Vet ni vad det här är?

Jo, Coronavirus!!

Corona är en typ av influensa! Så här säger 1177:

”Covid-19 – coronavirus: Covid-19 är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus. Sjukdomen påminner om influensa, med feber och hosta. De flesta blir lindrigt sjuka.”

Läs! DE FLESTA BLIR LINDRIGT SJUKA!!

Klicka på 1177 här uppe och läs själva!

Feber och hosta! Sängliggande en vecka – kanske två. Känns det jobbigt? Något du inte riktigt klarar av? Livshotande? Skulle inte tro det!  MEN – varför då denna fullkomliga hysteri! ??

OCH   

 

OCH DET HÄR

 Hysteriskt även lokalt!

Folk hamstrar galet på apoteken! Värktabletter, C-vitaminer – och munskydd…

Här kan vi tala om business!
Nåt smarthuvud köper upp munskydd och säljer sen dyrt på auktion till panikslagna människor…

Folk frågar ängsligt på sociala medier hur mycket mat de ska bunkra upp för kommande tider…

 

Men Herre Gud, vad är det frågan om?? Jag har haft ”Hongkonginfluensan” och överlevde… Det gjorde också mina föräldrar, min bror och alla andra jag känner.
”Asiaten” gick på 1950-talet – också en influensa. Ingen av mina släktingar avled, vad jag vet. Jag kan faktiskt inte påminna mig att någon jag känner dött i influensa.
Mina mor- och farföräldrar som var födda i början av 1900-talet levde alla till hög ålder och avled INTE till följd av någon influensa. Deras föräldrar i sin tur drabbades inte heller.

Till och med ”min egen tidning” är skräckslagen! ”Dags att överreagera”, tycker chefredaktören.

Men HALLÅ, kan det bli mer överreaktion än det redan är??

Så skriver Magazin24.

Att ”panik-förnekare” säger att chansen att överleva är rätt stor…

Jo, tack för den – jag är självklart då en”panik-förnekare”. Fast mer av en lugn förnekare då – utan minsta tillstymmelse till panik faktiskt!

Jag känner mig lite rasslig i halsen just nu och har hostat litegrann. Inte en tillstymmelse till panik! Jag lovar!
Ingen hamstring av vare sig apoteksvaror eller mat för flera veckor!
– Neej, jag kommer inte att få corona! OCH – om jag får det – ingen big deal!

Men sen skriver den gode chefredaktören något som jag tror är riktigt och som jag också bygger denna blogg på. Nämligen det här: ”Den stora faran med coronaviruset är dock systematiskt. Blir tillräckligt många sjuka tar det slut på intensivvårdsplatser.”

Där har vi det!! Den dolda agendan!

  Myndigheter, sjukvård, politiker via media vill få oss alla panikslagna! Livrädda för en influensa! Som om vi inte lever år 2020 – som om Sverige vore ett U-land!

Och det är INTE för att de är särskilt rädda om JUST DIG ELLER MIG! Utan för att systemet kommer att kollapsa om vi inte stänger in oss, slutar träffas, undviker folksamlingar, går i skolan, jobbar eller vad det nu hittas på för något!

Vårt svenska samhälle, vårt s k välfärdssystem klarar inte en kris som förr! Varför då? Jo, vi är för många! Vi är för många som behöver hjälp om det blir kris!

Vår s k välfärd har redan problem med gamla och sjuka! Det finns inte tillräckligt med vårdplatser, inte tillräckligt med personal, inte tillräckligt med pengar.

Och det gäller självklart alla yngre människor också som inte har sjukförsäkringar, kanske inte ens har ett jobb och lön, kanske inte ens finns inne i vårt system!

Det klagas på vård, pensioner, arbetslöshet, skolor, brist på stöd i akuta situationer, kriminalitet – you name it!

Och då är vi där igen – det där som man inte får prata om! PLÅNBOKEN!  Att en portmonnä som delar ut pengar också måste fyllas på!  Annars är den snart tom…

D v s folk måste jobba och betala skatt! Kommer det många utrikesfödda hit så måste de få hjälp att komma in i systemet! Chans till utbildning och jobb! För att kunna försörja sig och bidra till vårt välfärdssystem.

MEN – pratar man om sådana här saker så skälls man för främlingsfientlighet, rasism, till och med att ”jobba för den bruna rörelsen”!!

SÅ SJUKT! Det är lätt att vara generös i teorin men svårare i praktiken!

Om man ska försöka se något positivt i detta att vilja vara generös  – är väl att det andas medmänsklighet – välvilja – bry sig om – öppenhet och kärlek. Man är en god människa – i teorin…
Det negativa är att låtsas som att det inte gäller i praktiken och inte mig personligen!

D v s – vill du att kakan ska räcka till så många fler så måste du avstå din stora bit! Det kan handla om skolor, jobb, pension och just sjukvård.
Men hur många är beredda på det – i praktiken, när det verkligen gäller! Skarpt läge så att säga! Avstå pensionspengar, avstå sjukvård för någon annan, leva fattigare, flytta till något billigare – eller vad det nu kan vara.

LÄTT ATT VARA SNÄLL OCH GENERÖS I TEORIN – SVÅRARE I PRAKTIKEN!

Och vi som vågar prata om detta får utstå mycket skit! Och ändå kan jag säga att jag verkligen är en person som tänker med hjärtat och försöker vara så generös jag kan. Då är det hårt att få höra motsatsen…

Jag har försökt att på den plats jag själv befinner mig hjälpa och göra gott. Det har INTE varit lätt! De allra flesta som skrikit ”refugees welcome” svarade inte ens på det personliga mail jag skickade om en ung flykting som behövde en bostad efter fyra år som bostadslös i Arboga… Inte ens ett kort svar! Ingenting. Tystnad. Nonchalans.
Det gäller såväl personer, som politiska partier och kyrkor i Arboga…

Så mycket för den godheten – i praktiken…

Jag har jobbat politiskt en tid. Där såg jag också att man är sig själv närmast. Man jobbade för sig och sitt – fast man låtsades någonting annat.
Det var inte för Arbogas bäst man verkade – utan för partiets! Att försöka ändra på detta var lönlöst. Jag orkade inte se det och hoppade av.

Så att skapa panik och hysteri av den här är till för att inte hela samhällssystemet ska kollapsa! För blir det tillräckligt många sjuka så rasar välfärdssystemet.

Coronahysterin ska också hållas igång så att inte samhället kollapsar – så det inte blir mer av grupperingar mot varandra! Vi och dom! Skattebetalarna mot bidragstagarna. Coronahysteri för att förhindra politiska utspel – fast det ju redan handlar om politik.
Coronahysteri för att hålla folket lugnt! Vi ska hållas lugna… Ska hållas rädda och skrämda – instängda – hållas lugna…

Så inse det och förstå vad det hela handlar om. Du kommer inte att dö av corona! Du kommer antagligen inte ens att bli sjuk i influensan.
Tänk sedan lite längre! VAD SKA VI GÖRA för att alla i Sverige ska ha samma chans! För alla människors rätt till utbildning och jobb oavsett var de kommer ifrån! Så att alla kan bidra till det välfärdssystem som vi alla vill ha en del av. Så att alla kan få sjukvård den dag de blir sjuka…
Det är detta som är det viktiga! Nu och i framtiden! Inte en influensa som däckar dig en vecka.

För övrigt läser jag hur paniken drabbar även mitt älskade England!
Eftersom människor ska hållas inne – drabbas affärsägarna! ”Use us – or lose us” står det på mannens lapp!
Jag vet inte vilken agenda som gäller i UK – kanske samma som hos oss…

Nu lite annat! Bilder från en ljuvlig morgon. Blå gryning – visst är det vackert! Och morgonpromenaden var full av solsken – både inombords och utombords!

Så vacker morgon! Arboga vid Arbogaån!

Videkissar i solskenet nere vid ån!

Och snart hemma igen!
I helgen kan ni läsa en ny krönika skriven av mig! Denna gång om kossan Rölleka på landet hos mormor och morfar för länge sen. Allt i Magazin24!

Kommer i brevlådan lördag eller söndag!

Ha en fin helg! Själv ska jag ta det lugnt!
Det närmaste jag kommer corona är väl det här: Och medan jag halsar en bira nynnar jag mellan klunkarna  ”Corona, corona – I hate you so….”

Ha det bra! Och glöm inte det här:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Östra Nygatan i Arboga nu på morgonen.
Borta är sen flera månader den fula gamla kiosken och istället framträder den lilla stugan som ska bli bostad  alltmer.

 Igår tog jag mig åter en titt på läget i den gamla tullstugan!

 Den f d tullstugan har nu fått staket och en välkomnande liten grind! Vi går väl in!

Därinne jobbade Thomas ”Ketchup” Andersson! Till vänster i bild syns en kamin som också fanns där när huset användes som tullstuga. Ketchup håller på att mura inför den spis som ska monteras in snart.

Han berättade att där i hörnet ska braskaminen stå – en ny kamin i gammalt snitt!

Jag hade turen att även träffa den nya fastighetsägarens far! Kent Öberg, pappa till Gustav, hade kommit för att inspektera sonens senaste fastighetsköp.   Ketchup berättade att det stora utrymmet till höger blir vedförråd. Luckan över ska bli barskåp, föreslogs det! 🙂

Vi tittade upp på övervåningen också. Kent konstaterade att tak och väggar har fordrats.

Än är det ett tag kvar innan allt är klappat och klart! Jag tackade för titten och lovade att återkomma snart! Då kommer jag också att delge er nyheterna här i bloggen.

För övrigt är det Tjugondagknut imorgon och jag kommer som vanligt fullständigt strunta i det – i alla fall vad gäller min fina julgran!

Den får stå kvar för den barrar inte ett dugg och nu börjar de gröna skotten komma!

Thomas Bolander har åter levererat en så fin gran till mig. Igår var det 4 veckor sen han och granen kom och jag klädde den – innan resan till England. Den är precis lika fin nu och vi ska väl sätta rekord igen, Thomas? Julen varar ju ända till påska! Eller ska vi satsa på midsommar den här gången!?

Man kan ju ha både lite jul och lite vår – på samma gång! Inget svårt alls!

Ta hand om er nu och försök att leva så här: Det gör jag!!

Bye bye for now från Östra Nygatan
och från mig!

Senaste nytt fick jag just från Gustav Öberg! Se så fint!

Och med lite fyr på kaminen! Tack Gustav! 🙂

 

 

 

 

Ny dag i Goathland! Utsikt från ett av mina fönster högst upp i The Goathland Hotel (Aidensfield Arms).

Efter all fest och ståhej + +    är det dags att ta det lite lugnt… Här kommer lite bilder från det vackra North Yorkshire och platserna jag älskar.

Utsikt igen från mina fönster. Mot baksidan av hotellet och mot vägen upp till The Village Stores.

En promenad till kyrkan i Goathland! Genom byn.

 Får överallt!

Om man vill kan man ta sig en paus!

Så fina hus överallt – och en hel del B&B! Några hus var faktiskt till salu men vill du köpa ett cottage här får du hosta upp mer än en miljon svenska kronor!

Framme vid St Mary’s Church i Goahtland.

En så fin liten kyrka.

Både utanpå med alla rosor – 

– som inuti.

Jag tände ljus för älskade som gått ur tiden…

På väg ut köpte jag några fina kort med visdomsord. Sen var besöket i St. Mary’s över och jag gick hem igen.

Det finns många promenadstråk och vandringsleder med utgångspunkt från Goathland.  Nu är det dags för en sådan skön promenad! 

Jag går alltid sträckan över Darnholme när jag är här.

Genom byn, förbi fina hus  och gamla skolbyggnader.

Ta vägen mot Darnholme! Se där – en postlåda mitt i spenaten! Och den fungerar och tömmes som den ska! Good old England!

 

  En lagom lång promenad och
vyerna är fantastiskt vackra.

***

Förbi hus! Och får förstås…

Det här huset var faktiskt till salu!

Så vackert!

Och en bänk att sitta på!  

 Höga kullar  och djupa dalar.  Och där nere ligger järnvägsspåret där ångloken drar fram!

Darnholme. Och vidare…

Ett dolt och lite mystiskt hus på heden…

Sen bär det uppåt igen! Och ännu mer uppåt!

Tittar man bakom sig ser det ut så här:

Väl uppe kan man behöva en liten paus… Lite skön vila bland den vackra ljungen som redan börjat slå ut!

Vilka färger! Ljung –
och Fingerborgsblomma! Den sistnämnda är inte att leka med! Så här läser jag om Fingerborgsblomma (digitalis) på Wikipedia, citat:

”Medicinalväxt

Hela växten är giftig och 2-3 blad är dödlig dos för en vuxen. Digitalis har medicinsk användning som hjärtmedicin.”

Men jag tog varken blad eller blommor och på väg ner såg jag snart The Goathland Railway Station!

Upp för backen från stationen och hem.

Goathland Hotel!
Som är Aidensfield Arms!
Pub och hotell!

En pint svalkar gott efter promenaden!

Om man vill se storslagna vyer när den fantastiska ljungen blommar på hedarna ska man ta bussen till Whitby!  Det gjorde jag för ljungen hade redan börjat blomma på grund av den heta sommaren. Suddiga bilder genom bussfönstren men jag lovar att få se så stora ytor fulla av dessa vackra blommor är ”totally amazing”!!

Men jag älskar ånglok så jag tar mestadels ånglokståg till Whitby! På väg mot stationen!

Där nere har vi den!

Köpa biljett!

Goathland to Whitby and back!

Nu kommer tåget!

Sen är det ju så här med ånglok att det kan hända saker. Ibland strejkar dom lite och man får vänta. Som här! Grosmont! Vi inväntar ett annat ånglokståg och vad passar man på att göra då om man heter fröken Linde!?

Jo, det här! Hoppa upp i loket förstås! Med så trevliga killar var det inga problem!
Fantastiskt att få uppleva ångloket inifrån!

Sen kom jag då till Whitby! En så fin liten hamnstad intill Nordsjön.
Med små vindlande gator på ena sidan floden Esk.

Fish & Chips fick bli lunchen!  Till det en pint förstås!

Sista kvällen i Goathland.

Jaha, det var lite av naturen och omgivningarna! Sen var det ju lugnt då – trodde jag… Inte då!

Hemresedagen. Efter att ha packat och duschat och druckit en kopp morgonte med en shortbread –  – begav jag mig i taxi mot Malton och tågstationen där. Från Malton skulle jag åka till York och där byta mot Manchester Airport. Biljetterna låg i plånboken – allt var lugnt…eller inte…
FÖR – där på stationen fick jag ett meddelande från Hannah på The Goathland Hotel att jag fanns på första sidan av dagens tidning! Det blev lite av en glad chock och jag blev faktiskt så glad och så chockad i arla morgonstund där i Malton att jag missade tåget…

Jag gick förvirrad in på stationen och sa till killen i luckan: – Have I just missed my train? Han tittade på min biljett och konstaterade att det hade jag.

Innan jag över huvud taget hann reagera på detta faktum kom en storgråtande Amanda inrusande i stationshuset tillsammans med sonen Christian! Tårarna sprutade på henne och hon skrek att dom hade missat tåget! Dom också!

Amanda och Christian var också på väg till flygplatsen för en semesterresa till New York och flighter väntar inte på missade tåg…

Innan jag hade hunnit reagera även på detta (det var tidig morgon och jag fanns på första sidan i tidningen!!) så bestämmer Amanda sig för att de ska ta en taxi till Manchester Airport. Hon frågar om jag vill hänga på. Jag svamlar något om priset och om att mitt bagage fortfarande står på perrongen.
Jag hämtar den 25 kg tunga resväskan och Amanda vrålar: – ARE YOU COMING OR NOT!!!???

Det gjorde jag! Jag följde med.  Taxichauffören Carlos från Moçambique talade lugnande med Amanda – och sonen Christian försäkrade henne om att allt skulle bli bra. De skulle hinna med planet.
DÅ först började jag inse vilken otrolig tur jag haft som träffat på Amanda och Christian som faktiskt var från Whitby! Hade inte dom funnits så vet jag inte hur jag kommit hem till Sverige igen. Inte i tid i alla fall – och mycket dyrare.

Resan tog några timmar och vi hade faktiskt jättekul! Carlos fixade detta och vi kom alla fram i tid och på våra flighter till USA resp. Sverige!

VILKEN RESA! Vi blev förstås vänner allihop! STORT TACK till Amanda Bradley och sonen Christian samt chauffören Carlos Matique som såg till att jag kom hem!
THANK YOU SO MUCH Amanda Bradley, Christian and chauffeur Carlos Matique who got me home! Xxx

Vilka minnen!! Det är redan fullproppat i min burk här hemma!

Och mer lär det bli! För blir en sån som fröken Linde orolig över händelser som att missa tåg utomlands eller att bege sig på nya äventyr? Absolut inte! Leva livet gäller! Och där borta ligger ju mitt andra hem och väntar!

Visst – jag älskar mitt Arboga också.  Mitt hus och mitt hem!

Men en ny resa är bokad redan!  Och om mindre än två månader bär det av! Gissa vart!

GOATHLAND I LOVE YOU!!

 

 

 

 

 

”Tills döden skiljer oss åt…”

 De orden kom bloggaren att tänka på imorse. ”Tills döden skiljer oss åt” – det var viktiga ord för bloggarens barn en gång. Viktiga ord, ett löfte, ett avtal – gjort av kärlek.
Avtal kan väl inte brytas? Och därmed självklart inte ges till någon annan innan avtalet lösts upp genom döden. Så tänkte barnen.

Därför hade bloggarens barn så svårt att förstå och acceptera skilsmässan för många år sedan. För man bryter inte löften. Man håller ett avtal. Särskilt om det gjorts i kärlekens namn.

Hur tänker andra? Hur känner andra barn när mamma och pappa vill separera?
”- Folk lämnar varandra alldeles för lätt numera”, sa Ken när vi pratade här om dagen.
 Är löften ingenting att ge?
Är det OK att bryta ett avtal? 
Rent allmänt också?  Eller är det bara löften gjorda genom kärlek som får brytas?

 Så här säger man vid en kyrklig vigsel!

Jag, NN,
tar dig, NN,
nu till min hustru
att dela glädje och sorg med dig
och vara dig trogen
tills döden skiljer oss åt

 Och de här visdomsorden kan prästen uttala under vigseln:

Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. (Rom:9-10, 15)

Bär varandras bördor. (Gal 6:2)

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
(1 Kor 13:4-7, 13)

Vid en borgerlig vigsel kan talet från vigselförrättaren låta så här:

”Ni vill ingå äktenskap med varandra. Äktenskapet bygger på kärlek och tillit. Genom att ingå äktenskap lovar ni att respektera och stötta varandra. Som makar är ni två självständiga individer som kan hämta styrka ur er gemenskap. Eftersom ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra, frågar jag: Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
(Paret kan växla ringar.)
Jag förklarar er nu för äkta makar.
När ni nu går ut i livet och åter till vardagen så minns den vilja till gemenskap, den kärlek till varandra och den aktning för varandra som ni känt i denna stund och som lett er hit.”
(Texten tagen från Stockholms Stadshus).

Så hur var det nu med de där löftena?  Vara dig trogen, älska dig för evigt?
Är det bara att låtsas som det regnar – och bryta avtal och löften?

 Och – kan man ge samma löften igen, och igen
– till nya partners?   Hur trovärdigt känns ett sådant löfte??

När kärleken försvinner och par vill gå isär så är det ofta att barnen blir lidande.
Som Ken undrade – är det för enkelt att gå skilda vägar numera? Tänker man bara på sig själv, ger upp för lätt?

Svåra frågor och svaren är väl väldigt olika och även väldigt individuella. Det är nog så att många ändå försöker. Försöker rädda det som räddas kan, kanske. Håller ihop ”för barnen” ibland.
Samtidigt kan det vara så att man med tiden kommit på att man begått ett misstag. Den där kvinnan var inte den man trodde från början. Och mannen visade kanske sidor som man borde ha upptäckt innan man flyttade ihop och fick barn.

Man utvecklas olika också, förändras över tid, kanske växer ifrån varandra. Det händer saker ”på vägen” som sätter spår. Den ena parten vill lämna, eller den andra, kanske båda – ett gemensamt beslut.

Om grälen tilltar drabbas barnen. Då kan det vara det bästa, för alla, att ”bryta avtalet”.

Men är paren inte överens kan en hemsk kamp börja. Den ena parten vill separera men inte den andra. Hårda ord och dåligt beteende. En av de två vägrar inse att kärleken är över.  Att separationen är ett faktum.
De som drabbas då – igen – är barnen. Det är fruktansvärt att bevittna hur en del personer använder barnen för hota sina ex i någon sorts desperat sista åtgärd att försöka få sin före detta partner tillbaka.
Att utsätta sina barn för sådant är barnmisshandel och det är faktiskt också så att lagen har en del att säga i den frågan.

Så ni som försökt men funnit att en separation måste till.   Det blir aldrig något ”to death do us part”.
– Gå vidare! Förstör inte era liv med att hålla fast vid en relation som för länge sen är död. Och har ni barn – tänk på barnen! Förstör inte också deras liv genom egoism och svårigheter att släppa taget!

Bloggaren är skild men har gått vidare i livet. Faktiskt gick acceptansen relativt fort när det hela var ett faktum. Ett nytt liv väntade. Ett liv hon inte hade en aning om hur det skulle komma att förete sig.
Barnen förstod så småningom. Förstod vad som hände och att allt inte behöver tas så bokstavligt. Att vissa löften kan bli väldigt svåra att hålla ibland och att avtal faktiskt är möjliga att bryta. Att livet går vidare och faktiskt till och med kan bli bättre än tidigare.
För det går att bryta avtal. Du kan t ex ha ett hyresavtal men bli av med din bostad om du inte sköter dig. Likadant vad gäller anställningsavtal – missköter man sig på jobbet kan man trots avtal bli uppsagd.
Men som en präst bloggaren känner uttryckte det: ”- Löften är viktiga. I yttersta nödfall måste de brytas, annars inte !”

På tal om relationer och familjer – bloggaren tänker på vilken STOR FAMILJ hon har!
Till hennes familj räknas hennes barn, Älsklingen och hans familj, hennes bror med familj, exmannen och bloggarens ickebiologiska systrar – en här i stan, en i Skellefteå, en i norra Yorkshire i England – men lite grann också grannarna i hennes hus! En del arbetskamrater får räknas dit också. En STOR FAMILJ!

För så kan det ju vara – ”Friends are family you choose for youself” – d v s din familj kan bli den du själv väljer att den ska vara. Biologisk och icke biologisk.

Bara slutet kvar då! 🙂

Först ett måste:

LÄGG NER SVENSKA AKADEMIEN!!
En gubbsjuk snobbklubb som anser sig vara bättre än alla andra (vilket de nu bevisat motsatsen!).
En tragisk, pinsam fornlämning från 1700-talet med en kung (!) som överhuvud!! Hallå!!Det är 2018 nu!!
Och HUR kan någon försvara den sekten –
och dessutom sprida knytblusar överallt!? Obegripligt…

 

Nu är våren här!
I alla fall på Glasblåsargården i Arboga!  Äntligen!!

Plötsligt är det sol och värme och fågelkvitter! Ljuvligt! Fika ute ihop med grannarna- ”familjen”!  🙂

Och det blev till och med en öl i bersån igår!

Idag kokas det gammaldags fruktsoppa som på mammas vis! Åsså hängs det tvätt! Första tvätten ute för i år! Underbart!

 Var riktigt rädda om er nu men också om varandra!
Tänk efter FÖRE! Lär dig av misstagen. Var snäll, glöm ledsamheter fort och gå vidare. Mer kärlek – mindre hat! Livet är alldeles för kort för att lägga ner tid på dumheter!

Massor av kramar till er alla och en särskild hälsning till Agneta Fridlund som ofta talar om att hon gillar bloggen! Kram till dig!

Sen finns det ju en som betyder speciellt mycket. Som kom en gång när hjärtat var fruset till is.
Som fick isen och det kalla
att börja smälta.
HAN får som alltid den varmaste kramen och den längsta kyssen.

 

 

 

 

 

Den här bloggen om ORD påbörjades INNAN ”den nationella katastrofen” kring kultursnobbarnas egen lilla sekt började avhandlas i media – Svenska Akademien alltså!

Bloggaren gillar ord!

Gillar att använda ord. Att ha ett rikt ordförråd. Gillar människor som är bra på ord, dom som kan formulera sig. Gillar Älskling som är duktig på sånt (också!), som uttrycker sig ”intressant” och varierat  – även hans ”dirty talk” uppskattas vid speciella tillfällen.

Bloggaren beundrar människor som kan uttrycka sig och inte alltid prata ”vardagligt” med bara få ord – utan djupdyka lite.  Använda varierat ordförråd och kanske en del bortglömda, ibland lite ålderdomliga formuleringar.

Men har ni tänkt på hur ord kan upplevas olika. Självklart är det trevligare att få orden så här: Snälla, mjuka ord viskade i örat. Än så här:

Ord kan också betyda olika beroende på vem som sagt dem och vid vilket tillfälle. Visst finns det ord man aldrig glömmer – hur banala de än må vara för andra.

Bloggarens mor berättade en gång om hur hennes farmor Alma som liten ville gå på ett frikyrkomöte. Alma hade pratat om det med sina föräldrar som var högkyrkliga och Alma förstod att de inte gillade idén men de sa inte ifrån.
När Alma nästa dag skulle bege sig mot frikyrkomötet sa hennes far bara helt kärleksfullt: – Lilla larva.
Alma vände direkt och gick aldrig på mötet.
Dessa få ord skulle inte betyda något särskilt för någon annan – men för Alma sa de allt.

Vissa ord kan kännas som en klubba i huvudet!  Trots att det bara är några få ord, till synes enkla och ofarliga, i normal samtalston. som blir förödande i sitt sammanhang.

Till och med ord som viskas mjukt i örat kan klubba ner en fullständigt beroende på tillfälle och vem som viskar. För elaka, hårda ord kan också viskas…

Sen kan förstås hårda, förödmjukande ord skrikas ut. Mer ovanligt är det kanske att vråla ut kärleksfullt till någon.

Ord kan såra också om de viskas – beroende på vad som sägs, när det sägs och av vem.   Ord kan kännas som en hård, tung sten när de når ens inre. Förstöra och förgöra.

Sen är förstås det finaste att få varma, mjuka ord i sitt öra. Ord som är som en lätt vind.
Som ljuv musik.

”Dirty talk” kan också vara ljuvligt om man gillar sånt OCH om det sägs av rätt person!

 

Tänk så laddade ord ändå kan vara! Beroende på HUR de sägs och av VEM – och vid vilket TILLFÄLLE. Så tänk på vad du säger! ”Tala är silver men tiga är guld” – kan vara nog så bra att ta till sig emellanåt.

HÄR lägger vi till dagens katastrofala nyheter… ”Dagarna då Svenska Akademien sprack och utlöste den värsta krisen på 232 år…”

Så här tycker två kändisar… och så här…

Bloggarens inlägg på Facebook:

Nästa från bloggaren: Med följande kommentarer hittills:

Är det pinsamt eller är det pinsamt!!
Bloggens läsare förstår säkert att bloggaren går på Leif GW Perssons linje!

Bloggaren gillar alltså ORD men får inte minsta katastrofkänsla inför tanken att kultursnobbssekten Svenska Akademien skulle kunna gå upp i rök helt!

Lite annat nu – fler tidningsklipp! Bloggaren gillar tidningen Kupé även om det senaste numret inte hade alltför många bra reportage, i bloggarens tycke. Bloggaren gillar t ex inte tramsandet runt Parneviks.  Vem bryr sig om vad dom gör och inte?? Likadant med Wahlgrens, Lailaland och allt vad det nu är som ska visas på TV och nu också i tidningen Kupé.

Dock fann bloggaren det här intressant: En artikel om s k kallprat! Ni vet spontanprat i en kö, på järnvägsstationen, på bussen. Bloggaren är en sån! En kallpratare. Hon gillar att få kontakt på det viset. Livet blir lite lättare då och kötiden går mycket fortare precis som bussresan.

Kupé ger lite tips för den som inte är van kallpratare! 🙂

Tidningen hade också en notis om ”singlism/singeldiskriminering”. Bloggaren tycker inte singel är diskriminerande alls – tvärtom ett privilegium att vara rädd om! Fast det är förstås från person till person hur man uppfattar singelskapet – OCH vad man gör det till.

Annons i tidningen Kupé också! Norsfisket i Arbogaån!
Om det har bloggaren inte hört något i år trots att hon bor i Arboga. Oklart är väl också när norsen kommer. Norsylingarna har ju på något vis kommit av sig denna långa, sega vinter.

Bloggaren är också medlem i Svenska Turistföreningen och då får man den här tidningen:

I det senaste numret finns exempel på övernattningar i naturen som tilltalar bloggaren! Olika sorters tält!
Alldeles speciella tält!
Det kan man verkligen säga…

Den där varianten på klippavsatsen tar bloggaren och avstår ifrån… Däremot att sova under myggnät mellan några träd i skogen en sommarnatt – det ni!

Lite mer klipp ur dagens DN också. Bloggaren gillar smileys eller emojis! Om det skriver DN idag: Om huruvida det är OK eller inte att skicka hjärtögon till chefen och andra! Språkkrönikören Karin Skagerberg avslutar så här i DN om att skicka iväg smileys med hjärtan eller pussar: ”I bästa fall uppfattas man då som ovanligt trevlig, men i värsta fall som oproffsig och lite gränslös.”
Bloggaren går på det där ovanligt trevliga men också gränslösa! Passar bloggaren perfekt!

Se bara vad bloggaren inhandlade på resan tur och retur Åland! Kan det blir trevligare och mer gränslöst!? Jo, det kan det förstås. Särskilt om man är som bloggaren!

Åland, ja. Det blev god mat och dryck och lite annat! Det där ”lite annat” hoppar bloggaren över – hur trevlig och gränslös hon än är. Det finns gränser! Inte för henne – men för vad ni läsare står ut med.

Det här blir det sista  – lagom trevligt men inte särskilt gränslöst!

Ha det bra! Var rädda om er och om varandra! Gå nu inte under för att Svenska Akademien och dess anhang gör det!

Massor av pussar och kramar från den trevliga, gränslösa bloggaren!

Men – som vanligt – goaste pussen får HAN!