Drug preguntas

Aidensfield 2018, del 3 – Naturen och omgivningarna! Och mera äventyr…

Aidensfield, Ånglok, Goathland, Lokalt, Mat och Dryck, Natur, NYMR, Personliga foton, Resor, Sverige & Världen, Turism, Whitby Inga Kommentarer »

Ny dag i Goathland! Utsikt från ett av mina fönster högst upp i The Goathland Hotel (Aidensfield Arms).

Efter all fest och ståhej + +    är det dags att ta det lite lugnt… Här kommer lite bilder från det vackra North Yorkshire och platserna jag älskar.

Utsikt igen från mina fönster. Mot baksidan av hotellet och mot vägen upp till The Village Stores.

En promenad till kyrkan i Goathland! Genom byn.

 Får överallt!

Om man vill kan man ta sig en paus!

Så fina hus överallt – och en hel del B&B! Några hus var faktiskt till salu men vill du köpa ett cottage här får du hosta upp mer än en miljon svenska kronor!

Framme vid St Mary’s Church i Goahtland.

En så fin liten kyrka.

Både utanpå med alla rosor – 

– som inuti.

Jag tände ljus för älskade som gått ur tiden…

På väg ut köpte jag några fina kort med visdomsord. Sen var besöket i St. Mary’s över och jag gick hem igen.

Det finns många promenadstråk och vandringsleder med utgångspunkt från Goathland.  Nu är det dags för en sådan skön promenad! 

Jag går alltid sträckan över Darnholme när jag är här.

Genom byn, förbi fina hus  och gamla skolbyggnader.

Ta vägen mot Darnholme! Se där – en postlåda mitt i spenaten! Och den fungerar och tömmes som den ska! Good old England!

 

  En lagom lång promenad och
vyerna är fantastiskt vackra.

***

Förbi hus! Och får förstås…

Det här huset var faktiskt till salu!

Så vackert!

Och en bänk att sitta på!  

 Höga kullar  och djupa dalar.  Och där nere ligger järnvägsspåret där ångloken drar fram!

Darnholme. Och vidare…

Ett dolt och lite mystiskt hus på heden…

Sen bär det uppåt igen! Och ännu mer uppåt!

Tittar man bakom sig ser det ut så här:

Väl uppe kan man behöva en liten paus… Lite skön vila bland den vackra ljungen som redan börjat slå ut!

Vilka färger! Ljung –
och Fingerborgsblomma! Den sistnämnda är inte att leka med! Så här läser jag om Fingerborgsblomma (digitalis) på Wikipedia, citat:

”Medicinalväxt

Hela växten är giftig och 2-3 blad är dödlig dos för en vuxen. Digitalis har medicinsk användning som hjärtmedicin.”

Men jag tog varken blad eller blommor och på väg ner såg jag snart The Goathland Railway Station!

Upp för backen från stationen och hem.

Goathland Hotel!
Som är Aidensfield Arms!
Pub och hotell!

En pint svalkar gott efter promenaden!

Om man vill se storslagna vyer när den fantastiska ljungen blommar på hedarna ska man ta bussen till Whitby!  Det gjorde jag för ljungen hade redan börjat blomma på grund av den heta sommaren. Suddiga bilder genom bussfönstren men jag lovar att få se så stora ytor fulla av dessa vackra blommor är ”totally amazing”!!

Men jag älskar ånglok så jag tar mestadels ånglokståg till Whitby! På väg mot stationen!

Där nere har vi den!

Köpa biljett!

Goathland to Whitby and back!

Nu kommer tåget!

Sen är det ju så här med ånglok att det kan hända saker. Ibland strejkar dom lite och man får vänta. Som här! Grosmont! Vi inväntar ett annat ånglokståg och vad passar man på att göra då om man heter fröken Linde!?

Jo, det här! Hoppa upp i loket förstås! Med så trevliga killar var det inga problem!
Fantastiskt att få uppleva ångloket inifrån!

Sen kom jag då till Whitby! En så fin liten hamnstad intill Nordsjön.
Med små vindlande gator på ena sidan floden Esk.

Fish & Chips fick bli lunchen!  Till det en pint förstås!

Sista kvällen i Goathland.

Jaha, det var lite av naturen och omgivningarna! Sen var det ju lugnt då – trodde jag… Inte då!

Hemresedagen. Efter att ha packat och duschat och druckit en kopp morgonte med en shortbread –  – begav jag mig i taxi mot Malton och tågstationen där. Från Malton skulle jag åka till York och där byta mot Manchester Airport. Biljetterna låg i plånboken – allt var lugnt…eller inte…
FÖR – där på stationen fick jag ett meddelande från Hannah på The Goathland Hotel att jag fanns på första sidan av dagens tidning! Det blev lite av en glad chock och jag blev faktiskt så glad och så chockad i arla morgonstund där i Malton att jag missade tåget…

Jag gick förvirrad in på stationen och sa till killen i luckan: – Have I just missed my train? Han tittade på min biljett och konstaterade att det hade jag.

Innan jag över huvud taget hann reagera på detta faktum kom en storgråtande Amanda inrusande i stationshuset tillsammans med sonen Christian! Tårarna sprutade på henne och hon skrek att dom hade missat tåget! Dom också!

Amanda och Christian var också på väg till flygplatsen för en semesterresa till New York och flighter väntar inte på missade tåg…

Innan jag hade hunnit reagera även på detta (det var tidig morgon och jag fanns på första sidan i tidningen!!) så bestämmer Amanda sig för att de ska ta en taxi till Manchester Airport. Hon frågar om jag vill hänga på. Jag svamlar något om priset och om att mitt bagage fortfarande står på perrongen.
Jag hämtar den 25 kg tunga resväskan och Amanda vrålar: – ARE YOU COMING OR NOT!!!???

Det gjorde jag! Jag följde med.  Taxichauffören Carlos från Moçambique talade lugnande med Amanda – och sonen Christian försäkrade henne om att allt skulle bli bra. De skulle hinna med planet.
DÅ först började jag inse vilken otrolig tur jag haft som träffat på Amanda och Christian som faktiskt var från Whitby! Hade inte dom funnits så vet jag inte hur jag kommit hem till Sverige igen. Inte i tid i alla fall – och mycket dyrare.

Resan tog några timmar och vi hade faktiskt jättekul! Carlos fixade detta och vi kom alla fram i tid och på våra flighter till USA resp. Sverige!

VILKEN RESA! Vi blev förstås vänner allihop! STORT TACK till Amanda Bradley och sonen Christian samt chauffören Carlos Matique som såg till att jag kom hem!
THANK YOU SO MUCH Amanda Bradley, Christian and chauffeur Carlos Matique who got me home! Xxx

Vilka minnen!! Det är redan fullproppat i min burk här hemma!

Och mer lär det bli! För blir en sån som fröken Linde orolig över händelser som att missa tåg utomlands eller att bege sig på nya äventyr? Absolut inte! Leva livet gäller! Och där borta ligger ju mitt andra hem och väntar!

Visst – jag älskar mitt Arboga också.  Mitt hus och mitt hem!

Men en ny resa är bokad redan!  Och om mindre än två månader bär det av! Gissa vart!


GOATHLAND I LOVE YOU!!

 

 

 

 

 

Aidensfield 2018, del 2 – Festen!!

Aidensfield, Allmänt, Evenemang, Fest, Goathland, Lokalt, Musik, Personliga foton, Personligt!, Pressen, Resor, Sverige & Världen, Whitby Inga Kommentarer »

Så där ja, ny blogg ute! Nu kommer del 2 av Aidensfield 2018!
En ny dag randas I Aidensfield (Goathland) och det är dags för fest!  I flera dagar till och med!

NYMRNorth Yorkshire Moors Railway anordnar varje år The 60ths Fest! En hejdundrande fest på flera orter, med massor av musik och allt med 60-talstema! Men titta! Där är ju jag!!
Jag blev haffad av en fotograf som ville ta kort på mig och Tracey i vår utstyrsel! Det gick ju hur bra som helst! Och intill ett underbart ånglok – jag älskar ånglok!
Bilden kanske blir reklam för nästa års fest – vad vet jag! 🙂

Jag klädde upp mig och ut mig förstås! Och träffade på Greengrass där i Aidensfield också – förstås!
Ljuvligt väder – och varmt! Så det gällde att underhålla sig med svalkande drycker!

I Goathland fanns det andra som klädde ut sig och inte då som på 60-talet utan så här: Som pirater! Och många var dom! Ett helt gäng med pirater från Whitby Allt om Whitby International Pirate Society kan ni läsa genom att klicka HÄR!

Men vi som gillar 60-talsmusik ville fara till Levisham som dessa dagar döpts om till Elvisham! Ett ställe för Elvisfans!
Sagt och gjort!  Upp på flaket med Mike! För Greengrass ”truck” har bara ett säte!
Och på det sätet satt Cassie och jag intill chauffören!  Sen bar det iväg!
Och vilka vägar sen… Smala och eländiga och uppåt! Med obefintliga vägrenar uppe på toppen och gupp så att stackars Mike for upp och ner och hit och dit på flaket! Att möta något annat fordon var inte roligt! Men vi skrattade så vi tjöt och skrek i högan sky när ”trucken” var på väg ner i diket!

 Och inte skrattade vi mindre åt det här!!

Den där gamla ”trucken” var trögväxlad! Och det var inte lätt för chaffisen att få i växlarna när vi satt så trångt – tre i framsätet…
Det var bara för fröken Linde att sära på benen!!

Det var tur att man hade med sig lite förtäring!  Både att svalka och stärka sig med!  
Men Greengrass var en duktig chaufför trots alla märkliga problem och snart var vi framme i Levisham!

   Levisham som helgen till ära fått nytt namn!

Och alla kom vi fram helskinnade – även Mike på flaket! 

Nu stundade lite hullabaloo… Inte fick man vara ifred heller!  En fotograf från GettyImages skulle absolut fotografera!  Ja, det var väl bara att finna sig i det då… 

Mer om detta kommer på slutet… 

Nu över till nästa dag!

  För det var fest i flera dagar!

Ny utstyrsel – åsså på’t igen!

Massor av fina gamla bilar hör till! Och överallt dyker Claude Jeremiah Greengrass upp!! Greengrass gillar också bilar!

Människor ville fotografera bilarna! Men dom ville också fotografera Greengrass!  Han hade fullt upp!

Men klockan 11 fick Greengrass konkurrens! David Lonsdale skulle komma och signera almanackor! David Lonsdale spelar David Stockwell i TV-serien ”Tillbaka till Aidensfield” (”Heartbeat” på engelska). I TV-serien är han och Greengrass kompanjoner. Så det var extra roligt att få en bild på dom båda ihop  – med mig i mitten!

Och precis som i TV-serien där Greengrass jagas av sergeant Blaketon så jagades han även av polisen här i Goahtland!

Men nu var det dags att dra vidare! Jaha, och vad gör man då – med soppatorsk och 1,5 mil till närmaste bensinmack!?
Det löstes ju hur snabbt och bra som helst! En ”farmer” kom farande med en ”jerrycan” och sen ställde det här paret upp med skjuts till macken i Whitby och tillbaka! Suveränt bussigt gjort!

Nu var vi alla på väg igen!

  Greengrass körde som vanligt! Den här gången bar det av mot Grosmont! Och banne mig – visst fungerade GPS i min Iphone här i England också!
Nu skulle vi se den fantastiska Nancy Ann LeeLittle Miss Sixties! Och visst var hon där! Och visst sjöng hon helt fantastiskt! 60-talsmusik, goa vänner och en en kall öl – vad kan vara bättre!? Lilla Indie sitter i Jacquies knä.

Sen blev det kramkalas! Little Miss Sixties!
Framför henne sitter Dave och fina hunden Biddy!
Jag är Nancy Ann Lee’s största svenska fan, säger hon! Hon är en god vän också.

Trött på vägen hem – men mer skulle det bli!

60-talsmusik vid varje station utefter North Yorkshire Moors Railway! Sen bar det hemåt i natten. 

Goathland Hotel! Hem ljuva hem! 

 Som sagt – inte fick man vara ifred… Till råga på allt hamnade vi på första sidan i tidningen!

Så efter dom här dagarna fanns det mycket att stoppa i burken hemma!

Nästa blogg om Aidensfield kommer att handla om naturen runt omkring! För det är SÅ vackert i North Yorkshire och då speciellt i Goathland förstås – mitt andra hem.

Vi ses i nästa blogg!

 

 

 

 

 

 

Aidensfield 2018, del 1 – Starten!!

Allmänt, Ånglok, Goathland, Lokalt, LYCKA, NYMR, Personliga foton, Resor, Sverige & Världen Inga Kommentarer »

Nu så! Nu blir det blogg om Aidensfield – d v s Goathland i England!

Resan påbörjades i lilla Arboga. Trots att jag packat och packat om – och plockat ur men också plockat i igen…så blev det den stora (och tunga – väldigt tunga så småningom…) resväskan!  Men vad gör väl det när allt är ett äventyr!!

Det är inte helt enkelt att ta sig till Goathland i North Yorkshire – och inte går det fort heller. Först tåg mot Arlanda och flyg därifrån. Eftersom det inte går direktflyg till Manchester i England på vettiga tider så blir det till att mellanlanda i Oslo.
Från Oslo vidare mot Manchester.
När man väl kommit fram till Manchester promenerar man till stationen och plockar ur de förbeställda tågbiljetterna ur någon av automaterna som finns där.
Järnvägsstationen ligger suveränt bra i Manchester – kort gångavstånd från flygplatsen.

Från Manchester Airport – byte av tåg i Manchester Piccadilly mot den lilla staden Malton. Att resa med tåg i England är inte som i Sverige. Här kan man köpa både kaffe, te, öl och vin plus kakor, smörgåsar, godis m m från den ambulerande vagn som dras runt bland passagerarna. Jag valde te och en bit ”fruit cake! – ljuvligt god. Och riktigt te förstås!! 🙂

Från Malton går det buss till Goathland men eftersom sista bussen redan skulle ha gått när jag kom fram tog jag taxi från Malton till Goathland. Inte särskilt dyrt för den vägsträckan!
Att resa till Goathland från Arboga tar hela dagen. Jag startade 05.17 från Arboga Station och var framme i Goathland strax efter 17 på kvällen – engelsk tid (d v s efter 18 svensk tid).
Då är det väldigt bra att ha en sådan här med sig på resan! En powerbank för att ladda mobilen!

Framme! Allt sig likt! Får överallt! 🙂

Jag promenerade sista biten.

 Lycka att äntligen återse Aidensfield Arms igen! The Goathland Hotel! Kramkalas blev det när jag träffade Hannah Richardson och hennes föräldrar Keith och Jean som äger hotellet!

Jag fick nyckeln till ”mitt rum” – nummer 9!

Utsikt från mina fönster.

 Underbart att vara här igen!

 

 Jag lämnade mina väskor och kilade ner till puben för en kall öl att svalka törsten med efter den långa resan. Behöver jag säga att den smakade ljuvligt!

Ny dag! Frukost med utsikt mot Scripps Garage! Åsså själva frukosten då – Full English breakfast! Naturligtvis! – Do you want everything on it? Den frågan får man första gången. D v s  det betyder – vill du även ha blackpudding? Det vill jag! Blackpudding är som blodpudding med lite krydda. Övrigt på tallriken är ägg, bacon, korvar, champinjoner och tomater. Till det serveras te och rostat bröd. Älskar’t!!

Jag erkänner – efter den långa resan och alla intryck så var jag däckad hela dagen efter. På fredagen hade jag stämt träff med Douglas som jag fått kontakt med via Facebook. En ”old farmer” som är född i Goahtland. Han och hans fru Margaret skulle komma och bjuda mig på lunch på puben.
I panik började jag fundera fredag morgon hur jag skulle hinna med allt jag ville göra under min vistelse?? Skulle jag hinna med ånglok och fish & chips?? Så jag bestämde mig för att slå till med både ock! Både lunch på puben och kvällsmat i Whitby!

Douglas och Margaret! SÅ trevliga människor – farmers! Det var som om jag känt dom hela livet! Påminde lite om mina morföräldrar. Och den ”sandwich” de bjöd på såg ut så här… Jättemycket mat! Och en pint förstås! 🙂

Så småningom gav jag mig iväg mot Whitby! Via ånglok – naturligtvis! Njöt hela resan medan jag hängde ut genom fönstret och filmade!

Whitby och godaste kvällsmaten! Älskar fish & chips! Med en öl till förstås!

Framåt kvällen var jag rätt trött men vad ser jag när jag promenerar från järnvägsstationen uppför backen mot Aidensfield Arms!!


Greengrass lastbil!! 🙂 The one and only hade redan kommit! Och fullt av folk redan som ville fotografera såväl lastbilen som honom själv!

Så det blev en pint på kvällskvisten med Greengrass och delar av gänget!

Och – det här, det var bara början…

Äventyret fortsätter…
– i nästa blogg!
”Aidensfield – Festen” blir det då! 

Vi ses!

 

 

Bästa tidningen är gratis! Bad movies och lite bitch slap!

Allmänt, ARBOGA, Åldersnoja, Dikter, Film, Glasblåsargården i Arboga, Känslor, Kärlek, Lokalt, Nyheter, Personligt!, Relationer, Resor, Svarta hålet, Sverige & Världen, VIKTIGT! Inga Kommentarer »

 Bästa tidningen!
Kupé! Och den är gratis!!

Bloggaren nyper alltid tidningen direkt när ett nytt nummer dyker upp på tåget! Och man uppmanas att gärna ta med tidningen hem! Så det gör bloggaren – alltid!

Numret januari-februari var inget undantag! Hem skulle den och bra var den! Som vanligt!

Här lite smakprov! First Aid Kit – de framgångsrika systrarna Söderberg berättar om framgångarnas baksida – det svarta hålet, utbrändhet.
I texten myntas något som bloggaren tycker säger väldigt mycket:
”UR EN RUIN KAN OFTAST GRUNDEN TAS TILL VARA”. Så fint och så klokt att tänka på för den som rasat ihop av för mycket jobb och för mycket stress.
Lugn, det finns en grund som du kan bygga upp ditt liv på igen.

”Generation Comeback” – ett reportage om hur viktiga och efterfrågade alla 50+ är på arbetsplatser! Sällan sjuka, vabbar aldrig, stor erfarenhet och trygghetsfaktor för yngre – är lite av vad som beskrivs i reportaget!

Om kvinnan med idéer som öppnade en algfarm! ”Den före detta punktjejen och bartendern Fredrika Gullfot har skapat Sveriges första kommersiella algfarm på Österlen i Skåne. Med algerna och omega-3-olja erövrar hon nu världen steg för steg!”
HÄR hittar du Simris Alg!

Alger, olja, mat…Kupé skriver också om en restaurang som bloggaren nu uppmanar äldste sonen att ta med henne på nästa gång hon är i Stockholm –
K-märkt på Östermalm!
K-märkt är restaurangen som tar tillvara handlarnas och livsmedelsleverantörernas sekunda varor som annars skulle slängas!
”Allt i buffén är tillagat av sekunda varor. Råvaror som har nått sitt bästföredatum. överskott som ska slängas och grönsaker med defekter.”
Miljötänk! Mindre svinn! OCH – gästerna betalar bara för det de vill ha. Man plockar till sig från buffén, sen vägs tallriken och man betalar per hekto! Varierad mat och otroligt gott!

Fina foton är det i tidningen också! Som den här roliga bilden:

Tips om vad man kan hitta på i vinter – med tåget genom Sverige – får läsaren också!

Kupé berättar också om att snart kan du via Google Maps kliva runt i fjällvärlden via din dator eller smartphone! Detta tack vare Scouterna!
”Kanske har du redan vandrat runt i New York med hjälp av Google Maps. Nu har du chansen att även besöka de svenska fjällen virtuellt. Projektet sker i samarbete mellan Google Sverige, som lånar ut kameror och står för den tekniska biten, och scouterna, som gör jobbet ute i fält. ”Scoutkårerna bestämmer själva vilka platser de vill dokumentera”, säger Caroline Thunved på Scouterna.”

Det här verkar vara något för bloggaren!! Författartåget går 15 mars från Göteborg till Umeå! Hela kvällen och även natten kan man författa om man vill. Det är en författartävling och temat för texten meddelas först när tåget rullar ut från Göteborgs central!
På morgonen kliver man av i Umeå och lämnar in sin tävlingstext på litteraturfestivalen ”Littfest” där sen en vinnare dras!

Lite kärlek på tåg också! Det här paret träffades av en slump på tysta avdelningen på snabbtåget mellan Stockholm och Malmö.
Tjejen tyckte killen intill såg så trevlig ut men det var ju tyst avdelning… Så när hon klev av tåget lämnade hon en lapp till killen istället med en inbjudan till träff om han var singel och hade lust. På den vägen är det. Idag är det gifta och har två barn! Plötsligt händer det! 🙂

Plötsligt händer det – är något som bloggaren fått uppleva också! När någon vågar ta steget och någon annan vågar haka på…Något som kom att betyda allt för henne. Något som gör att en viss man för alltid satt avtryck i hennes hjärta.
Om det kommer några rader på slutet…

Nu över till något mindre kul! Dåliga filmer!

Bloggaren brukar kolla filmutbudet på sina kanaler via TV.se. Hon väljer bara filmer med högre betyg – från 5-6 och helst högre. MEN man kan gå på nitar ändå. Som den här: ”Galen i kärlek” på svenska. Låt er inte luras av att Jack Nicholson är med – men få gärna varningsklockorna att börja ringa över att Woody Allen-kärestan Diane Keaton är motspelaren…

Bloggaren borde ha läst detta innan hon började kolla på filmen!
Handling: Harry Sanborn (Jack Nicholson) lever var mans dröm. Han är 60 år och går ut med kvinnor i 20-30-årsåldern. När han har tänkt ha en romantisk helg med sin senaste erövring Marin (Amanda Peet), i hennes mors strandvilla i Hamptons, får Harry smärtor i bröstet. Han måste då stanna kvar i huset under Marins mors, Erica Barry (Diane Keaton), ofrivilliga vård. Resultatet blir att Harry förälskar sig i Erica, trots att en kvinna i hennes ålder inte passar in i hans livsstil. Och Harry, som alltid haft världen i sin hand, måste för första gången ta itu med sitt liv.”

Man kräks ju bara av att läsa introt! Tyvärr hade bloggaren alltså inte gjort det utan började titta…
 Den åldrade, tunnhåriga och fete ”Harry Sanborn” får alla tjejer han vill ha och dom han vill ha ska vara 20 år och helst inte en dag äldre… Bara det känns som ett mysterium av typ äckligt – men det blir värre.

Det senaste kapet, tjejen Marin 20 år. Men den åldrade, fete får hjärtproblem när han ska sätta på kapet och hamnar på sjukhus. Sen blir han konvalescent hos 20-åringens mor(!)
 Mot sin vilja blir den gamle och fete förälskad i mamman ”Erica Barry” som inte haft en man på länge och som glömt hur man kysser… Det löser den gamle och fete…
 Men den gamle och fete får hjärtinfarkter ideligen och tas om hand av en ung läkare – Och kan man tänka sig – den unge läkaren blir också förälskad i Erica!

 Pusskalas på båda håll och även trillas det i säng.  Erica Barry som nu börjat få smak för män igen vet inte vem hon ska välja!! Den kloke, ansvarsfulle unge läkaren som avslöjar att han ärligt älskar henne  – eller den åldrade dryge som helst av allt vill lägga omkull tjejer under 20 men som nu tycker om att bli ompysslad av en mer moderlig typ när åldern börjar ta ut sitt pris via hjärtattackerna!

VEM ska hon välja??  Spänningen är OOOOLIDLIG!!

Bloggaren har sedan länge förstått precis vad det är för film och hur det ska gå… MEN blir lätt skakad när det faktiskt verkar som om Erica väljer den yngre!!  Hon förlovar sig med honom i Paris efter att den äldre, fete kastat loss sedan ett halvår på ny jakt.

Näädå, bloggaren fick rätt! Erica som inte haft en man på länge och plötsligt fått två att välja på – bryter förlovningen direkt när den äldre, fete dyker upp igen!!
För vem kan motstå en gubbsjuk tjejtjusare som Harry Sanborn!? Den näst intill lika gamla Erica Barry får väl ta det som en eloge och en fantastisk komplimang att hon blir vald av Harry trots att hon är 40 år för gammal…

Svenska Dagbladet skrev en recension när det begav sig. Filmen är från 2003. Så här skriver tidningen och bloggaren nickar instämmande:
”Den ogifte playboyen Harry (Jack Nicholson) överraskas på lantstället som ägs av den frånskilda, framgångsrika dramatikern Erica (Diane Keaton) i sällskap med hennes unga dotter på 20 plus.
Mamma biter ihop men det vill sig inte bättre än att den 63-årige älskaren får en hjärtinfarkt när han ska ligga med dottern första gången. (Hon förblir alltså orörd, vilket är en förutsättning för
fortsättningen.)
Under konvalescensen, som av olika skäl tillbringas på lantstället, uppstår känslor mellan jämnåriga Erica och Harry, till den senares enorma förvåning. Han håller nämligen på att krevera när han av misstag får se henne naken och hon också, trots att Diane Keaton är hur smal och vältränad som helst.
Jack Nicholson däremot, håller på att anta rent Marlon Brandoska dimensioner, vilket han inte skäms det minsta för, utan viftar glatt på sina enorma skinkor under patientrocken.”

”Riktigt vad hans charm består i, förutom att vara Jack Nicholson, vilken han ju inte är här, utan föga trovärdigt direktör för ett hiphopskivbolag, är svårt att se. Det har även filmen problem med och ägnar sig därför åt en rad utvikningar innan den når det mål vi alla anar.

Vem tror på allvar att en medelålders kvinna skulle avvisa en ärligt uppvaktande Keanu Reeves, det vill säga en viril ung snygging, till förmån för en hjärtsjuk fetknopp? Här blandar manusförfattaren bort korten och får inte ihop dem igen.”

 

 

Så se upp när ni ska kolla på film!

Bad movies – finns i verkligheten också. D v s en verklighet lika sjukt dålig som det allra sämsta filmmanus! Och där en enda person förstör för alla INKLUSIVE sig själv.  Värsta långa hemska kalkonrullen alltså!
Så dags för lite bitch slap!

 

Till alla stackare med sjuka bitchar i sin närhet:
Så sätt igång!

 Lite fina vintriga bilder på slutet då så att vi lugnar ner oss lite. LUGN OCH FIN NU…

Vinter på Glasblåsargården –
och i Chinatown Bloggaren hade lite hjälp när hon skottade här om morgonen! 🙂 Felix!

Åsså raderna på slutet – om det där som plötsligt händer…

Du bjöd upp! Jag tvekade…
Du gav dig inte! Jag kom sakta…
Sen dess dansar vi – vår speciella dans, inte lik någon annan.
Du för – jag följer.
Jag för – du följer.
Du saktar ner, jag driver på.
Jag tvekar, du håller mig kvar.
Så fortsätter dansen – olik alla andra.
Förändras, utvecklas, ändrar takt, virvlar runt, och där – en paus, några andetag, sen fortsätter vi.
Långt borta och nära…
Mjukt och varmt, eldigt och hett…
Du håller mig. Jag värmer dig.
Vår dans – olik alla andra.

Du som förändrade mitt liv.

Älska! Hata inte! Bloggaren får utbrott ibland på sjuka människor som förstör för andra men så bestämmer hon sig för att den personen ska inte få ta ännu mer energi och att det är högre att tänka så här:

MEN – hon vet vilka trådar hon ska dra i och vilka myndigheter hon ska kontakta om inte personerna som förstör för andra upphör med sina beteenden.
Hon väntar dock en tid för att personerna själva ska rätta in sig i leden innan hon tar till storsläggan…

En av de högsta cheferna som bloggaren jobbade med sa en gång:
– Tycker du något är fel eller har viktiga åsikter – får du inte svar när du knackar så sparkar du in dörren!👊
(Och – det var en komplimang!)
Sån är bloggaren! Och det fortsätter hon med! Är något helt åt helvete fel eller någon far illa så ber bloggaren inte om lov för att agera!

 

 

 

 

 

”Idag sitter jag hellre inne!” Om Hotell Hamilton!

Brott och straff, Historia, Lokalt, Resor, Samhällsfrågor, Sverige & Världen Inga Kommentarer »

Då var det dags för bloggen om fängelset. Närmare bestämt Sveriges Fängelsemuseum som ligger i Gävle!

Här har vi Hotell Hamilton – så kallades fängelset i folkmun – det ligger på Hamiltongatan i Gävle.

Fängelset, gamla Gävleanstalten, byggdes år 1847 som ett av landets första cellfängelser. Den kom att användas i 139 år, fram till sommaren 1986 då den ersattes av en nybyggd lokalanstalt i utkanten av Gävle.

Fotot överst visar cellfängelset och intill ligger slottshäktet:
I Slottshäktet visar museet hur fångarna bestraffades på 1700-talet men där finns också en underjordisk fånghåla från 1553 – det allra första fängelset på platsen!

Cellfängelset för oss framåt i tiden.
”En av de största reformerna på 1800-talet, var beslutet att bygga cellfängelser och sluta upp med de hemska skam- och kroppsstraffen. Tanken var att ett frihetsberövade straff var tillräckligt hårt för den som dömdes.
Straffet var liktydigt med isolering dygnet runt, under total tystnad i upp till två år. Detta ansågs då vara lösningen på all kriminalitet och att den skulle vara utrotad omkring hundra år senare. Det vill säga någon gång i mitten på 1900-talet.” (
Citat från Fängelsemuseets hemsida.)

Vi börjar i slottshäktet och så här står det om häktets permanenta utställning på fängelsemuseets hemsida, citat:

 ”I slottshäktet från 1732 har vi en utställning där du får uppleva den tid i Sverige innan vi hade uppfunnit straffet att isolera de dömda en och en i cell. Då hade vi istället offentligt verkställda skam- och kroppsstraff.”

Utställningen visar på hemska förhållanden för fångarna liksom än värre bestraffningar.
Bland annat stegling:

Bloggaren fick snurra på hjulet för att få sitt straff… Hjulet säger: ”Du stjäl för fjärde gången år 1779 och som kvinna döms du till livstid på tukthus”!

Fångarna hölls många i samma rum på 1700-talet – både kvinnor och män – med en enda gemensam tunna på golvet för att uträtta sina behov.

 Den här kvinnan är dömd till döden för mord. Hon blev gravid utan att vara gift vilket var en stor synd på den tiden. Hon vägrade dessutom att gifta sig med en man som ”ställde upp” utan valde att få till en abort.

Utställningen i slottshäktet dramatiseras och berättas även genom hörlurar man får låna. Det var mycket intressant och mycket skrämmande.

På väg nu till cellfängelset och framåt i tiden. På väggen uppför trappan står att läsa: ”Fostran, Kontroll, Disciplin, Övervakning”.

Innanför celldörrarna får vi berättat för oss om olika brott och bestraffningar från 1800-talet och fram till våra dagar.

I den här cellen 1847 sitter Carin Olsdotter med sin son Petrus. Petrus är ett s k oäkta barn och Carin Olsdotter blir moraliskt fördömd som ogift och gravid – och lämnar sin hemby. Hon döms senare för fylleri och stöld. Under tiden hon sitter häktad föder hon en dotter.

Carin Olsdotters straff blir 28 dagars fängelse på vatten och bröd. Båda barnen sänds iväg när Carin ska påbörja sitt straff.
Hur det gick för barnen är okänt men Carin Olsdotter hittar vi två år senare på Norrmalms kvinnofängelse i Stockholm – åter dömd för stöld. I fångförteckningen finns ett litet kors vid hennes namn. Carin Olsdotter blev 35 år gammal.

Här finns berättelser om ohyggliga isoleringsstraff där den som då drabbas av ångest får tvångströja eller sätts i spännbälte…

  Ansiktsmasker användes på fångarna för att skydda deras identitet.

Här beskrivs vetenskapliga experiment på kvinnliga fångar…

Giljotin. Bila för avrättning:

Till vänster ser vi ”Svarta familjen”– en far och hans tre söner. Familjen sköt ihjäl två polismän. Till höger ses en av sönerna – Per Johan Pettersson, även kallad ”Alftamördaren”. Han ansågs som den pådrivande kraften vid polismorden och dömdes till döden. HÄR kan du läsa på Wikipedia om Per Johan Pettersson.

Den 17 mars 1893 halshöggs Per Johan Pettersson i Gävle, av skarprättaren Anders Gustaf Dahlman – Sveriges sista bödel. HÄR står mer om Anders Gustaf Dahlman.
Dahlmans första avrättning var den av Anna Månsdotter 1890, Yngsjömörderskan. ”Skarprättare Dahlman är mannen längst till vänster. Han gömmer bödelsyxan bakom ryggen.”

På fängelsegården precis där björken nu står skedde avrättningen av Per Johan Pettersson 1893.

Modern tid med egen cell och TV.

Konstnärligt skapande i fängelserna. ”Årummet i Gävle” – konstnär Leopold P 1914.

Lillemor ”Hinsehäxan” Östlins målning från 2005 –”Självporträtt”:

 ”Allmänt och individuellt preventivmedel” – kallar Janne Bergquist sin tavla från 70-talet.

Isaac Grünewald målade detta på Långholmen 1926: ”Utsikt och självporträtt”.

Uppfinningsrikedomen var stor bland de intagna. Den här cellen visar olika trick man tagit till för att försöka ta sig ut ur fängelset.
De här skorna har ”inbyggd gaffel och kniv” för att fången lättare skulle kunna klättra ut. Det fungerade – men inte fullt ut…

En alldeles särskild cell…

Att prova på… Som tur var stod dörren på glänt och bloggaren slapp ut!

Om julen på fängelset berättar fängelseprästen Henrik Ekman 1952.

STORT TACK till de jättetrevliga guiderna på Sveriges Fängelsemuseum i Gävle!
Tyvärr fick jag bara med den ena på bild!

Lite shopping blev det också! Såväl nyckelringar som örhängen i form av handklovar! 
Ett paraply också!
Stort, svart och bra!  Och med följande text: 

”Idag sitter jag hellre inne”! Det passar dagens väder som ju började så bra. Snö och fint på gården – men sen blev det bara småregnigt och slask! Som gjort för att sitta inne! 😉

Lite fint blev det inne också. Syns knappt att det hänger en fin mistel i portalen – men så här ser den ut: Misteln är inköpt på Röda Korset i Västerås! Vem ska pussar därunder tro!? 🙂

Besök gärna fängelsemuseet i Gävle! Det är verkligen värt en resa till Gästrikland! Dessutom är det ju så vackert i Gävle!

Klicka HÄR för att läsa allt om Sveriges Fängelsemuseum!

 

 

 

 

 

 



Premium Wordpress Themes by Natty WP. Web Hosting
Images by our golf tips desEXign.