Drug preguntas

Lite tullstuga och mycket ”uppdämt behov!”!!

ARBOGA, Köpingstullen 3 Tullstugan f d kiosken, Kultur, Lokalt, Magazin24, Mat och Dryck, Personliga foton, Reklam, Samhällsfrågor, Språk, Sverige & Världen, Tankar och funderingar..., TV, VIKTIGT! Inga Kommentarer »

Hallå där! Idag blir det blandad kompott! Roliga saker och saker mindre kul…

Vi börjar med det dåliga! Det där förvånande! Det där som får en att fundera på vart vi är på väg…

Det som fick mig att slutligen känna ett uppdämt behov av att ösa ur mig var det här: Upprepande reklam mitt i TV-program där Bianca Ingrosso vrålar av skräck om att ”det är en orm i hans arsle” och ring 112…Alltså ”det är en orm i hans arsle” skulle kunna uttryckas så här istället: ”Hunden har en mask i sin stjärt”.
Det är sånt här som unga (och äldre) matas med. 24-åriga tjejer med ett sätt att uttrycka sig som ger minsta språkpolis knottror! För att inte tala om budskapet!! Har man en hund borde man veta att det inte är ormar i baken på dom – utan mask som kräver avmaskning. Och det är inget man ringer 112 för…

Alltså – vad är det att titta på??? ”Wahlgrens värld”! Vad har dessa människor gjort som gör att vi skulle vilja veta allt om deras liv och leverne?? Vad tillför dom i kunskap och utveckling??

Bianca Ingrosso står som ”TV-personlighet” i Wikipedia!! Hennes mor är väl mest känd för att gallskrika något som marknadsfördes som ”fyrstrukna ciss” i låten ”Picadilly Cirkus” för hundra år sen… / Vilka bedrifter…

Och det finns fler”lärorika” och stimulerande program… Alltså ”Parneviks” – VAD ÄR DET???
Feta fru Parnevik skumpar storskrattande runt i sitt lyxhem och för det fick hon priset ”Årets TV-personlighet” i Kristallen 2015…
 Nej, jag har inget emot tjocka människor men det är lite patetiskt att bli uppmärksammad på detta vis. I Wikipedia står Mia Parnevik med titeln ”Jesper Parneviks fru”(!) och vad har hon gjort utöver att vara en lojal hustru och föda fyra barn? Inget fel med det heller men det är inte alla som får pris för den bedriften – och egen TV-show!
 Och dottern Peg är ju firad sångerska gubevars! Jo jo, tänk vad lite golfmiljoner kan göra!!

En sak till – gissa vilka som kammade hem flera priser i Kristallen 2018… Nej, gissa inte förresten…

Vilka fantastiska förebilder för oss i Sverige!! Förlåt men jag blir bara så här:

Sen är det ju självklart valfritt vad man sitter och glor på i TV och vilka idoler man skaffar sig. Sen kan jag bara hoppas att det finns folk som har andra intressen och som för över dessa till sina telningar.

Lite annat dåligt också är POSTEN i Sverige!  Det här brevet kom till min dotter i Stockholm: I mitt namn – till hennes adress! Jag har aldrig bott i Johanneshov!

Det fanns också en markering om att brevet var ”eftersänt” och att eftersändningen upphört för drygt 1,5 år sen… Det delades snällt ut ändå…  Fast JAG aldrig begärt någon eftersändning till en adress i Johanneshov jag aldrig bott på!
Tidningen var från Svenska Naturskyddsföreningen och skulle ha kommit till mig i Arboga i höstas.

Och NU har den genom dotterns försorg nått mig på min riktiga adress som jag bott på i hur många år som helst! Lovisa har noterat ”ÄNTLIGEN” på baksidan av kuvertet! 

(Mycket bra inlägg som cirkulerat på Facebook!!)

När jag ändå är i gnällartagen så kan jag tipsa om min krönika i Magazin24 i onsdags!  ”Mmm… Mat, Män, Matematik!” har den som rubrik! Gnället i den handlar om spelreklam!! Något jag tagit upp tidigare här i bloggen!
SÅ TRÖTT PÅ DENNA AGGRESSIVA MANIPULATION FÖR ATT FÅ STACKARS MÄNNISKOR ATT SPELA BORT ALLA SINA PENGAR!! Allra värst är väl att svenska staten(!) finansierar en del av detta genom Svenska Spel

LÄS min krönika HÄR på Magazin24! Ni får bläddra er fram i e-tidningen själva för krönikan ligger tydligen inte ute på sidan än….

Jag ligger rätt i tiden om spel i min krönika – det är fler som inte står ut! (Lotta Gröning)

I min krönika skriver jag också om mat, grön mat. Hur mycket billigare det är med grönt i grytan än kött! Och mer miljövänligt – för att inte tala om djurvänligt!
Hur gott som helst!   Ja, vinet också! Ekologiskt förstås! 🙂

Lite reklam gjorde jag också för Travarbo Gårdsbutik intill Medåker i Arboga – där jag köper viltkött om jag skulle bli sugen. Klicka HÄR för att komma till deras hemsida!

 Snögubben som hälsade så glatt i början har nu sett sina bästa dagar. För nu har 10 minus bytts ut mot plusgrader, regn och takdropp. Då går det som det går för snögubben…

 Gick som det gick gjorde det för julgranen också! Efter att troget ha tjänat hushållet i nästan exakt 2 månader och ploppat ut gröna skott fick resan ta slut igår.
Den duktiga granen som Thomas Bolander åter igen försett oss med fick sälla sig till de andra, mer levande, träden ute.

För nu vill jag ha vår! Och så här ser syrenträdet ut just nu! Härligt!! Småfåglarna kvittrar lika glatt som jag över de härliga föraningarna om vår!

Lite tullstuga också var utlovat! I torsdags tog jag bilderna efter hemkomst från Västerås. I skymningen på hemväg såg jag ju att DET LYSTE!! Inte bara inomhus utan också utanför!!

Visst har det blivit fint! Den fina lilla tullstugan som förstördes till kiosk på 1950-talet men som nu får sin upprättelse!

Om duktiga Gustav Öberg som köpte tullstugan av mig kan ni läsa i reklamfoldern som kom med Magazin24 i onsdags! Det var Roland SjölinSvensk Fastighetsförmedling i Arboga som förmedlade kontakten mellan mig och Gustav Öberg!

Nu har jag kräkts klart! För den här gången… Men det var ju inte bara trista, obehagliga saker i bloggen idag eller hur!! Ses igen!!

 

 

 

 

Dagen då jag slutade curla.

Känslor, Livet, Lokalt, Personligt!, Relationer, Sverige & Världen, Tankar och funderingar... Inga Kommentarer »

En dag bestämde jag mig! Nu får det vara nog.

 Jag älskar att ge! Älskar att bry mig om, att visa uppskattning, förgylla vardagen för någon, överraska med något bara för att göra någon annan glad.
Jag älskar också att få vykort – och att skicka! Det gäller även jul- och påskkort och självklart gratulationskort på födelsedagar och namnsdagar – joho då, även namnsdagar!

Men med åren har människor slutat skicka kort. Det kommer färre och färre julkort och så gott som inga påskkort alls. Gratulationskort kan det komma men vykort från semesterresor – nästan aldrig.

Det handlar om att bry sig om varandra – och att visa det, så känner jag.

För mig är samhörighet viktig. Omsorg och omtanke. Att bry sig. Det betyder också att jag berättar när jag ska åka bort och talar om när jag är hemma igen. Uppskattar också att mina nära gör detsamma. Känslan av gemenskap – att vi bryr oss om varandra – att vi har lite koll på att allt står rätt till. Att vi finns där för varandra.
Det har jag lärt mig hemifrån från mina föräldrar. Vi hade en särskild ringsignal för att meddela: – Nu är jag hemma! Nu behöver du inte oroa dig mer.
En telefonsignal – det räckte.

 Men jag har bestämt mig. Det vår vara nog nu.

Jag vill inte göra avkall på min medkänsla, min omsorg och min önskan om att göra livet lite ljusare för någon om jag bara kan. MEN – jag hejdar mig en smula. Väger in hur mycket det är värt.

Med det menar jag inte att jag förväntar mig tack och stående ovationer för det jag gör – inte alls. Det är inte den personlighetstyp jag är.
Men att hela tiden och ge och inte få respons ger en känsla av tomhet. En sorg. Som att ha en konversation med ett fotografi eller en bild. Glada, varma känslor som ges – men som aldrig studsar tillbaka.

Det handlar inte om bitterhet eller missnöje från min sida. Snarare tänker jag – mina omsorger kanske är besvärande?
Att inte tacka för ett vykort eller en gratulation betyder kanske: – Åh herre Gud, nu skickar hon kort igen och det betyder att jag också måste skicka nästa gång…
Eller: – Jaha, där kom ännu ett telefonsamtal och ett sms – att hon inte ger sig!! Jag orkar inte berätta hela tiden att jag kommit hem! Orkar inte berätta vad som händer i mitt liv. Varför måste jag? Kan hon inte bara sluta tjata!

Det handlar för mig om att växa. Från bådas håll. Både för den som ger av sig själv och för den som är mottagare.
Och det finns en gräns. När ens omtanke och värme stelnar till och blir kall. När man ger upp – för det verkar ändå inte uppskattas – eller tvärtom – det kanske bara är jobbigt för motparten.

Då växer jag. Slutar curla, som jag kallar det. Slutar visa så mycket känslor hela tiden. För jag känner mig stark och förstår att ta vara på mig själv. Växer för att själv orka och må bra.

Motparten behöver kanske också växa. Bestämma sig för hur han/hon ska förhålla sig. Ska det vara omtanke och medkänsla – eller inte, och om – hur mycket?

Och vad innebär det att sluta bry sig om? Om det känns jobbigt och pressade att bemöta någon – hur känns det den dag du själv behöver känna att någon finns där? När du själv behöver ha koll på att dina närmaste mår bra? En form av ansvar faktiskt.

Handlar det kanske om livspusslet och stress i vardagen – att inte ha tid att bry sig om? Och vad betyder det i sin tur? Vad är viktigt i livet och inte?

En tanke. Ett val. Jag har gjort mitt.

Det känns lite ledsamt och jag kan säkert inte hålla mig.
Men det jag nu kommer att göra – det gör jag mera för min egen skull. För att jag bryr mig om någon.  För att det känns gott i mig. För jag älskar att ge av mig själv.

Jag hoppas självklart att motparten ska uppskatta det jag gör  – men är det besvärande och bara jobbigt så hoppas jag personen vågar säga ifrån. För det är också att bry sig om – och att växa.

Jag har slutat curla! Hur gör du?

Tills döden skiljer oss åt…

ARBOGA, Glasblåsargården i Arboga, Känslor, Kärlek, Lokalt, Natur, Personligt!, Relationer, Sverige & Världen, Tankar och funderingar... Inga Kommentarer »

”Tills döden skiljer oss åt…”

 De orden kom bloggaren att tänka på imorse. ”Tills döden skiljer oss åt” – det var viktiga ord för bloggarens barn en gång. Viktiga ord, ett löfte, ett avtal – gjort av kärlek.
Avtal kan väl inte brytas? Och därmed självklart inte ges till någon annan innan avtalet lösts upp genom döden. Så tänkte barnen.

Därför hade bloggarens barn så svårt att förstå och acceptera skilsmässan för många år sedan. För man bryter inte löften. Man håller ett avtal. Särskilt om det gjorts i kärlekens namn.

Hur tänker andra? Hur känner andra barn när mamma och pappa vill separera?
”- Folk lämnar varandra alldeles för lätt numera”, sa Ken när vi pratade här om dagen.
 Är löften ingenting att ge?
Är det OK att bryta ett avtal? 
Rent allmänt också?  Eller är det bara löften gjorda genom kärlek som får brytas?

 Så här säger man vid en kyrklig vigsel!

Jag, NN,
tar dig, NN,
nu till min hustru
att dela glädje och sorg med dig
och vara dig trogen
tills döden skiljer oss åt

 Och de här visdomsorden kan prästen uttala under vigseln:

Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. (Rom:9-10, 15)

Bär varandras bördor. (Gal 6:2)

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
(1 Kor 13:4-7, 13)

Vid en borgerlig vigsel kan talet från vigselförrättaren låta så här:

”Ni vill ingå äktenskap med varandra. Äktenskapet bygger på kärlek och tillit. Genom att ingå äktenskap lovar ni att respektera och stötta varandra. Som makar är ni två självständiga individer som kan hämta styrka ur er gemenskap. Eftersom ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra, frågar jag: Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust?
(Svar: Ja.)
(Paret kan växla ringar.)
Jag förklarar er nu för äkta makar.
När ni nu går ut i livet och åter till vardagen så minns den vilja till gemenskap, den kärlek till varandra och den aktning för varandra som ni känt i denna stund och som lett er hit.”
(Texten tagen från Stockholms Stadshus).

Så hur var det nu med de där löftena?  Vara dig trogen, älska dig för evigt?
Är det bara att låtsas som det regnar – och bryta avtal och löften?

 Och – kan man ge samma löften igen, och igen
– till nya partners?   Hur trovärdigt känns ett sådant löfte??

När kärleken försvinner och par vill gå isär så är det ofta att barnen blir lidande.
Som Ken undrade – är det för enkelt att gå skilda vägar numera? Tänker man bara på sig själv, ger upp för lätt?

Svåra frågor och svaren är väl väldigt olika och även väldigt individuella. Det är nog så att många ändå försöker. Försöker rädda det som räddas kan, kanske. Håller ihop ”för barnen” ibland.
Samtidigt kan det vara så att man med tiden kommit på att man begått ett misstag. Den där kvinnan var inte den man trodde från början. Och mannen visade kanske sidor som man borde ha upptäckt innan man flyttade ihop och fick barn.

Man utvecklas olika också, förändras över tid, kanske växer ifrån varandra. Det händer saker ”på vägen” som sätter spår. Den ena parten vill lämna, eller den andra, kanske båda – ett gemensamt beslut.

Om grälen tilltar drabbas barnen. Då kan det vara det bästa, för alla, att ”bryta avtalet”.

Men är paren inte överens kan en hemsk kamp börja. Den ena parten vill separera men inte den andra. Hårda ord och dåligt beteende. En av de två vägrar inse att kärleken är över.  Att separationen är ett faktum.
De som drabbas då – igen – är barnen. Det är fruktansvärt att bevittna hur en del personer använder barnen för hota sina ex i någon sorts desperat sista åtgärd att försöka få sin före detta partner tillbaka.
Att utsätta sina barn för sådant är barnmisshandel och det är faktiskt också så att lagen har en del att säga i den frågan.

Så ni som försökt men funnit att en separation måste till.   Det blir aldrig något ”to death do us part”.
– Gå vidare! Förstör inte era liv med att hålla fast vid en relation som för länge sen är död. Och har ni barn – tänk på barnen! Förstör inte också deras liv genom egoism och svårigheter att släppa taget!

Bloggaren är skild men har gått vidare i livet. Faktiskt gick acceptansen relativt fort när det hela var ett faktum. Ett nytt liv väntade. Ett liv hon inte hade en aning om hur det skulle komma att förete sig.
Barnen förstod så småningom. Förstod vad som hände och att allt inte behöver tas så bokstavligt. Att vissa löften kan bli väldigt svåra att hålla ibland och att avtal faktiskt är möjliga att bryta. Att livet går vidare och faktiskt till och med kan bli bättre än tidigare.
För det går att bryta avtal. Du kan t ex ha ett hyresavtal men bli av med din bostad om du inte sköter dig. Likadant vad gäller anställningsavtal – missköter man sig på jobbet kan man trots avtal bli uppsagd.
Men som en präst bloggaren känner uttryckte det: ”- Löften är viktiga. I yttersta nödfall måste de brytas, annars inte !

På tal om relationer och familjer – bloggaren tänker på vilken STOR FAMILJ hon har!
Till hennes familj räknas hennes barn, Älsklingen och hans familj, hennes bror med familj, exmannen och bloggarens ickebiologiska systrar – en här i stan, en i Skellefteå, en i norra Yorkshire i England – men lite grann också grannarna i hennes hus! En del arbetskamrater får räknas dit också. En STOR FAMILJ!

För så kan det ju vara – ”Friends are family you choose for youself” – d v s din familj kan bli den du själv väljer att den ska vara. Biologisk och icke biologisk.

Bara slutet kvar då! 🙂

Först ett måste:

LÄGG NER SVENSKA AKADEMIEN!!
En gubbsjuk snobbklubb som anser sig vara bättre än alla andra (vilket de nu bevisat motsatsen!).
En tragisk, pinsam fornlämning från 1700-talet med en kung (!) som överhuvud!! Hallå!!Det är 2018 nu!!
Och HUR kan någon försvara den sekten –
och dessutom sprida knytblusar överallt!? Obegripligt…

 

Nu är våren här!
I alla fall på Glasblåsargården i Arboga Äntligen!!

Plötsligt är det sol och värme och fågelkvitter! Ljuvligt! Fika ute ihop med grannarna- ”familjen”!  🙂

Och det blev till och med en öl i bersån igår!

Idag kokas det gammaldags fruktsoppa som på mammas vis! Åsså hängs det tvätt! Första tvätten ute för i år! Underbart!

 Var riktigt rädda om er nu men också om varandra!
Tänk efter FÖRE! Lär dig av misstagen. Var snäll, glöm ledsamheter fort och gå vidare. Mer kärlek – mindre hat! Livet är alldeles för kort för att lägga ner tid på dumheter!

Massor av kramar till er alla och en särskild hälsning till Agneta Fridlund som ofta talar om att hon gillar bloggen! Kram till dig!

Sen finns det ju en som betyder speciellt mycket. Som kom en gång när hjärtat var fruset till is.
Som fick isen och det kalla
att börja smälta.
HAN får som alltid den varmaste kramen och den längsta kyssen.

 

 

 

 

 

– Vilken glass väljer du?? Sen lite om Arboga katthem – och att vissa människor aldrig kan dö!

Allmänt, Döden, Djur och Natur, Känslor, Livet, Lokalt, Mobbing, Musik, Personliga foton, Personligt!, Sverige & Världen, Tankar och funderingar... Inga Kommentarer »

– Vilken glass väljer du??

Bloggaren är en sån som alltid väljer den nyaste sortens som GB presenterar för året! Och alltid den mest annorlunda. Den med underligaste smaken.

När hon är utomlands väljer hon alltid en maträtt hon aldrig provat förut – och alltid landets traditionella! Haggis i Skottland! På inälvor och här traditionellt tillagad i fårmage… 
Fast bloggaren fick sin haggis serverad så här:

 I Egypten valde hon kamel!

Alltid det nya, spännande, annorlunda!

Hur har hon blivit sån?? I småskolan var hon en skugga – tordes inte säga någonting och absolut inte sticka ut.
Men före skoltiden och på sin fritid levde hon ut. Tyckte om att skriva. Skrev sagor och berättelser. Fick några publicerade i DN. Gjorde till och med ett eget skriftspråk som hon och kompisen Gittan kunde utan och innan.

 Är det inte så att hon alltid varit en leva-livet-typ?  Fast skolan och mobbingen gjorde henne till en skugga som inte vågade någonting. Som valde det alla andra valde för att inte synas och märkas.

Kanske blev det ännu mer vågat när hon väl ”kom ut”! När hon skulle ta igen allt! Mycket party-party då… Och prova på!!

Kanske blev det också så att hon förstod mer ju äldre hon blev. Förstod att gilla det annorlunda. Det som inte var självklart. Vågade gå tvärtemot alla andra och gjorde det mer än gärna.

Som när brorsan gjorde lumpen och berättade om kompisarna. Att ”alla tjejer gillar Anders” när han pekade ut lumparkompisarna på bild. Fast det imponerade inte på bloggaren. Inte alls. Denne Anders var snygg men inte ett dugg spännande.
Så när bloggaren bläddrade igenom brorsans bilder fastnade hon direkt för en annan! – Han! ”utropade hon. ”Honom skulle jag vilja veta mer om!”
När hon fick veta att ”han är helt galen” och ”gör hur mycket tok som helst” så var hon fast! Ju udda desto bättre liksom!

Och på den vägen blev det faktiskt. Peter kom på brorsans muckarskiva och resten är historia. Det är därför det är atlasblomma i brudbuketten också. För att vara tvärtemot och inte bara välja rosor…

Och det där att gå sin egen väg det har fortsatt! Aldrig mainstream! Och inte för att försöka verka cool och annorlunda utan för att det är så hon är – bloggaren!

Så den här bilden som delades på Facebook idag var det självklart att bloggaren delade vidare!

Verkligen en text värd att fundera över! För bloggaren kommer det tankar om att VÅGA VARA ANNORLUNDA! Och att VÅGA GILLA ANNORLUNDA! Och då självklart när det gäller MÄNNISKOR!

 Bloggaren är också en stark typ som håller fast vid det hon tycker om och tror på.  I allt – även kärlek. Så älskar hon – så älskar hon fullt ut och till 100% och det finns ingen annan!
D v s blir hon kär – vilket inte händer ofta (har hänt typ två gånger i hennes liv!) så är det HAN som gäller och INGEN ANNAN. Och då förmodligen en person som andra skulle säga: ”– Men dom där två passar väl verkligen inte ihop!” Sånt prat gör förresten förälskelsen ännu mer spännande! 

Får hon inte den hon vill ha – så får det vara! Det finns INGEN som kan ersätta. INGEN reserv! Ingen Plan B!

ALDRIG – sån är  bloggaren!

Jaha, och vad vill bloggaren ha sagt med detta då!? JO, att våga gå sin egen väg! Våga titta sig omkring och välja nytt, annorlunda. Prova!

OCH dom där människorna som du tycker är ”konstiga” och som du helst inte vill ha med att göra – varför då!?

Ha ett öppet sinne och möt ALLA människor! Antagligen har de där ”konstiga människorna” mycket mer spännande saker att berätta än alla dom andra som måste följa mängden, stöpta i samma form. Hur kul är en mängd likadana kopior liksom!?

Sen måste bloggaren tala om Lill-Babs! Lill-Babs är död! ?? Men en sådan som Lill-Babs kan inte dö! Får inte dö! Lill-Babs har liksom alltid funnits och ska alltid finnas.  Ung, snygg, glad och – levande! En svensk institution. En sådan får inte dö – kan inte dö.

Och Lill-Babs kommer att leva kvar! I mångas minnen och för bloggaren för det som kommit att bli en favoritlåt! Ett favorituttryck: LEVA LIVET!

”Leva livet, nu ska jag leva livet, ja, leva livet, ja, leva livet. Dom ska få se vem dom roat sig med!”
Så kanske en liten mobbad tjej som blivit en vuxen stark kvinna kan känna! LEVA LIVET – NU SKA JAG LEVA LIVET!
Och bloggaren LEVER LIVET!

HÄR kan ni höra Lill-Babs sjunga låten!!

En helt annan sak nu – KATTER! Och Arboga katthem!

Facebook fanns idag det här inlägget: Om en förvildad kattmamma och hennes unge. Och hur Arboga katthem fångat in och tagit hand om katterna – för att nu kunna placera ut dem, båda tillsammans, i ett nytt hem. Trygga, tama, friska, kastrerade och vaccinerade. Suveränt bra gjort!!

MEN – för att klara sin verksamhet – att hjälpa hemlösa, utkastade katter behövs pengar! Alla som vill stödja med pengar – här kommer kontonummer:

Bankgiro: 5191-2897

Swish: 1230019901

Vill du att pengarna går till ett särskilt ändamål eller katt, ange detta i meddelandefältet.

 Arboga katthem kan du läsa mera om på deras hemsida – klicka HÄR!

En dag i taget! Ja, det är nog bäst att ta det så. Ibland svårt för bloggaren som gärna rusar sta… Skylten på väggen, en gåva från vännen Britta, påminner henne om att ta det lite lugnt. ”- Take it easy för fan”, som hon och kompisen fick höra när det levdes rullan i unga dar. Nu levs det också rullan men kanske lite, lite mer easy då… Men inte mycket!!

Lite bilder så från Chinatown. Hos bloggaren seglar det alltid upp rosa moln…

Och våren är i antågande, banne mig!! 🙂 SOM vi har längtat!

Ha det nu så bra! Sköt om er och var snälla mot varandra! Livet är kort! Kramar till alla som behöver och vill ha. Pussen går dock bara till HONOM!

 

 

 

1 april utan skyddsnät… Ett blått tågs bekännelser.

Lokalt, Personliga foton, Personligt!, Sverige & Världen, Tankar och funderingar... Inga Kommentarer »

Nä, nä, nä – det blir inget sånt alls i denna blogg idag!  Booooring!
Idag blir det en blogg utan lurendrejerier eller skämt. Men en blogg utan skyddsnät…

Idag är det inte bara dagen då det ska aprilskämtas (inte bloggaren!!) utan också påskdagen. Påskhelgen – ännu en högtid då familjer ”ska” träffas. Då man ska fira tillsammans – umgås – mat och dryck.

För bloggaren kan sådana helger och högtider istället bli tillfällen att fundera. Tänka på hur och varför? Och med vem? Ett litet blått tågs typiska drag kanske.
För den som inte har en aning om vad bloggaren menar med blåa tåg – så kan hon hänvisa till tidigare blogg där ”Det lilla blå tåget” får sin förklaring.
En barnbok, ett litet tåg som visar sig starkt och som aldrig ger upp, en mamma som läser sagan för sin dotter och dottern som sen kom att bli ett litet blått tåg.

En dag att fundera på alltså. Tänka på vi och dom, han och jag, jag och hon – och så dom där andra. Ett vi, ett dom eller ett ”tillsammans”?
Varför och varför inte? Möjligt eller kanske omöjligt?
Tankarna går. Blir till beslut – som sen förkastas. Blir till nya idéer – som läggs till andra. Funderingar hit och dit. Agera eller inte? Strunta i det – eller ge sig hän? ”- Varför skulle jag??” eller ”- Varför inte!?”

”När det du tänker göra kan förstöra allt – eller vara det bästa du gjort…”

Och hur vet man svaret? Hur vet man vad som är rätt och fel? Hur vet man när man ”lägger sig i sådant man inte har med att göra” och när det är dunk i ryggen och ”- Fan, vilket civilkurage!!”

Svaret är: MAN VET INTE! 
Du vet inte förrän efteråt… Framgång! Eller katastrof…
Det du vet – om du är ett litet blått tåg – är att det inte finns någon återvändo. När tanken slagit rot. När funderingarna pågått väldigt länge. När det ena har gett det andra medan tiden gått – så har det bara varit frågan om en transportsträcka – mot slutmålet: AGERA!

AGERA – utan skyddsnät. Gå på magkänslan. Den är sällan fel. Men fast magkänslan kan vara helt rätt kan resultatet ändå bli dåligt – just nu – för att alla inte hinner med – för att allt behöver ta sin tid – för att allting inte är svart och vitt – för att det krävs förståelse, vilja och mod. DU har modet – men hur är det med dom andra?

Det är sådana här egenskaper som gör att en del är rädda för bloggaren. Tycker att det är obehagligt att komma henne för nära – ”för man vet ju aldrig vad som kan hända”... Medan andra känner tvärtom. Bloggaren bryr sig inte – hon kan bara vara den hon är.

Sån är bloggaren! Stark intuition. Gå på magkänslan. Och – måste agera! Det kan röra många olika företeelser och angelägenheter. Både långt borta och nära. Både lyft och sänkningar. Både oroligt svårt och jublande lyckokänsla – men alltid spännande.
Bloggaren har flera uppslag och flera planer – nära i tid och längre bort. Om olika saker. Tills dess att det kommer till ett avgörande så fortsätter tankeverksamheten – transportsträckan – mot målet.

I morse tänkte bloggaren på hur ”små ting” kan vara det som får hjulen att snurra, som gör livet värt att leva. Då stämde dagens visdomsord rätt så bra in: ”Våren är den tid då unga drömmer och gamla minns”. Det är bara det att bloggaren gör alltihop! Drömmer! Minns! Och LEVER! Lever ut sina känslor och önskningar.
Hon tänkte på känslor, välbefinnande – enkla ting som inte kostar något.  Att gå barfota i sommarvarmt gräs. Plocka solvarma smultron och stoppa i munnen
Att vada ut i sjön på landet i juli –
och låta vattnet omsluta sin nakna kropp.
 Att vara tillsammans med sina barn – i fullständig harmoni. Höra deras lyckliga skratt och bara må bra.
Att ha en familj som även består av katter!
Curry:
Felix:
Och Vilda Wilma:

Att åka ut till Honom och se in i hans mörka ögon och omslutas av hans värme.

Inga dyra saker – utan sådant som finns nära – som gör en lycklig. Enkla, kanske till och med lite vardagliga ting för en del. Det är också något att tänka på – lyckan över det vardagliga. Precis som bloggaren gör!

”Våren är den tid då unga drömmer och gamla minns” – nej, så här är det: VÅREN ÄR DEN TID DÅ ALLA DRÖMMER OCH MINNS! Har ingenting med ålder att göra!
Som vanligt alltså.

Eller så här! Ännu bättre: MINNAS OCH DRÖMMA! DRÖMMA, LEVA LIVET OCH SEN MINNAS IGEN! Året om! Inte bara på våren!
LEV LIVET!!
Sluta tänk ”om” och ”men”! Livet är alldeles för kort för att inte våga!
Slå på känslorna nu – och även magkänslan!! Och LEV – LEV LIVET!!

 Då kan man hamna på en pub i England! Eller ute på en gård på landet! Huvudsaken att du går på känslan, litar på den och VÅGAR!

Så blev hon med tiden! Den där bloggaren!  Ett litet blått tåg – för känslan, för att göra det man tror på och att aldrig någonsin ge upp.

Du som är ung tycker kanske att livet känns väldigt långt, nästan oändligt. Du tycker att du kan skjuta upp saker och vänta – för det finns ju tid. MEN – ingen vet hur lång tid vi får! Så lev NU!
Dom som är 40+ vet vad som gäller! GO FOR IT! LEV LIVET!!

Ett urklipp ur dagens DN säger en del:

Från hjärtat, med känsla  – som vanligt!

Var rädda om er. Ta hand om varandra. Men framför allt: GÅ PÅ KÄNSLAN OCH LEV LIVET!!
Kramar till alla som vill ha – men mumsigaste pussen den får bara HAN!


Imorgon är en annan dag –
om du har tur…

 

 

 

 

 

 



Premium Wordpress Themes by Natty WP. Web Hosting
Images by our golf tips desEXign.