Feel in the Blogg

Just nu går en väldigt bra serie i SVT –
”Vår tid är nu”.
Avsnitt 5 sändes igår och förutom att denna svenska serie är spännande och verklighetstrogen så får den bloggaren att tänka på människoöden.  Inte bara på den dramatiserade underhållningen i TV på måndagar utan människors öden överlag genom alla tider.

Alla vi människor här på jorden – genom alla tider-  har fötts till världen, kämpat, lyckats, misslyckats, gråtit, älskat, valt fel, valt rätt, kämpat vidare fram till slutet, det oundvikliga.

Här följer några bilder som hittats på nätet över människor förr i tiden och deras liv…

….….….….….….….….….….….….….….

….….

Mitt bland alla dessa bilder finns just strävan, längtan, tårar, kärlek och svek – lycka och olycka – livet självt, genom alla tider.

Bloggarens egna bilder… Farmor Svea – storasyster på 1910-talet med sina bröder. Syskonen skulle komma att bli fler.
Farmor igen – här som konfirmand och det var förmodligen då hon också döptes – Svea Emilia Nilsson.

Svea fick två barn med sin make Bror och deras son blev bloggarens far. Här med sin blivande fru, bloggarens mor.
Bilden är som tagen ur en filmserie av typen ”Vår tid är nu”…

Alla kämpar vi på med vår sorg och vår lycka. Alla önskningar, alla förhoppningar –
och alla de som grusas…

Och det är väl det som man ofta tyvärr minns bäst. Allt som inte blev som man hade hoppats. De där tillfällena när sorgen och bedrövelsen slog till.

 Så lätt det är att gräva ner sig, gräma sig, ångra och plåga sig själv med frågor om varför. – Varför gjorde jag så? – Hur kunde jag välja så fel?

Men läser du detta nu så är det inte försent! Du lever än! Du kan välja att fokusera på allt som gick bra! Alla roliga stunder i livet istället för att lägga en enda minut till  på sorgsna minnen! Göra ditt liv glatt och ljust bara genom att välja rätt tankar.

Lätt att säga kanske och svårare att få till. Men försök! Tids nog får vi vår beskärda del av elände så NJUT AV DET DU HAR! Även om allt inte blev som du hade tänkt så blev det rätt så bra – tycker du inte!?

Dagens ord tycker bloggaren är väldigt bra: ”Bli lycklig genom att se bortom det som inte är perfekt”.

Bloggarens dagbok ser ut så här – också bra ord! ”Let’s do what we love and do a lot of it”!

Att ta tillvara stunder och ta in det man har – är också bra.

Njut av livet du har. Även om dagar kan kännas hemska så finns det nog alltid ett korn av glädje att ta tillvara. Och missa inte chanserna och tillfällena!
Det gjorde inte bloggaren… 

HÄR hittar du TV-serien ”Vår tid är nu”.

Glöm inte att det gäller oss alla!
VÅR TID ÄR NU!!

Solsken och värme igår – moln och smygande kyla idag – det fick bloggaren att vilja skriva en lite filosofisk blogg igen. Om livet och döden och allt däremellan.
Researchen började, lämpliga bilder skulle hittas och då visade det sig att bloggaren sannerligen var full av filosofiska känslor och tankarna i skallen verkligen trängdes och ville ut! Så nu får vi se vart bloggen landar! 😀

Here we go!

Vi börjar lite smått med sommarkänslan från igår! Sådana där härliga dagar då fönstret åker upp direkt på morgonen –
och dörren får bli öppen ända ut!
Sånt gillar bloggaren och sånt gillar hennes katter! Frihetskänsla parat med ljus och värme!

Men ljusa dagar varar inte för evigt och då infaller möjligen lite av tungsinne eller i alla fall lite filosofiskt tänkande som hos bloggaren idag.
Bloggaren har en förmåga att skriva av sig. Det är användbart när dagarna blir tunga – och nätterna mörka och långa… Dom där nätterna när sömnen aldrig vill infinna sig men däremot tankarna. Nätter då man vrider och vänder på allt. Gör hönor av fjädrar, oroar sig och våndas. Då är det skönt att skriva av sig! Skriva ner allt som tynger, avreagera sig via skrivpapper och inte genom mobilen…
Sen somnar i alla fall bloggaren skönt. Inga uppvarvade textmeddelanden har blivit skickade och på morgonen känns allt som oroat så mycket mindre besvärande – ja, faktiskt nästan borta helt!

Men vad är det då som tynger? Som äter en om nätterna? Det kan vara ensamhet! Att ensam tackla bördor. Ensam försöka klara allt.
Vill det sig riktigt illa äter sorgen och bekymren upp en även dagtid och man känner sig plötsligt ensammast i världen… Bloggaren vet hur sånt känns. Som utbränd har man betydligt mindre kraftförråd än andra människor. Ja, mycket mindre energi och ork än man förstår själv många gånger.
Och är man riktigt, riktigt nere så orkar man inte be om hjälp. Orkar inte höra av sig för några tröstande ord och lite omsorg. Då är allt bara svart. Då blir man verkligen ensammast i världen…

Det är då man behöver en vän. Och inte vilken ”vän” som helst…   ”En verklig vän uppväger tio halvhjärtade” är just dagens ord för 6 maj.

SÅ sant! Det är då man letar efter sådana här bilder…
…och sådana här… …och hoppas att man har några verkliga vänner…

Människan är en besynnerlig figur för det finns stunder då man verkligen vill vara ensam också – och mår bra av det! Man söker ensamhet. Kanske för vila och återhämtning – eller bara för att njuta av just den – ensamheten. Man är inte arg och inte ledsen – man vill bara vara ensam en stund – och behöver få vara det.

Men verkliga vänner vet skillnaden.  Skillnaden på önskad och oönskad ensamhet. Verkliga vänner känner en och vet.

Sen har vi andra svåra, filosofiska spörsmål…
Var finns lyckan? Och har vi hittat den – hur fångar vi den då?

Om vi känner så här: Att man är stark och klarar sig själv men vill ha någon ändå ibland. Hur gör man då? Hur vågar man sånt?

Och när man inte bara vill ha någon – utan längtar efter någon som också vill ha dig!  Någon som känner en längtan efter just dig, att ha dig i sin närhet. Hur gör man då?

Så kan det absolut vara! Det finns en mening med möten mellan människor. Och får du chansen till ett sådant möte – låt det inte gå dig ur händer! Håll fast!
Och håll hårt!

För så här är det! I slutänden kommer vi bara att ångra chanserna vi aldrig tog!
Så ta chansen! Våga!

Det där med att våga är viktigt! Har du hittat en vän du vill ha i ditt liv, en vän att älska, VÅGA VISA DET!

Tänker du att du inte vågar därför att du är bränd sen tidigare. Du orkar inte åka på en smäll till. Ser inte möjligheterna för alla problem – tänk om! ”Om du håller tillbaka känslorna för att du är rädd för att bli sårad så kommer du i slutänden att bli sårad i alla fall…”

Så GO FOR IT!!

Våga prata med varandra också! Om allt! Låt inte missförstånd och ”hönor av fjädrar” störa kärleken. Låt det inte förstöra kärleken! De där orden är väldigt sanna: ”Mellan vad som sas men inte menades – och vad som menades men aldrig blev sagt – har  mycken kärlek gått förlorad”…

Så våga prata om det som trycker dig! Förpassa problem och missförstånd dit där de hör hemma!

KRAMAS istället! 

För livet är så kort… Idag, 6 maj, är en speciell dag för bloggaren.
Det handlar om dom här två.   En ung man en gång för länge sedan.
Och en annan ung man för ännu längre sedan. Dom två har med bloggaren att göra…

En av dom kom att bli bloggarens far.

Den andre blev hennes make.
Båda är borta ur hennes liv nu kan man säga.
Den här bilden togs 1 maj 2013: Det är den sista bilden på bloggarens far – på bilden ihop med exmaken Peter.
Pappa avled på Peters födelsedag den 6 maj för 4 år sedan. Idag den 6 maj fyller Peter jämna år. 6 maj – en speciell dag för bloggaren… Tankarna går till dem båda – på olika vis…

Så låt oss tänka på det som är viktigt i våra korta liv!

Älskar du någon – säg det!
Våga nu då!! Lyssna till ditt hjärta!

Och kom ihåg de här orden…

Lev livet medan tid är! Och glöm inte att säga…

Och att ge…

Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre och störst av dem är kärleken.

Påsken är här och detta blir en lugn, annorlunda blogg. Kanske inte så annorlunda ändå. De som läser bloggen vet att bloggaren får sådana här känsloryck emellanåt.

Det blir helt enkelt bara lite funderingar men först lite, lite gnäll. Bloggaren läste Bbl/AT – Arboga Tidning igår, onsdag, eftersom hon hade en insändare med.
Det här såg hon också:

BA – vad är det?? Bloggaren förmodar att skribenten inte har koll – eller så bryr han sig kanske inte.
Bärgslagsbladet/Arboga Tidning, Bbl/AT, är ju ändå på väg mot graven. Eller är BA ett nytt namn eller kanske Slagbrand blandat ihop tidningarna som ingår i nedläggningsröran?
Vem vet och bloggaren kan nog sammanfatta det hela så här: – Vem bryr sig??

Känslomässigt filosofisk nostalgi blir det nu.

Vill du bli räddad?
Du simmar därute på djupt vatten och ropar på hjälp.
Jag slänger i livboj efter livboj –
men du tar dom inte.
Skyller på att du missar,
att du inte ser dom,
att livbojen nog ändå inte fungerar så du avstår…
Sen fortsätter du att ropa på hjälp –
medan krafterna långsamt sinar och du sakta sjunker…
(Ville du verkligen bli räddad?)
Jag står kvar på kajen men famnen full av livbojar…

Vill du leka på min gård?
Men kom med i leken då!
Stå inte där och tryck i hörnet!
Skyll inte på dina dåliga skor eller bråttom hem till mamma!
Du kom ju till min gård av en anledning –
så kom in i leken nu.
Kan du inte stegen?
Känner du inte till reglerna?
Det finns inga! Våga leka bara…
Kom!

Det var bara ett påskägg.
Ett litet rosa påskägg bara.
Ett litet påskägg fyllt med choklad –
och massor av kärlek.
Men det var ju bara ett litet påskägg –
och påsken är strax över…

Bloggaren hoppas att alla får en fin påskhelg.

Var rädda om er – och om varandra! Älska mer – hata mindre! Livet är så kort – låt inte en enda dag bli till natt utan förlåtelse, värme och kärlek.

Kan man lära gamla hundar att sitta? Och sitta fint dessutom!? Inte bara fint utan bekvämt och skönt och dessutom för sin egen skull!?

Bloggen om gender kommer en annan dag – nu är det andra lärdomar som gäller.

Bloggaren hade detta nyårslöfte, avkunnat 31 december 2016:
”2017 ska bli LÄRANDETS ÅR! Lärdomar från alla omvälvande upplevelser för ett fortsatt njutfyllt liv! Jag lever igen!”

I skolan får man lära sig mycket – om man har tur och vill. Matematik, svenska, biologi, geografi och en massa annat MEN man får inte lära sig om LIVET!

 Livslärdomar får man med åren. Är man klok och tänker till så tar man till sig dessa lärdomar. Om man bryr sig, om man ens noterar händelserna som lärdomar…
Lärdomar i livet är lite som ”trial and error” – försök och misstag. Man lyckas ibland, misslyckas ibland. Känner glädje ibland och sorg ibland.

 En liten flicka en gång. På väg ut i livet. Så lite hon visste – och tur var väl det… Mobbad genom skolåren – det gav lärdomar. Lite av upprättelse när det blev dags för arbete och jobbet gick bra – fler lärdomar.

Kärleken som kom – och gick… Lärdomar av det – sorgsna, tårfyllda lärdomar – men ändock lärdomar.

Barnen – de älskade barnen! Som kom – och gick, vidare ut i livet…

Så många tårar när ens livs stora kärlek valde ett annat liv. Förkrossad, lämnad…
Så många tårar vid tågstationen när barnen gett sig av.
Så många tårar, ensam vid köksbordet hemma.
Så många tårar… Och så många besvärjande förkunnelser… ”ALDRIG MERA GRÅTA ÖVER EN MAN!!”

Lärdomar av livet – man kommer över det! Man kommer över sorger och går vidare. Är man klok försöker man lära sig något av händelserna. Reparera sig själv, uppgradera sig och finna nya vägar.

Många tankar, många ord i dagboken, många citat fästa på väggen i köket. ”Don’t look back. You’re nog going that way”. Så sant och så viktigt att tänka på! Inte titta tillbaka med för mycket saknad utan gå vidare med lärdomar i bagaget.

Fler citat, värda att tänka på: ”Happiness often sneaks in a door you did not think was open”.
Så sant. Plötsligt händer saker som vi inte alls har räknat med.  Lever vi med öppet sinne kan vi ta in det som händer, ta till oss det och: ”and I simply decided to be happy again”.

Uppleva nya saker, känna lycka igen – på flera sätt. Leva och ta lärdom av det livet gett hittills. Uppgradera sig 2.0!

Men det är inte alltid så lätt att lära… Har man försökt igen och igen och igen och bara gått på pumpen så kan man bli lite irriterad…
Men ge inte upp! Lär av livet! Ta till dig av misstagen du gör och försök förändra, förbättra och gör livet roligare för dig själv men också för andra i din närhet. Kan vara nog så viktigt! 😉 Förändra sitt beteende, slipa till sig, tagga ner sig, bli lite mer 2.0!

Visst – det kan vara OK att sitta fint men hellre sitta fint om du vill och när du vill – och skutta runt lite lyckligt däremellan!

Ta till dig livets lärdomar. Både de sorgsna och de lyckliga – och gör lite glädjehopp emellanåt!

Bloggaren kämpar på! Det är inte alltid så lätt! En sådan här knapp behöver bloggaren – att trycka på och det ganska ofta…

Men man lär sig! Lär så länge man lever, som det heter! Om man vill och lägger manken till! OCH har lite påminnelser här och där… 😀

Då kan det gå vägen även för bloggaren! Förtränga det mest sorgsna, ta till sig av både tårar och skratt under årens lopp – och bli UPPGRADERAD 2.0!

Lär dig! Lev livet!
Och njut PRECIS JUST NU
– av våren som nalkas så sakteliga
– och av något så enkelt som lite solblänk i en fönsterruta…

Bloggaren har en speciell känsla för morgnar. På morgnarna kommer tankarna, minnena och funderingar. Ibland utvecklas de till dikter, ibland till en blogg.

Mina tankar…Den här morgonen kom tankar på mina föräldrar. De två som gav mig livet en gång. Vad de tänkte, hur de ville att allt skulle bli. Deras omsorger om mig och hur jag förvaltat dem.

…….……

Lycka – och sorg…

Hur vi behandlar varandra och hur vi går vidare. Varför det blev som det blev och hur det kan bli bättre.

Att bläddra i gamla fotoalbum, se bilder och minnas vad som berättades om dem, kan ge ord på vägen.

Min mammas mormor och morfar. Ett kärleksfullt par. Bönder på en gård i Östergötland.

Här en bild från mina föräldrars bröllop. Platsen är Lugnet i Regna – min mormors och morfars hus. På bilden ses i mitten min pappas morfar Emil och mormor Ida, ett strävsamt par med många barn, från Eskilstuna.

Och här – en bild från juletid för många år sedan: Längst bak – min mormor Edith och min morfar Edvin. Framför dem de tre flickorna de fick – Karna, yngst, Doris, äldst och så Hjördis, min mamma.

Alla dessa människor bär jag med mig – om inte alltid via minnen – så faktiskt genom DNA.

Hur tänker jag då en morgon som denna. Jo, på de anförvanter som jag faktiskt har minnen av.
Kanske fick jag glädjen och skratten från min morfar Edvin? Alldeles säkert fick jag allt jävlaranamma från min starka mormor Edith!
Jag fick värme och omsorg av min farmor Svea och de lugna tankarna från farfar Bror.
Från mamma Hjördis fick jag ömsinthet, givmildhet och värme och pappa Göte gav mig rättrådighet, ansvar och redbarhet. Och från dem alla fick jag kärleken.

En mycket kär vän till mig ger mig ofta goda råd och ett av de senaste är:

Igår var igår och borta nu!
Ta bara med dig misstagen du kan lära av –
och lev sen här och nu.

Så försöker jag leva och jag tänker på att min mamma nog skulle ha sagt: – Fortsätt att våga så mycket mer än jag gjorde! Men var alltid väldigt rädd om dig!
Min pappa skulle säkert ge mig de här råden: – Slösa mer och var mer givmild mot dig själv och andra än vad jag var! Men se till att ha en god ekonomi ändå!

Sorg och lycka – livet. Nedbrytande sorg tar faktiskt slut och lyckan kan le igen. Tro mig, jag vet! 😉

Du träffar människor, en del blir dina vänner och kanske mer, tänk på detta:
Alla har sådana här berättelser i sin DNA. Alla har sorg och lycka i sin ryggsäck. Så var ömsint och ödmjuk mot dem du möter.

Livet är ett fantastiskt äventyr om du bara ger det chansen!
Men det är fort över – så LEV NU!

Och nej, det är inte korkat, äckligt eller dumt att berätta om sina tankar och känslor! Jag gör det gärna i bloggform och försöker att hålla mig så etiskt riktigt som möjligt. Inte lämna ut någon så den far illa.
Ni som inte orkar med mina innersta tankar, min djupaste sorg eller min sprittande lycka – SLUTA LÄS! Enkelt! 🙂