det är samma sorts program med samma sorts människor som kommer för att få sina domar. Ofta lite trasiga personer som sjabblat bort pengar till någon eller lurats i en affär.
En ”riktig domare” skipar sen rättvisa och frikänner, dömer och medlar efter behov s.a.s. I den amerikanska ”Judge Judy” är det riktiga domar som avkunnas – i den brittiska versionen är det mer oklart, möjligen handlar det om vägledande domar.
 Det som fick bloggaren att må riktigt illa var ett avsnitt hon av någon märklig anledning lyckades zappa sig till här om veckan. Det handlade om en person som lånat ut pengar till en annan men där motparten ansåg att det var en gåva och inte ett lån. Det vanliga alltså…

 Det som gjorde att bloggaren mådde illa var  Judge Rinders frågor…  Det var nämligen så att den som lånat ut pengar var en kvinna – och den som fått låna pengarna var en man. De hade haft en flera år lång kärleksrelation och kvinnan var över 20 år äldre än mannen.
De var båda vuxna alltså – kvinna 50 – man 30 ungefär, det var frågan om en dispyt kring pengar, men Judge Rinder hade ändå mage att fråga kvinnan:
 – Vad var det du föll för hos en så pass mycket yngre man?  Vad handlade det om – babysitting – nej, förresten säg inget för jag blir spyfärdig.”
Detta är direkt översatta frågor som denne ”Judge Rinder” ställde till kvinnan i programmet!

Så sjukt! Vad har ålder med någonting att göra?? Riktigt dåligt! Men så är det ju ”good old England” också. För sådant händer väl aldrig i Sverige…
 Ett litet tillägg i allt det pinsamma, fördomsfulla, sjuka med Judge Rinder: han är homosexuell och bloggaren tänker då att han som advokat och tidigare gift med en man borde veta vad fördomar och förtal handlar om och verkligen inte sälla sig till glåpordskastarna och mobbarna… Men inte då.
Fotot ovan är från Robert Rinders bröllop med Seth.

Alla får ha vilken uppfattning de vill MEN ingen får göra en annan människa illa! Och att ställa frågor om ålder för att på något vis påtala det felaktiga med åldersskillnad – och speciellt där kvinnan är äldre än mannen – är lågt och visar bara vad den som gör sig löjlig över sådant har innanför pannbenet – det ekar rätt tomt där inne…

 Ålder är bara en siffra! Glöm aldrig det! Siffror har ingenting med känslor, vänskap eller förtroenden att göra! Älska vem du vill! Du älskar en person – inte en siffra!

Och vad gäller Mello…  

En måillagrej till – om saker som bloggaren inte förstår! Monica Lewinsky – känd för att ha haft sex med sin gifta chef som dessutom var USA:s president gråter nu också Metoo-tårar… Hon känner sig SÅ utnyttjad – oskuldsfull som hon var (22 år) och med en så mycket äldre man… (Clinton var 49).
Det var ju inte alls så att hon gick igång på grejen att bli uppraggad av en av världens mäktigaste män! Att hon faktiskt tyckte det var ett kap hon gjorde – då! Att hon njöt av situationen oavsett ungdomligt oförstånd!
Bloggaren är SÅ trött på att kvinnor som faktiskt visste vad dom gjorde – flera år senare ska gråta ut med Metoo-drevet.
Det blir allt en sån här på fröken Lewinsky:

En riktig jobbig spya blir det också på Arboga TidningDen tidningen förstår man sig ännu mindre på numera – om man nu vill anstränga sig för att förstå blaskan i fråga…
Från att ha varit en lokaltidning med status – har blaskan nu blivit en kvällstidnings-look-alike!

 Att på första sidan idag publicera en jättebild på den mördade Aki Paasila efter att Paasilas exfru frikänts från mordet på honom är bara helt förkastligt!
Har den lokala tidningen möjligen tänkt någon enda tanke på Paasilas fyra barn? På hans övriga släkt? Vad dom känner när de ser en bild av en älskad pappa och familjemedlem som tros blivit mördad? Dubbelspya blir det!! SKÄMMES!!

Det är för övrigt inte första gången den lokala tidningen inte drar sig för att publicera bilder på offer. SÅ dålig tidning!!

Lite snälla saker i bloggen också. Om vad man kan göra när vintern är ryslig och man inte har lust att dröna bort timmarna framför TV:n.

 Baka kakor! Fort, enkelt, gott!

Skiva att äpple, vända skivorna i farinsocker och ströbröd plus lite sirap- sen steka i smör!
Äta sen med glass! Glass – bra för sårig flunsahals!

Köpa sig en semla och trycka i sig! Eller be någon snäll själ handla åt en om man inte orkar ta sig ut.

Kolla på bilder och drömma sig tillbaka till favoritplatser på jorden! Goathland, norra Yorkshire i England.

 Njuta av goda ”vargnews” – nu från Östergötland!

Och ta en flukt ut genom fönstret!
Se vem som kikar in! Upptäcka att våren faktiskt inte är så långt borta och att klätterhortensian visar att den är beredd! Snart grönskar det igen! 🙂

Var rädda om er! Älska mycket! Hata aldrig! 
 Och glöm inte – tänk dig för och tänk före innan du vräker ur dig dumheter.
 Du älskar en person – inte en siffra!

Ta’t lugnt och var snäll!

 

 



Premium Wordpress Themes by Natty WP. Web Hosting
Images by our golf tips desEXign.