Feel in the Blogg

Nästa lördag, den 28 september, är det 25 år sedan M/S Estonia gick under och 852 människor omkom…

En fasansfull olycka. Jag fyller år 11 september och 17 dagar innan olyckan var jag och familjen på kryssning till Helsingfors.
Vågorna gick höga! Jag vaknade mitt i natten av att fartyget gungade och tittade ut!
Becksvart ute – men man såg de enorma vågorna slå mot fartyget.

Jag blev rädd men min man sa: – Det är inget farligt! Det här är en stor båt! Ingenting kan hända.

 17 dagar senare gick M/S Estonia under i en kraftig storm.

Jag vet att hade jag och familjen varit med på Estonia så hade jag inte överlevt. Jag hade aldrig klarat att rädda både mig själv och mina tre barn…

Jag minns morgonen den 28 september 1994. Som vanligt var jag upp tidigt. Skulle snart till jobbet. Vi hade ett möte med facket inbokat. Radion var på lite lågt medan jag drack mitt kaffe. Efter en stund hörde jag att det flera gånger upprepades: – Mayday, mayday!
Jag vred upp ljudet och tog del av det obeskrivligt hemska.

Till mötet klockan 8 kom inte en av de fackliga representanterna. Det visade sig att både hennes syster och hennes ena dotter befann sig på M/S Estonia…

HÄR kan ni på Wikipedia läsa om Estoniaolyckan.

Lördagen den 28 september kommer mina tankar att gå till alla de som befann sig på M/S Estonia. Alla som gick under med fartyget. Och de 126 som räddades och upplevde fasansfulla timmar. Mina tankar går också till alla anhöriga.

Sist vill jag skriva att jag älskar skogen. Att skogen gör mig lugn och trygg. Skogen är en lisa för själen.
Det har numera blivit trendigt att ”bada skog” men följande devis:

”There’s no wifi in the forest, but I promise you’ll find a better connection”.

Kanske en vilsam promenad i skogen känns lämpligt nästa lördag. Var rädda om er och om varandra!

Denna blogg och gårdagens kom till som lite terapi. Mitt skrivande är också terapi – liksom skogen. Detta p.g.a. ett bakslag vad gäller min utbrändhet tillsammans med vårdandet av en skadad kisse. 

Det var en gång en kille som hette Kåre…

Den killen blev min första riktiga kärlek.

Kåres mamma var jätteglad när vi blev tillsammans och pratade till och med om förlovning. Gissa om jag blev ännu mer blyg och osäker!
Vi gick hem till hans föräldrar som bodde på Kungsgården nere vid ån i Arboga. – Spring och köp bakelser, sa Kåres mamma. Kåre kom tillbaka tomhänt eftersom Centrum hade stängt. Det blev smörgåsrån med ost istället och jag tror det var första gången jag åt det.

 Vi bytte ringar, Kåre och jag. Inte riktiga ringar utan sådana där enkla i silver som man skulle ge varandra när man ”blev ihop”. Jag minns att Kåre hade så grova fingrar att han fick ha min ring på lillfingret.

Och det krusiga håret gick igen i den låt som för evigt är förknippat med den sommaren för länge sen och med Kåre – Mungo Jerry! För krushårig var också han – Mungo Jerry. Och det här är låten med just Mungo Jerry som alltid får mig att tänka på Kåre:

Kåre hade körkort och bil. En sån här modell, tror jag:  Eller var det kanske en sån här… Den var i alla fall brun och en gång när Kåre skjutsade hem mig till Borgaregatan så kokade bilen och när Kåre skruvade upp locket till kylaren så sprutade vattnet rakt upp!

Det blev aldrig Kåre och jag – på riktigt – och idag tar jag farväl av min första riktiga kärlek. Kåre är död och på hans begravning får jag ge honom en sista ros.

                          

Summertime, and the livin’ is easy
Fish are jumpin’ and the cotton is high
Oh, your daddy’s rich and your ma is good-lookin’
So hush, little baby, don’t you cry
One of these mornings you’re gonna rise up singing
And you’ll spread your wings and you’ll take to the sky
But till that morning, there ain’t nothin’ can harm you
With daddy and mammy standin’ by

                                             …”So hush, little baby, don’t you cry…”

Imorgon, den 27 januari 2018, är det ”Förintelsens minnesdag”.

Så här står det om dagen på Wikipedia:

”Förintelsens minnesdag den 27 januari är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer, baserad på dagen med samma datum då fångarna i koncentrationslägret i Auschwitz befriades, 1945.

Minnesdagen är till för alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. Sedan 1999 har det varit en nationell minnesdag i Sverige och FN deklarerade 2005 denna dag som internationell minnesdag. Denna dag högtidlighålls årligen av bland annat Forum för levande historia.”

Läs HÄR på Wikipedia! HÄR finns mycket fakta om minnesdagen: ”Forum för levande historia”!

Bloggaren är med i Böckernas Klubb och det senaste bladet såg ut så här. Och ett av uppslagen så här: Fyra bokförslag som berättar om Förintelsen. Klicka HÄR för att komma till Böckernas Klubb.

Bloggaren har beställt den här boken! Den har dock inte kommit än.

Så här står det om boken, citat:
” I den här boken får vi i serieform följa sex barn vars liv slogs i spillror under Förintelsen. De berättar vad som hände dem och deras familjer och om hur de lyckades överleva. De berättar om undernäring, missad skolgång, familjer som slits isär och första mötet med Sverige och hur man fortsätter leva, trots allt.”
Du hittar den HÄR på Böckernas Klubb!

LÅT DET ALDRIG HÄNDA IGEN!!!!

L Å T   D E T   A L D R I G   H Ä N D A   I G E N !!!

Ännu en vän har lämnat detta jordeliv. För en tid sedan avled kollegan och vännen Hans Wall och i dagens Arboga Tidning kan bloggaren läsa att den vänlige och välkände Arbogaprofilen Conny Hjalmarsson gått ur tiden.

Conny var en flitig läsare av denna blogg och dagens sida tillägnas honom.

Conny Hjalmarsson var en lågmäld kändis, kan man kanske säga. I över 40 år drev han Arboga Skivbyrån på Östra Nygatan – ett litet företag som blev näst intill oumbärligt för lilla Arboga med omnejd.

Så när Conny och hans Anita beslutade sig för att det nog kanske var dags för pension var många glada över att skrivbyrån togs över. Fotot visar Conny och den nye ägaren Joakim Sparv. Bilden är från Arboga Tidning den 30 april förra året. Hela artikeln kan läsas HÄR.

Conny hade många strängar på sin lyra och en av dem var Signalhoret och gamla bilar. Signalhornet – en tidskrift som idag heter Classic Motors – startades av just Conny Hjalmarsson och en kamrat.
Så här kan man läsa på Classic Motors hemsida, publicerad 2007, citat: ”Två killar dök upp samtidigt på en gårdsplan i Kungsör. Båda var spekulanter på en utannonserad T-Ford Runabout 1925. Ett halvår efter detta hade Conny Hjalmarsson och Alf Jonsson startat veteranbilsorganet ”Signalhornet”! Bilden här ser nästan ut att vara tagen framför Connys och Anitas hus.
Läs hela artikeln om ”Classic Motors historia”– HÄR!

Conny hade också planer på att skriva om AB Arboga Maskiners historia och hade kontaktat bloggarens far Göte Wahlfeldt för att de tillsammans skulle publicera något i Arboga Minnes årsbok. Tyvärr avled min far för snart två år sedan och hann aldrig bli delaktig i projektet. Nu är också Conny borta…

Conny fotograferade mycket så det var kanske inte så konstigt att han blev erbjuden att ta över alla bilder från makarna Anderssons dödsbo, f d Bruns Foto.
En dag när bloggaren var ute och gick blev hon inropad till skrivbyrån av Anita. Conny och Anita ville ge bloggaren två foton från samlingen.

De visste att bloggaren vurmade för Arbogas historia i allmänhet och den om Glasblåsargården, bloggarens fastighet, i synnerhet.

Mycket glad och tacksam tog bloggaren emot dessa gåvor.
Bilderna är unika och får inte användas utan bloggarens tillstånd.

Det finns mycket mer att berätta om Conny Hjalmarsson men bloggaren slutar här med en önskan om att Conny vilar i frid. Hans planer efter pensionen kom om intet och det är med sorg i hjärtat vi kan konstatera att Conny gick ur tiden alldeles för tidigt.
Tankarna går till Anita och dottern Sofia samt övrig släkt.

Äppelblom från äppelträdet Hjördis som slagit ut.
Kvistarna står i fönstret hos bloggarens mor som gett namnet och äppelsorten.

Idag blir det måndagsklipp från söndagens DN!

  Knut Ståhlberg, utrikeskorrespondent i Paris har avlidit. DN skriver om en duktig journalist som också blev enormt folkkär. Knut Ståhlberg var en av bloggarens favoriter också.

HÄR kan du läsa hela krönikan om ”Rösten från Paris”. Knut Ståhlberg blev 95 år gammal.

Lite annan kultur också. När bloggaren läser om Thielska Galleriets utställning med textilkonstnärinnan Veronica Nygren 
kommer hon att tänka på sin svärmor Kerstin Linde, amanuens och konsthistoriker på Västerås Konstmuseum en gång i tiden. Kerstins brinnande intresse och engagemang för konsten och alla utställningar hon hämtade hem till Västerås. Kerstin lärde bloggaren mycket om konst. Kerstin Linde avled 2002 i en ålder av 80 år.

Lite tecknat också ur gårdagens DN! Hans Lindström!

Och ”Medelålders plus”!

Ja, visst längtar vi Nordbor efter solen och igår fann bloggaren detta vårtecken! 🙂 Så lugn! Sol, värme och vår kommer!