Drug preguntas

Kåre Gullichen – min första riktiga kärlek…

ARBOGA, Känslor, Kärlek, Lokalt, Minnesord, Personliga foton, Personligt!, Privata foton, Sorg, Sverige & Världen Inga Kommentarer »
Det var en gång en kille som hette Kåre
Den killen blev min första riktiga kärlek.

Jag var 15 och han ett par år äldre. Han var snygg, tuff och blev kär i mig. Jag var blyg och rädd och visste inte riktigt hur jag skulle ställa mig till alltihop.

En tjejkompis sa: ”– Klart du ska vara ihop med honom – han har ju jättesnygg kropp!” 
Jag kan ju säga att dom orden gjorde mig varken säkrare eller mindre blyg!

Kåres mamma var jätteglad när vi blev tillsammans och pratade till och med om förlovning. Gissa om jag blev ännu mer blyg och osäker!
Vi gick hem till hans föräldrar som bodde på Kungsgården nere vid ån i Arboga. – Spring och köp bakelser, sa Kåres mamma. Kåre kom tillbaka tomhänt eftersom Centrum hade stängt. Det blev smörgåsrån med ost istället och jag tror det var första gången jag åt det.
 Vi bytte ringar, Kåre och jag. Inte riktiga ringar utan sådana där enkla i silver som man skulle ge varandra när man ”blev ihop”. Jag minns att Kåre hade så grova fingrar att han fick ha min ring på lillfingret.
Min bror retade mig lite för Kåre. Sa saker som ”Kåre med håre'”. Och talade om att namnet Kåre betydde ”den krushårige” – vilket han tyckte stämde bra in på Kåre. Så Mats kallade honom ”Krushåret” – fast på ett snällt sätt.
Och det krusiga håret gick igen i den låt som för evigt är förknippat med den sommaren för länge sen och med Kåre – Mungo Jerry! För krushårig var också han – Mungo Jerry. Och det här är låten med just Mungo Jerry som alltid får mig att tänka på Kåre:
”Chh chh-chh, uh, chh chh-chh, uh
Chh chh-chh, uh, chh chh-chh, uh
Chh chh-chh, uh, chh chh-chh, uh
Chh chh-chh, uh, chh chh-chh, uh
Chh chh-chh, uh, chh chh-chh, uh
Chh chh-chh, uh, chh chh-chh…
In the summertime when the weather is high
You can stretch right up and touch the sky
When the weather’s fine
You got women, you got women on your mind
Have a drink, have a drive
Go out and see what you can find
If her daddy’s rich take her out for a meal
If her daddy’s poor just do what you feel
Speed along the lane
Do a turn or return the twenty-five
When the sun goes down
You can make it, make it good and really fine…”
Kåre hade körkort och bil. En sån här modell, tror jag:  Eller var det kanske en sån här… Den var i alla fall brun och en gång när Kåre skjutsade hem mig till Borgaregatan så kokade bilen och när Kåre skruvade upp locket till kylaren så sprutade vattnet rakt upp!
Kåre hette Gullichen i efternamn och det var viktigt med stavningen. Ett norskt namn för pappa Arvid kom från Norge.
Min pappa kallade Kåre för ”Gulaschbaronen” – på grund av efternamnet. Fast på ett snällt sätt.
Bilderna på Kåre och mig stämmer inte med den tidpunkt jag berättar om. Bilden från midsommar i Rättvik är tagen några år senare och som synes är jag mindre blyg och rädd nu…
Det blev aldrig Kåre och jag – på riktigt – och idag tar jag farväl av min första riktiga kärlek. Kåre är död och på hans begravning får jag ge honom en sista ros.
Jag tänker på honom. Kan se hans glada pliriga ögon framför mig. Kåre var så snäll och jag hade önskat att han fått leva längre och lyckligare. Jag tänker på hans mor och far som redan har gått före. Jag tänker på livet och på den där sommaren. Hur enkelt och oskyldigt allt var då. Och jag tänker på den här melodin.”Summertime and the livin is easy” – den tiden, den sommaren, så lätt och enkelt allt var.
Och hur livet kan ta olika vändningar.  ”One of these mornings you’re gonna rise up singing and you’ll spread your wings and you’ll take to the sky
– but till that morning there ain’t noting can harm you with daddy and mammy standin’ by…”
Nej, den tiden för länge sen var enkel och lätt. Det var tryggt att leva med mamma och pappa ”standing by”. Sådant tänker jag på när jag idag går på Kåres begravning…
                          

Summertime, and the livin’ is easy
Fish are jumpin’ and the cotton is high
Oh, your daddy’s rich and your ma is good-lookin’
So hush, little baby, don’t you cry
One of these mornings you’re gonna rise up singing
And you’ll spread your wings and you’ll take to the sky
But till that morning, there ain’t nothin’ can harm you
With daddy and mammy standin’ by

                                             …”So hush, little baby, don’t you cry…”

 

 

Kovändning och annan fanskap!

Åldersnoja, Glasblåsargården i Arboga, Känslor, Kärlek, Köpingstullen 3 Tullstugan f d kiosken, Livet, Lokalt, SEX, Sverige & Världen Inga Kommentarer »

Ibland händer det så osannolika saker att man får stor lust att rita kors i taket – och ett stort ett! 

Åter handlar bloggen om den här kvinnan: Åsa Beckman – biträdande kulturchef på Dagens Nyheter gubevars!!

Henne har jag skrivit om många gånger! Om Åsa Beckmans hora-madonna-inställning till kvinnor bland annat (läs HÄR).      En sorts skärskådning av kvinnor på ett mycket ålderdomligt och märkligt sätt!
Och så det eviga gammaldags gnällandet om att vissa relationer inte är okey – de som handlar om äldre män och yngre kvinnor! För att äldre kvinnor skulle kunna vara intresserade av yngre män fanns inte på kartan för Åsa Beckman! Fanns, ja!! För nu vänder vi ko!!

Jag skrev om Åsa Beckman i bloggen den 1 september i år – klicka HÄR för att läsa den.

Citat ur den bloggen:

”Åsa Beckman gråter över 50-60-åriga kvinnor som blir lämnade av sina män. Hånar männen och pratar om fertilitet starkt kryddat med åldersnoja med uttalanden som det här: ”she had second wife written all over her”!!
 Om man inte genast börjar gapskratta åt sådana kränkande fördomar så blir man förbannad  – eller både ock! För –
– HUR SER SÅDANA KVINNOR UT – ÅSA BECKMAN??
slut citat.

Jag skrev till henne och bad om en förklaring! Hur ser sådana kvinnor ut – dom där andrahandsfruarna?? Åsa Beckman har inte svarat…

Och ja, jag har också skrivit till henne och försökt få henne att förstå att ålder bara är en siffra!! Att man inte ber om personnumret när man blir attraherad av eller förälskad i någon! 

Jag skrev också så här i en blogg efter att Åsa Beckman ondgjort sig över mäns lockelse till yngre kvinnor. Citat:

 Åsa Beckman – har du någonsin vågat tänka tanken att det vore skönt att ha sex med en yngre man? Vågat släppa ut lusten för en ”pigg och slät” man som inte har några problem med att få upp den!? Att till och med som äldre kvinna känna lite pirr över att den där yngre, snygga killen faktiskt tänder på mig!?

Men nu händer det grejer! Tanten Beckman har nämligen gjort en kovändning!!

Tidigare inlägg i DN, signerade Åsa Beckman! Den här:

Och de här:

De här:

Men nu kan man läsa detta i Dagens Nyheter!

  

Plötsligt skriver Åsa Beckman så här i DN ”Därför vill äldre kvinnor ha yngre män”!!  HÄR!

 

 När fan blir gammal blir han religiös, sägs det! Ett ordspråk som kan tolkas som att inget är beständigt. Hur stark din åsikt än är – i någon fas av livet kommer den att förändras.
Så kanske är fallet nu med Åsa Beckman, 57?

Kanske har hon själv börjat förstå? Kanske har hon själv fått börja känna på nytt liv…

Fattat att ålder bara är en siffra! Och eftersom du kan ha vänner i alla åldrar så varför inte ha intima relationer utan åldersgräns! Ja, utan gammaldags pekpinnegränser över huvud taget! 

Jo jo, en lite mysig och skön kovändning där kanhända!!

Kör hårt Åsa Beckman! Det svänger ju!! Och livet är kort – så njut!

Inte bara Beckman nu då!! Lite annat också!

”Mammas gata” och den fina tullstugan:

Lite snö kom det nedfallande här om dagen minsann!

Det lyste upp gården.
Det blev lite extra julmysigt då också!

Fast katterna håller sig hellre inne. Här är bästisarna Wilma och Curry!

 Den femte krönikan är inskickad till Magazin24Den kommer onsdagen den 19 december och handlar om jultindrande barnaögon – eller inte… 

Nu ska det pysslas! Klappar ska slås in och julkort ska skrivas!

Ha det gott och glöm för allt i världen inte detta:

 

 

 

 

BECAUSE I’M WORTH IT!! Förklaringar till gårdagens blogg och mera pepp! DET ÄR MIN TUR NU!!

Känslor, Livet, Personligt!, VIKTIGT! Inga Kommentarer »

Jaa – och det gäller idag också! Och vadan detta tjatande??
Det tarvar lite förklaringar.

Det handlar om det här:

Det är MIN TUR NU! Dags för ”me time” – egentid! Dags att krypa fram ur det förflutna!

Det förflutna…

Jobb! Och ännu mera jobb!


Och eftersom skolan inte passar alla barn… …så jobbade jag där också…
Mannen studerade – det var okey – men jag drog lasset där hemma…

Fast jag inte förstod det så kunde det bara sluta på ett sätt:

Och är man sjuk för länge… …inget jobb.

Och har man inget jobb… …inga pengar.

Mannen lämnade för en annan…

Och vad händer då, efter allt det här?? Jo – sorg, tårar, depression och svart liv… Man kryper in i mörkret, gömmer sig och vill bara försvinna. Glädjen och livsgnistan är borta.

MEN – fröken Linde är inte den som ger upp så lätt!  Efter det jag berättade igår –
med tack till The Goathland Hotel + Röda Korset +Lars Jacobsson i Gräsnäs så händer det här: NU ÄR DET MIN TUR!!!

 

Det är min tid nu!! EGENTID! Dags att packa väskorna och dra!!

Slitit och släpat i alla år, stöttat och älskat man, stöttat och älskat barn, gett allt för sitt jobb – men nu är det dags!  MIN TUR!!!

Ja, så är det banne mig!! JAG ÄR VÄRD DET!!

Och ni alla kvinnor (och kanske även män) som känner igen er! GO FOR IT!! Sluta tänka på alla andra hela tiden! Det är över nu! Ungarna är stora och klarar sig själva! Mannen har stuckit och gud vet till vad! Jobbet är borta och pengar är det knalt med MEN DU LEVER!! OCH NU ÄR DET DIN TUR!!! Dags att leva livet!

 

”- Men kan jag bara göra så här…??” – KLART DU KAN!! 

Känns det ovant, lite oroligt, hur ska det gå, vågar jag… Självklart vågar du! Allt löser sig!! Följ de drömmar du har bara!! Ta och tänk till på vad du önskar av livet? Vad skulle du allra helst vilja göra – bara för DIG? Och sen GÖR DET!!
Följ dina drömmar – dom kommer att visa dig vägen!

Titta på mig! Jag klarar det! Då gör du det också!

Prinsessan Diana vågade också – till sist. ”Only do what your heart tells you”!

Du har ett liv – LEV DET! Du har gjort allt för alla andra i så många år – nu är det din tur!

Folk i din omgivning kanske reagerar och undrar” – Vad är det frågan om?? Lägg av nu och var som vanligt!!” Slå dövörat till!

Det här gäller:

Försöker dom ändå ta ner dig och tala om för dig att DET GÅR ALDRIG – så följ detta råd:

 Man kan leva livet på olika sätt – det viktiga är att du gör det! LEVER LIVET! På det sätt som DU vill!
Och följer DINA drömmar! Du har inget att förlora!

  Och blev det inte som du hade tänkt dig så har du fått en nyttig lärdom till nästa försök!

Så på´t igen!   För

Jag vet vad jag pratar om!
Jag följer mina drömmar! 

DET ÄR MIN TUR NU!

VÅGA – och VINN!  STOR KRAM FRÅN MIG!!  

 

 

 

Din egen lyckas smed!! Råd till ensamma kvinnor och uppmuntran till män!

Aidensfield, Allmänt, Goathland, Känslor, Kärlek, Kvinnor och män, Livet, Lokalt, LYCKA, Magazin24, Personliga foton, Personligt!, Relationer, Sverige & Världen, VIKTIGT! Inga Kommentarer »

Lycka – hur definierar man det?
Det här läser jag på Google om ordet lycka:

”Lycka är ett belöningssystem som används för att premiera ett leverne i vilket våra behov tillgodoses. Lycka är därmed inte ett mått på framgångsrikhet då en framgångsrik person fortfarande kan vara olycklig. Undersökningar visar att människor i rika länder inte är lyckligare än de i fattiga.” (Wikipedia).

Är du lycklig? Jag är! Varje morgon vaknar jag och känner så här: JAG ÄLSKAR MITT LIV!

MEN – det har inte alltid varit så!   Det har funnits mycket mörka, sorgsna tider i mitt liv. Förutom skoltidens mobbing som påverkade hela resten av mitt fortsatta liv så kom andra sorger – så som det gör för alla.

I två omgångar gick jag in i väggen – brände ut mig – s k utmattningssyndrom. Efter den andra gången kom jag aldrig igen. Jag var mycket, mycket dålig och jag är idag glad att jag överlevde. Särskilt som nästa smäll kom strax… Mannen i mitt liv, min bästa vän, mitt livs kärlek – lämnade mig för en annan efter många års äktenskap.

Då fanns det många svarta stunder men tack vare mina älskade barn bestämde jag mig för att jag måste leva, överleva.

Min självkänsla var minst sagt i botten dessa år. Sjuk p.g.a. att ha jobbat för hårt, ensam – ingen man, inget jobb, inga pengar. Det var många nattsvarta dagar och ännu mörkare nätter.

Men som den person jag är försökte jag – igen och igen och igen. Efter många besök hos psykologer (alla var inte bra…) kom jag till Sonia på Psykologpartners i Västerås. Hon sa bestämt att jag måste ta mig ut! – Börja jobba ideellt!!

Och det gjorde jag! Det blev på Röda Korset i Västerås. Där började min självkänsla växa igen. Jag kände mig uppskattad. Människor tyckte om mig, tyckte att jag jobbade bra – det lilla jag nu orkade.

Genom att jag började skymta en ljusning tog jag också steget mot att resa till en plats jag drömt om – Aidensfield! Goathland och det lilla hotellet där – inspelningsplats för TV-serien ”Tillbaka till Aidensfield”. Jag åkte dit ensam! Flög till Edinburgh i Skottland och tåg vidare ner mot Whitby och sen buss till Goathland.
Att klara av det ensam kändes lätt! Jag hade vuxit.

Jag växte mer. Efter några år kom en ny man in i mitt liv. Det var för mig fullständigt oväntat och absolut ingenting jag hade planerat.  En dag ville han hjälpa mig att fixa min bil och sen blev ingenting mera sig likt. Jag som bestämt mig för en grå tillvaro fram till döden – utan män i mitt liv. Ett grått liv utan något särskilt uppseendeväckande som hände – fick plötsligt se mitt liv totalt förändrat!  Jag blev kär!
Jag kände mig attraktiv! Glad! Underbar! Jag gick ner 17 kg i vikt, blev som ung på nytt. Jag LEVDE igen!

Och livet går vidare. Precis som jag bestämde mig för när min man lämnade mig för tio år sedan så kommer det aldrig mer någon man in i mitt liv.
Inte på samma sätt. Aldrig riktigt nära. Jag klarar mig själv. Jag VILL leva ensam. Jag är självständig och stark numera. Jag vill ha manliga vänner och vill har närhet från dem – men de kommer aldrig att få bo under samma tak som jag! Aldrig riktigt nära – mina villkor!

Och en sak som jag bestämde mig för när jag kommit över att min man lämnade mig – har jag definitivt hållit fast vid: ALDRIG MER GRÅTA ÖVER EN MAN!

Varför gråta mera? Nej, nu är det dags att leva! Äntligen! Göra allt det där som JAG SJÄLV vill göra!  Utan att kompromissa. Utan att fråga om lov. Utan att vara överens med någon annan. JAG ENSAM! UNDERBART!

När man är liten bestämmer mamma och pappa, när man är tonåring likaså (de försökte i alla fall…) och när man sedan träffar en partner så ska man vara överens om vardagen och allt däremellan. Kommer sen barn så vill man göra allt för barnen. VAR KOMMER MAN SJÄLV IN NÅGONSTANS? Jo, NU!!  NU är det min tur!

Alla som läste min första krönika i Magazin24 vet vad jag pratar om: Att leva livet medan tid är!
Nu när man är ensam, ingen man, barnen är vuxna, man är pigg och glad – det är NU det är dags att leva! Göra det JAG vill! Och det gör jag!

 Därför åkte jag till Goathland igen och jobbade! Fick massor av nya erfarenheter och nya vänner! En del av vännerna är underbara män också… 🙂
Därför gör jag precis vad jag vill utan att fråga någon annan. Utan att sätta någon annan före mig själv och mina önskemål.

Därför fixade jag ett nytt företag! Here I come!!
Därför går jag upp när jag vill, sover när jag vill, äter vad jag vill och dricker vad jag vill. Därför planerar jag min framtid utifrån vad just JAG vill göra!

Nu är det BARA JAG!

Det tog några år att komma hit. Det tog många svarta dagar och nätter, många tårar och mycken förtvivlan. Men nu är jag här – LEVER LIVET! Jag vill tacka och alla fina vänner jag fått där!
Jag vill tacka Lars som såg MIG och väckte upp mig från det döda!  Jag hoppas innerligt att du också får ett bra liv Lars! Det är du verkligen värd!

Jag vill självklart också tacka The Goathland Hotel i North Yorkshire! Tack Hannah, Sophie och Mr and Mrs Richardson för förtroendet! Med Hannah och hennes familj började resan mot England.

Denna blogg skrivs inte för att ”show off” som man säger på engelska! Bloggen skrivs alltså inte för att skryta eller att framhäva mig själv! Inte heller för att briljera med det faktum att jag anser att jag har ett underbart liv.
Jag skulle aldrig göra så. Jag vill aldrig göra andra människor ledsna – tvärtom! Jag vill få människor att se vilka möjligheter som finns – när det ser ut att vara som mörkast. Det är det som den här bloggen vill göra! Råd till ensamma kvinnor och uppmuntran till män!

Bli din egen lyckas smed!!

Är du 40+ med utflugna barn eller kanske inte har några? Är du ensam – blivit lämnad, lämnat själv eller aldrig hittat någon? LEV LIVET! Smid din egen lycka!

Jag tror att det finns en hel del singelkvinnor som tänker så här redan och ännu fler som bör börja med det! Tyvärr tror jag att rätt många män aldrig kommer på tanken. De män jag känner som blivit singel har snabbt kastat sig in i något nytt igen – eller säker febrilt efter en ”ersättare”. Är det en morsa dom söker?? Sluta med det och lev livet! 🙂 Du kan få ut så mycket mera och det finns många tjejer där ute som tänker likadant!

Följ dina drömmar, tro på dig själv och ge inte upp! För det största äventyret du kan vara med om är att leva dina drömmars liv!

SÅ FÖLJ DINA DRÖMMAR!! Och om någon betraktar dig som korkad, försöker övertala dig att du ingenting kan, ”det går aldrig!” och vill krossa dina drömmar:

Puss & kram/Susanne

 

 

 

 

Dagen då jag slutade curla.

Känslor, Livet, Lokalt, Personligt!, Relationer, Sverige & Världen, Tankar och funderingar... Inga Kommentarer »

En dag bestämde jag mig! Nu får det vara nog.

 Jag älskar att ge! Älskar att bry mig om, att visa uppskattning, förgylla vardagen för någon, överraska med något bara för att göra någon annan glad.
Jag älskar också att få vykort – och att skicka! Det gäller även jul- och påskkort och självklart gratulationskort på födelsedagar och namnsdagar – joho då, även namnsdagar!

Men med åren har människor slutat skicka kort. Det kommer färre och färre julkort och så gott som inga påskkort alls. Gratulationskort kan det komma men vykort från semesterresor – nästan aldrig.

Det handlar om att bry sig om varandra – och att visa det, så känner jag.

För mig är samhörighet viktig. Omsorg och omtanke. Att bry sig. Det betyder också att jag berättar när jag ska åka bort och talar om när jag är hemma igen. Uppskattar också att mina nära gör detsamma. Känslan av gemenskap – att vi bryr oss om varandra – att vi har lite koll på att allt står rätt till. Att vi finns där för varandra.
Det har jag lärt mig hemifrån från mina föräldrar. Vi hade en särskild ringsignal för att meddela: – Nu är jag hemma! Nu behöver du inte oroa dig mer.
En telefonsignal – det räckte.

 Men jag har bestämt mig. Det vår vara nog nu.

Jag vill inte göra avkall på min medkänsla, min omsorg och min önskan om att göra livet lite ljusare för någon om jag bara kan. MEN – jag hejdar mig en smula. Väger in hur mycket det är värt.

Med det menar jag inte att jag förväntar mig tack och stående ovationer för det jag gör – inte alls. Det är inte den personlighetstyp jag är.
Men att hela tiden och ge och inte få respons ger en känsla av tomhet. En sorg. Som att ha en konversation med ett fotografi eller en bild. Glada, varma känslor som ges – men som aldrig studsar tillbaka.

Det handlar inte om bitterhet eller missnöje från min sida. Snarare tänker jag – mina omsorger kanske är besvärande?
Att inte tacka för ett vykort eller en gratulation betyder kanske: – Åh herre Gud, nu skickar hon kort igen och det betyder att jag också måste skicka nästa gång…
Eller: – Jaha, där kom ännu ett telefonsamtal och ett sms – att hon inte ger sig!! Jag orkar inte berätta hela tiden att jag kommit hem! Orkar inte berätta vad som händer i mitt liv. Varför måste jag? Kan hon inte bara sluta tjata!

Det handlar för mig om att växa. Från bådas håll. Både för den som ger av sig själv och för den som är mottagare.
Och det finns en gräns. När ens omtanke och värme stelnar till och blir kall. När man ger upp – för det verkar ändå inte uppskattas – eller tvärtom – det kanske bara är jobbigt för motparten.

Då växer jag. Slutar curla, som jag kallar det. Slutar visa så mycket känslor hela tiden. För jag känner mig stark och förstår att ta vara på mig själv. Växer för att själv orka och må bra.

Motparten behöver kanske också växa. Bestämma sig för hur han/hon ska förhålla sig. Ska det vara omtanke och medkänsla – eller inte, och om – hur mycket?

Och vad innebär det att sluta bry sig om? Om det känns jobbigt och pressade att bemöta någon – hur känns det den dag du själv behöver känna att någon finns där? När du själv behöver ha koll på att dina närmaste mår bra? En form av ansvar faktiskt.

Handlar det kanske om livspusslet och stress i vardagen – att inte ha tid att bry sig om? Och vad betyder det i sin tur? Vad är viktigt i livet och inte?

En tanke. Ett val. Jag har gjort mitt.

Det känns lite ledsamt och jag kan säkert inte hålla mig.
Men det jag nu kommer att göra – det gör jag mera för min egen skull. För att jag bryr mig om någon.  För att det känns gott i mig. För jag älskar att ge av mig själv.

Jag hoppas självklart att motparten ska uppskatta det jag gör  – men är det besvärande och bara jobbigt så hoppas jag personen vågar säga ifrån. För det är också att bry sig om – och att växa.

Jag har slutat curla! Hur gör du?



Premium Wordpress Themes by Natty WP. Web Hosting
Images by our golf tips desEXign.