Feel in the Blogg

Så där ja, ny blogg ute! Nu kommer del 2 av Aidensfield 2018!
En ny dag randas I Aidensfield (Goathland) och det är dags för fest!  I flera dagar till och med!

NYMR – North Yorkshire Moors Railway anordnar varje år The 60ths Fest! En hejdundrande fest på flera orter, med massor av musik och allt med 60-talstema! Men titta! Där är ju jag!!
Jag blev haffad av en fotograf som ville ta kort på mig och Tracey i vår utstyrsel! Det gick ju hur bra som helst! Och intill ett underbart ånglok – jag älskar ånglok!
Bilden kanske blir reklam för nästa års fest – vad vet jag! 🙂

Jag klädde upp mig och ut mig förstås! Och träffade på Greengrass där i Aidensfield också – förstås!
Ljuvligt väder – och varmt! Så det gällde att underhålla sig med svalkande drycker!

I Goathland fanns det andra som klädde ut sig och inte då som på 60-talet utan så här: Som pirater! Och många var dom! Ett helt gäng med pirater från Whitby!  Allt om Whitby International Pirate Society kan ni läsa genom att klicka HÄR!

Men vi som gillar 60-talsmusik ville fara till Levisham som dessa dagar döpts om till Elvisham! Ett ställe för Elvisfans!
Sagt och gjort!  Upp på flaket med Mike! För Greengrass ”truck” har bara ett säte!
Och på det sätet satt Cassie och jag intill chauffören!  Sen bar det iväg!
Och vilka vägar sen… Smala och eländiga och uppåt! Med obefintliga vägrenar uppe på toppen och gupp så att stackars Mike for upp och ner och hit och dit på flaket! Att möta något annat fordon var inte roligt! Men vi skrattade så vi tjöt och skrek i högan sky när ”trucken” var på väg ner i diket!

 Och inte skrattade vi mindre åt det här!!

Den där gamla ”trucken” var trögväxlad! Och det var inte lätt för chaffisen att få i växlarna när vi satt så trångt – tre i framsätet…
Det var bara för fröken Linde att sära på benen!!

Det var tur att man hade med sig lite förtäring!  Både att svalka och stärka sig med!  
Men Greengrass var en duktig chaufför trots alla märkliga problem och snart var vi framme i Levisham!

   Levisham som helgen till ära fått nytt namn!

Och alla kom vi fram helskinnade – även Mike på flaket! 

Nu stundade lite hullabaloo… Inte fick man vara ifred heller!  En fotograf från GettyImages skulle absolut fotografera!  Ja, det var väl bara att finna sig i det då… 

Mer om detta kommer på slutet… 

Nu över till nästa dag!

  För det var fest i flera dagar!

Ny utstyrsel – åsså på’t igen!

Massor av fina gamla bilar hör till! Och överallt dyker Claude Jeremiah Greengrass upp!! Greengrass gillar också bilar!

Människor ville fotografera bilarna! Men dom ville också fotografera Greengrass!  Han hade fullt upp!

Men klockan 11 fick Greengrass konkurrens! David Lonsdale skulle komma och signera almanackor! David Lonsdale spelar David Stockwell i TV-serien ”Tillbaka till Aidensfield” (”Heartbeat” på engelska). I TV-serien är han och Greengrass kompanjoner. Så det var extra roligt att få en bild på dom båda ihop  – med mig i mitten!

Och precis som i TV-serien där Greengrass jagas av sergeant Blaketon – så jagades han även av polisen här i Goahtland!

Men nu var det dags att dra vidare! Jaha, och vad gör man då – med soppatorsk och 1,5 mil till närmaste bensinmack!?
Det löstes ju hur snabbt och bra som helst! En ”farmer” kom farande med en ”jerrycan” och sen ställde det här paret upp med skjuts till macken i Whitby och tillbaka! Suveränt bussigt gjort!

Nu var vi alla på väg igen!

  Greengrass körde som vanligt! Den här gången bar det av mot Grosmont! Och banne mig – visst fungerade GPS i min Iphone här i England också!
Nu skulle vi se den fantastiska Nancy Ann Lee – Little Miss Sixties! Och visst var hon där! Och visst sjöng hon helt fantastiskt! 60-talsmusik, goa vänner och en en kall öl – vad kan vara bättre!? Lilla Indie sitter i Jacquies knä.

Sen blev det kramkalas! Little Miss Sixties!
Framför henne sitter Dave och fina hunden Biddy!
Jag är Nancy Ann Lee’s största svenska fan, säger hon! Hon är en god vän också.

Trött på vägen hem – men mer skulle det bli!

60-talsmusik vid varje station utefter North Yorkshire Moors Railway! Sen bar det hemåt i natten. 

Goathland Hotel! Hem ljuva hem! 

 Som sagt – inte fick man vara ifred… Till råga på allt hamnade vi på första sidan i tidningen!

Så efter dom här dagarna fanns det mycket att stoppa i burken hemma!

Nästa blogg om Aidensfield kommer att handla om naturen runt omkring! För det är SÅ vackert i North Yorkshire och då speciellt i Goathland förstås – mitt andra hem.

Vi ses i nästa blogg!

– Vilken glass väljer du??

Bloggaren är en sån som alltid väljer den nyaste sortens som GB presenterar för året! Och alltid den mest annorlunda. Den med underligaste smaken.

När hon är utomlands väljer hon alltid en maträtt hon aldrig provat förut – och alltid landets traditionella! Haggis i Skottland! På inälvor och här traditionellt tillagad i fårmage… 
Fast bloggaren fick sin haggis serverad så här:

 I Egypten valde hon kamel!

Alltid det nya, spännande, annorlunda!

Hur har hon blivit sån?? I småskolan var hon en skugga – tordes inte säga någonting och absolut inte sticka ut.
Men före skoltiden och på sin fritid levde hon ut. Tyckte om att skriva. Skrev sagor och berättelser. Fick några publicerade i DN. Gjorde till och med ett eget skriftspråk som hon och kompisen Gittan kunde utan och innan.

 Är det inte så att hon alltid varit en leva-livet-typ?  Fast skolan och mobbingen gjorde henne till en skugga som inte vågade någonting. Som valde det alla andra valde för att inte synas och märkas.

Kanske blev det ännu mer vågat när hon väl ”kom ut”! När hon skulle ta igen allt! Mycket party-party då… Och prova på!!

Kanske blev det också så att hon förstod mer ju äldre hon blev. Förstod att gilla det annorlunda. Det som inte var självklart. Vågade gå tvärtemot alla andra och gjorde det mer än gärna.

Som när brorsan gjorde lumpen och berättade om kompisarna. Att ”alla tjejer gillar Anders” när han pekade ut lumparkompisarna på bild. Fast det imponerade inte på bloggaren. Inte alls. Denne Anders var snygg men inte ett dugg spännande.
Så när bloggaren bläddrade igenom brorsans bilder fastnade hon direkt för en annan! ”– Han! ”utropade hon. ”Honom skulle jag vilja veta mer om!”
När hon fick veta att ”han är helt galen” och ”gör hur mycket tok som helst” så var hon fast! Ju udda desto bättre liksom!

Och på den vägen blev det faktiskt. Peter kom på brorsans muckarskiva och resten är historia. Det är därför det är atlasblomma i brudbuketten också. För att vara tvärtemot och inte bara välja rosor…

Och det där att gå sin egen väg det har fortsatt! Aldrig mainstream! Och inte för att försöka verka cool och annorlunda utan för att det är så hon är – bloggaren!

Så den här bilden som delades på Facebook idag var det självklart att bloggaren delade vidare!

Verkligen en text värd att fundera över! För bloggaren kommer det tankar om att VÅGA VARA ANNORLUNDA! Och att VÅGA GILLA ANNORLUNDA! Och då självklart när det gäller MÄNNISKOR!

 Bloggaren är också en stark typ som håller fast vid det hon tycker om och tror på.  I allt – även kärlek. Så älskar hon – så älskar hon fullt ut och till 100% och det finns ingen annan!
D v s blir hon kär – vilket inte händer ofta (har hänt typ två gånger i hennes liv!) så är det HAN som gäller och INGEN ANNAN. Och då förmodligen en person som andra skulle säga: ”– Men dom där två passar väl verkligen inte ihop!” Sånt prat gör förresten förälskelsen ännu mer spännande! 

Får hon inte den hon vill ha – så får det vara! Det finns INGEN som kan ersätta. INGEN reserv! Ingen Plan B!

ALDRIG – sån är  bloggaren!

Jaha, och vad vill bloggaren ha sagt med detta då!? JO, att våga gå sin egen väg! Våga titta sig omkring och välja nytt, annorlunda. Prova!

OCH dom där människorna som du tycker är ”konstiga” och som du helst inte vill ha med att göra – varför då!?

Ha ett öppet sinne och möt ALLA människor! Antagligen har de där ”konstiga människorna” mycket mer spännande saker att berätta än alla dom andra som måste följa mängden, stöpta i samma form. Hur kul är en mängd likadana kopior liksom!?

Sen måste bloggaren tala om Lill-Babs! Lill-Babs är död! ?? Men en sådan som Lill-Babs kan inte dö! Får inte dö! Lill-Babs har liksom alltid funnits och ska alltid finnas.  Ung, snygg, glad och – levande! En svensk institution. En sådan får inte dö – kan inte dö.

Och Lill-Babs kommer att leva kvar! I mångas minnen och för bloggaren för det som kommit att bli en favoritlåt! Ett favorituttryck: LEVA LIVET!

”Leva livet, nu ska jag leva livet, ja, leva livet, ja, leva livet. Dom ska få se vem dom roat sig med!”
Så kanske en liten mobbad tjej som blivit en vuxen stark kvinna kan känna! LEVA LIVET – NU SKA JAG LEVA LIVET!
Och bloggaren LEVER LIVET!

HÄR kan ni höra Lill-Babs sjunga låten!!

En helt annan sak nu – KATTER! Och Arboga katthem!

På Facebook fanns idag det här inlägget: Om en förvildad kattmamma och hennes unge. Och hur Arboga katthem fångat in och tagit hand om katterna – för att nu kunna placera ut dem, båda tillsammans, i ett nytt hem. Trygga, tama, friska, kastrerade och vaccinerade. Suveränt bra gjort!!

MEN – för att klara sin verksamhet – att hjälpa hemlösa, utkastade katter behövs pengar! Alla som vill stödja med pengar – här kommer kontonummer:

Bankgiro: 5191-2897

Swish: 1230019901

Vill du att pengarna går till ett särskilt ändamål eller katt, ange detta i meddelandefältet.

 Arboga katthem kan du läsa mera om på deras hemsida – klicka HÄR!

En dag i taget! Ja, det är nog bäst att ta det så. Ibland svårt för bloggaren som gärna rusar sta… Skylten på väggen, en gåva från vännen Britta, påminner henne om att ta det lite lugnt. ”- Take it easy för fan”, som hon och kompisen fick höra när det levdes rullan i unga dar. Nu levs det också rullan men kanske lite, lite mer easy då… Men inte mycket!!

Lite bilder så från Chinatown. Hos bloggaren seglar det alltid upp rosa moln…

Och våren är i antågande, banne mig!! 🙂 SOM vi har längtat!

Ha det nu så bra! Sköt om er och var snälla mot varandra! Livet är kort! Kramar till alla som behöver och vill ha. Pussen går dock bara till HONOM!

Ibland försöker man förstå sig på sådant man inte förstår sig på. Man undrar VARFÖR liksom?
Bloggaren tänker just nu på Mello…

Men är det något att förstå sig på där – egentligen?? Bloggaren anser att det hela är ett stort skämt! Christer Björkmans egen lilla godispåse!

Ett sätt att hålla vintertrötta svenskar lugna under några månader. Lite terapi när kylan, tristessen och flunsan kryper på en.
Ett program att reta sig på! Hylla (för de som nu är sådana…)! För att hålla utleda, trötta svenskar på gott humör – eller dåligt – få dom att reagera helt enkelt – där dom hänger framför TV-apparaterna i vinterkoma.
Men en sak är helt säker: DET HAR INGENTING MED MUSIK ATT GÖRA!!
Det är SÅ långt från tävling i musikalitet som man kan komma! Inte heller är det någon hitmaskin längre. Vem kommer ihåg de senaste årens vinnare?? Och hur stod dom sig i Europa??
Nej, det handlar numera om att lotsa TV-gloende svenskar genom februari och mars! Ge dom en töntshow att skratta åt eller kräkas över.

Sen är det ju så att smaken är som baken – delad! Låt dom som vill lulla sig bort med lite trams och flams á la Björkman få göra det. Lite slötittande som man sen kan dissa eller hissa på Facebook!

Men blanda aldrig någonsin in ord som seriositet i det hela! Tro för allt i världen INTE på idén att det hela har något värde, ger något avtryck till eftervärlden – mer än möjligen ytterligare slantar i General Björkmans portmonnä.
Samma strategi har för övrigt liknande program som Talang, Farmen och andra mer eller mindre fasansfulla ”väcka-sovande-trötta-svenskar-ur-dvalan-program”.

För bloggarens del finns inget intresse för Mello!

Annat som har gjort bloggaren spyfärdig är alla program där människor förnedras genom att visas upp – och ofta helt enkelt låter sig visas upp – i all sin eländighet.
Program som exempelvis ”Lyxfällan” i Sverige och ”Judge Rinder” från Storbritannien. Program där tittare får rysa över andra människors olycka och samtidigt i sitt stilla sinne oroligt tänka:  – Hoppas det aldrig händer mig…

 ”Judge Rinder” är en copycat av amerikanska ”Judge Judy” men det är samma sorts program med samma sorts människor som kommer för att få sina domar. Ofta lite trasiga personer som sjabblat bort pengar till någon eller lurats i en affär.
En ”riktig domare” skipar sen rättvisa och frikänner, dömer och medlar efter behov s.a.s. I den amerikanska ”Judge Judy” är det riktiga domar som avkunnas – i den brittiska versionen är det mer oklart, möjligen handlar det om vägledande domar.
 Det som fick bloggaren att må riktigt illa var ett avsnitt hon av någon märklig anledning lyckades zappa sig till här om veckan. Det handlade om en person som lånat ut pengar till en annan men där motparten ansåg att det var en gåva och inte ett lån. Det vanliga alltså…

 Det som gjorde att bloggaren mådde illa var  Judge Rinders frågor…  Det var nämligen så att den som lånat ut pengar var en kvinna – och den som fått låna pengarna var en man. De hade haft en flera år lång kärleksrelation och kvinnan var över 20 år äldre än mannen.
De var båda vuxna alltså – kvinna 50 – man 30 ungefär, det var frågan om en dispyt kring pengar, men Judge Rinder hade ändå mage att fråga kvinnan:
 – Vad var det du föll för hos en så pass mycket yngre man?  Vad handlade det om – babysitting – nej, förresten säg inget för jag blir spyfärdig.”
Detta är direkt översatta frågor som denne ”Judge Rinder” ställde till kvinnan i programmet!

Så sjukt! Vad har ålder med någonting att göra?? Riktigt dåligt! Men så är det ju ”good old England” också. För sådant händer väl aldrig i Sverige…
 Ett litet tillägg i allt det pinsamma, fördomsfulla, sjuka med Judge Rinder: han är homosexuell och bloggaren tänker då att han som advokat och tidigare gift med en man borde veta vad fördomar och förtal handlar om och verkligen inte sälla sig till glåpordskastarna och mobbarna… Men inte då.
Fotot ovan är från Robert Rinders bröllop med Seth.

Alla får ha vilken uppfattning de vill MEN ingen får göra en annan människa illa! Och att ställa frågor om ålder för att på något vis påtala det felaktiga med åldersskillnad – och speciellt där kvinnan är äldre än mannen – är lågt och visar bara vad den som gör sig löjlig över sådant har innanför pannbenet – det ekar rätt tomt där inne…

 Ålder är bara en siffra! Glöm aldrig det! Siffror har ingenting med känslor, vänskap eller förtroenden att göra! Älska vem du vill! Du älskar en person – inte en siffra!

Och vad gäller Mello…  

En måillagrej till – om saker som bloggaren inte förstår! Monica Lewinsky – känd för att ha haft sex med sin gifta chef som dessutom var USA:s president gråter nu också Metoo-tårar… Hon känner sig SÅ utnyttjad – oskuldsfull som hon var (22 år) och med en så mycket äldre man… (Clinton var 49).
Det var ju inte alls så att hon gick igång på grejen att bli uppraggad av en av världens mäktigaste män! Att hon faktiskt tyckte det var ett kap hon gjorde – då! Att hon njöt av situationen oavsett ungdomligt oförstånd!
Bloggaren är SÅ trött på att kvinnor som faktiskt visste vad dom gjorde – flera år senare ska gråta ut med Metoo-drevet.
Det blir allt en sån här på fröken Lewinsky:

En riktig jobbig spya blir det också på Arboga Tidning! Den tidningen förstår man sig ännu mindre på numera – om man nu vill anstränga sig för att förstå blaskan i fråga…
Från att ha varit en lokaltidning med status – har blaskan nu blivit en kvällstidnings-look-alike!

 Att på första sidan idag publicera en jättebild på den mördade Aki Paasila efter att Paasilas exfru frikänts från mordet på honom är bara helt förkastligt!
Har den lokala tidningen möjligen tänkt någon enda tanke på Paasilas fyra barn? På hans övriga släkt? Vad dom känner när de ser en bild av en älskad pappa och familjemedlem som tros blivit mördad? Dubbelspya blir det!! SKÄMMES!!

Det är för övrigt inte första gången den lokala tidningen inte drar sig för att publicera bilder på offer. SÅ dålig tidning!!

Lite snälla saker i bloggen också. Om vad man kan göra när vintern är ryslig och man inte har lust att dröna bort timmarna framför TV:n.

 Baka kakor! Fort, enkelt, gott!

Skiva att äpple, vända skivorna i farinsocker och ströbröd plus lite sirap- sen steka i smör!
Äta sen med glass! Glass – bra för sårig flunsahals!

Köpa sig en semla och trycka i sig! Eller be någon snäll själ handla åt en om man inte orkar ta sig ut.

Kolla på bilder och drömma sig tillbaka till favoritplatser på jorden! Goathland, norra Yorkshire i England.

 Njuta av goda ”vargnews” – nu från Östergötland!

Och ta en flukt ut genom fönstret!
Se vem som kikar in! Upptäcka att våren faktiskt inte är så långt borta och att klätterhortensian visar att den är beredd! Snart grönskar det igen! 🙂

Var rädda om er! Älska mycket! Hata aldrig! 
 Och glöm inte – tänk dig för och tänk före innan du vräker ur dig dumheter.
 Du älskar en person – inte en siffra!

Ta’t lugnt och var snäll!

 Förvirrad tid.

Börjar plötsligt att damma okontrollerat…. 

Gör en feministversion av en gammal av gammal 70-talsdänga, helt okontrollerat:

HAN KOM ÖVER MON – feministversionen 

Jag kan hantera en såg, jag kan yxa en båt, jag kan ro.
Jag kan klara mig själv, jag kan koka min mat, jag kan sy.
Då kom där en kille, tvärs över mon,
nånstans i mitt inre han slog an en ton,
jag föll som en fura rakt in i hans famn,
läppar som eld och en sammetsmjuk hamn
som jag plocka´ och spara djupt i mitt sinn.

Du är man, jag är kvinna, du tar ingen oskuld och går!
Jag ska föda dig barn som en gång ska ta över vår gård.
Det var han som kom en dag tvärs över mon,
det var han som en gång i mig slog an en ton.
Han gav mig sin vänskap, han gav mig sin kropp.
Hans läppar var heta, han skänkte mig hopp,
som mig styrkte när tungsinnet över mig kom.

Vill du stanna hos mig, vill du dela mitt bröd och mitt hus?
Vill du dela min tid fram till dess vi ska multna i jord?
Det var han som kom en dag tvärs över mon,
det var han som en gång i mig slog an en ton.
Han gav mig sin vänskap, han gav mig sin kropp.
Hans läppar var heta, han skänkte mig hopp,
som mig styrkte när tungsinnet över mig kom.

Okontrollerad!

Kommer helt okontrollerat att tänka på:
Det är bara snälla människor som bränner ut sig. Snälla, varma, godhjärtade människor som vill väl, som bryr sig om, som vill ge allt och lite till…

Hårda, kalla, beräknande personer utan medkänsla som lätt går över lik för att nå fram och dit dom vill – dom bränner aldrig ut sig.

Det är mycket nu…utan kontroll…

Det är tungt… …okontrollerat…

Det svarta hålet syns klart och tydligt nu…

Hoppet är att inte dras med, ned i det mörka – att det finns hopp och kärlek på vägen. Att inte tappa kontrollen helt…

Några timmar senare…
Eftersom det svarta hålet ännu inte agerat slukhål kommer mer förvirrande saker här!
Okontrollerat zappas det mellan kanalerna i TV och upp kommer detta ikväll: SKÄGGMANSLAGET!
Som bloggaren skrev om imorse – eller ja, la ut en feministversion av just Contact och Skäggmanslagets låt från 1970 – ”Hon kom över mon”!

Kanske var det en kontrollerat okontrollerad bloggare imorse???

Ingen vet och Skäggmanslaget fortsatte att fila på där i TV som om ingenting hade hänt…

Musik – vad vore livet utan musik!?
Ett liv utan musik är inte möjligt, tycker bloggaren. Allt är musik! Allt kan musik!

Men hur uppstod musik? Bloggaren hittar några artiklar på nätet och GlobalMusiX.com skriver så här, citat:

”En sak som gör musiken så fantastisk är att den är gränsöverskridande och oberoende av tid. Musik har framställts sedan urminnes tider. Grottmålningar- och hällristningar visar att människan använt musik i sin vardag och för sin överlevnad under hela sin existens. Människan har med största sannolikhet spelat på såväl stockar, grässtrån och senor från djur under sin första tid på jorden såväl som på bronsålderslurar och trummor fram till dagens moderna instrument.

Människans förmåga att använda rösten har också funnits med hela tiden. Fanns förmågan att använda den så fanns förmodligen också viljan.”

Bloggaren tänker att mammor nynnat för sina barn sedan urminnes tider. Tröstande, sövande, av ren lycka. Hur uppstod nynnandet? Fanns det bara där – naturligt? Vi får nog aldrig veta och kan bara fantisera.

Illustrerad Vetenskap säger så här, citat:

”Kanske är det inte människan som uppfann musiken. Denna teori framförs av forskare vid National Academy of Sciences i Washington, USA.

Som bekant är det inte bara människor utan också djur som valar och fåglar, som använder musik för att uttrycka sig. Valar använder dessutom musiken på samma sätt som människan. De utnyttjar samma tekniker, nämligen upprepning, rytm, intervall, behagliga toner och en avslutning på sången. Denna iakttagelse ledde forskarna fram till en teori om att valars och människors gemensamma förfäder en gång, för mer än 60 miljoner år sedan, har använt musik på samma sätt.

Även fågelsång präglas av melodislingor, olika stämmor och rop-svar, som också förekommer i människans sång.

Är musiken äldre än människan, kan det förklara, varför vi finner så mycket mening och känslor i musik utan att veta varför.”

 Hur som helst så känner bloggaren att musik är STORT!

Musik som ger glädje.

Lugnande musik! Musik som pappa gillade! Politisk musik!

Musik att rocka loss i köket med!

Olika sorters musik för alla tillfällen och sinnesstämningar!

Musik som ger minnen.

Musiktexter som speglar ens livssituation!

”I used to think I was living,Baby, I was wrong. No I never knew a thing about living -Til you came along! Now I can breathe,I can see,I can touch, I can feel – I can taste all the sugar sweetness in your kiss! You give me all the things I’ve ever missed! I’ve never felt like this! I’m alive, I’m alive, I’m alive!”

Musik till tröst, musik att avreagera sig till, musik som gör dig lycklig, musik som får dig att gråta floder, bakgrundsmusik, musik som dämpar, musik som lättar upp stämningen, musik som får dig att dansa, musik som får dig att sova, musik som får dig att minnas – MUSIK ÄR ALLT!

Sätt nu på radion, dra igång CD-skivan eller koppla lurarna till Spotify och NJUT!

HÄR kan ni lyssna på hela låten- I’m alive med Hollies via Youtube! En av bloggarens favoriter…