Feel in the Blogg

Tullstugan först!
Den f d lilla tullstugan är den som ligger intill mitt stora hus på bilden, längst bort till höger.

Det lilla fina huset som jag sålde förra året till Gustav och Angelica Öberg. 
Nu är det dags att se det senaste som hänt inuti stugan!

Vi kliver väl in!

Det är ju inte alls klart – men det växer fram sÃ¥ sakteliga. Eller inte alls sakta med den speed som Gustav Öberg har inbyggt inom sig! 🙂

Farstun eller förstugan – som var ett tillbyggt garage tidigare: Här ser ni porten inifrÃ¥n och längs med väggen under fönstret kommer det att bli tvättmaskin och torktumlare och lite arbetsytor.

Längst bort i förstugan ligger badrummet:
Inte mycket att se än så länge för duschkabinen och det övriga är fast nere i Italien, sa Gustav. Men golvet är lagt och väggar liksom fönstret ut mot gården!

Gustav, ja – här har vi  honom! I det som nu är köket!

Eller det som ska bli köket! Felix ska installera spis, kyl och frys m.m. och det diskuterade Gustav med honom om: Det blir arbetsytor mot väggen till höger och fönstret vetter ut mot Östra Nygatan.
Åt andra hållet på nedre botten blir det allrum. Där kan man så småningom mysa framför kaminen när det är möblerat och klart.
Lite längre fram.  Fönster mot infarten till GlasblÃ¥sargÃ¥rden, huset som jag har kvar – och mot Östra Nygatan till höger.
Här var alltsÃ¥ kiosk pÃ¥ senare Ã¥r och till höger var luckan. Allt förändrat – förbättrat!

En trappa upp dÃ¥! Ja, dÃ¥ kommer vi till sovrummen. Här finns gott om plats för en bred dubbelsäng om man skulle vilja! Det nyupptagna takfönstret ger ytterligare ljusinsläpp. Den fina väggen med stockar kommer att fÃ¥ vara kvar – och inte vare sig mÃ¥las över eller tapetseras. Det gillas!

Utsikt mot Stureparken.
Och så här ser den nytapetserade långsidan ut:

Ja, Gustav Öberg har all anledning att se nöjd ut! Hans tullstuga kommer att bli över förväntan!
Gustav är en fantastisk kille! Driftig och kreativ med massor av goda idéer som inte har ett dugg med luftslott att göra utan är fullt genomförbara. Och han genomför dom!!
Jag är SÅ glad att jag sålde den lilla tullstugan just till honom och hans fru!

Fortsättning följer! Snart är huset färdigt och det blir dags för presumtiva hyresgäster att komma och titta!

Sorgen då. Ja, livet går ju lite upp och ner.  Ibland händer förfärligt sorgliga saker och dessa dagar blir tunga.

Kåre var min första kärlek och den första kärleken glömmer man inte. Och kommer nog heller aldrig riktigt över. Den kärleken finns för alltid bevarad i hjärtat.
Kåre dog plötsligt för ett par månader sedan och jag var med på minnesstunden för honom i lördags. På väg dit fick jag vara med om något som jag tar som en hälsning. En koltrast flög fram från en port precis intill mig när jag passerade. Det gjorde stunden lite lättare.

För att närvara vid minnesstunden för KÃ¥re var oerhört smärtsamt. Men trots sorg och tÃ¥rar blev det en sÃ¥ fin stund – den allra sista med KÃ¥re. Hans systerdöttrar hade organiserat det sÃ¥ fint och musiken som spelades under minnesstunden var KÃ¥res favoriter – men ocksÃ¥ mina. Och mÃ¥nga vänner närvarade. Det blev ett fint farväl mitt i sorgen.

Jag tände ett ljus för KÃ¥re när jag kom hem…

Men på sorg följer glädje och den fick jag genom mina söner som kom samma dag. Mina pojkar stannade till söndagen och självklart blev de så ompysslade som bara en mor kan göra! Allt det bästa för sina barn.
Och våfflor därtill! 🙂

Mina barn blev till plåster på sorgens sår.

Dottern hade födelsedag igår!
  Henne träffar jag imorgon! Då ska jag bjuda henne på en vegansk restaurang i Stockholm. För Lovisa är vegan och jag gillar också allt grönt och vegetariskt utan att för den skull vara vegan.

Annat roligt har också hänt! Den som känner mig och kanske läst det här i bloggen så ÄLSKAR jag ånglok!
Och hur länge som helst har jag velat lära mig elda och köra ett ånglok! I oktober förra året kom jag i alla fall en liten bit närmare genom att få klättra upp i det lok som stod inne i Grosmont i North Yorkshire!
Killarna på loket var så tillmötesgående!
Men att fÃ¥ boka en plats för att ”go on the footplate” med North Yorkshire Moor Railway är inte lätt! MÃ¥nga vill och platserna är fÃ¥. Helst ska man boka in sig ett Ã¥r i förväg.
MEN – jag hittade en chans pÃ¥ närmare hÃ¥ll! Nora Bergslags Veteranjärnväg!

Klicka HÄR för att besöka deras hemsida! (Fotot/copyright: Edvin Lindström)

Jag har försökt där ocksÃ¥ i ett par Ã¥r och nu hörde Mats som är eldsjäl vid denna järnväg av sig. SÃ¥ i juni blir det av! DÃ¥ fÃ¥r jag ”Stora Ã…nglokslektionen” under tvÃ¥ dagar i Nora för att lära mig – och slutligen fÃ¥r jag köra Ã¥ngloket! Overall är inhandlad och även passande kepa! Det ska bli helt fantastiskt underbart härligt!!

För jag är ju:

Annat som man kan bli glad över är att man i Arboga har en del som kanske inte andra städer har! Hjälp för personer som är helt rudis vad gäller tekniska saker som till exempel smart-TV… Ett telefonsamtal bort bara och sÃ¥ dyker han upp – TV-doktorn Richard Fallqvist – hembesök frÃ¥n Gunnar Karlssons Radio & TV!
Förutom att han snabbt och lätt fixar din TV så får man sig en trevlig pratstund! Gillar katter gör han också så mina tre välkomnar honom så gärna.
Guld värt att ha en TV-handlare som gör hembesök! Som hjälper dig när du står helt handfallen vad gäller såväl TV som datorer, skrivare och mobiltelefoner!

Klicka HÄR så kommer du till Gunnars Karlssons Radio & TV!

Annat lite unikt för Arboga. Vi har en skomakare! Och inte vilken skomakare som helst!  Marina måste vara Sveriges snyggaste skomakare! Trevlig är hon dessutom och man får alltid en kul pratstund när man besöker hennes Sko-Fix!
Tro det eller ej men Marina har fixat skor och nycklar m m här i Arboga sedan 1984!!

Visst känns det skönt att kunna glädjas lite även i mörka stunder Gläds gör jag också över att få skriva som krönikör i Magazin24.
Ännu roligare är det när människor hör av sig – pÃ¥ stan med en kram eller via telefon och meddelanden – för att tala om att de gillar det jag skriver. Det gör mig ödmjukt tacksam och sÃ¥ varm i hjärtat.

 Min senaste krönika som kom förra veckan har rubriken ”Är inte du lite för gammal för det där?” och handlar om den förkastliga Ã¥ldersfixeringen. Läs den gärna HÄR om du vill!

Ha det bra! Var rädda om er! Lev livet – tänk pÃ¥ att det är kort OCH kan vara oväntat kort… KRAM pÃ¥ er!

Vi ses igen…

HallÃ¥ där! Idag blir det blandad kompott! Roliga saker och saker mindre kul…

Vi börjar med det dÃ¥liga! Det där förvÃ¥nande! Det där som fÃ¥r en att fundera pÃ¥ vart vi är pÃ¥ väg…

Det som fick mig att slutligen känna ett uppdämt behov av att ösa ur mig var det här: Upprepande reklam mitt i TV-program där Bianca Ingrosso vrÃ¥lar av skräck om att ”det är en orm i hans arsle” och ring 112…AlltsÃ¥ ”det är en orm i hans arsle” skulle kunna uttryckas sÃ¥ här istället: ”Hunden har en mask i sin stjärt”.
Det är sÃ¥nt här som unga (och äldre) matas med. 24-Ã¥riga tjejer med ett sätt att uttrycka sig som ger minsta sprÃ¥kpolis knottror! För att inte tala om budskapet!! Har man en hund borde man veta att det inte är ormar i baken pÃ¥ dom – utan mask som kräver avmaskning. Och det är inget man ringer 112 för…

AlltsÃ¥ – vad är det att titta pÃ¥??? ”Wahlgrens värld”! Vad har dessa människor gjort som gör att vi skulle vilja veta allt om deras liv och leverne?? Vad tillför dom i kunskap och utveckling??

Bianca Ingrosso stÃ¥r som ”TV-personlighet” i Wikipedia!! Hennes mor är väl mest känd för att gallskrika nÃ¥got som marknadsfördes som ”fyrstrukna ciss” i lÃ¥ten ”Picadilly Cirkus” för hundra Ã¥r sen… / Vilka bedrifter…

Och det finns fler”lärorika” och stimulerande program… AlltsÃ¥ ”Parneviks” – VAD ÄR DET???
Feta fru Parnevik skumpar storskrattande runt i sitt lyxhem och för det fick hon priset ”Ã…rets TV-personlighet” i Kristallen 2015…
 Nej, jag har inget emot tjocka människor men det är lite patetiskt att bli uppmärksammad pÃ¥ detta vis. I Wikipedia stÃ¥r Mia Parnevik med titeln ”Jesper Parneviks fru”(!) och vad har hon gjort utöver att vara en lojal hustru och föda fyra barn? Inget fel med det heller men det är inte alla som fÃ¥r pris för den bedriften – och egen TV-show!
 Och dottern Peg är ju firad sångerska gubevars! Jo jo, tänk vad lite golfmiljoner kan göra!!

En sak till – gissa vilka som kammade hem flera priser i Kristallen 2018… Nej, gissa inte förresten…

Vilka fantastiska förebilder för oss i Sverige!! Förlåt men jag blir bara så här:

Sen är det ju självklart valfritt vad man sitter och glor på i TV och vilka idoler man skaffar sig. Sen kan jag bara hoppas att det finns folk som har andra intressen och som för över dessa till sina telningar.

Lite annat dÃ¥ligt ocksÃ¥ är POSTEN i Sverige!  Det här brevet kom till min dotter i Stockholm: I mitt namn – till hennes adress! Jag har aldrig bott i Johanneshov!

Det fanns ocksÃ¥ en markering om att brevet var ”eftersänt” och att eftersändningen upphört för drygt 1,5 Ã¥r sen… Det delades snällt ut ändÃ¥…  Fast JAG aldrig begärt nÃ¥gon eftersändning till en adress i Johanneshov jag aldrig bott pÃ¥!
Tidningen var från Svenska Naturskyddsföreningen och skulle ha kommit till mig i Arboga i höstas.

Och NU har den genom dotterns försorg nÃ¥tt mig pÃ¥ min riktiga adress som jag bott pÃ¥ i hur mÃ¥nga Ã¥r som helst! Lovisa har noterat ”ÄNTLIGEN” pÃ¥ baksidan av kuvertet! 

(Mycket bra inlägg som cirkulerat på Facebook!!)

När jag ändÃ¥ är i gnällartagen sÃ¥ kan jag tipsa om min krönika i Magazin24 i onsdags!  ”Mmm… Mat, Män, Matematik!” har den som rubrik! Gnället i den handlar om spelreklam!! NÃ¥got jag tagit upp tidigare här i bloggen!
SÅ TRÖTT PÅ DENNA AGGRESSIVA MANIPULATION FÖR ATT FÅ STACKARS MÄNNISKOR ATT SPELA BORT ALLA SINA PENGAR!! Allra värst är väl att svenska staten(!) finansierar en del av detta genom Svenska Spel! 

LÄS min krönika HÄR pÃ¥ Magazin24! Ni fÃ¥r bläddra er fram i e-tidningen själva för krönikan ligger tydligen inte ute pÃ¥ sidan än….

Jag ligger rätt i tiden om spel i min krönika – det är fler som inte stÃ¥r ut! (Lotta Gröning)

I min krönika skriver jag ocksÃ¥ om mat, grön mat. Hur mycket billigare det är med grönt i grytan än kött! Och mer miljövänligt – för att inte tala om djurvänligt!
Hur gott som helst!   Ja, vinet också! Ekologiskt förstås! 🙂

Lite reklam gjorde jag ocksÃ¥ för Travarbo GÃ¥rdsbutik intill MedÃ¥ker i Arboga – där jag köper viltkött om jag skulle bli sugen. Klicka HÄR för att komma till deras hemsida!

 Snögubben som hälsade sÃ¥ glatt i början har nu sett sina bästa dagar. För nu har 10 minus bytts ut mot plusgrader, regn och takdropp. DÃ¥ gÃ¥r det som det gÃ¥r för snögubben…

 Gick som det gick gjorde det för julgranen också! Efter att troget ha tjänat hushållet i nästan exakt 2 månader och ploppat ut gröna skott fick resan ta slut igår.
Den duktiga granen som Thomas Bolander åter igen försett oss med fick sälla sig till de andra, mer levande, träden ute.

För nu vill jag ha vår! Och så här ser syrenträdet ut just nu! Härligt!! Småfåglarna kvittrar lika glatt som jag över de härliga föraningarna om vår!

Lite tullstuga också var utlovat! I torsdags tog jag bilderna efter hemkomst från Västerås. I skymningen på hemväg såg jag ju att DET LYSTE!! Inte bara inomhus utan också utanför!!

Visst har det blivit fint! Den fina lilla tullstugan som förstördes till kiosk på 1950-talet men som nu får sin upprättelse!

Om duktiga Gustav Öberg som köpte tullstugan av mig kan ni läsa i reklamfoldern som kom med Magazin24 i onsdags! Det var Roland Sjölin på Svensk Fastighetsförmedling i Arboga som förmedlade kontakten mellan mig och Gustav Öberg!

Nu har jag kräkts klart! För den här gÃ¥ngen… Men det var ju inte bara trista, obehagliga saker i bloggen idag eller hur!! Ses igen!!

Året både började och slutade så här.
D v s årets slut 2018 hade lika vackra solnedgångar i Goathland som året 2019 och dess början!

2019 började bra men fortsatte mindre bra… Om det dÃ¥liga ska jag komma till först och lämna det goda till sist!

För det dåliga började med att jag tyvärr måste bege mig hem från Good Old England. Jag måste ju hantera att bo på två ställen på bästa sätt så nu var det dags att bege sig hemåt.

Det är en lång resa från Goathland i England till lilla Arboga i Sverige. Det tar en hel dag men det brukar vara roligt och trevligt. En del av äventyret så att säga!

MEN – inte denna gÃ¥ng! Denna gÃ¥ng blev resan varken rolig eller trevlig…

Jag hade bokat fönsterplats på flighten som skulle ta mig till Oslo för byte till flight mot Stockholm och Arlanda.
TvÃ¥ personer satt redan pÃ¥ platserna intill min och detta att de inte tog ögonkontakt – det noterade jag. För det har jag lärt mig som lite av en varning. Stämmer ibland och inte ibland. Denna gÃ¥ng stämde det…

För under hela flygresan hÃ¥nglade paret som var i 30-40-Ã¥rsÃ¥ldern obehindrat utan tanke pÃ¥ omgivningen! Särskilt start och landning verkade trigga igÃ¥ng deras lustar intensivt…
Trevande händer och kvinnan började knäppa upp sina jeans…

Man märkte direkt vad som skulle hända när kvinnan började andas tungt…
Här har mannen bundit hennes händer…

Vad gör man i en sÃ¥dan situation som medpassagerare?? TrÃ¥ngt utrymme i ett flygplan och i det närmaste omöjligt att lÃ¥tsas som om man ingenting ser, hör eller märker… Jag bestämde mig för: ”– Tar han fram sin ”pistol” dÃ¥ ryter jag ifrÃ¥n!”

Min enkla hämnd blev att fotografera dom! För att också kunna bevisa det som folk kanske inte skulle komma att tro på när jag berättade!

Tilläggas kan ocksÃ¥ att under hela resan skrek ett litet barn konstant längre bak i planet ! Nej – inte skrek – vrÃ¥lade! (OBS! Detta är inte det barnet!)

Efter nästan 2 timmars hånglande och skrikande var vi framme i Norge och jag hoppades, hoppades att varken sexparet eller den skrikande ungen skulle vidare till Stockholm. Det skulle dom inte och jag pustade ut.

Det där pustande ut – var bara tillfälligt, skulle det visa sig. Men vad mer kunde hända pÃ¥ planet till Stockholm??

Det började redan när vi skulle gå ombord. En pappa hade stora svårigheter att hålla koll på sina två små knattar som såg ut att vara i 4-årsåldern. Dom sprang fram och tillbaka och hade ingen lust att lyssna på pappa.

Väl inne i planet hörde jag barnens bÃ¥da föräldrar prata om att de fÃ¥tt skilda placeringar i planet – och SÃ… GÄRNA skulle vilja byta med nÃ¥gon. Gissa vem denna nÃ¥gon var… Jo, mycket riktigt – JAG! Det var mig de ville byta plats med.

Jag suckade lite med tanke på förra flygturen men gick med på det. Pappan lovade mig ett glas vin för besväret men jag avböjde.
Sagt och gjort – jag krängde mig upp frÃ¥n min plats och förflyttade mig till den andra platsen – mellan en man och en kvinna. Lyckligtvis inget hett kärlekspar MEN det skulle ändÃ¥ bli en resa jag sent ska glömma…

Mannen intill petade i näsan! Inte en gång, inte två gånger utan HELA RESAN!! Jag trodde inte det var sant! Han jobbade på i näsan hela timmen från Gardermoen till Arlanda!

Och vad än värre var – han rullade snorbusarna mellan sina fingrar!! Och pillade sen ner dom i en plastmugg framför sig!!

Vad gör man som medpassagerare Ã¥t sÃ¥nt?? Skulle jag ha spänt ögonen i honom och väst: – Är det inte tomt i näsan snart!!
Jag försökte istället blunda hela den resan…

Snart hemma ändÃ¥, tänkte jag och hoppades pÃ¥ en lugn tur frÃ¥n Stockholm till Arboga med tÃ¥get i 1:a klass. MEN – i Enköping rusade tvÃ¥ flickor i nedre tonÃ¥ren uppför trapporna i dubbeldäckaren och satte sig fnissande pÃ¥ sätena intill.

”- Aldrig att de har köpt 1:a-klassbiljetter”, tänkte jag och funderade själv pÃ¥ de extra slantar jag lagt ut för att fÃ¥ en platsbiljett i lugn och ro hem.

Mycket riktigt! När konduktören kom sÃ¥ fanns det ju inga biljetter…

Tjejerna ”hittade inte biljetterna”, ”hade glömt biljetterna”, ”mamma hade biljetterna”, ”mamma skulle betala”, ”nej de hade ingen legitimation med sig” o.s.v. Konduktören bad flickorna ringa sin mamma. Svaret blev: ”- Nej, hon förstÃ¥r inte sprÃ¥ket”.

Tiden gick och tjafset fortsatte intill. Alltmedan min frustration steg och ilskan pyrde i mig. Tankarna gick åter till min surt betalda biljett och sen till dessa lögnaktiga småtjejer som ville åka gratis!

Det hela slutade med att tre ur SJ:s personal sÃ¥g till att flickorna fick kliva av i VästerÃ¥s. Hela tiden skrek den kaxigaste av tjejerna Ã¥t konduktören: ”- Du är ingen god människa!!”

Nu var jag LITE TRÖTT!!! Tacksamt nog klarade jag mig hem till sängen sen utan fler obehagliga överraskningar.

– Jag skulle ha stannat i England, tänkte jag innan jag somnade.

England, ja!  För det nya Ã¥ret 2019 började ju faktiskt där! Med nyÃ¥rsfest pÃ¥ Aidensfield Arms – d v s The Goathland Hotel!
Mrs Richardson hade lagat så god mat och till efterrätt fick jag äta det här för första gången:
Christmas pudding with custard – en sorts varm vaniljsÃ¥s – jättegott!

När klockan slog tolv –
skålade vi alla i champagne för det det nya året!

Det som nog gjorde starkast intryck pÃ¥ mig var när vi alla sen tog varandra i hand och i ring tillsammans sjöng ”Auld lang syne”!

”Should auld acquaintance be forgot,
And never brought to mind?
Should auld acquaintance be forgot,
And days o’ lang syne! 
For auld lang syne, my dear
For auld lang syne,
We’ll tak a cup o’ kindness yet
For auld lang syne!”

Och NEJ, historien här uppe är INTE påhittad! Jag skulle aldrig hitta på något så motbjudande för att fixa till en blogg!
Däremot vill jag skriva om den MED BILDER för att ni ska förstå att sådana här saker faktiskt händer! På samma dag! Och på samma resa!!

GOTT NYTT Ã…R PÃ… ER!!

Imorgon kommer en ny krönika i Magazin24!

Lycka – hur definierar man det?
Det här läser jag på Google om ordet lycka:

”Lycka är ett belöningssystem som används för att premiera ett leverne i vilket vÃ¥ra behov tillgodoses. Lycka är därmed inte ett mÃ¥tt pÃ¥ framgÃ¥ngsrikhet dÃ¥ en framgÃ¥ngsrik person fortfarande kan vara olycklig. Undersökningar visar att människor i rika länder inte är lyckligare än de i fattiga.” (Wikipedia).

Är du lycklig? Jag är! Varje morgon vaknar jag och känner så här: JAG ÄLSKAR MITT LIV!

MEN – det har inte alltid varit sÃ¥!   Det har funnits mycket mörka, sorgsna tider i mitt liv. Förutom skoltidens mobbing som pÃ¥verkade hela resten av mitt fortsatta liv sÃ¥ kom andra sorger – sÃ¥ som det gör för alla.

I tvÃ¥ omgÃ¥ngar gick jag in i väggen – brände ut mig – s k utmattningssyndrom. Efter den andra gÃ¥ngen kom jag aldrig igen. Jag var mycket, mycket dÃ¥lig och jag är idag glad att jag överlevde. Särskilt som nästa smäll kom strax… Mannen i mitt liv, min bästa vän, mitt livs kärlek – lämnade mig för en annan efter mÃ¥nga Ã¥rs äktenskap.

Då fanns det många svarta stunder men tack vare mina älskade barn bestämde jag mig för att jag måste leva, överleva.

Min självkänsla var minst sagt i botten dessa Ã¥r. Sjuk p.g.a. att ha jobbat för hÃ¥rt, ensam – ingen man, inget jobb, inga pengar. Det var mÃ¥nga nattsvarta dagar och ännu mörkare nätter.

Men som den person jag är försökte jag – igen och igen och igen. Efter mÃ¥nga besök hos psykologer (alla var inte bra…) kom jag till Sonia pÃ¥ Psykologpartners i VästerÃ¥s. Hon sa bestämt att jag mÃ¥ste ta mig ut! – Börja jobba ideellt!!

Och det gjorde jag! Det blev pÃ¥ Röda Korset i VästerÃ¥s. Där började min självkänsla växa igen. Jag kände mig uppskattad. Människor tyckte om mig, tyckte att jag jobbade bra – det lilla jag nu orkade.

Genom att jag började skymta en ljusning tog jag ocksÃ¥ steget mot att resa till en plats jag drömt om – Aidensfield! Goathland och det lilla hotellet där – inspelningsplats för TV-serien ”Tillbaka till Aidensfield”. Jag Ã¥kte dit ensam! Flög till Edinburgh i Skottland och tÃ¥g vidare ner mot Whitby och sen buss till Goathland.
Att klara av det ensam kändes lätt! Jag hade vuxit.

Jag växte mer. Efter nÃ¥gra Ã¥r kom en ny man in i mitt liv. Det var för mig fullständigt oväntat och absolut ingenting jag hade planerat.  En dag ville han hjälpa mig att fixa min bil och sen blev ingenting mera sig likt. Jag som bestämt mig för en grÃ¥ tillvaro fram till döden – utan män i mitt liv. Ett grÃ¥tt liv utan nÃ¥got särskilt uppseendeväckande som hände – fick plötsligt se mitt liv totalt förändrat!  Jag blev kär!
Jag kände mig attraktiv! Glad! Underbar! Jag gick ner 17 kg i vikt, blev som ung på nytt. Jag LEVDE igen!

Och livet går vidare. Precis som jag bestämde mig för när min man lämnade mig för tio år sedan så kommer det aldrig mer någon man in i mitt liv.
Inte pÃ¥ samma sätt. Aldrig riktigt nära. Jag klarar mig själv. Jag VILL leva ensam. Jag är självständig och stark numera. Jag vill ha manliga vänner och vill har närhet frÃ¥n dem – men de kommer aldrig att fÃ¥ bo under samma tak som jag! Aldrig riktigt nära – mina villkor!

Och en sak som jag bestämde mig för när jag kommit över att min man lämnade mig – har jag definitivt hÃ¥llit fast vid: ALDRIG MER GRÃ…TA ÖVER EN MAN!

Varför gråta mera? Nej, nu är det dags att leva! Äntligen! Göra allt det där som JAG SJÄLV vill göra!  Utan att kompromissa. Utan att fråga om lov. Utan att vara överens med någon annan. JAG ENSAM! UNDERBART!

När man är liten bestämmer mamma och pappa, när man är tonÃ¥ring likasÃ¥ (de försökte i alla fall…) och när man sedan träffar en partner sÃ¥ ska man vara överens om vardagen och allt däremellan. Kommer sen barn sÃ¥ vill man göra allt för barnen. VAR KOMMER MAN SJÄLV IN NÃ…GONSTANS? Jo, NU!!  NU är det min tur!

Alla som läste min första krönika i Magazin24 vet vad jag pratar om: Att leva livet medan tid är!
Nu när man är ensam, ingen man, barnen är vuxna, man är pigg och glad – det är NU det är dags att leva! Göra det JAG vill! Och det gör jag!

 Därför Ã¥kte jag till Goathland igen och jobbade! Fick massor av nya erfarenheter och nya vänner! En del av vännerna är underbara män ocksÃ¥… 🙂
Därför gör jag precis vad jag vill utan att fråga någon annan. Utan att sätta någon annan före mig själv och mina önskemål.

Därför fixade jag ett nytt företag! Here I come!!
Därför går jag upp när jag vill, sover när jag vill, äter vad jag vill och dricker vad jag vill. Därför planerar jag min framtid utifrån vad just JAG vill göra!

Nu är det BARA JAG!

Det tog nÃ¥gra Ã¥r att komma hit. Det tog mÃ¥nga svarta dagar och nätter, mÃ¥nga tÃ¥rar och mycken förtvivlan. Men nu är jag här – LEVER LIVET! Jag vill tacka och alla fina vänner jag fÃ¥tt där!
Jag vill tacka Lars som såg MIG och väckte upp mig från det döda!  Jag hoppas innerligt att du också får ett bra liv Lars! Det är du verkligen värd!

Jag vill självklart också tacka The Goathland Hotel i North Yorkshire! Tack Hannah, Sophie och Mr and Mrs Richardson för förtroendet! Med Hannah och hennes familj började resan mot England.

Denna blogg skrivs inte för att ”show off” som man säger pÃ¥ engelska! Bloggen skrivs alltsÃ¥ inte för att skryta eller att framhäva mig själv! Inte heller för att briljera med det faktum att jag anser att jag har ett underbart liv.
Jag skulle aldrig göra sÃ¥. Jag vill aldrig göra andra människor ledsna – tvärtom! Jag vill fÃ¥ människor att se vilka möjligheter som finns – när det ser ut att vara som mörkast. Det är det som den här bloggen vill göra! RÃ¥d till ensamma kvinnor och uppmuntran till män!

Bli din egen lyckas smed!!

Är du 40+ med utflugna barn eller kanske inte har nÃ¥gra? Är du ensam – blivit lämnad, lämnat själv eller aldrig hittat nÃ¥gon? LEV LIVET! Smid din egen lycka!

Jag tror att det finns en hel del singelkvinnor som tänker sÃ¥ här redan och ännu fler som bör börja med det! Tyvärr tror jag att rätt mÃ¥nga män aldrig kommer pÃ¥ tanken. De män jag känner som blivit singel har snabbt kastat sig in i nÃ¥got nytt igen – eller säker febrilt efter en ”ersättare”. Är det en morsa dom söker?? Sluta med det och lev livet! 🙂 Du kan fÃ¥ ut sÃ¥ mycket mera och det finns mÃ¥nga tjejer där ute som tänker likadant!

Följ dina drömmar, tro på dig själv och ge inte upp! För det största äventyret du kan vara med om är att leva dina drömmars liv!

SÃ… FÖLJ DINA DRÖMMAR!! Och om nÃ¥gon betraktar dig som korkad, försöker övertala dig att du ingenting kan, ”det gÃ¥r aldrig!” och vill krossa dina drömmar:

Puss & kram/Susanne

Jaha, latest news, senaste nytt, om Köpingstullen 3? Jo då, det händer grejer hela tiden! Här kommer lite bilder!

Nu har det kommit upp byggställningar runt det lilla huset!
Och innanför händer det ocksÃ¥ saker… Att renovera väldigt gamla hus är ett litet äventyr i sig! Här höll skorstensstocken nästan pÃ¥ att rasa in!

DÃ¥ är det tur att Gustav Öberg, ägaren, har sÃ¥ kunniga kompisar! Thomas ”Ketchup” Andersson är en hejare pÃ¥ att mura! Dessutom kan han saker som ”snigeldymamit” vilket jag nu fÃ¥tt lära mig! 🙂

Övervåningen då?  Vi tar undervåningen först, säger Gustav! Han har förmodligen alldeles rätt.

Ja, vad tror ni ? Kan det här bli ett hem för någon så småningom? 
Jag är fullständigt övertygad om det! Och det är det fler som är – för Gustav Öberg har en lÃ¥ng lista full av intresserade hyresgäster! 

Min gård är fullbelamrad just nu! Och dom där byggställningarna?? Jo, det ska läggas nytt tak! Duktiga killar håller igång från tidig morgon!

Det kommer att bli jättebra! Och så trevliga grannar sen!  Här ett av grannhusen sett från närmsta grannen Glasblåsargården:
St Nicolai kyrka.

Chinatown och Östra Nygatan i Arboga kommer att få ett riktigt lyft när den f d kiosken är renoverad och klar!

För övrigt verkar Sparbankspromenaden i Arboga gå just Östra Nygatan idag! SÅ UT OCH PROMENERA SÅ FÅR NI SE F D KIOSKEN/TULLSTUGAN PÅ NÄRA HÅLL!! 

Lite annat ocksÃ¥! Äpplen!  Och ännu mer äpplen!!  Vilket äppelÃ¥r!! Jag skördar äpplen vareviga dag! Mos och kompott och allt möjligt tillagas! För jag kan bara inte kasta fallfrukt som är fin…  Man tager vad man haver! Bära i tröjan gÃ¥r ocksÃ¥ bra! 🙂

För övrigt är jag på gång!!
Har svÃ¥rt att hÃ¥lla mig lugn! För snart bär det av igen! Mot detta ställe i North Yorkshire! Goathland – Aidensfield – i England!
Ja tänk, det är nÃ¥got som lockar och drar där…
Det här – bland annat!
Om järnvägen (ÅNGLOK!!!) och dess betydelse under andra världskriget! Ett årligt återkommande evenemang! Där den som vill (jag vill!!) klär sig i 40-talskläder!

 Det och en hel del annat ser jag fram emot!

En vän bor med katterna så både djur och hus klarar sig när jag är bortrest. Och glöm inte att min krönika i Magazin24 kommer oavsett var i världen jag befinner mig!
Jag kan avslöja lite grann om nästa krönika. Den kommer att handla om människor som inte är sÃ¥ glada – som självvald inställning till livet…
Den krönikan kommer 24 oktober!

Missade ni krönikan nu i september – sÃ¥ finns den HÄR pÃ¥ nätet! Om män som hatar kvinnor…

Hata inte! Älska! Och var rädda om er! Njut av den fortfarande så milda hösten med sina vackra färger!