Känner du till den här karln? Du kanske känner dig lite grann som honom i alla fall? Fet och uppblåst?
Bloggaren kände vare sig det ena eller det andra! Hon förstod inte vem Mr William Banting var förrän hon läst en artikel om honom i DN nyligen!

Om det här! Hur den fete William la om kosten – BANTADE (Banting!!) – och gick ner en massa kilon i vikt på ett litet kick!
Bloggaren hade aldrig tänkt på var ordet ”banta” kommer ifrån förrän Dagens Nyheter alltså klargjorde begreppen! Så här kan man läsa ur artikeln:
”William Banting hade problem med sin övervikt. För att få bukt med det han upplevde som ett hinder i livet, tillfrågade han en läkare vad han kunde göra åt saken.
Läkaren gav honom råd om speciell kosthållning, och Banting gav år 1863 ut en broschyr där han beskrev vad han åt – och inte åt – för att gå ned i vikt.
Kött, grönsaker och frukt var några av livsmedlen som stod på Bantings meny. Öl, mjölk, smör och socker höll han sig borta från.”

Om William Banting skriver Wikipedia så här, citat:

William Banting, född 1796, död 16 mars 1878, var en begravningsentreprenör känd för att ha gått ner kraftigt i vikt efter att ha lagt om sin diet till socker- och stärkelsefattig kost. Banting hade genom åren dragit på sig en kraftig övervikt, som lett till problem med leder i knän och problem med att gå på toaletten. Han hade frågat flera olika läkare om råd utan någon framgång. Då han blev så fet att han fick problem med hörseln (fett tryckte mot innerörat) gick han till läkaren William Harvey, som föreslog en drastisk kostförändring.

Harvey ordinerade en diet bestående av ganska stora mängder proteinrik föda, såsom kött och fisk. Han minskade kraftigt på intaget av kolhydratrika matvaror, såsom öl, bröd, socker och potatis. Till sin stora förvåning tappade Banting snabbt åtskilliga kilo. 1863 meddelade han allmänheten om sina framsteg i broschyren Letter on Corpulence Addressed to the Public, där han beskrev hur han under loppet av ett år (från augusti 1862 till augusti 1863) lyckades gå ner i vikt från 92 till 71 kg.”

Sen dess har det följt en massa olika dieter – mer eller mindre lyckade sådana. Bloggaren tänker på vad dottern brukar säga:” – Det är enkelt! Stoppa inte i dig mer än du sedan kan göra dig av med! Lätt!”

För visst är det så! Ät det kroppen behöver för att fungera.
Låt bli resten! 
För resterna gör du inte av med utan de tenderar att hamna runt mage och höfter…

Bloggaren har provat på en metod som fungerar alldeles utmärkt! Den här: När man har lärt sig Viktväktarnas väldigt enkla idé – ät vad du vill men fördelat på ett lite annorlunda vis än du kanske ätit tidigare – så är det bara helt rätt!

D.v.s. – älskar du gräddsås så kan du faktiskt unna dig en klick om du fördelar ut resten av det du äter på grönsaker, magert kött o.s.v.
Och bloggaren gick också ner 28 kg på 4 månader när det begav sig. Och det var lätt!

Här är några andra vinnare!
För unga som för de äldre!
För barn och för män! Det är inte bara roligt att komma i smalare kläder, köpa nytt och känna sig fräsch – det handlar om att må bra också! En tung kropp sliter på höfter och knän.

Bloggaren minns hur fantastiskt det var att kunna springa och springa fort när man blivit av med alla de där 28 kilona!

Klicka HÄR för att komma till Viktväktarna!

 Annat intressant som bloggaren hittade i DN var vad Michelle Obama just sett för film på bio! Den här: ”Black Panther”.

Så här skriver DN, citat:
”Michelle Obama, expresidenten Barack Obamas fru och USA:s före detta första dam, twittrar inte överdrivet ofta. Och när hon väl gör det handlar det oftast om maken. Därför är hennes senaste tweet, om Marvels superhjältesuccé ”Black panther”, ett avsteg från det normala.”

 Bästa tidningen!
Kupé! Och den är gratis!!

Bloggaren nyper alltid tidningen direkt när ett nytt nummer dyker upp på tåget! Och man uppmanas att gärna ta med tidningen hem! Så det gör bloggaren – alltid!

Numret januari-februari var inget undantag! Hem skulle den och bra var den! Som vanligt!

Här lite smakprov! First Aid Kit – de framgångsrika systrarna Söderberg berättar om framgångarnas baksida – det svarta hålet, utbrändhet.
I texten myntas något som bloggaren tycker säger väldigt mycket:
”UR EN RUIN KAN OFTAST GRUNDEN TAS TILL VARA”. Så fint och så klokt att tänka på för den som rasat ihop av för mycket jobb och för mycket stress.
Lugn, det finns en grund som du kan bygga upp ditt liv på igen.

”Generation Comeback” – ett reportage om hur viktiga och efterfrågade alla 50+ är på arbetsplatser! Sällan sjuka, vabbar aldrig, stor erfarenhet och trygghetsfaktor för yngre – är lite av vad som beskrivs i reportaget!

Om kvinnan med idéer som öppnade en algfarm! ”Den före detta punktjejen och bartendern Fredrika Gullfot har skapat Sveriges första kommersiella algfarm på Österlen i Skåne. Med algerna och omega-3-olja erövrar hon nu världen steg för steg!”
HÄR hittar du Simris Alg!

Alger, olja, mat…Kupé skriver också om en restaurang som bloggaren nu uppmanar äldste sonen att ta med henne på nästa gång hon är i Stockholm –
K-märkt på Östermalm!
K-märkt är restaurangen som tar tillvara handlarnas och livsmedelsleverantörernas sekunda varor som annars skulle slängas!
”Allt i buffén är tillagat av sekunda varor. Råvaror som har nått sitt bästföredatum. överskott som ska slängas och grönsaker med defekter.”
Miljötänk! Mindre svinn! OCH – gästerna betalar bara för det de vill ha. Man plockar till sig från buffén, sen vägs tallriken och man betalar per hekto! Varierad mat och otroligt gott!

Fina foton är det i tidningen också! Som den här roliga bilden:

Tips om vad man kan hitta på i vinter – med tåget genom Sverige – får läsaren också!

Kupé berättar också om att snart kan du via Google Maps kliva runt i fjällvärlden via din dator eller smartphone! Detta tack vare Scouterna!
”Kanske har du redan vandrat runt i New York med hjälp av Google Maps. Nu har du chansen att även besöka de svenska fjällen virtuellt. Projektet sker i samarbete mellan Google Sverige, som lånar ut kameror och står för den tekniska biten, och scouterna, som gör jobbet ute i fält. ”Scoutkårerna bestämmer själva vilka platser de vill dokumentera”, säger Caroline Thunved på Scouterna.”

Det här verkar vara något för bloggaren!! Författartåget går 15 mars från Göteborg till Umeå! Hela kvällen och även natten kan man författa om man vill. Det är en författartävling och temat för texten meddelas först när tåget rullar ut från Göteborgs central!
På morgonen kliver man av i Umeå och lämnar in sin tävlingstext på litteraturfestivalen ”Littfest” där sen en vinnare dras!

Lite kärlek på tåg också! Det här paret träffades av en slump på tysta avdelningen på snabbtåget mellan Stockholm och Malmö.
Tjejen tyckte killen intill såg så trevlig ut men det var ju tyst avdelning… Så när hon klev av tåget lämnade hon en lapp till killen istället med en inbjudan till träff om han var singel och hade lust. På den vägen är det. Idag är det gifta och har två barn! Plötsligt händer det! 🙂

Plötsligt händer det – är något som bloggaren fått uppleva också! När någon vågar ta steget och någon annan vågar haka på…Något som kom att betyda allt för henne. Något som gör att en viss man för alltid satt avtryck i hennes hjärta.
Om det kommer några rader på slutet…

Nu över till något mindre kul! Dåliga filmer!

Bloggaren brukar kolla filmutbudet på sina kanaler via TV.se. Hon väljer bara filmer med högre betyg – från 5-6 och helst högre. MEN man kan gå på nitar ändå. Som den här: ”Galen i kärlek” på svenska. Låt er inte luras av att Jack Nicholson är med – men få gärna varningsklockorna att börja ringa över att Woody Allen-kärestan Diane Keaton är motspelaren…

Bloggaren borde ha läst detta innan hon började kolla på filmen!
”Handling: Harry Sanborn (Jack Nicholson) lever var mans dröm. Han är 60 år och går ut med kvinnor i 20-30-årsåldern. När han har tänkt ha en romantisk helg med sin senaste erövring Marin (Amanda Peet), i hennes mors strandvilla i Hamptons, får Harry smärtor i bröstet. Han måste då stanna kvar i huset under Marins mors, Erica Barry (Diane Keaton), ofrivilliga vård. Resultatet blir att Harry förälskar sig i Erica, trots att en kvinna i hennes ålder inte passar in i hans livsstil. Och Harry, som alltid haft världen i sin hand, måste för första gången ta itu med sitt liv.”

Man kräks ju bara av att läsa introt! Tyvärr hade bloggaren alltså inte gjort det utan började titta…
 Den åldrade, tunnhåriga och fete ”Harry Sanborn” får alla tjejer han vill ha och dom han vill ha ska vara 20 år och helst inte en dag äldre… Bara det känns som ett mysterium av typ äckligt – men det blir värre.

Det senaste kapet, tjejen Marin 20 år. Men den åldrade, fete får hjärtproblem när han ska sätta på kapet och hamnar på sjukhus. Sen blir han konvalescent hos 20-åringens mor(!)
 Mot sin vilja blir den gamle och fete förälskad i mamman ”Erica Barry” som inte haft en man på länge och som glömt hur man kysser… Det löser den gamle och fete…
 Men den gamle och fete får hjärtinfarkter ideligen och tas om hand av en ung läkare – Och kan man tänka sig – den unge läkaren blir också förälskad i Erica!

 Pusskalas på båda håll och även trillas det i säng.  Erica Barry som nu börjat få smak för män igen vet inte vem hon ska välja!! Den kloke, ansvarsfulle unge läkaren som avslöjar att han ärligt älskar henne  – eller den åldrade dryge som helst av allt vill lägga omkull tjejer under 20 men som nu tycker om att bli ompysslad av en mer moderlig typ när åldern börjar ta ut sitt pris via hjärtattackerna!

VEM ska hon välja??  Spänningen är OOOOLIDLIG!!

Bloggaren har sedan länge förstått precis vad det är för film och hur det ska gå… MEN blir lätt skakad när det faktiskt verkar som om Erica väljer den yngre!!  Hon förlovar sig med honom i Paris efter att den äldre, fete kastat loss sedan ett halvår på ny jakt.

Näädå, bloggaren fick rätt! Erica som inte haft en man på länge och plötsligt fått två att välja på – bryter förlovningen direkt när den äldre, fete dyker upp igen!!
För vem kan motstå en gubbsjuk tjejtjusare som Harry Sanborn!? Den näst intill lika gamla Erica Barry får väl ta det som en eloge och en fantastisk komplimang att hon blir vald av Harry trots att hon är 40 år för gammal…

Svenska Dagbladet skrev en recension när det begav sig. Filmen är från 2003. Så här skriver tidningen och bloggaren nickar instämmande:
”Den ogifte playboyen Harry (Jack Nicholson) överraskas på lantstället som ägs av den frånskilda, framgångsrika dramatikern Erica (Diane Keaton) i sällskap med hennes unga dotter på 20 plus.
Mamma biter ihop men det vill sig inte bättre än att den 63-årige älskaren får en hjärtinfarkt när han ska ligga med dottern första gången. (Hon förblir alltså orörd, vilket är en förutsättning för fortsättningen.)
Under konvalescensen, som av olika skäl tillbringas på lantstället, uppstår känslor mellan jämnåriga Erica och Harry, till den senares enorma förvåning. Han håller nämligen på att krevera när han av misstag får se henne naken och hon också, trots att Diane Keaton är hur smal och vältränad som helst.
Jack Nicholson däremot, håller på att anta rent Marlon Brandoska dimensioner, vilket han inte skäms det minsta för, utan viftar glatt på sina enorma skinkor under patientrocken.”

Så se upp när ni ska kolla på film!

Bad movies – finns i verkligheten också. D v s en verklighet lika sjukt dålig som det allra sämsta filmmanus! Och där en enda person förstör för alla INKLUSIVE sig själv.  Värsta långa hemska kalkonrullen alltså!
Så dags för lite bitch slap!

Till alla stackare med sjuka bitchar i sin närhet:
Så sätt igång!

 Lite fina vintriga bilder på slutet då så att vi lugnar ner oss lite. LUGN OCH FIN NU…

Vinter på Glasblåsargården –
och i Chinatown!  Bloggaren hade lite hjälp när hon skottade här om morgonen! 🙂 Felix!

Åsså raderna på slutet – om det där som plötsligt händer…

Du bjöd upp! Jag tvekade…
Du gav dig inte! Jag kom sakta…
Sen dess dansar vi – vår speciella dans, inte lik någon annan.
Du för – jag följer.
Jag för – du följer.
Du saktar ner, jag driver på.
Jag tvekar, du håller mig kvar.
Så fortsätter dansen – olik alla andra.
Förändras, utvecklas, ändrar takt, virvlar runt, och där – en paus, några andetag, sen fortsätter vi.
Långt borta och nära…
Mjukt och varmt, eldigt och hett…
Du håller mig. Jag värmer dig.
Vår dans – olik alla andra.

Du som förändrade mitt liv.

Älska! Hata inte! Bloggaren får utbrott ibland på sjuka människor som förstör för andra men så bestämmer hon sig för att den personen ska inte få ta ännu mer energi och att det är högre att tänka så här:

MEN – hon vet vilka trådar hon ska dra i och vilka myndigheter hon ska kontakta om inte personerna som förstör för andra upphör med sina beteenden.
Hon väntar dock en tid för att personerna själva ska rätta in sig i leden innan hon tar till storsläggan…

En av de högsta cheferna som bloggaren jobbade med sa en gång:
– Tycker du något är fel eller har viktiga åsikter – får du inte svar när du knackar så sparkar du in dörren!👊
(Och – det var en komplimang!)
Sån är bloggaren! Och det fortsätter hon med! Är något helt åt helvete fel eller någon far illa så ber bloggaren inte om lov för att agera!

Bloggaren hittar inte bara inspiration ur det egna livets bok eller genom att tjuvläsa andras livsböcker. En hel del kommer från tidningar också – såväl gamla, som nya men även ”nygamla” nyheter – som den här ur Dagens Nyheter, torsdag 25 januari 2018 blir till bloggstoff:

”Brevskrivare: De som rymde från Alcatraz klarade sig – jag är en av dem.”

Det handlar om det här: Flykten från Alcatraz! En thriller ur verkligheten som även blivit film med Clint Eastwood i huvudrollen som fången Frank Morris.

Clarence Anglin, hans bror John och Frank Morris flydde i juni 1962 från fängelset Alcatraz och har aldrig återfunnits döda eller vid liv, förrän möjligen nu…

Dagens Nyheter skrev i torsdags om händelsen med anledning av att ett brev blivit känt. Ett brev skrivet 2013 och som börjar så här, citat:
””Mitt namn är John Anglin. Jag rymde från Alcatraz i juni 1962 tillsammans med min bror Clarence och Frank Morris. Jag är 83 år och det är illa ställt med mig, jag har cancer. Ja, vi klarade det den där natten, med nöd och näppe.”

I brevet berättar John Anglin att Frank Morris dog 2008 och Clarence Anglin 2011. Brevet fortsätter:
””Om ni meddelar via tv att jag kommer att få ett löfte om att först sättas i fängelse under högst ett år, och få medicinsk vård, kommer jag att skicka ett nytt brev där jag anger exakt för er var jag befinner mig. Det här är inget skämt.”

Av någon anledning har brevet kommit allmänheten tillkänna först nu, fem år senare. Brevet saknar substans, säger FBI, men det är också känt att flykten anses vara en skam för polisen liksom det faktum att fångarna aldrig har återfunnits.

Redan till julen 1962 ska ett julkort ha kommit till bröderna Anglins mor. ”To Mom, Clarence & John”.
Även senare ska John Anglin ha sänt julkort till sin mor: ”To mother from John Merry Christmas”

Många rykten har florerat. Bland annat att mamma Anglin fick blommor anonymt varje Mors dag fram till sin död. Liksom att bröderna ska ha flytt till Brasilien – vilket det här fotot skulle vara ett bevis på.

Ingen vet med säkerhet vad som hände de tre rymlingarna för snart 56 år sedan. Kanske får vi inte heller veta något mer eftersom brevet som John Anglin ska ha skrivit 2013 publiceras först nu. I brevet står att han är sjuk i cancer och frågan är ju dels om personen verkligen är John Anglin men också om han fortfarande är i livet?

Här en datagjord bild på hur de tre fångarna skulle kunna se ut idag med hjälp av deras gamla foton: Frank Lee Morris längst till vänster, sen Clarence Anglin och hans bror John.

 Men vilka var de tre männen och hur lyckades de fly från det rymningssäkra och ökända Alcatraz?

 Vi börjar med Frank Lee Morris som anses vara snillet bakom den avancerade rymningen. Enligt uppgifter hade han en IQ på 133.
Frank Morris föddes i Washington 1 september 1926. Mamman hette Clara, fadern okänd. Vid 11 års ålder blev Frank Morris föräldralös och spenderade barndomen i olika fosterhem.
Ett av de jobb han hade som ung var att servera mat till fångar i ett fängelse… Morris jobbade också som skomakare och verkstadsmekaniker.  Efter ett antal bankrån och fängelsevistelser hamnade Frank Morris vid 34 års ålder på Alcatraz 1960 – fängelset dit de som ansågs mest kriminella och svårhanterliga hamnade.

John Anglin, född den 2 maj 1930 och Clarence Anglin född den 11 maj 1931.
Bröderna föddes i en familj med 13 barn i Donalsonville, Georgia. Föräldrarna var hårt arbetande jordbruksarbetare. Bröderna hängde alltid ihop och blev skickliga simmare. De brukade imponera på sina syskon genom att simma i Lake Michigan tidigt om våren innan sjön blev isfri.
De började råna på 1950-talet men försökte alltid att begå rånen när butikerna eller bankerna var stängda för att inte skada någon. De använde aldrig vapen. Den enda gång de hade vapen med sig var vid ett bankrån och då var det en leksakspistol.

De häktades 1956 och fick mellan 15 och 20 års fängelsestraff och skickades till Florida State Prison och fördes senare till ett annat fängelse i Georgia. Efter ett stort antal försök att fly transporterades bröderna till Alcatraz, John 1960 och Clarence 1961.

 En fjärde fånge var med att planera rymningen – Allan West, född 1929. Han misslyckades att ta sig ut genom ventilationsgallret i sin cell i tid och blev kvar på Alcatraz. Han avtjänade sitt straff där bara för att strax gripas igen. Allan West dog i fängelse 1978.

Alcatraz så! Så här skriver Wikipedia:

”Alcatraz var ett fängelse på stranden Alcatraz Island innanför Golden Gate vid San Francisco. 

Ön byggdes om till en anläggning för militären i mitten av 1800-talet och blev 1934 ett av världens mest rymningssäkra fängelser på grund av det kalla omgärdande vattnet med starka strömmar.”

Mer från Wikipedia:
”Det finns ändå en grupp fångar som försvann från fängelset och som inte har återfunnits. Då ingen har givit sig till känna och ingen har erkänt sig ha träffat på någon av flyktingarna antas det vanligen att de omkom vid flyktförsöket.
Det normala var att rymmarna antingen sköts eller drunknade i det kalla vattnet.”

 ”I fängelset satt bland andra Al Capone. Fängelset stängdes 1963 eftersom det inte var ekonomiskt försvarbart att hantera eller spekulativt som en följd av rymningarna året innan.
 Fängelset står kvar än idag och kan besökas av turister. Det har också använts vid olika filmer, exempelvis Flykten från Alcatraz, med bland andra Clint Eastwood.
Under de år som Alcatraz var öppet försökte 36 fångar rymma från fängelset. 15 av dessa dog under sina flyktförsök.”

 Flykten då! Hur gick den till!?  Den spektakulära händelsen som inträffade natten till den 11 juni 1962.

Här ses några av de första fångarna på Alcatraz.

Fängelsecellerna såg ut så här:

Så här gick flykten till, citat Wikipedia:
”I över ett år höll de fyra på med förberedelserna, de grävde hål i betongen bakom ventilen i sina celler. De visste att ventilerna ledde ut till en lufttrumma som sedan skulle leda dem ut på taket av cellbyggnaden.
Här ses några av de ”verktyg” de tillverkade och använde:
När de väl hade gjort hålen tillräckligt stora och kommit ut till lufttrumman, anordnade de en liten arbetsplats inne i lufttrumman där de tillbringade varje natt med att göra flytvästar av stulna regnrockar och de gjorde modellhuvuden som skulle likna dem själva.”
”Modellhuvuden tillverkade de genom att blanda betong de hade hackat loss till pulver, såpa, tvål, lim och toalettpapper. Detta blev en smet som de kunde forma till ett ansikte. De samlade hår, inte bara sitt eget utan även andra medfångars hår från fängelsets ”frisersalong”.

”Natten till den 11 juni 1962 var de redo att rymma.  Efter inräkningen kl. 21.30 placerade de tre männen sina modellhuvuden, så kallade Dummy heads, på sina kuddar, kröp ut genom ventilen och fortsatte ut till lufttrumman bakom cellerna.
Frank Morris cell:
Flera av vakterna som hade nattskiftet hade hört ljud på taket men trodde det berodde på den hårda vinden.  När man väl upptäckte att deras celler stod tomma var Frank Morris och bröderna Anglin långt borta.” 
Snopet är väl bara förnamnet! 

Dagen efter rymningen. Flotten, byggd av regnrockar som blåstes upp med en pump gjord av ett musikinstrument, hittades så småningom.

Det är snart 56 år sedan flykten från Alcatraz och nu har alltså ett brev presenterats som kan vara skrivet 2013 av John Anglin. Läs mera HÄR i Washington Post, HÄR i The Sun där också bilden finns på John Anglins brorsbarn vid ett besök på Alcatraz i nutid  – och HÄR i svenska Dagens Nyheter.

Det har förstås spekulerats tidigare och HÄR finns ett reportage i The Daily Mail från 2012 på 50-årsdagen efter flykten. Systrarna Anglin – Mearl och Marie – intervjuas.

Hur som helst – en fantastisk historia är det – oavsett! Bloggaren har redan beställt filmen med Clint Eastwood! Den ska tittas på nästa vecka!

HÄR finns information om Alcatraz på Wikipedia. Om Frank Lee Morris – HÄR – på Genis hemsida. Om såväl Frank Morris som bröderna Anglin – klicka HÄR – Wikipedia. Och HÄR finns webbsidan AH Alcatraz History – ”Where the voices of Alcatraz come to life…”

Bloggaren kommer nu osökt in på en insändare i DN igår, 26/1, med rubriken ”Mitt barnbarn fick en diagnos – men ingen plats på lämplig skola”.

Citat ur insändaren: ”Mitt barnbarn har genomgått en BUP-utredning (barn- och ungdomspsykiatrin) där det framkom att han har den neurologiska funktionsnedsättningen asperger/autismspektrumstörning och att han även är särskilt begåvad.

Han är en glad och positiv unge som är intresserad av det mesta. Han läser, skriver, räknar och älskar att rita. Han har lätt för att uttrycka sig och massor av fantasi. Hans begränsningar visar sig i det sociala samspelet, främst tillsammans med andra barn. Han har ett starkt jag-perspektiv. Det blir konflikter.”

En liten pojke vill gå i skolan – men det finns ingen skola för honom trots att alla skolor i Sverige är skyldiga att erbjuda stöd till elever med särskilda behov.
Insändare säger så här mot slutet, citat:
”Att vara särskilt begåvad är en gåva, men inte alltid en positiv gåva i skolans värld.
Det finns en risk att man inte får utmaningar vilket kan leda till bristande studieteknik eller att det blir svårt att ta motgångar. Och om man blir uttråkad kan det leda till koncentrationssvårigheter och kanske ett störande beteende.”

SÅ bloggaren känner igen allt detta! Hur hon själv kämpade för skolor som inte fanns! För hjälp som inte gick att få! För att försöka få lärare, rektorer och politiker att förstå det som de aldrig förstod! OCH – det är 20 år sen!! Läget ser alltså precis likadant ut idag 2018 – som 1998! Det kallar bloggaren en SKANDAL och en KATASTROF!

OCH kommer genast att tänka på en annan familj…  och några andra intelligenta killar som hamnade på sidan om… John och Clarence Anglin. Oskiljaktiga som små – och senare på sin väg mot Alcatraz…

Clarence 13 år
– och här som fängelsekund.

Och Frank Morris med sin höga IQ… Dom här killarna är födda för 80-90 år sedan i USA. Men hur står det till hos oss här i Sverige idag 2018!?
Hur många intelligenta, fina killar med ”myror i brallan”, som ”bara bråkar” och som ”aldrig hör vad läraren säger” ska få en chans till ett bra liv!?
Hur många ska hitta jobb och försörjning – och hur många ska göra ”karriär” inom kriminalitet?
Intelligenta hjärnor behövs för smarta rån och för sensationella flyktförsök från rymningssäkra fängelser…

HÄR finns sidan Anglinbrothers Museum.

HÄR kan ni läsa Mia Johnssons insändare i DN!

Lider du av hudhunger?
Gör inte alla det…

Dagens Nyheter har idag en artikel om neurofysiologi – hur kul låter det… Det är roligare än det låter – mycket roligare!

 Det handlar om beröring – hur viktigt det är att vi rör vid varandra. Och då handlar det inte om närheten mellan två älskande – utan beröring i allmänhet.

Så här skriver neurofysiolog Helena Backlund Wasling i DN, citat:

 ”Det är ju knappast någon som uttryckligen tackar mig för min lätta beröring på överdelen av ryggen men jag kan se en liten kontakt. Ett förtroende. Ett gillande. Det är kanske en människa som lever ensam.

Kanske har man anledning att använda uttrycket ”hudhunger” som Dagens Nyheter myntade för ett antal år sedan i en fin artikelserie om längtan efter kravlös kroppskontakt.

Vad händer om man aldrig blir berörd? Vad händer när de personliga mötena uteblir och ersätts med internetbank, incheckningsautomater och sms-konversationer?”

Vidare ur Backlund Waslings artikel:

”I en rapport från Statistiska centralbyrån 2016 redovisades det att Sverige är det ensammaste landet i världen. Kategorin ”ensamboende utan barn” utgör i dag runt 40 procent av alla hushåll och siffran är i stigande.
Ensamhet har visat sig vara en riskfaktor för en för tidig död. Den ligger där på topplistan över riskfaktorer med kompisar som rökning och alkoholism.
Det ser inte särskilt lovande ut. Man kan ju fundera över vad dessa oroväckande fakta har med beröring att göra.  …människor som lever ensamma inte får särskilt mycket beröring i sina liv.”

”Tänk efter! Kan det vara något värt att händerna möts när växel ges i närlivsbutiken (nehej, vi har visst inte kontanter längre)? Kan det ha någon betydelse att vi får håret tvättat hos frisören i stället för att göra det hemma? Spelar det någon roll om man tar i hand när man presenterar sig eller bara hejar lite på avstånd?

Självklart har det betydelse. Även den riktigt kortvariga beröringen har effekter på framtida beteende. Kontrollerade studier har visat att vi blir mer benägna att tänka uppskattande tankar om en tjänst, person eller service där kortvarig kroppskontakt ägt rum än om det inte har det. Vi blir mer villiga att samarbeta och hjälpa varandra och blir mer generösa gentemot människor som vi haft kortvarig kroppskontakt med.”

 Bloggaren tror att de flesta nu förstår vad denna form av beröring handlar om. Beröringen neurofysiologi är inget annat än lite medmänsklig vänlighet.
Att se andra människor. Att bry sig om.  Att le när man möter någon, ta vänligt på någons arm när ni pratar,
en värmande kram.

 Det handlar om att beröring gör underverk!

Helena Backlund Wasling nämner en annan artikel ur DN, från mars 2004 – ”HUDHUNGER: Ömsint beröring får kroppen att jubla!”

Här ett citat ur den artikeln: ”NÅGON LÄGGER EN HAND på din arm, kramar om dig eller masserar din spända nacke – och vips känns livet lite lättare. Du blir lugn, känner dig kanske som en lyckligare människa. Kroppen jublar.

Att fysisk beröring gör oss gott och får oss att slappna av vet vi av erfarenhet. Förklaringen, eller åtminstone en del av den, stavas oxytocin.

Oxytocin är ett hormon och en signalsubstans som sätter fart i kroppen vid vänlig, fysisk beröring. Det styr en rad livsviktiga funktioner och är därmed avgörande för vår överlevnad, enligt Kerstin Uvnäs Moberg, professor i fysiologi och en av världens främsta experter på oxytocinet och dess effekter.”

Hela artikeln om ”hudhunger” från 2004 hittar du HÄR!

 Glöm inte – vikten av beröring gäller allt levande!

Men se upp!! 

I dessa MeToo-dagar bör alla hålla koll på NÄR det är rätt ögonblick – och inte!

Bloggaren tror att med lite sunt förnuft och magkänsla så vet man var gränsen går!

I samma DN idag finns en som varken hade koll på gränser eller förnuft! ”– Herregud. Jag är snickare. Jag har inte mördat någon.”, säger Martin Timell.
Timell är en av många som tagit sig otillbörliga friheter med kvinnor, kan man kanske lugnt uttrycka det. Han får ta smällen för väldigt många, tror bloggaren,  som tycker det är helt riktigt! Någon gång måste kvinnors NEJ och detta med ”samtycke” tas på allvar. Någon får statuera exempel och står där med skammen – Martin Timell!

Sen tycker bloggaren att det är märkligt och sorgligt att detta kommer upp 2017 i Sverige! I vårt land borde det här vara avklarat för många, många år sen!

Läs artikeln om Timell HÄR! ”-Jag har fått fly landet” säger han.
Och NEJ Martin Timell, det är inte synd om dig!

Just a friendly hug – en vänskaplig kram – ska det vara!
Sen är detta med beröring och kroppsspråk en hel vetenskap, om du frågar bloggaren! Att se en annan människa! Den där medmänskliga beröringen – 
– kan leda till annat också… 
Så ha förnuftet igång och magkänslan påkopplad.
Det ena kan leda till det andra –  och för många på ett väldigt bra sätt.

Livet är banne mig inte lätt! Fortsätt att visa vänlighet och omtanke – en lätt beröring, en varm kram en isande kall dag gör underverk! Vänlighet utan några förväntningar! Bara medmänsklig värme.

Läs Helena Backlund Waslings hela artikeln HÄR i Dagens Nyheter!

Lite annat också idag. Bloggen igår handlade om den här filmen: Här om dagen köpte bloggaren som alltid när hon kommer till Stockholm
– den här tidningen: ”Situation Stockholm”!

Bloggaren läste tidningen först efter att hon lagt ut bloggen om filmen ”All inclusive”. I tidningen finns ett reportage om Karin Fahlén som regisserat filmen! Till skillnad från ”förståsigpåarna” som sågat filmen som ytlig så säger Karin Fahlén så här:
Vill du läsa artikeln – köp Situation Stockholm! Gå in HÄR för att se var den säljs!

Precis som igår så uppmanar bloggaren ALLA kvinnor och gärna också män –
SE FILMEN!  Den är jättebra och jätterolig!

Det är ju Fars Dag idag också. Eftersom det regnade hela dagen igår och var minusgrader i natt så blev det ingen flagga för far idag hos bloggaren! Det var bara att bära in flaggan igen! Flaggstångslinan hade frusit fast…

Men älskade pappa firades ändå – inomhus.

Visa värme!
Lätt beröring!
Kramas mer!

Lite personligt också till en speciell person! 😉

”Tålamod är en dygd”.
Varför i hela fridens namn då!?!?

En dygd är ”ett eftersträvansvärt karaktärsdrag”, enligt Wikipedia. Det vill säga en egenskap som man bör sträva efter… Men frågan är väl hur eftersträvansvärt det är att odla tålamod över allt annat… 

Bloggaren kan tänka sig en hel massa saker där tålamodet verkligen inte ska överdrivas alls!
Svar på viktiga frågor! Besked om anställningar! Reaktioner på oförskämt beteende! Repliker i debatter!
Förklaringar! Upplysningar! Respons!

Varför skulle tålamod och väntan vara egenskaper att hylla och eftersträva? Vore det inte viktigare att strama åt tyglarna på de där personerna, företagen, myndigheterna eller vad det nu kan vara som visar otroligt dålig attityd genom att nonchalera den som vill ha ett svar!
 Varför prisa det passiva, väntan – istället för att piska på sölkorvarna, slöfockarna, dom där sega, veliga typerna som gör att allting stannar upp!?

🙁 🙁

Visst, LITE tålamod är bra att ha – men det finns gränser!

Du har rätt att få besked!
Oavsett om det är om jobbet du sökte, frågan du ställde, upplysningarna du ville ha – ja, oavsett vad det kan handla om!!

Hur svårt kan det vara!?
Och i rimlig tid!!

 Liiite tålamodsprövande tycker bloggaren att heminredningstidningar kan vara… Det där med nyheter och trender och ”måsten”…

 En sådan tålamodsprövande sak är den så kallade köksön, tycker bloggaren!

Plötsligt ska hem som vill vara trendiga införskaffa ytterligare ett bord, en arbetsplats, mitt i köket!
Så här beskriver Wikipedia fenomenet ”köksö”, citat:
”Köksö är en i köket fristående, ofta fast monterad, köksbänk. Köksön är ofta utrustad med spis, diskho, arbetsyta och underskåp.
Fördelen med en köksö är att den erbjuder åtkomst från alla håll, vilket förenklar köksarbetet och samtidigt ger bättre möjlighet än en köksbänk vid väggen till social samvaro om man är fler som hjälps åt vid matlagningen.
En nackdel kan vara att den kräver mycket fritt utrymme.”

Så plötsligt ska vi alla hjälpas åt i köket är trenden – umgås och fixa tillsammans á la de mängder av matlagningsprogram som finns på TV… Hela familjen, släkten, vänner – alla ska vi umgås och laga mat! När vi ska ha tid och möjlighet till det – det är en helt annan fråga…

Wikipedia påpekar även problemet med att en köksö kräver en del utrymme…
Trångt – men SÅ trendigt och nice…
Vad är det för fel –
på den arbetsbänk som redan finns i köket!?

 – Orka, som man säger!

Det där tålamodet kan man kanske behöva lite grann i alla fall när modetrenderna sköljer över en!
Men inom rimliga gränser då förstås och sen vettet att säga NEJ!

Nu över till något helt annat! Bullbak!   En sådan trend eller inriktning på söndagen känns helt okej när vädret är SÅ ombytligt att man inte vet om det ska ösregna, blåsa stormvindar eller om det möjligen går att sitta ute en stund.
Bullar till nytta och nöje
– och fixade helt utan köksö! 😉

Kolla på film kan man göra också om vädret är lite så där tveksamt. Tveksam, känner sig dock bloggaren till den här filmen – ”Dagen efter denna”, en fransk historia inköpt via Böckernas Klubb.
Jo, filmen verkade först passa bloggaren bra:
Kvinna 40+ som blir lämnad av maken som hittat yngre kvinna, pressat jobb, sjuk mamma som behöver passning och som sen dör, vännerna föreslår att kvinnan snart hittar någon ny, varvid kvinnan svarar:” – Jag vill inte dejta någon gammal gubbe!”
Förväntningarna stiger när kvinnan råkar på en yngre man! MEN – det är ju en feg, fransk film så filmen slutar just när det skulle börja hända något… Lite trånande blickar bara, ett ögonkast på mannens kropp, händer som snuddar vid varandra – det är allt, sen är filmen slut. Inte alls som den svenska verkligheten!!

Annat pyssel man kan ta sig för! Bloggaren är verkligen inte praktisk av sig men det här tyckte hon var lite fiffigt att komma på!
Har du haft glädjen av att få en fin chokladask och sen ätit upp alla bitar?
Då kan du göra fina isbitar till drinken eller saftglaset sen!!

Så där ja, en blogg har åter filats till! Tänk nu på att låta människor SLIPPA VÄNTA! Ha bara lite lagom tålamod och ryt sen ifrån – eller också skit i det hela bara!
 Det är också en lösning – och en som du väljer själv! 😀

Visdomsordet idag – ”Din tid kommer inte – den är här och nu.”
SÅ SANT! Så vänta inte på bättre tider, bättre ekonomi, bättra tajming eller vilka svepskälen nu är!
DIN TID ÄR NU! Gör det där som du alltid har velat göra men skjutit upp! Du har inte tid att vänta – din tid är NU! För:  Det är aldrig försent att förverkliga drömmarna – förrän den dagen då allting verkligen är försent… Vänta INTE så länge!!

Ha en fin fortsättning på söndagen! Och tänk på – ha bara lagom tålamod! 😉