Drug preguntas

Gubbslem och ruggugglor! Om vikten av en lockande rubrik!

Arbete och rättvisa, Baby, Barn och föräldrar, Bilar och andra fordon, Demokrati och rättvisa, Föräldraskap, Feminism och jämställdhet, Lokalt, POLITIK, Samhällsfrågor, Västra Mälardalen Inga Kommentarer »

Gubbslem!

Rugguggla!
Vad trodde ni!?

Bloggaren har haft sin datasupport hemma och han konstaterade att hon har flera tusen läsare av bloggen och många är män! Det tackar vi för!
En annan sak som datakillen upptäckte var att torsdagskvällar är en vanlig tid att kolla in bloggen! Men nu är det måndag och det får bli en blogg ändå!

Jo, det där om vikten av en lockande rubrik! Det är för att få folk att vilja läsa bloggen! Lura dit dom lite extra ibland för att få ut det budskap man har!

Idag handlar det om kvinnors märkliga sätt. En del kvinnors alltså. Och om bloggarens oro över dessa cykler som svänger fram och åter i samhället genom tiderna.

Å ena sidan har vi de arga, rabiata feministerna – en klick extrema kvinnor som hatar män oavsett hur män beter sig. Denna klick smittar av sitt hat på andra kvinnor (och en del män! Jo, faktiskt!) som ringar på vattnet. Ringarna tunnas ur ju längre bort de kommer (tack och lov)…

Å andra sidan har vi KD-Ebba och hennes gäng! Som säger sig värna om familjen! Här ses Ebba och fyra (4!) män – men i verkligheten är det inte alls 80% män som tar hand om familjen när KD själva får bestämma! Då är det hem till spisen som gäller för lilla mamma – 100%!!

Och till sin hjälp i valrörelsen kommer nu Ebba att ta – tro det om ni vill men det är sant – denne man! Men Bert Karlsson får nog vårda språket lite om han ska passa in i det kristdemokratiska.

Sen har vi då de där otäcka cyklerna som svänger!
 Dom där yngre kvinnorna som gulligullar á la hemmafru när barnen ploppar ut och utbildningen är skral och jobben då likaså. D v s mannen/pappan får jobba och försörja familjen. Dom där kvinnorna som får sig en obehaglig överraskning den dag det gulligulliga tar slut!

 En som dykt upp i cykelsvängen är Lisa Magnusson, som skriver för Dagens Nyheter. En märklig kvinna som möjligen tycker att hon provocerar mer än antas vara dum när hon t ex skriver att, citat ”P-piller är framför allt en sexuell revolution för män” i DN 10 december 2017.
Om den korkade twisten skrev bloggaren den 11 december – klicka HÄR!

Nu är det dags igen! ”Att dumpa bebisar är inte feminism”.
Några av er som läser fattar kanske redan vartåt det lutar med Lisa… (Spisen…)

I artikeln vill hon (precis som förr i världen) få kvinnor (inte män!) att känna riktigt dåligt samvete om de inte vill/kan vara hemma länge med sina barn.
Citat ur Lisa Magnussons artikel:
”Det konstiga är att så många längs hela den politiska skalan, från höger till vänster, i praktiken håller med om själva grundantagandet: Det är inte bra om en kvinna är hemma länge med barn. Genom arbetet förverkligar hon sig.
Och vidare: ”Jag kan inte hjälpa att jag tycker att argumentationen är uppochned. Visst är det samhällsnyttigt med en arbetslinje, men de allra flesta arbetar ju för att leva. Utan lön skulle de stanna hemma.”

Sen har Lisa mage att tillägga, citat: ”Så varför ska kvinnor dessutom förverkliga sig genom jobbet? Vad betyder detta förverkligande ens?”

– Är hon dum på riktigt!? kan någon nu tänka – men bloggaren antar att eftersom hon jobbar för DN så är det nog mer provokativ och möjligen lite barnsligt naiv som Lisa är – inte korkad.

För så här är det ju!  Det här med att ”dumpa bebisar” handlar varken om att kvinnor eller män på något vis slänger ungen på soptippen i någon form av spyfärdig egotripp.

Lisa vill att kvinnor ska få riktigt dåligt samvete och undra: VARFÖR STANNAR JAG INTE HEMMA FÖR GOTT OCH TAR HAND OM MITT BARN!?
 Hon vill att kvinnor blir föräldrar – men inte män!
Tillbaka till spisen igen – med allt vad det innebär.

 Kräks på det här ni kvinnor – och män! Lisa igen:

””Vaddå, en helt ny person som är utlämnad åt mig, det är väl inget?”, säger Statsfeminismen och gäspar utstuderat. ”Vem som helst kan ta hand om den där.”
”Varpå hon – i Timbros fantasi – stegar in på förskolan och räcker över en bebis som alltså bara är åtta månader, som just lärt sig krypa, som blivit medveten om att det kan uppstå avstånd till mamman.

Som därför känner extra mycket ångest inför att bli övergiven, som är rädd för främlingar, som i den här delen av sin utveckling hela tiden vill veta att den fasta punkten, föräldern, finns kvar. Och allt detta för att tjäna in några ynka månaders yrkesarbete.”

Fattar ni!! Ser ni hur Lisa vill få alla nyförlösta att darrande se det lilla rädda barnet framför sig och som HON/MAMMAN dumpar till förskolan. Ser ni hur hon/mamman fixar en livslång ångest hos det lilla barnet!
Pappan nämns inte ens i sammanhanget! Han finns inte!!Ja, bloggaren kräks på sånt skitsnack!

Lisas citat igen: ”Så varför ska kvinnor dessutom förverkliga sig genom jobbet? Vad betyder detta förverkligande ens?”

Ja, kan förverkligande kanske handla om det här, Lisa: Att utbilda sig, satsa tid och pengar på ett yrke som jag tycker om och som jag vill ”förverkliga mig själv” med.
Yrken som män och kvinnor sen båda utövar! För att kunna flytta hemifrån, skaffa bostad och försörja sig själv.
Pengar på fickan! 
För att på sikt kanske möjligen också uppnå en jämställd lönesättning!
Det är svårt att hävda lika lön när den ena parten (män) jobbar full tid medan den andra (kvinnor) stannar hemma längst med barnen och arbetar deltid.

 Och Lisa Magnusson i den bästa av världar är det happy family som gäller livet ut – men så ser det ju inte ut!
Så den dagen gulligullandet med hemmafrutillvaro tar slut –
så står HON – MAMMAN där! 
Snacka om den ångesten!!

Lisa Magnusson och andra med liknande tendenser – SLUTA!
Vi vill INTE att cykeln ska svänga tillbaka till hemmafru där mannen/pappan stängs ute och allt ansvar för såväl barn, hem och sin egen kommande omintetgjorda ekonomi ska läggas på kvinnan/mamman!

Mammor blir föräldrar!

Men det blir pappor också!

Vi vill INTE tillbaka till det här: Vi vill ha det så här också!

Båda kan!!

 Och det handlar INTE om någon sorts kall egoistisk tanke om rent självförverkligande från en bebisdumpande mamma!

Det handlar om föräldraskap, om alla människors lika värde, om samhällsförändringar, jämställdhet, ekonomi, utveckling och – barns bästa!

Efter korkinlägget om att p-piller skulle vara mäns stora lycka i livet skrev bloggaren till Lisa Magnusson och hänvisade till bloggen. Fick bloggaren svar? Inte då!
Bloggaren kommer att göra samma sak den här gången. OM Lisa svarar ska ni få veta!

Ja, se det var en riktig blogg det! Det ska bli intressant att se hur många som läser – och hur det fördelar sig mellan män och kvinnor.

Bloggaren vägrar hänga på cykeln som svänger mot hemmafruar och samtidigt ska det klankas på män i tid och otid. So boooring!! För att inte tala om DUMT och något som inte främjar jämställdheten alls!
På tal om rubriken… och

Bloggaren har fortfarande sviter av flunsan och dricker en klunk sådant här varje morgon. Hon läste lite mer noggrant på etiketten imorse och upptäckte det här rådet…
”Tänk på vikten av en hälsosam livsstil”!
Vad menas med det? Vem bestämmer vilken livsstil som är hälsosam och inte!?

Bloggaren struntar i rådet och lever som hon vill! En del tycker att hon kanske är too much – men det bryr hon sig inte ett dugg om!
Och för dom som undrar eller kanske inte snappat budskapet än så gäller detta för bloggaren:

+ – THAT’S ME!

Som slutkläm Västra Mälardalens nya polisbil! En fin Volvo V90 Cross Country! (Foto:Alexandra Edman/MittMedia).

Bloggarens egen älskling går heller inte av för hackor!   Och då snackar vi bilar och inte andra älsklingar.

 

 

Dejting förr och nu… Och – aldrig mer politiker!

Brott och straff, Demokrati och rättvisa, Facebook, Glasblåsargården i Arboga, Lokalt, Nyheter, Personligt!, POLITIK, Pressen - tidningar och media, Samhällsfrågor, Stalking, Sverige & Världen, VIKTIGT! Inga Kommentarer »

Bloggaren har börjat titta på ID – en kanal som hon kan välja ur sitt kanalutbud.

ID – det vill säga Investigation Discovery.

Vad är då ID för kanal? Så här säger Wikipedia bland annat, citat:
Investigation Discovery (ofta skrivs endast ID) är en amerikansk digital kabel-tv-kanal som ägs av Discovery Communications och lanserades på hemmamarknaden 2008…

… Programutbudet fokuserar främst på kriminalprogram, verkliga brottsutredningar och rättsmedicinska gåtor.”

Det är en ruggig kanal! Verkliga händelser dramatiseras men offren och deras anhöriga finns också med. Det som fått bloggaren att skriva om det här är detta:

Världen är full av ensamma människor. Världen är också full av unga såväl som gamla som gärna vill träffa någon.
Förr i tiden – innan datorer och mobiltelefoner – hur träffades man då?

Jo, ofta genom en sån här! En vanlig telefon men också via djungeltrafiken. Kompisens kompis hade en granne vars son nog var kär i en… Eller man träffades på dans, disco eller vad det nu kunde vara.
Och sen ringde man varandra! Stämde träff någonstans och kollade om det var något av intresse. 😉

Hur går det till idag om man vill träffa någon? Om man längtar efter att bli kär?  Tja, ibland som förr i tiden – men också så här: 

Via datorn! Via dejtingsidor som det finns en uppsjö av – men också genom spel på datorn eller mobilen – och via Facebook!

Det är dom där datoriserade träffarna som TV-kanalen ID ofta tar upp. Inte dom som går rätt – utan dom andra… Dom med de där fejkade profilerna!
Kvinnor och män som bara finns i datorn men aldrig i verkligheten! Jo, dom finns men är inte de personer de utger sig för att vara…Dom med ont uppsåt! Dom som bluffar, stjäl identiteter och lägger upp en falsk profil för att lura av andra människor pengar men mest i ID-kanalen: falska profiler upplagda av sjuka män som inte kan hantera kvinnor på vanligt sätt…

Sjuka män som fångar upp ensamma, kärlekstörstande kvinnor med sina fejkade profiler och falska foton.  Som skriver heta, lockande meddelanden för att så småningom försöka få till ett möte i verkligheten…

Det är sen det börjar…

Förföljandet… Oavsett om du börjar förstå att ”den där killen stämmer nog inte riktigt” – så har du kanske lämnat ut uppgifter om dig själv som gör din situation FARLIG!

Stalking i dess allvarligaste form.
Som i ID-kanalens reportage från verkligheten skildrar överfall, våldtäkt och mord…

Kärlekshungern är densamma nu som förr hos människor – men sökmetoderna helt annorlunda. Vem är ärlig och vem ljuger? Vem kan du lita på och vem ska du akta dig för?
Det finns ett ordspråk som säger ”- Verkar något för bra för att vara sant – så är det nog så – det vill säga inte sant!”

Bloggaren har själv råkat ut för en skum person på nätet. Helt oskyldigt till en början i ett datorspel. Så småningom började vi prata, blev förtroliga – det kändes bra. MEN – till slut kom tankarna att det var någonting som inte riktigt stämde. Bloggaren avslutade kontakten på ett vänligt med bestämt sätt och tänker idag att den personen sa ingenting om sig själv som går att kontrollera. Allt var förmodligen falskt.

SÅ – VAR FÖRSIKTIG!

ID-kanalen hittar du HÄR på nätet.

 Nu över till VARFÖR BLOGGAREN ALDRIG MER BLIR POLITIKER! Hennes erfarenheter kan symboliseras så här: Det mesta är ”bullshit”!!

Bloggaren har provat på en del politik – Folkpartiet, Feministiskt initiativ och sist Miljöpartiet. Känt sig sympatisera med de röda på senare år MEN kommit fram till att det mesta är skitsnack!
 Lögner, förtal, inbördes beundran, krig mellan partier istället för att lägga krutet och energin på den egna kommunen/den egna regionen/landet Sverige.

De senaste åren har det varit kvalificerat bullshit i fråga om invandringen, anser bloggaren! Lilla naiva Sverige tror gott om alla. VÄLKOMMEN HIT – öppna armar – och kreti och pleti strömmar in över gränserna. Bloggaren kastar åter en blick på söndagens blogg med den här bilden från DN då.

Jo, bloggaren är människovän. Tror på att vi ska hjälpa varandra. Bryr sig inte ett dugg om hudfärg, religion, genustillhörighet eller vad det nu kan vara som eventuellt skulle skilja någon från en annan.

MEN vi måste sluta vara så korkat naiva! Vi MÅSTE ställa krav! Det är inte fel att villkora! Det vill säga kräva något tillbaka när man ger något.
Och det handlar om människor som kommer hit från andra länder. Sådant får man inte prata om! Man kan inte försvara sig heller  – för det finns arga grupperingar som hånfullt härmar ”- Jag är inte rasist men….”

Men tänk om det faktiskt är så att väldigt många människor INTE är rasister men förstår ändå att någonstans måste vi dra gränsen! För ALLAS välbefinnande! Det vill säga även för de som vill komma hit.
De människor som vill hit och som vill göra rätt för sig – det vill säga bidra till samhället och få del av utbudet – måste få en chans till det!

I morse när bloggaren kollade Dagens Nyheter på nätet så var detta de nyheter som stack ut:

1 )  ”Isabella Lövin: sluta svartmåla Sverige”

”MP:s språkrör Isabella Lövin tar avstånd från den bild av invandringspolitiken som regeringskollegorna i S ger. Hon tycker också att det pågår en politisk svartmålning av tillståndet i Sverige.
– Alla partier förstärker bilden av hur brottslighet och sexuella övergrepp är något som i princip håller på att ta över Sverige. Det stämmer inte, säger Isabella Lövin.”

HÄR finns artikeln!

2)  ”Nicholas 8-årige son blev knivrånad på väg hem från skolan”

”På måndagseftermiddagen blev en åttaårig pojke knivrånad på sin väg hem från skolan i Järla i Nacka. Pappan Nicholas Jessen berättar att sonen inte vågar gå ensam längre och Nackapolisen efterlyser nu vittnen.”

HÄR finns artikeln!

3)   ”Moderaterna: Sprickan i regeringen om migrationen är allvarlig.”

Ur texten: ”Moderaterna är kritisk mot att de två regeringspartierna, S och MP, är oeniga om hur många flyktingar Sverige ska ta emot.
– Det är anmärkningsvärt att ett regeringsparti (MP) inte förmår se kopplingen mellan migration och integration.Det säger Elisabeth Svantesson, Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson till DN.”
HÄR finns artikeln!

 Varför kan inte alla politiker se verkligheten som den är utan skygglappar och önsketänkande!?

SVT Nyheter läste bloggaren detta på morgonen:

”M vill ha hårdare språkkrav”

”Moderatledaren Ulf Kristersson vill att kraven på svenskkunskaper för nya svenskar blir hårdare.”

 Bloggaren undrar – kan det uttalandet bli kontroversiellt??  Varför i så fall? Skulle det vara för det farliga ordet ”krav” som finns med??
Är inte språket det viktigaste vid integration? Att kunna förstå och göra sig förstådd! För att kunna bidra till allas vårt samhälle behöver man jobba.  Söker man jobb är det viktigt att kunna språket. Ta till exempel vården – hur många klagar inte på att ”- jag förstår inte vad doktorn säger…”.
Dåligt för alla – för patienten, för den vårdande läkaren, för den medicinska behandlingen o.s.v.

HÄR finns artikeln om språkkrav.

Det snälla, demokratiska landet Sverige som vill hjälpa alla… I den bästa av världar är det kanske möjligt. Men den världen finns inte. Alla människor är inte ärliga, seriösa och välvilliga. Världen är full av giriga och sluga. Människor som vill sko sig själva. Som luras för egen vinning. Kriminella och våldsverkare.

 Det måste bli ett SLUT på flumpolitiken! Slut med denna bullshit! Slut på mantrat som kommer att krackelera till sist!

Vi måste hjälpa varandra!
Vi måste hjälpa varandra!
Vi måste ha hjälp av andra...

Det är dags att trycka på knappen!

Det handlar om att ge men också om att få tillbaka. Att se till att människor också har möjlighet att ge tillbaka. Får chans och möjlighet att bidra till samhällets alla funktioner.
Det handlar faktiskt om enkel matematik! En spargris med pengar. Tar man ur för mycket ur spargrisen och inte fyller på så är den snart tom!

Ord och inga visor! Nu blir det annat! Lite bilder hemifrån.

I morse. Det har snöat i natt.

Och det fortsätter snöa… Vackert men slitsamt på Glasblåsargården! 😉

Försök att sköta er nu! Puss och kram och allt det andra.

Avslutar med en vacker bild av Gun-Britt Lawurn, en konstnär från Göteborg. Hennes vackra tavlor upptäckte bloggaren för ett antal år sedan då hon och dottern besökte Drottning Silvias Barnsjukhus nere i Götet. Vi fick bo på fina Ronald McDonalds Hus där och huset hade många vackra tavlor av Gun-Britt Lawurn. Gun-Britt finns på Instagram!


”Närvaro är nyckel till frihet.
Där allt är himmel ovanför.”

 

 

 

 

Maximerar du möjligheterna?

Demokrati och rättvisa, Lokalt, Mobbing, Personligt!, POLITIK, Samhällsfrågor, Sverige & Världen, Tankar och funderingar..., VIKTIGT! Inga Kommentarer »

Nu dimper det ner en blogg igen! Bloggaren är som synes väldigt skrivsugen så här en bit in på nya året.

Först en kommentar till söndagens blogg:
Vad ska vi göra när gängkrigen flyttar in på lasaretten??

Och inte bara där! Vem vill bo i Rosengård? Vem vill bo i Bergsjön? Vem väljer Rinkeby? Vem vill bo i någon av de andra förorterna där våldet blivit mer regel än undantag? Våldet som eskalerar till andra städer än de största – Västerås, Örebro, Eskilstuna – för att nämna några närbelägna städer till bloggarens hemort. Vem vill bo där? Och vilka får ta sig rätten att ockupera ännu fler städer?

Detta är av någon anledning sprängstoff i svensk politik. Man får inte prata om vilka som krigar för då är man rasist! Men som sköterskan säger på bilden ur DN ovan – hon är själv från Bosnien, citat:

”– Ibland blir jag så arg. Tyvärr är det oftast barn till utlänningar som gör dåliga saker på sjukhuset. Så jag blir bara… ja, men snälla. Det här är ett lugnt land, en lugn stad, fint. Man kan skaffa sig ett jobb och liv, i Sverige finns alla möjligheter. Så går man vid sidan om och gör dumheter.”

Så sanna ord och bloggren känner så här:

NÄR ska vi våga sätta gränser? NÄR ska Sveriges politiker fatta att den naiva stil man tror är ”demokrati” håller på att få landet att kollapsa? NÄR ska vi börja ställa krav? NÄR ska Sveriges politiker förstå att ledarskap – att säga JA men också NEJ – är en förutsättning för att få ett samhälle där människor inte bara tar – utan också ger, ger tillbaka?
NÄR SKA POLITIKERNA FATTA???

Glöm inte: Det är val i höst!!

DN:s hela artikel ”När gängkrigen klev in på akuten” hittar du HÄR!

Nu något annat som bloggaren också tagit upp tidigare:

Bloggaren kom att tänka på att hennes mor ofta sa till henne: ”- Vad du är modig. Att du klarar detta! Att du vågar? Vad duktig du är.”

Varför sa hon så? Hur var det med mammas självkänsla? Maximerade hon sina möjligheter i livet? Antagligen inte. Så var det inte på den tiden – och särskilt inte för flickor.

Vad hade hon för drömmar? Hur långt hade hon kunnat komma? Vad ville hon innerst inne. Och – hur tyckte hon att hennes liv sen blev – mamma Hjördis?

Detsamma gäller kvinnorna före henne. Bloggarens farmor Svea
och mormor Edit: Hur gick deras tankar när de var unga? Vågade de ens drömma? Maximerade de sina möjligheter och hur summerade de sina liv när slutet kom? Var de nöjda? Hade de fått uträtta det de hoppats på?

Pojkar hade inte heller det lätt förr i världen. Pappa hade tur. Kom från en fattig familj men fick studera till ingenjör.  Om han sen ville bli ingenjör det är en helt annan sak. Hans föräldrar gav honom en chans och han tog den. Men var det detta pappa Göte drömde om en gång och hur tyckte han att livet blev?

Maximerade de sina möjligheter? Troligen inte. Några drömmar slog säkert in men möjligheterna var begränsade oavsett drömmarna. Och sen var det ju det där med självkänslan…

 Men hur gick det då för deras barn, Hjördis och Götes dotter, Sveas och Edits barnbarn? Vad drömde hon om där hon står på skidorna på Sjukhusgärdet? Hon ler mot kameran – ser lycklig ut. Ovetandes om att mobbande skolkamrater snart kommer att trycka ner hennes självkänsla och förminska hennes möjligheter radikalt.

Men hur gick det då? Jo, det har ju bloggaren skrivit om tidigare. Livet levde hårt med flickan på bilden. Men att bli mobbad, utfryst och nedtryckt ger en groende kamplust. En vilja till revansch!
Och alla de där negativa upplevelserna – för det kom fler genom livet – blev till nyttiga kunskaper. Till förståelse för andra. Till en vilja – inte att hämnas – utan att göra gott.

Ändå hinner minnena ikapp bloggaren ibland. Det svarta hålet öppnar sig igen. Och därför damp den här boken in genom brevlådan i fredags: Tomas Gunnarssons ”Att överlista Jante”.

Boken med självtester…

Med frågor som de här: ”Hindrar du dig själv från att göra något som är viktigt för dig, något du längtar efter eller drömmer om att göra?”

Då tar bloggaren fram sådana här bilder via Google på datorn!

Och sådana här: +

Då sneglar bloggaren på sådana här böcker:
Och då skriver hon bloggar som den här.
När minnena dyker upp eller när hon ser andra människor må dåligt för att de låter sig tryckas ner. Då blir bloggaren ARG!

För ALLA MÄNNISKOR HAR ETT VÄRDE!

Bloggaren har nog ändå en ganska bra självkänsla idag. Hon vågar. Är modig. Låter sig aldrig mer tryckas ner. Därför sätter hon sådana här lappar på sin dörr! 😀 För att peppa andra. För idag VÅGAR OCH KAN bloggaren och hon säger stolt och utmanande:

”-WATCH ME!!”

Och så här är det: Du MÅSTE tycka om dig själv! Tycka att du själv är bra! Ha respekt för den du är! Det är det viktigaste av allt för att MAXIMERA DINA MÖJLIGHETER! Och det handlar INTE om att vara egoistisk eller stöddig! Det handlar om att ta sig själv på allvar och ge sig själv den respekt man förtjänar!

TA ALLTID HAND OM DIG SJÄLV FÖRST!

Var rädda om er! Älska dig själv så orkar du älska andra så mycket mer! Puss och kram m m från bloggaren:


Bloggaren vid havet – en gång för länge sedan…
Vad tänkte hon på?
Vad drömde hon om?
En sak är säker – hon samlar fortfarande på vackra stenar från stranden nu som då…

 

 

 

Blåljus och katter – söndagsfunderingar.

Bakning, Bröderna katt och Vilda Wilma, Brott och straff, Jobb, Lokalt, Nyheter, Personligt!, POLITIK, Pressen - tidningar och media, Samhällsfrågor, Sverige & Världen, Våld, Vården Inga Kommentarer »

Söndag idag och bloggaren tänker bläddra i Dagens Nyheter som ramlar in genom brevinkastet en dag i veckan. Bläddra ja, men hon hinner inte mer än till förstasidan förrän tankarna börjar snurra och hon börjar läsa. ”När gängkrigen klev in på akuten” är rubriken på DN:s förstasida 14 januari 2018.

Det är en skakande läsning.

Om fullständigt kaotiska händelser inom sjukvården i Sverige. Om fullständigt oacceptabla arbetsförhållanden för sjukvårdens personal!

Sjuksköterskan och avdelningschefen för avdelningen som DN:s reportage handlar om sitter på sängen hemma i bostaden. Under sängen skymtar baseballträet han plockat fram sen en tid. För att få någon känsla av trygghet i sitt eget hem efter att ha blivit hotad på jobbet. ”-Vi vet var du bor!”

 Sjukvårdspersonal som tejpar över sina efternamn på namnbrickan för att inte få ”hembesök”…Och det enda sjukvårdspersonalen vill är att ta hand om sjuka och skadade människor som kommer till sjukhusen.

Om du tror att det är bara är poliser och brandmän som hotas och utsätts för våld i sina jobb – så får du tänka om! Som om inte sjukvårdspersonal ändå har en minst sagt svår situation idag – för mycket jobb, för få personal, för låg lön – så kan du addera till hot om våld och scener på jobbet som ur värsta våldsfilmen!

Citat:”I en undersökning publicerad i tidningen ”Framtidens karriär – sjuksköterska” i oktober 2017 har drygt 600 sjuksköterskor i Sverige svarat på frågorna:
1) Är hot eller våld mot personal inom hälso- och sjukvården ett problem? 2) Har du som sjuksköterska varit utsatt för hot eller våld i din yrkesutövning?”
Svaren:

Hemsk läsning om många människors verklighet en dag på jobbet. Frågan är – hur löser man problemet?? Den frågan har många försökt svara på men ännu utan någon nämnbar framgång.

HÄR finns hela artikeln på DN:s webbsida.

Bloggaren läser klart och bläddrar vidare. Kommer till sidorna ”födda och döda”. Minnesorden på sidan om själva annonserna berättar om en danspedagog och en överläkares livsgärningar.
Bloggaren saknar de där minnesorden som alltid fanns förr i tidningarna – om ”vanliga människor”. Pigan som slet på gårdarna och avancerade till kokerska på herrgården – eller bonddrängen som lämnade landsbygdens slit för kanske minst lika hårt jobb på en smutsig verkstad i stan. Dom historierna fascinerar bloggaren – dom om de vanliga, enkla människorna och deras livsöden!

På tal om människors livshistoria – hur blir din egen? Bloggaren har skrivit om det tidigare – självkänslan och vad den gör med oss människor.
I fredags kom boken! Tomas Gunnarssons ”Att överlista Jante”. ”Om konsten att lyfta sig själv och andra”.
En mycket bra bok, lättläst och med frågor att ställa sig själv… ”Känner du att du riktigt duger?”
Boken köpte bloggaren på Bokus men den finns säkert på fler ställen. Bokus når du HÄR!

Tillbaka till DN och den här rubriken… ”Vad är maxlönen för att bli lycklig?”
 Bloggaren blir lite full i skratt. Att maximera sin lycka genom mer och mer pengar – nej, det tror inte bloggaren alls på! Troligen behöver man livets nödtorft för att kunna känna lite lycka lite oftare men bloggaren säger som hon alltid sagt till sina barn alltsedan de var små: ”- Pengar är inte allt!”

 Lycka kan vara att baka bröd
en lite grå söndag!  Baka brödkakor som på mamma Hjördis vis! 🙂

 Lycka kan också vara en växande gran – trots att tjugondag Knut passerat…

Men katter måste nog ändå vara betydligt lyckligare i sin tillvaro än vi människor. 😀 Äta när man vill.
Dricka när man vill – och hur man vill!! 😀

Ta sig en sväng ut! Kolla läget, jaga någon liten skrämd mus och sen in igen och sova! Det här är Felix! Han har förresten namnsdag idag! Och Felix betyder lycka!
Leva livet – på katters vis! Inte så dumt.

Till sist lite kul ur DN också. Fjärilar i magen! 😀 Ja, sådana fjärilar kan bloggaren också få utan minsta intag av något ätbart. Det räcker bara med en blick på rätt person…

Sköt er nu resten av söndagen! Skänk en tanke, helst fler, till alla som bara gör sitt jobb men som oprovocerat utsätts för våld och hot om våld i sina yrken.
Gärna inte bara tankar, gör något – det måste till förändring! KOM IHÅG – DET ÄR VAL I HÖST!! Dags att sätta åt politikerna för att ta våld i jobbet, stressad personal och låga löner högst upp på agendan!

! !

Hörrni – puss å kram mm på er nu då! Vi ses! 

 

 

En story om den där jävla Susanne Linde!

ARBOGA, ASPERGERS och ADHD, Åldersnoja, Känslor, Kärlek, Livet, Lokalt, Mobbing, Personligt!, POLITIK, Relationer, SKOLAN, Sorg, Stress och utbrändhet, Sverige & Världen Inga Kommentarer »

Det här är en blogg om en kvinna som bloggaren känner ganska väl. Och om mobbing – på olika nivåer och hur det kan upplevas.

För enkelhetens skull kan vi kalla den här kvinnan Suss.
Idén till bloggen kom här om dagen när Suss åter fick höra rykten. En vän till Suss förklarade hur hon försvarade Suss mot de som tyckte illa om henne…

WOW, tänkte Suss! Igen!
Och självklart visste Suss inte vilka personerna var, tog inte reda på det heller. Suss har förmodligen aldrig träffat dom eller ens bytt några ord med dom.
Men men, Suss är van…

Sticker man ut – på vilket sätt det nu än må vara, så blir man en target – en måltavla. Som uppstickare kan man antingen hyllas eller hånas, det sistnämnda kan likställas med mobbing.

Suss vet vad mobbing är. Hon stack ut som liten. Varför? Jo, Suss var blyg och tordes inte säga ifrån. Hon blev en måltavla.

 Suss som liten.  Tyckte om alla djur, särskilt katter! 
Påhittig och glad – hemma hos mamma och pappa.  Skrev sagor, fick en publicerad i Dagens Nyheter som 7-åring, hittade på ett eget skriftspråk, kunde namnet på alla hundraser, lekte med Gittan – hade roligt helt enkelt.
Till hon började skolan…

Suss var, som sagt, blyg – en måltavla och hade fel frisyr, flätor med fina rosetter som mamman flätade i. Är man ”fel” på det sättet i skolkamraters ögon så blir man nedtryckt, ännu tystare, vågar ännu mindre och finns nästan inte till slut…

Det kallas mobbing och förstörde nästan hela Suss skoltid. Hon vågade inte räcka upp handen, vågade inte svara på frågor, skulle aldrig någonsin vågat stå framför klassen och prata.

 Hon blev en ingenting.

Sen kom vuxentiden – tack och lov! Televerket!
Suss och bästa kompisen tog mod till sig, tillsammans och flyttade till Stockholm där de båda fick jobb på Televerket.
Nu började det hända saker för Suss! Hon blev tvungen att svara i telefon och möta kunder som vill beställa abonnemang, flytta telefoner och allt vad det var. Suss växte, blev säkrare, kände sig värdefull. Vågade mera.

Vågade söka nytt jobb och kom till CVA i Arboga. Där blev hon ännu säkrare och vågade ännu mer – det slog nästan över. Suss tog igen för alla tysta, osäkra år!

Suss utmanade chefer och hon utmanade facket. Hon drev frågor om rättvisa för de svaga på jobbet och kämpade för de som hade det svårt. Hon skrev insändare såväl i personaltidningen som i det lokala bladet – gjorde sin röst hörd. Snart visste alla vem Suss var!

Nu fick Suss höra talas om folk som ”inte tålde den där Susanne Wahlfeldt”. Naturligtvis på omvägar. Ingen sa det direkt till Suss.
Suss som var van att sticka ut, bli mobbad sen skoltiden, kände detta väldigt obehagligt – men det var ingenting som egentligen bekom henne. Hon hade växt sig starkare och visste att hon kämpade för bra saker.

Och om Suss fick namn på ”hatarna” tog hon kontakt med dom!  Antingen låtsades de inte förstå någonting av vad Suss pratade om – eller också visade det sig att de faktiskt kom rätt bra överens när de väl träffades …
Hur som helst – de som verkligen kom i kontakt med Suss tystnade med sitt förtal…

Suss träffade kärleken och allt blev nu ännu bättre!
Med kärleken kom resor runt om i världen men också barn. Återigen växte Suss – nu som dubbelarbetande personalchef och trebarnsmor. Växte och fortsatte att kämpa – nu för barnen med ADHD men också för andra barn med liknande svårigheter.
 Bildade en förening lokalt och var med om att starta en på riksplanet. Skrev skrivelser, protester, insändare. Agerade! Kämpade.

Åter fick Suss höra på bakvägar att folk tyckte illa om henne. ”Dem där jävla Susanne Linde – hon ska då vara med överallt!” – så kunde det låta.
Suss lät sig inte skrämmas, kände sig tvärtom stärkt. Hon kämpade ju för bra saker och det fanns många som sa tvärtom – som hejade på, dunkade henne i ryggen.

På fritiden gjorde hon trevliga saker som att samla de gamla som fortfarande var i livet och som haft sin barndom i huset som Suss nu bodde i.
 Suss fick massor av värdefull information om Glasblåsargården som blev en artikel i Arboga Tidning och kanske så småningom kan hamna i Arboga Minnes Årsbok.

Hon fortsatte att kämpa för utsatta, ville vara en röst för de som inte vågade tala och fortsatte att agera.
Bland olika idéer som kom för henne var en insamling till kvinnan som fått sina barn mördade i Arboga. Förutom en stor summa pengar från allmänheten som överlämnades genom Suss försorg skänkte företag möbler, resor, presentkort på kläder kom från H&M m.m. genom att Suss tog kontakt.
De flesta tyckte att Suss gjorde bra då – inte så många tyckte att hon var ”too much” men det fanns några stycken som tyckte att hon nog skulle låta bli!

 Med många järn i elden hela tiden, en stark vilja att göra gott så hände det som tyvärr händer många – Suss gick in i väggen, brände ut sig och blev väldigt sjuk.

Det var en fruktansvärd och förgörande upplevelse. Något som för alltid förändrade Suss. Hon hade samma glöd, samma vilja men orken fanns inte längre på samma sätt.

När det var som allra värst bodde Suss hemma hos sina gamla föräldrar och orkade absolut ingenting. Panikångest och en otroligt trötthet var hennes liv under ett halvår.

Men som den person hon är – när hon börjat repa sig lite ville hon kämpa för att andra inte skulle behöva drabbas som hon. För mycket hårt jobb, för många krav, för lite tid.
Hon och vänner startade föreningen ”Tid för Sverige” för att agera mot utbrändhet.  Föreningen implementerades snart i vad som skulle komma att bli ett nytt parti – Feministiskt initiativ!

Nu var allmänheten delad! Några tyckte att Suss var modig och bra. Det ropades ”Heja, heja!” på stan när hon gick ut. Men det fanns andra som spydde sin galla.
Som vanligt…

Men sen blev det riktigt illa!!  När kvällstidningarna gick ut med rubriker som

Fi-ledaren misstänks för bedrägeri

då kräktes en allmänhet fullständigt ner ”den där Linde”!

Artikeln från 8 april 2005 finner ni HÄR! Den dagen hade Expressens löpsedlar i Arboga bara en enda stor bild – den på Suss med rubriken ovan…

Det spelade ingen roll att Suss inte hade gjort något fel. Att hon förklarat allt för Försäkringskassan om sin sjukskrivning och sitt deltagande tillsammans med Fi – när Suss gick in i affärena i lilla Arboga då gick folk ut!
Och Försäkringskassan gjorde helt om och drog in Suss sjukbidrag. Detta fick de bakläxa på när Suss vann i Länsrätten och domaren gav Suss rätt.
Hon vann!! Den artikeln kan ni se HÄR!

Suss orkade inte all press (i dubbel bemärkelse) och hoppade av politiken. Men snart kunde hon inte hålla sig längre… Det blev Miljöpartiet!
Nu mottogs hon mestadels bra av lokalbefolkningen och partiet fick många röster i valet. Så pass många att Suss kom med i kommunfullmäktige.
Men nu fanns de fler som mådde dåligt av Suss engagemang – de andra partierna hade en en del mindre nogräknade medlemmar.  ”Den där jävla Susanne Linde!”

  Åsså allmänheten!!  ”- Fy fan, för den där jävla Linde! Hur kan man hoppa mellan olika partier på det där viset!!??”
 Suss brydde sig inte det minsta! Numera var hon van…

Det hon inte var van vid längre var stressen, pressen – hon orkade inte alls som förr. Hon hoppade av politiken helt.
Belackarna var snart där:”- Ha ha ha, ja hon är ju inte klok den där jävla Linde!”

2012 kallas hon ”Den frispråkiga bloggaren” i lokaltidningen och kräver större engagemang mot våldsamheter som drabbat hemstaden.

”Ja, se den där jävla Susanne Linde!!” Bysnacket gick…

 Suss brydde sig inte längre om pratet. Kände sig mer så här:

 Men livet är inte bara engagemang och kamp för andra när det gäller Suss. Det var det egna livet också. Den egna kampen.

Mannen i hennes liv lämnade henne efter många år tillsammans. Hon tog det mycket hårt. Firade trots allt med grannen Lisa som tyckte att hon sannerligen borde fira sitt nya fria liv.

Visst – hon höll god min. Visade upp ett coolt face!
Men inuti fanns tårarna. Att bli lämnad av den man älskat och trott på – var mycket hårt.

 Livet blev mörkt och svårt. De egna engagemangen uteblev.
Vardagen kändes bara seg och grå. Åren gick – hon vande sig vid detta nya liv. MEN – så en dag hände det till synes omöjliga! Hon blev kär!
En ny man kom plötsligt in i hennes liv! Och med det massor av annat!
17 kilo ner i vikt! Nya kläder, ny frisyr, nytt liv! En gladare, lyckligare Suss! Underbart!! 

MEN!! Nu var det ju definitivt färdigt igen! Folk skulle absolut veta vem HAN var och helst alla detaljer! En del var glada, andra skadeglada på grund av åldersskillnaden och en del var förstås riktigt upprörda…

Kletade ner Facebook med skitsnack… SÅ tröttsamt och fullständigt värdelöst.

Och bryr hon sig, Suss? Inte nämnvärt! Om det inte drabbar den egna familjen eller älsklingens förstås!
DÅ blir hon en TIGER!

Vad ville bloggaren säga med det här märkliga inlägget då denna söndag!?

Jo, dels – SLUTA SNACKA SKIT OM FOLK DU INTE HAR EN ANING OM VEM ELLER HUR DOM ÄR!!
Eller ännu hellre – SLUTA MED SKITSNACK ÖVER HUVUD TAGET!! SKITSNACK ÄR MOBBING!! Gör dig inte till åtlöje genom ett sådant lågt beteende!
Gläds istället med dom som det går bra för, som finner lycka och glädje igen. Tänk positivt och du kommer att märka att ditt eget liv också blir positivt!

Ja, så är det ju!

Så sluta lägg dig i andras liv och skaffa ett eget!

Och ni som har åsikter om Susanne Lindes liv – vad hon gör och inte – hur hon agerar eller inte – TA KONTAKT MED HENNE! Bloggaren förmedlar gärna frågor och svar! 😉
För som ni såg i inledningen så pratar folk fortfarande bakom ryggen på denna kvinna! Från en trist allmänhet som inte har annat att lägga tiden på – till ideella organisationer och företag – ja, faktiskt!
SÅ små kan människor vara!

Men tror ni hon bryr sig!? Inte då!! Jo, det kan stärka henne, har bloggaren förstått! Göra henne ännu mer stridbar och entusiastisk – men det är bara välvilja och godhet som driver henne – kalla det kärlek.

Hon fortsätter!

Är som hon är!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Premium Wordpress Themes by Natty WP. Web Hosting
Images by our golf tips desEXign.