Drug preguntas

Är det möjligt att leva utan Facebook?? Om att vara skittrött på feminism – om könspoliser och om lite annat. Bloggen idag är SKITTRÖTT!

Allmänt, ARBOGA, Brott och straff, Facebook, Feminism och jämställdhet, Glasblåsargården i Arboga, Jämställdhet!, Lokalt, Nyheter, Personligt!, Pressen - tidningar och media, Samhällsfrågor, Sverige & Världen, Två små barn, Utbrändhet Inga Kommentarer »

SÅÅÅÅ SKITTRÖTT!!!

Så känner man sig ibland. I alla fall gör bloggaren det. När det rinner över. När det blir FÖR mycket.
Och då talar inte bloggaren om utbrändhet den här gången. Det handlar istället om när vissa företeelser blir too much.
SKITTRÖTT! Skittrött på feminister! Skittrött på ”lokaltidningen”! Skittrött på en hel del annat! Med andra ord – SKITTRÖTT!

Bloggaren blir skittrött när det bara blir toooo much – så varför inte börja med ”me too”!

Bloggaren har fått utstå en del spott och spe för att hon vågar protestera mot hur felaktigt uppblåst Metoo-rörelsen har blivit. För som kvinna får man inte protestera när det gäller detta drev. Man klubbas ner direkt av andra mer s.a.s. inkonsekventa feminister som anser att är du inte med så är du mot. Att försöka få till en balans finns inte på kartan!

Bloggaren har skrivit om det tidigare! Att när kvinnor hetsar varandra att dra upp gammal byk för att avrätta män offentligt förskjuter de det verkligt viktiga med #metoo.
10-20 år gamla händelser, ja kanske ännu äldre, tar udden av rörelsen. När det viktiga är vad som händer många kvinnor NU, idag, 2018!

Ett omvänt drev mot kvinnor vore helt otänkbart! Föreställ er det i svensk media! Män i grupp som hänger ut enskilda kvinnor offentligt med namn anklagade för grova brott.

När osakliga, falska anklagelser görs och när anspelningar och skvaller får män att förlora jobbet, ja till och med ta sitt eget liv – då har det gått för långt!

Kulturhuset Stadsteaterns förre vd Benny Fredriksson. Benny Fredriksson är död. Han tog sitt liv som en följd av #metoo och drevet som fick honom att lämna sin post.
Så här kan man läsa i Svenska Dagbladet, citat:
”– Efter att under 16 års tid ha vigt sitt liv åt att leda och utveckla Kulturhuset Stadsteatern lämnade Benny Fredriksson abrupt sitt livsverk till följd av ett gränslöst mediedrev. Det var både fruktansvärt sorgligt och orättvist. Hos honom skapade det ett sår som icke gick att läka. Det är en stor tragedi, säger Sture Carlsson, tillförordnad vd i pressmeddelandet.”

Vidare i SvD, citat: ”Men i december 2017 lämnade Benny Fredriksson chefsrummet vid Drottninggatan, efter att ha anklagats för en hård ledarstil i kölvattnet av metoo.”
Läs artikeln i SvD HÄR!

Så här skrev Aftonbladet den 5 december 2017 om Benny Fredriksson, citat:

”Vd Benny Fredrikssons hårdhänta ledarstil har skapat en tystnadskultur på Stockholms Stadsteater.
Personalen liknar honom vid en oberäknelig diktator som pressat fram en abort, sextrakasserat personal och upprepade gånger låtit manliga skådespelare begå övergrepp utan åtgärd.
– Alla som jobbar på Stadsteatern är rädda för honom, uppger en tidigare anställd.”

Och vidare i artikeln som ni kan läsa i sin helhet HÄR:

Vi som vittnat mot Benny Fredriksson anser att den givna konsekvensen av #metoo och #tystnadtagning är att rikta blickarna mot de verkliga makthavarna, i detta fall Benny Fredriksson, som suttit som fast anställd teaterchef/vd för landets största teater i 15 år.
Missförhållandena och tystnadskulturen på teatern är vida känd. Ändå sitter han där. Hur är det möjligt? Pengar? Politik? Vem är ansvarig?
Hjälp oss att frigöra alla de resurser som finns på Stockholms Stadsteater. Hjälp oss att rensa i de översta skikten för att låta konsten få ny fart. Hjälp oss att få bort Benny Fredriksson så att någon annan kan ta vid.”

Längst ner i Aftonbladets artikel står följande, citat:
Fotnot: Aftonbladet publicerar Benny Fredrikssons namn, trots att han själv inte vill svara på våra frågor.
Orsaken till namnpubliceringen är att Fredriksson, närmare ett dygn efter han fick frågorna, genom Stadsteaterns presstjänst meddelade att han överlät till stadsdirektör Ingela Lindh, att svara. Hon är vd för Stockholms Stadshus AB.

Lena Mellin, tf ansvarig utgivare”

Det är så där ett mediedrev går till! Benny Fredriksson ”ville inte svara på frågor” och därmed är journalistens ord lag!
Det är så pressen med hjälp av #metoo avrättar människor!

Bloggaren vet! Hon känner till Lena Mellin sen förr.  Bloggaren blev själv utsatt för ett drev dygnet runt i samband med bildandet av Fi – Feministiskt initiativ.
Det hjälpte inte om vad bloggaren svarade. Journalisterna tolkade hennes ord som de själva ville. När bloggaren gick med sin dotter till skolan en morgon 2005 fanns Aftonbladets löpsedel utanför Kajs Tobak i Arboga med bara bloggarens ansikte och rubriken ”Fi-ledare försäkringsbedragare!”

Den alltid mindre nogräknade Försäkringskassan gick på skvallerpressens linje och tog bort bloggarens sjukersättning. Bloggaren vägrade acceptera och drev frågan vidare. När hon vann i tingsrätten skrev Aftonbladet ingenting…
Bloggaren hade inte ljugit, var ingen bedragare – och fick tillbaka sin sjukpeng. Men det tyckte inte journalisterna var intressant att skriva om…

Det är så den tredje statsmakten i Sverige avrättar folk!

Tursamt nog tar nog inte de flesta som drabbas livet av sig – så inte heller bloggaren. Men man dör kanske en smula ändå när man blir trampad på, orättvist behandlad, uthängd och förtalad. När det inte går att försvara sig. När vad man än säger vänds till ens nackdel. Och om man sen blir av med jobbet eller sin sjukpeng.

Och detta med den tredje statsmaten – media – har bara blivit värre sedan allt går blixtsnabbt via internet. Lite om det kommer senare i bloggen.

Bloggaren gillar alltså inte drev – absolut inte! Därför hänger hon inte på metoo-drevet heller.
Bloggaren älskar män och anser att de allra flesta män är hyggliga individer som respekterar människor och då även kvinnor…

Män är dessutom kontaktbara – man kan föra en diskussion med de flesta av dom och då ta upp åsikter och beteenden som känns märkliga.

Män kan också ändra sig. Män som gjorde idiotiska saker för 20 år sedan kan faktiskt ha lärt sig ett och annat under åren som gått.

Via Metoo och märkligt tänkande hos en del kvinnor som urholkar och förstör ordet feminism kommer bloggaren in på just FEMINISM!
Bloggaren kallar sig feminist. Hon är för jämställdhet och alla människors lika värde. Därför vägrar hon att acceptera att detta skulle vara feminism!

Bloggaren är innerligt trött på att feminism är lika med manshat!
Att feminism ska vara någon sorts hämnd på ALLA män för oförrätter som drabbat en del kvinnor och som dessutom kan ha hänt långt tillbaka i tiden. Som någon form av arvsynd.
Så når vi inte samarbete! Så kommer vi inte framåt! Att acceptera varandra och respektera varandras olikheter – så kan vi nå ett för alla bra resultat.

Feminister, ja. Det är inte säkert att vem som helst ”får” kalla sig feminist heller – inte ens kvinnor… För andra, mer rabiata feminister (HU! Får man skriva så!!??), bestämmer vad som gäller. (Tecknat av Fanny Åström)

Hurra! För det finns andra kvinnor och feminister som tycker som bloggaren – d v s vägra manshat för samarbete! Här är två! Cissi Wallin, svensk TV-och radioprofil:

Kate Nash, engelsk sångerska och musiker:

Som feminist tycker bloggaren att JÄMSTÄLLDHET MELLAN MÄNNISKOR är det viktiga!
MÄNNISKOR – inte könstillhörigheter!
 Om man googlar på antalet gender/könstillhörigheter så kan man få fram 63 stycken (!) eller över 100 ibland(!!).
Och om du använder FEL benämning kommer du att bannas HÅRT av de feministiska könstillhörighetspoliserna!
Så här kan det se ut när man är rädd för könspolisen!?  

 I en artikel läser bloggaren att Facebook ”godkänner” 56 olika könstillhörigheter”… Oh, my God…

 VAD ÄR DET FÖR TOKIGHETER!! Att trampa runt i denna sörja ger inte mer jämställda löner eller mindre kvinnomisshandel i Sverige!
Det minskar inte bortgifta småflickor och hedersvåld – inte heller gruppvåldtäkter i Indien eller i andra delar av vår värld.
Det ger inte alla människor (också kvinnor!) rösträtt och rätt att föra sin egen talan!

RESPEKTERA DIN MEDMÄNNISKA OAVSETT  – DET ÄR FEMINISM FÖR BLOGGAREN! Då gör vi det hela betydligt enklare!

Facebook, ja! Då kommer bloggaren in på ännu ett ämne som hon är skittrött på! Facebook som med rapidfart skvallrar runt rykten bland dina vänner och som avrättar folk via kvällspressen.

Facebook som har gjort en del beroende! SÅ SJUKT!!
Artikeln i DN kom upp i samband med att Facebook hamnat i blåsväder för att man samlar och vidarebefordrar privat information. Läs HÄR!
Om Cambridge Analytica, kan du läsa HÄR i Dagens Nyheter!

Ur artikeln, citat: ”Den aktuella anklagelsen mot Cambridge Analytica är att man sedan 2014 samlat in uppskattningsvis 50 miljoner Facebook-användares uppgifter.”

Prova att stänga av Facebook ett tag! Det kommer att göra dig SÅ GOTT! Logga inte in, helt enkelt!
Lev ditt liv utanför datorvärlden och internet! Det går faktiskt!! 

Skittrött på mer!! Ja, ett ämne som några som läser bloggen kanske känner igen. Lokaltidningen som inte är lokal…

För drygt en vecka sedan, lördagen den 17 mars, var det 10 år sedan en fruktansvärd händelse inträffade i Arboga. Ett brutalt mord på två små barn och mordförsök på deras mamma. En händelse som skakade hela Sverige och fick alla att känna till vad ”Arbogamorden”  betyder
– liksom ”Arbogamamman”.

10-årsdagen uppmärksammades av många som samlades till minne av Max och Saga. Men lokala Arboga Tidning såg ut så här måndagen efter: Ingenting på förstasidan om minneshögtiden för två små mördade barn från Arboga. Man fick bläddra många sidor in i tidningen för att hitta halvsidan.
Det kallar inte bloggaren en ”lokal tidning”!

 Detta som pågår med Arboga Tidning gör det lättare att acceptera att stan inte längre har någon lokaltidning. Man glömmer bort den när den varken känns lokal längre eller kommer varje dag.
Det händer faktiskt att man helt glömmer bort att titta i den. Den blir liggande där på bordet – ointressant. Det finns ju ändå inte mycket lokalt i tidningen. Så vem bryr sig?? Den får gå rätt i kassen för återvinning!

Inget förnyande av prenumerationen är aktuellt. Bloggaren är skittrött på fakeblaskan!

Bloggaren är dock en rättvis person.En artikel i tidningen har hon tyckt om på senare tid. Den här: Vargen överlevde den sjuka licensjakten! Det hände sig i och för sig i Kolsva – men orten ligger nästgårds.

Lite annat lokalt som bloggaren gillar fås via Magazin24. Det här: Att Arboga kommun avstår från fjädrar i sina påskris av djuretiska skäl. Sånt gillas!
Men det var alltså Magazin24 som levererade den nyheten till bloggaren.

Ni märker kanske att bloggaren börjar glutta ut från sin bubbla igen. Det är lite mera fart på henne så att säga – och väldigt mycket som hon vill ha sagt…
Utbrändhet och för många ledsamma händelser kan få bloggaren att rasa ihop. Då är det skönt – och dessutom nödvändigt – att stänga av. Koppla ur, koppla av och gå in i en skyddande bubbla.

Men det finns hopp! Precis som när det gäller våren! För så här såg det ut i Chinatown på förmiddagen. Nu ser man ju grusgången och himlen skymtar blå!

Gångvägen mot garagen – där har is och snö smält! Hurra!

Och för bloggaren som har huvudet lite under armen just nu så låg den här lappen på nattduksbordet…

Bloggen avklarad! Bloggaren har gjort sig av med en hel del av det som legat och pyrt och som hon är SKITTRÖTT på! Men det finns mer – gissa om det finns mer…

Ha en fin söndag! Imorgon är en annan dag.   Då mår nog bloggaren ännu bättre och kan börja leva efter den vanliga devisen…     WATCH ME!!!

Pussar och kramar till dom som behöver! Värsta smällkyssen till Älskling – självklart!

Vi ses – om ni vågar! 😉

 

 

 

 

Max och Saga – 10 år sen…

Allmänt, ARBOGA, Lokalt, Sverige & Världen, Två små barn Inga Kommentarer »

Imorgon lördag den 17 mars är det 10 år sedan livet avslutades brutalt för dessa två små barn. På lördag är det 10 år sedan Max och Saga mördades i sitt hem i Arboga.

10 år. Ofattbart. Är det så länge sen? Bloggaren minns dagen som igår. Hon hörde på radion att det varit ett överfall i Arboga. Att två små barn mördats och att deras mamma var mycket svårt skadad. Det var osäkert om hon skulle överleva.

Bloggaren visste adressen men inte vilka det gällde. Hon hade två vita tulpaner och ett ljus med sig när hon gick till Verktygsgatan. Platsen var avspärrad men hon frågade polisen om hon fick tända ljuset och lägga blommorna på platsen. Det fick hon.

Så småningom kom fler människor med fler ljus och blommor. På hemväg fick bloggaren ett telefonsamtal från sin äldste son. Han berättade förskräckt vem mamman var. Det var Emma Jangestig, en skolkamrat till sonen. Det var hennes barn som mördats – Max 3, nästan 4 år och Saga som skulle fylla 2 år i maj. Det var oklart om Emma skulle överleva.

Bloggaren var chockad.

Men Emma överlevde. Svårt skadad tog hon sig tillbaka till livet med den svåra uppgiften att försöka förstå att hennes älskade barn inte längre levde.

Bloggaren tänkte mycket på Max och Saga men också på deras föräldrar. Hon startade en insamling och hon fick företag att skänka möbler och kläder till Emma som inte längre kunde bo kvar i sitt hem. Hemmet var numera en brottsplats och Emma skulle förmodligen heller aldrig ha valt att stanna kvar i ett hus där hennes barn blivit mördade. Även en insamling till barnens far gjordes. Människor över hela Sverige, även utomlands, kände med barnen och deras närmaste och ville bidra.

Bloggaren följde förhandlingar på plats i tingsrätten i Köping. Det var det sista brottmålet som hölls i tingsrätten där.  Verksamheten flyttades till Västerås där också målet avslutades och domen föll.

Det var ruskigt att lyssna till den så kallade ”tyskan” och att se hennes totala iskyla men även hennes nonchalans. Christine Schürrer dömdes så småningom för dubbelmord och mordförsök till livstids fängelse och livstids utvisning. Hon avtjänar sitt straff i Tyskland.

Många är promenaderna som bloggaren gjort till de små barnens grav. Många bloggar har det blivit. Ibland som små sagor nästan – när bloggaren vandrat runt i stillheten på kyrkogården och plötsligt tyckts sig höra två små barn leka där…
Vill ni läsa så sök på barnens namn i sökrutan uppe till höger.

Graven innan stenen fanns på plats.

Och senare när den vackra gravstenen kommit.

Om våren… När de två barnen har sina födelsedagar…
I sommartid… När hösten är på väg… Och när frosten tagit greppet.

När vintern kommit.

Alla vackra blommor. 
Allt kärleksfullt pynt.

 Imorgon är det 10 år sedan dessa små barn blev änglabarn.

Bloggarens tankar går till mamma Emma och till pappa Nicklas – men självklart till alla andra anhöriga. Imorgon kan den som vill delta i gemenskapen med dem. Emma skriver så här på sin Facebooksida:

Den 17 Mars är det 10år sen våra änglar togs ifrån oss.
Vi kommer att uppmärksamma detta genom att träffas på mekens fotbollsplan kl 19.00.


Vi kommer att sända upp rislyktor precis på klockslaget 19.07 för att hedra deras sista minuter i livet.
Då det tyvärr gått hela 10år nu så ville jag göra denna stund ännu mer magisk än den tidigare vart.
Jag kommer därför köpa in lite extra risballonger, tända lite mer machaller och möjligtvis kommer det att spelas någon musik i bakgrunden.

Vill du dela denna stund med mig? För att minnas mina änglar, el kanske för att minnas någon du själv saknar mycket. Oavsett anledning du väljer att delta så är du varmt välkommen!
Kom tomhänt och bara dela stunden med oss, el ta med en egen rislykta.

Varför gör jag detta?
I den svåra stund, är det inte skönare att sitta hemma?
Nej, jag behöver dela den här stunden med er alla.
Jag har lärt mig-ensam är inte stark-Men, tillsammans är vi sjukt starka!
Jag vill tacka alla där ute för ert stöd genom alla år som gått. Utan er alla hade jag inte vart där jag är idag.

För Max och Saga.”

Bloggaren kommer att delta – om hon inte har möjlighet på plats – så i tanken.

Vila i frid små änglabarn. Nej förresten, lek och stoja uppe i himlen! Titta med glädje ner till alla som vill skänka er tankar och omsorg imorgon.
Viska kärleksfullt i mamma Emmas öra, torka pappa Nicklas tårar och ge en varm kram till Togge. Var riktigt nära mormor och morfar, farmor och farfar och alla andra av släkt och vänner som sörjer och saknar er.
Vi är nära er – Max och Saga.

 

 

Grå predikan med röda inslag!

ARBOGA, Bröderna katt och Vilda Wilma, Dagens predikan, Lokalt, Sverige & Världen, Två små barn Inga Kommentarer »

Söndagspredikan och gråväder! IMG_4331 Sjusovarväder!
Så ser november ut och så ock denna söndag.
IMG_4333 Wilma körde soffhäng igår kväll och sover även idag
– nu intill ett varmt element. 015

019 Oops! Väckt ur sin slummer! 🙂

Men även om det är grått så är det skönt och behagligt promenadväder! 007
Bloggaren tog en promenix igår genom Arboga 005 och även om himlen var grå så fanns det fina röda inslag! 🙂 004
Så här fint blommar det intill ån nedanför Kungsgården! 002

Det har gått en tid sedan bloggaren besökte kyrkogården nere i stan. 008 Igår var det dags! Fötterna visste automatiskt vart de skulle gå… 014

009 Här vilar två små barn som fick lämna detta jordeliv alldeles, alldeles för tidigt. En ond, sjuk människa gjorde slut på deras liv en dag i mars för några år sedan. 010 Max och Saga.

Bloggaren läser på stenen att morden ägde rum 2008 – vad tiden går…
Ändå är Max fortfarande bara 3 år, snart 4 och Saga ska fylla 2. Så fruktansvärt och så sorgligt alltsammans…
Men bloggaren hör även idag barnens smittande skratt där hon står intill graven. Det busas och leks fortfarande – precis som varje gång vid besöken på kyrkogården.
För visst finns de kvar de fina små barnen? Ja visst finns de kvar – för alltid…
Bloggaren ler lite grann med tårar i ögonen och vandrar sakta där ifrån. Tankarna går till barnens familjer.

012

Inskriptionen ovan är placerad på en sten
i minneslunden på kyrkogården.

HJÄRTAEn Stund På Jorden
Jag såg hur vi var stjärnor
Som landat i havet
När vi tog första stegen
ifrån oceanen
Det slog mig den gången
När vi vadade fram genom vattnet
Jag la mig på marken
och tackade himlen
att vi fick stiga på land
att vi fick känna på sanden
nu kan vi säga
att vi har varit på jorden
ja, jag var där
Hur underbart var det
hur underbart var inte det
jag var nära, jag var nära,
jag var nära, jag var där
En stund på jorden,
en stund på jorden
jag var nära, jag var nära,
jag var nära, jag var där
en stund på jorden, en stund på jorden
Jag vann över bergen
jag delade på havet
jag var den starkaste av oss
men den svagaste ändå
jag fick hålla dig i handen
när du fick lämna dina drömmar
och försonas sen med tiden
jag fick se dig tacka livet
trots allt
nu kan vi säga
att vi har varit på jorden
säga, jag var där…

Den fina texten har Laleh skrivit.

HJÄRTA

Ta tillvara din stund på jorden! Lev idag!
Bloggaren använder sig av mindfulness och det borde fler göra.
Mindfulness – medveten närvaro.
Läs mer om mindfulness bland annat HÄR!

018

 

Trafik, estetik och marknadsföring i Arboga

ARBOGA, Bröderna katt och Vilda Wilma, Caféer och matställen, Lokalt, Miljö, Namnsdagsbarn, Natur, Resor, Sverige & Världen, Trafik, Två små barn Inga Kommentarer »

Arboga är ju en liten trevlig stad men den har sina brister. En av dessa brister är gatorna och trafiksituationen. Om detta har bloggaren skrivit tidigare – bl.a. om korsningen Stureleden/Engelbrektsgatan/Tulegatan/Köpingsvägen liksom Köpingsvägens ickeexisterande trottoarer.

En annan farlig korsning är den på bilden ovan – korsningen Centrumleden/Stureleden. Två filer i varje riktning men inga trottoarer. Cyklister lever oerhört farligt här!

Ett långt övergångsställe över fyra filer och övergångsstället ligger skymt för bilar söderifrån. Detta gör att det är omöjligt att se om bilar är i annalkande när man ska ta sig över från den södra sidan. Ännu värre sommartid när buskaget intill husen grönskar.
När bloggaren var ute och gick var det vid en tidpunkt med väldigt lite trafik. Tänk er en fredagseftermiddag när det varit lön… Eller nu inför påsken!

Centrumleden vidare upp mot stan är allmänt känd som farlig. Där har t o m människor dödats på övergångsstället Centrumleden/Nygatan/Östra Nygatan.

 Estetiken då? Jo, jag funderar om kyrkogårdsförvaltningen tänker estetiskt när de förlägger gravplatser – ja, främst utseendet på gravstenarna?

Sedan de små barnen Max och Saga Jangestig mördades och begravdes har en strid ström av besökare vandrat till deras grav och den fina gravstenen.
Tyvärr dör människor och även små barn. Anhöriga vill själva välja gravsten naturligtvis. Samtidigt undrar man just lite över estetiken. Så här ser det ut idag framför Max och Sagas grav. Framför barnens grav med den rödfärgade gravsten i hjärtform finns idag en annan grav med en stor hjärtformad gravsten som skymmer den bakomvarande graven.

Jag förstås fullständigt föräldrar som vill ha de finaste gravstenar till sina döda barn men kanske borde kyrkogårdsförvaltningen tänka på det estetiska förutom vad anhöriga till intilliggande begravda tycker.
Hade de två nyare gravarna framför Max och Sagas sten placerats tvärtom, alltså de båda stenarna bytt plats, hade alla gravstenarna mera kommit till sin rätt.
Det är möjligt att anhöriga till t ex Max och Saga gett sitt godkännande till gravstenen framför – om det vet bloggaren intet. Dessutom är detta kanske en bagatell i sammanhanget när människor sörjer. Det hela slog mig bara när jag besökte Max och Saga senast.

För att återgå till trafik så for bloggaren mot Göteborg här om dagen. Självklart med tåg som går så smidigt och lätt från Arboga. 3 timmar utan byten!

På tåget låg som vanligt den trevliga tidningen Kupé. Mycket läsvärd och bloggaren fastnade för tidningens egen topp 5 vad gäller tågresor. För som nummer 3 fanns den här: ”Topptur i norr” med Mälarbanan från Kiruna till Narvik. Bloggaren har haft lyckan att själv åka den sträckan och den var enastående naturskön! Gör den om ni kan! En otroligt vacker tågresa mellan höga fjäll och djupa dalar med fantastiska forsar och vattenfall.

Sen blir bloggaren patriotiskt glad över de Arbogaannonser som alltid finns med i tidningen! Denna gång om norsfisket som antagligen är något försenat i år på grund av den bistra våren…
HÄR kan ni läsa tidningen Kupé online!

Fortsätt så Arboga kommun! Men – bloggaren har ännu inte fått något besked om medborgarförslaget om reklam för Arboga vid stationen – som numera är en knutpunkt för Mälarbanan och Svealandsbanan.
Bloggaren fick sällskap på tåget med en dam som ofta färdas sträckan Skövde – Eskilstuna t.o.r. och passade på att fråga om bytet i Arboga. Hon sa att det inte fanns någonting trevligt att titta på eller göra på stationen… 🙁

Vid ett tillfälle  en söndag fick hon en väntetid på 2 timmar vid bytet och visste inte vart hon skulle gå eller vad hon skulle göra under dessa timmar. Hon tog en sväng till varuhusen som hon faktiskt såg när hon kom ut ur stationshuset…
Bloggaren passade på att göra reklam för Café Två Skator – men vem har en aning om detta café när man står och huttrar i snålblåsten på perrongen??
Skärpning Arboga kommun!!
Inte särskilt inbjudande trots fina annonser i tågtidningen.

Café Två Skator
Öppet alla dagar utom måndag!

Nu har katterna tröttnat!  Det är lunchtid –
och så här ser Felix ut när morsan är för trist!
Han lägger sig på rygg!  Tar bloggaren det minsta steg far han upp – redo för lunch! 🙂

Vi ses igen imorgon – då är det dags för detta:

 
EARTH HOUR!!

Kennet och Kent har namnsdag! Grattis!

Fem år – en sorglig vandring men ändå så fridfull…

ARBOGA, Lokalt, Minnesord, Namnsdagsbarn, Sverige & Världen, Två små barn Inga Kommentarer »

Bloggaren har inte glömt…

Att det redan gått fem år sedan den fruktansvärda händelse som förlamade livet för de närmaste men som också vände upp och ner på hela lilla Arboga – ja, kanske hela Sverige.
Morden på de små barnen Max och Saga.

Åter tog jag den så sorgliga vandringen till ett ställe där inga små barn ska vila – kyrkogården. Isande kallt – som de isande känslor av sorg och tragedi som jag känner. Men också förödande soligt och ljust – precis som känslorna som infinner sig när jag går mot graven.
Småfåglarna vet inte till sig av lycka över att få se just mig där, så känns det när blåmesar och talgoxar bland finkar flyger runt och kvittrar glatt. Jag måste stanna upp för jag överväldigas av glädjen som de små fåglarna förmedlar.
Jag försöker fånga dom på bild – men det är omöjligt. Lika omöjligt som att se de små barn som leker och stojar på kyrkogården. För det finns en harmoni och lycka där som jag känner helt klart. Och det är inte första gången jag känner de små barnens närvaro och den fridfulla ro de förmedlar.

Samtidigt som det är så sorgligt att två små barn till synes vilar under en vacker sten – – får jag också förnimmelsen av någonting annat, ett annan dimension, ett annat liv utan gränser. Det vill jag tro på.

Ni som läste bloggen igår och vet att jag hittade en liten leksakssköldpadda – här är dess nya hem.

Mina tankar går till Emma, Nicklas, Togge och de övriga nära och kära till Max och Saga – idag, liksom alla andra dagar. Sorgen tar inte slut men kan förbytas mot vackra minnen och ett hopp om ett återseende.

Josef och Josefina har namnsdag – vi bugar, bockar och gratulerar!

 

 



Premium Wordpress Themes by Natty WP. Web Hosting
Images by our golf tips desEXign.