Corona – vad gör vi med våra barn??
Corona, Hälsa, Känslor, Lokalt, Magazin24, Psykologiskt, Sjukdomar och vård, Sverige & Världen Inga Kommentarer »
DN:s förstasida idag, söndag 14 mars 2021. ”Ewa, 11, har varit covidsjuk i ett år”.
Jag häpnar lite! HUR kan 11-åriga Ewa i Västerås har varit ”covidsjuk” i ett år??
Ett år!! Det är ju bara ett år sen pandemin slog ut i full blom här i Sverige!
Jag läser en flera sidor lång artikel i söndagsDN om postcovid och barn. Om en flicka i Västerås som mått dåligt i 1 års tid. Då tänker jag – postcovid? Då måste man alltså först ha haft covid-19 och sen få postcovid… För precis 1 år sedan exploderade tidningar och media med rapporter vad gäller covid-19. Hur kan det stämma?
I artikeln läser jag, citat: ”Majoriteten av barnen var mellan 10 och 16 år. De flesta flickor. De hade många olika symtom, men ett var gemensamt: Den överväldigande tröttheten”.
Jag tänker så här: Flickor i en känslig ålder. Barn som oroar sig över en pandemi som drabbat hela världen och som vi då 2020 – och även nu ett år senare – står ganska handfallna inför.
Vad gör det med barn? Barn som kanske har föräldrar som oroar sig. Som har kamrater som oroar sig. Som har en skola där man oroar sig. Barn som är rädda men som inte kan få några svar på när pandemin är över.
Barn som känner stor oro – kan det inte vara mer psykosomatiska symptom än faktiskt sjukdomen covid-19?
På Folkhälsomyndighetens hemsida läser jag detta – OBS publicerad år 2019, alltså före utbrottet av covid-19, citat:
”Folkhälsomyndigheten har tidigare presenterat resultat från 2017/18 som visar att självrapporterade psykosomatiska besvär, såsom huvudvärk, nedstämdhet och sömnsvårigheter, har ökat bland 11-åringar mellan åren 2013/14 och 2017/18.
För flickor har andelen med flera psykosomatiska besvär ökat från 30 till 41 procent, medan andelen bland pojkar har ökat från 19 till 30 procent. Andelen 11-åringar som uppger psykosomatiska besvär är den högsta sedan studien började 1985/86.”
Man kan alltså anta att antalet barn och flickor med psykosomatiska besvär har ökat ännu mer i och med den pandemi som råder.
VAD GÖR VI MED VÅRA BARN?
Tankarna går vidare till ett annat fenomen – de apatiska barnen för några år sen.

I det fallet vittnar barn senare om hur föräldrarna tvingat dem att spela sjuka för att deras asylsökande familj skulle få stanna i Sverige. 
”De apatiska barnen: och samhället som svek” – bok i ämnet.
Jag kan på ett vis förstå familjer som agerade så. Vårt samhälle sviker! Människor som söker asyl får vänta alltför länge på besked. Den oron tär på hela familjen och alldeles särskilt på barnen. VAD GÖR VI MED VÅRA BARN?
På lokala Arboga Tidnings hemsida läser jag detta: 
Barn är rädda! Självklart är de rädda när så många vuxna är det!
(Ur Bbl/AT)
Jag själv skriver i min krönika denna helg om ”Det sjuka året som gått”. I Magazin24 tar jag just om medias sätt att sälja genom att skrämma! Och de som blir mest skrämda är självklart barnen! VAD GÖR VI MED VÅRA BARN?
Läs min krönika på Magazin24 HÄR!
Annat märkligt i Coronatider – och för att sälja (min åsikt) är det här i DN:
Kan ni inte läsa det översta så kommer en bild här:
”Hönorna sov i min Laminofåtölj och sket på nya mattan”.

I hemarbetandets tid flyr denna kvinna till stugan i Grums och går ner sig fullständigt – min uppfattning. Något som hon själv verkar tycka är lite coolt och framför allt – väcker uppmärksamhet, det säljer!
Texten till vänster säger, citat: ”Under pandemin har många människor släppt kontrollen över sig själva. Hanna Hellquist flyttade hem till Grums och började gå i fleecekläder, slutade tvätta håret och lät hönsen bo i köket.”
Alltså – vem blir inte lite smått paranojig bara av att läsa sånt!? Vad gör covid-19 med vårt samhälle – med såväl vuxna som 11-åriga flickor!? Och framför allt VAD GÖR MEDIA – HUR BIDRAR MEDIA TILL SKRÄMSEL OCH STOLLIGHET!?
Men, som jag skriver i min krönika, media vinklar för att sälja! Ju mer skrämsel och galenskap – ju mer säljer man!
Hanna Hellquist väcker uppmärksamhet och det är nog det hon vill. Illaluktande med skitigt hoptovat hår bland höns som flyger runt i köket och en allmän obeskrivlig röra – enligt artikeln. MEN – kollar man lite extra på bilderna så ser det rätt så fint ut i det lilla huset i Grums. Med andra ord – liiiite arrangerat alltihop i bilder och text. För att sälja! Suck…
Tvi vale, som min mormor skulle ha sagt!
Går över till Svenska Dagbladet som jag nappat en kort, billig, prenumeration på.
Läser om ”Makten över måendet”.
Psykologiprofessor Laurie Santos, Yale, USA startade kursen ”The science of well-being” för sina stressade studenter.Den finns nu också online gratis! Klicka HÄR!
Fem råd som kan hjälpa dig att må bättre.
Jag läser och märker att det dels är väldigt enkla råd – egentligen – och att jag själv redan använder mig av dem. Kanske genom de erfarenheter jag fått genom livet av utbrändhet och skilsmässa bland annat så har jag kommit fram till att detta gör mig gott.
Närvarande i stunden! TÄNKA på det du gör just nu och inte låta tankarna svirra iväg. Medveten närvaro!
+
Se till att njuta av det du upplever! Låter enkelt men det krävs lite mer. NJUT verkligen här och nu av det sköna du upplever. OCH – tänk tillbaka på lyckliga stunder då du njöt. Repetera och återupplev det sköna!
Var tacksam! Låter också lite galet enkelt – men hur är det med tacksamheten egentligen? Att verkligen tänka till på allt du har att vara tacksam över. Kanske så ”enkla saker” som att ha ett hem, en säng att sova i, att solen skiner en dag, att få höra favoritmelodin på radion eller bara ett varmt leende från någon på promenaden.
Faktiskt så har jag en krönika på gång om just tacksamhet. Kommer i maj månad! I Magazin24!
Att göra något för andra! Min favorit! Jag älskar att göra saker för andra. Att ge, att bry mig om, att visa omtänksamhet. Och – det gör att jag själv mår gott. Per automatik och det är ändå inte alls syftet med min välvilja.
Småprata och prata djupt! Inte alltid lätt om man inte har något i sin närhet att prata med.
Men gör det inte så svårt! Prata i kön på ICA – det går bra även med lite avstånd. Småprata i väntrummet. Säg några ord till dem du möte på morgonpromenaden. Ring någon! Skicka ett sms!

Lite hjälp att må bättre – NOG SÅ VIKTIGT i denna tid av pandemi. Denna tid då barnen mår dåligt av oro precis som deras föräldrar och andra vuxna kan göra.
Jag tror att det är viktigt att ta ett steg tillbaka. Välja bort hysterisk media (se min krönika) och – bara vara – där du är. Vara rädd om dig där du är. Inte tänka längre än här och nu. Och upptäcka att du har mycket att glädja dig över och att vara tacksam för trots covid-19.
Nu har vi gått igenom morgontidningarna, katten Felix och jag! Det blev en lång, välfylld blogg idag! 🙂
Jag avslutar med ett GRATTIS till min fina dotter Lovisa som har födelsedag! KRAM!

Grattis Lovisa önskar mamma.
Så här såg 
—

”Äldre kvinna det andra svenska dödsfallet”.
Toapapper – varför då?? 
800 kr rullen för de som blev utan! 


Tomma hyllor i affärerna när folk i York bunkrar!
Den här killen i York hotade att sticka kniven i en passagerare på bussen om inte denne omedelbart ringde och anmälde en Corona-smitta! 
Vad innebär det? För den enskilde och i förlängningen?
Utöver det kan vi bara fantisera om vad paniken kan innebära…
Lite allmänt vanliga råd, skulle jag säga:


Bilderna är tagna den senaste månaden. 

Och fullmåne i mars! Den kallades faktiskt för ”supemåne”! 


Primula i balkonglådan!
Läs gärna min krönika! 


Vet ni vad det här är?


Hysteriskt även lokalt!



”Dags att överreagera”, tycker chefredaktören.
Så skriver
”Den stora faran med coronaviruset är dock systematiskt. Blir tillräckligt många sjuka tar det slut på intensivvårdsplatser.”
Den dolda agendan!
Myndigheter, sjukvård, politiker via media vill få oss alla panikslagna! Livrädda för en influensa! Som om vi inte lever år 2020 – som om Sverige vore ett U-land!
Att en portmonnä som delar ut pengar också måste fyllas på! Annars är den snart tom…

För övrigt läser jag hur paniken drabbar även mitt älskade England! 

Blå gryning – visst är det vackert! Och morgonpromenaden var full av solsken – både inombords och utombords! 
Arboga vid Arbogaån! 


I helgen kan ni läsa en ny krönika skriven av mig! Denna gång om kossan Rölleka på landet hos mormor och morfar för länge sen.
Allt i 

Och medan jag halsar en bira nynnar jag mellan klunkarna
”Corona, corona – I hate you so….” 



Alltså – HUR kan gigantiska
En del svenskar lever med någon sorts gammaldags romantisk syn på kossor och mjölk.
Kor på grönbete – och lycklig kossa om våren! 
Den här bilden är unik! Hur många kalvar får dia så här idag?
Så här ser verkligheten ut!
!
Förutom att kossan får annat bete så är kravet att kalven får dia minst ett (1) dygn… ETT DYGN!! Vad säger man??

Jaa, vad säger man som sagt. Och ändå är inte detta att skilja kalv från ko alls klassat som djurplågeri – långt ifrån! För alla vi människor ska ju absolut ha rätt att dricka mjölk… Medan kalven får nöja sig med ersättning…

Och faktiskt också ta in pease, corn, tofu, seitan och en hel del annat köttsubstitut!
Och det hemska om dagens köttproduktion det tar jag en annan gång. En liten grej bara: Var bor du helst – granne med en handelsträdgård eller ett slakteri!?
Så pinsamt.
”- Smakar det som mjölk?” ”- Nej, med det är coolare!”
Oatly!
Så en bit in i januari var det dags för mig!
50 lappar räknade jag ihop! Helt fantastiskt! Det är ju nästan en härlig händelse i veckan! Lappar i olika former och storlekar!
Som den här:
Lite hemlig.
”Lycka är att galet göra en snögubbe”!
*** 
***
(Bildbevis!)
Om vad som kan hända på inköpsfronten när passionen drabbar en vid 40+!
Och så enkelt som att bara älska sin sköna säng!
En hel del om England också – såväl Goathland som Pickering och Whitby...

Och den första lappen lycka handlade om att bli konstaterad frisk förutom ”migrän med aura” efter besök på Akuten i Västerås med synrubbningar och huvudvärk. Det var en verkligt härlig händelse – att bli helt igenomgången och befinnas frisk. Ingen stroke och ingen tumör.
🙂
Och att jag inte fick den gjorde mig sur eftersom jag hade en krönika med i första numret för året!
Men den som inte fått papperstidningen kan läsa krönikan på nätet genom att klicka 

Avslutningsvis lite härliga gryningsbilder från Glasblåsargården här i Arboga! 
Inte ett barr och den har stått i över en månad nu! Dottern fick lov att känna på grenarna i helgen. Hon misstänkte starkt att det var en plastgran! Det var det INTE! SÅ fin gran! Kraftig och mörkgrön – och inte ett barr på golvet! Tack Thomas Bolander! Rekordgran i år igen!
Hon älskar jobbet som lokförare!! Och mamma Suss är SÅ stolt! Vilken tjej!!
VAR RÄDDA OM ER! Utbrändhet blir du aldrig helt frisk ifrån! Jag vet…
Kram på er!
Oj, vad det fanns mycket att skriva om idag! Ett uppdämt behov kanske. Har varit lite låg ett tag. Är man utbränd som jag så räcker inte krafterna alltid till – inte ens till det roliga man vill göra.
Hemsk bild, eller hur! Och inget mot verkligheten och hur stackars Felix fick ha det…
Här på bilden är dränaget borttaget men det skulle fortsättas att rengöras runt såret – och tratten skulle vara på…
Men tiden läker alla sår, heter det ju, och så även för Felix! Lyckan var STOR när han äntligen fick gå ut igen!
Tidigt, tidigt onsdag morgon gick matte upp för att kissen skulle slippa vänta längre. 
”Tid av HELVETE kan få en att förstå LYCKA – när helvetet är över.”
Annat som kan göra en glad är att hitta de där kläderna som man inte visste att man letade efter – men som man direkt kände att man måste ha!!
SÅ fin gul färg och jättemjuk! Måste köpa!
Också SÅ mjuk och med kapuschong som jag bara älskar!
För 50kr!!
Rubriken är ”Viljan att döda” och jag skriver om en sak som jag tycker är märklig. Hur man som jägare kan känna en vilja att skjuta, döda, när man går i skogen och ser ett fint djur.
Döm om min förvåning när jag i dagarna läser en kollegas krönika som handlar om Medåkers skola men som avslutas så här!
Citat, markerat som plus:



Trampade på en så öm tå att personen ifråga inte kunde hålla sig utan måste låta några dyrbara krönikerader blir en smocka på mig. 

Så här glad och lycklig blir man över att få luncha ihop med dottern i vår fina huvudstad!
Vi åt på
Visst är den fin!!
Lovisa visade mig runt i det som numera är hennes hemstad. 

Den vackra azalean som jag fick av min mamma när hon levde, blommar igen. Detta trots sin trånga kruka och jorden den suttit i under många år.
Att jag tålmodigt vattnat och pysslat om denna Agave som jag haft i över 10 år! Jag tog ett skott hos en kille i Piteå och Agaven har växt så sakta – men nu har den fått en knopp!
Jag visste inte ens att Agave kunde blomma!
Också från mamma! Visst är dess blommor vackra och så säregna!
Utomhus är det också vackert, tycker jag.
Även om det kan vara lite grått och regnigt så lyser ju blad och blommor upp!


Härliga höstbilder tagna idag på Glasblåsargården.
Kaprifolen vid en av portarna är översållad med ljuvligt doftande blommor!
Och balkonglådornas blomster lever än!
Primulan har till och med knoppar!

Det tycker både jag och katten Curry!
Då känner jag att jag vill sjunga som i den där reklamen för Hyundai!



Senaste kommentarer