Drug preguntas

Maximerar du möjligheterna?

Demokrati och rättvisa, Lokalt, Mobbing, Personligt!, POLITIK, Samhällsfrågor, Sverige & Världen, Tankar och funderingar..., VIKTIGT! Inga Kommentarer »

Nu dimper det ner en blogg igen! Bloggaren är som synes väldigt skrivsugen så här en bit in på nya året.

Först en kommentar till söndagens blogg:
Vad ska vi göra när gängkrigen flyttar in på lasaretten??

Och inte bara där! Vem vill bo i Rosengård? Vem vill bo i Bergsjön? Vem väljer Rinkeby? Vem vill bo i någon av de andra förorterna där våldet blivit mer regel än undantag? Våldet som eskalerar till andra städer än de största – Västerås, Örebro, Eskilstuna – för att nämna några närbelägna städer till bloggarens hemort. Vem vill bo där? Och vilka får ta sig rätten att ockupera ännu fler städer?

Detta är av någon anledning sprängstoff i svensk politik. Man får inte prata om vilka som krigar för då är man rasist! Men som sköterskan säger på bilden ur DN ovan – hon är själv från Bosnien, citat:

”– Ibland blir jag så arg. Tyvärr är det oftast barn till utlänningar som gör dåliga saker på sjukhuset. Så jag blir bara… ja, men snälla. Det här är ett lugnt land, en lugn stad, fint. Man kan skaffa sig ett jobb och liv, i Sverige finns alla möjligheter. Så går man vid sidan om och gör dumheter.”

Så sanna ord och bloggren känner så här:

NÄR ska vi våga sätta gränser? NÄR ska Sveriges politiker fatta att den naiva stil man tror är ”demokrati” håller på att få landet att kollapsa? NÄR ska vi börja ställa krav? NÄR ska Sveriges politiker förstå att ledarskap – att säga JA men också NEJ – är en förutsättning för att få ett samhälle där människor inte bara tar – utan också ger, ger tillbaka?
NÄR SKA POLITIKERNA FATTA???

Glöm inte: Det är val i höst!!

DN:s hela artikel ”När gängkrigen klev in på akuten” hittar du HÄR!

Nu något annat som bloggaren också tagit upp tidigare:

Bloggaren kom att tänka på att hennes mor ofta sa till henne: ”- Vad du är modig. Att du klarar detta! Att du vågar? Vad duktig du är.”

Varför sa hon så? Hur var det med mammas självkänsla? Maximerade hon sina möjligheter i livet? Antagligen inte. Så var det inte på den tiden – och särskilt inte för flickor.

Vad hade hon för drömmar? Hur långt hade hon kunnat komma? Vad ville hon innerst inne. Och – hur tyckte hon att hennes liv sen blev – mamma Hjördis?

Detsamma gäller kvinnorna före henne. Bloggarens farmor Svea
och mormor Edit: Hur gick deras tankar när de var unga? Vågade de ens drömma? Maximerade de sina möjligheter och hur summerade de sina liv när slutet kom? Var de nöjda? Hade de fått uträtta det de hoppats på?

Pojkar hade inte heller det lätt förr i världen. Pappa hade tur. Kom från en fattig familj men fick studera till ingenjör.  Om han sen ville bli ingenjör det är en helt annan sak. Hans föräldrar gav honom en chans och han tog den. Men var det detta pappa Göte drömde om en gång och hur tyckte han att livet blev?

Maximerade de sina möjligheter? Troligen inte. Några drömmar slog säkert in men möjligheterna var begränsade oavsett drömmarna. Och sen var det ju det där med självkänslan…

 Men hur gick det då för deras barn, Hjördis och Götes dotter, Sveas och Edits barnbarn? Vad drömde hon om där hon står på skidorna på Sjukhusgärdet? Hon ler mot kameran – ser lycklig ut. Ovetandes om att mobbande skolkamrater snart kommer att trycka ner hennes självkänsla och förminska hennes möjligheter radikalt.

Men hur gick det då? Jo, det har ju bloggaren skrivit om tidigare. Livet levde hårt med flickan på bilden. Men att bli mobbad, utfryst och nedtryckt ger en groende kamplust. En vilja till revansch!
Och alla de där negativa upplevelserna – för det kom fler genom livet – blev till nyttiga kunskaper. Till förståelse för andra. Till en vilja – inte att hämnas – utan att göra gott.

Ändå hinner minnena ikapp bloggaren ibland. Det svarta hålet öppnar sig igen. Och därför damp den här boken in genom brevlådan i fredags: Tomas Gunnarssons ”Att överlista Jante”.

Boken med självtester…

Med frågor som de här: ”Hindrar du dig själv från att göra något som är viktigt för dig, något du längtar efter eller drömmer om att göra?”

Då tar bloggaren fram sådana här bilder via Google på datorn!

Och sådana här: +

Då sneglar bloggaren på sådana här böcker:
Och då skriver hon bloggar som den här.
När minnena dyker upp eller när hon ser andra människor må dåligt för att de låter sig tryckas ner. Då blir bloggaren ARG!

För ALLA MÄNNISKOR HAR ETT VÄRDE!

Bloggaren har nog ändå en ganska bra självkänsla idag. Hon vågar. Är modig. Låter sig aldrig mer tryckas ner. Därför sätter hon sådana här lappar på sin dörr! 😀 För att peppa andra. För idag VÅGAR OCH KAN bloggaren och hon säger stolt och utmanande:

”-WATCH ME!!”

Och så här är det: Du MÅSTE tycka om dig själv! Tycka att du själv är bra! Ha respekt för den du är! Det är det viktigaste av allt för att MAXIMERA DINA MÖJLIGHETER! Och det handlar INTE om att vara egoistisk eller stöddig! Det handlar om att ta sig själv på allvar och ge sig själv den respekt man förtjänar!

TA ALLTID HAND OM DIG SJÄLV FÖRST!

Var rädda om er! Älska dig själv så orkar du älska andra så mycket mer! Puss och kram m m från bloggaren:


Bloggaren vid havet – en gång för länge sedan…
Vad tänkte hon på?
Vad drömde hon om?
En sak är säker – hon samlar fortfarande på vackra stenar från stranden nu som då…

 

 

 

Only sky’s the limit!

Känslor, Livet, Lokalt, Mobbing, Personligt!, Sverige & Världen, Tankar och funderingar... Inga Kommentarer »

Bloggen får sin inspiration från flera håll. Från läsare som hör av sig, från det förflutna, från drömmar om framtiden, från nyheter och från det förgångna.

 Från alla möjliga håll och inspirationen slår till vid alla möjliga tillfällen också!
Som imorse när bloggaren stod och borstade tänder!

Då måste det skrivas och helst på en gång! 😀

Idag handlar det om två saker som liksom hänger ihop. Och det handlar om att må bra – och inte. Bloggaren tänker på en nära vän som alltid boxade obehagliga saker. D.v.s. han la jobbiga händelser i boxar och stoppade undan lådorna – längst, längst in i hjärnkontoret.

Bloggaren har börjat känna att detta kan vara en rätt skön metod… Att i burkar, olika storlekar beroende på olika stora problem, stoppa ner obehagligheterna, sorgerna och allt det där jobbiga som man bara inte orkar ta itu med.

Frågan är ju bara vad som händer när man en dag gläntar på locket…
Orkar man med allt det där svarta som väller ut då??
Tja, det kan väl hända både ock. Att man slänger igen locket igen och puttar burken ännu längre in i hjärnkontoret – eller att man faktiskt känner sig stark och redo att ta itu med innehållet.
Det värsta tror bloggaren är om man aldrig tar itu med sina burkar! Om dom travas på hög där inne i skallen. Då är det nog stor risk att alltsammans plötsligt ramlar ner och går sönder när trycket blir för högt – och då kommer allt på en gång…

Jaha, och varför kom bloggaren på det här med boxar just nu då? Jo, för att hon känner en stark lockelse till att själv skaffa sig några burkar… Placera de mest jobbiga problemen där för att hon inte riktigt orkar ta itu med dom just nu.
Men – vi får se hur det blir med den saken. Bloggaren tror innerst inne på idén att inte ”boxa” utan att ta itu med svårigheterna direkt. Möjligen sova på saken – som en klok chef gav som råd en gång.

Och varför händer det då att man vill boxa? Att man inte orkar? Jo, det kan bero på både självförtroendet och vad man har varit med om nyligen men också förr.
När man känner sig så här:

Här om dagen skrev bloggaren om dålig självkänsla.  Hur människor tar sig friheten att trycka ner andra – ett fullständigt oacceptabelt beteende!
Denna mobbing kan få svåra konsekvenser. Förändra ens liv. Göra en till en mycket liten människa utan värde.
När det faktiskt är så att DU ÄR HUR BRA SOM HELST! DU DUGER PRECIS SOM DU ÄR! INGEN – NEJ, INGEN – SKA FÅ TA DIN SJÄLVKÄNSLA IFRÅN DIG!!

Men när man sen börjar kravla sig upp… Försöker ta sig upp ur det där svarta, djupa, förgörande……så kan man bli väldigt osäker. Hur ska jag vara för att passa in? Vem är jag egentligen?

Kanske hittar man en roll som man tror passar och håller fast vid den trots att den inte känns helt okey. För man orkar inte försöka igen och igen. Man är för skör och svag.
Får man då på nytt kritik för den person man är – så håller man fast vid den bild man nu skaffat av sig själv. Den som man äntligen lyckats kravla upp till. Även om man innerst inne kanske känner att det nog finns fog för viss del av vad den där kritiken säger… MEN MAN ORKAR INTE MERA!!

Bloggaren vet – hon har själv varit med om alltihop.  Att tryckas ner. Att försöka kravla sig upp. Att hitta ett nytt JAG och hur svårt det kan vara.

Bloggaren blev FÖR tuff! FÖR kall! Sen blev hon en CLOWN. I andras ögon – och det kändes innerst inne att det var sant…

Men bloggaren fortsatte att klättra. Försökte igen och igen att lyfta sig själv i håret. Det går. Det är tufft – men det går. Och när man blir fri från alla plågoandars ord och handlingar då växer man. Då orkar man. Då vågar man.

Det är inte så att man på något vis blir perfekt. Det kan ingen bli. Däremot får man ork och kraft att ta in det som sägs. För all kritik är inte dålig kritik alla gånger. Genom att orka och lyssna kan man förändra sig själv, förbättra sig själv. Finputsa det nya, rätta jaget! 😀

Och man blir FRI! I början fanns denna bild: ”Only sky is the limit”. Det är FEL! Så här är det ju!  ”The Limit is not in the sky it is in the mind”!  Och till syvende och sist är det ju så här:   ”Death is the limit”! Bara döden sätter gränser för vad du kan göra!

Så VAR DEN DU ÄR! Och: Våga språnget mot det nya och okända! Det som lockar men som någon annan sagt att du inte kan, inte klarar, inte orkar.Då kan fantastiska saker inträffa! Att plötsligt SE någon man aldrig tyckt sig se förut. Att plötsligt bli SEDD som den man är och det är helt okey.

DU KLARAR DET!! VÅGA SPRÅNGET! Våga bli DU! Våga vara DIG SJÄLV!

Den här boken har bloggaren beställt idag! Finns bland annat HÄR Bokus.
För den där Jante det är en vidrig, hemsk figur!!

 Bloggaren känner så här när hon ser den fina fågeln som dottern pysslade ihop när hon var liten.

SÅ sant!!
Precis som det här:

Och glöm aldrig det här:

STORT tack till ni som hör av er och ger mig feedback. TACK också till er som finns i mitt liv och som ständigt är min inspirationskälla. Love you guys!!

Fyra begravningar – inget bröllop… OCH – Sanningens ögonblick närmar sig!

Allmänt, Döden, Familj och släkt, Känslor, Livet, Lokalt, mänskligt, Personligt!, SANNINGENS ÖGONBLICK!!, Socialt, Sverige & Världen, Tankar och funderingar..., VIKTIGT! Inga Kommentarer »

Fyra begravningar –

inget bröllop…

Bloggaren talar om tillfällen då släkten möjligen ses. Och då menar bloggaren inte den närmaste familjen utan släkten! Ja, mer än så! Hela surven – fastrar, mostrar, kusiner och kusinbarn!

Begravningar, ja – för chansen att någon i familjen gifter sig numera är inte så stor. Det är sambos och särbos och byten hit och dit som gäller. Och om nu paret skulle sta och gifta sig så är sannolikheten inte särskilt stor att man blir bjuden. Och då menar bloggaren åter igen inte den närmaste familjen utan just de släktingar man har en bit bort, så att säga.

Så det är på begravningar man ses – kanske! För det är heller inte helt säkert att mer avlägsna släktingar än de närmast sörjande dyker upp.

Men ibland sker det. En älskad förälder dör och vid jordfästningen träffar man kusiner och kusinbarn, kanske fastrar och morbröder. Om man har tur – och de där äldre släktingarna fortfarande är i livet.
De där människorna som tillhör ens förflutna, ens barndom. Mostern som var tuff och glad och stod i kiosk. Farbror Tage, en lång och ståtlig polisman, som man såg upp till och som kunde berätta spännande historier.

Barndomsminnen men också länkar till en själv – släkten. Kopplingar till en själv, likheter både till utseende och till sätt. Arvsanlag, drag av varandra. Delar av ens personliga pussel.

 Och när man ses där på begravningen, kramas och tröstar, så händer det att man säger: ”- Tänk att vi bara ses på begravningar – det är för illa!” Och får kanske till svar: ”- Jaa, nu måste vi göra något åt detta! Nu måste vi ses!”

Och man menar det säkert  – då. Sen kommer så mycket annat emellan… Och ju mer tiden går, desto svårare blir det att ta den där kontakten igen.

Istället för att träffas så har vi ju nätet… Mobilen… Att prata i – att surfa med…

I alla lägen… Och när vi kommer hem så kopplar vi upp oss via datorn… Håller koll på varandra och ändå inte. Vi träffas sällan IRL!

 Istället för att vänta till död och begravning för att få träffa din närmaste släkt – gör något konkret och aktivt NU!

 Istället för chattande och surfande – ta personlig kontakt! Bestäm er för att träffas!

Kaffe för två!  Eller flera! Hela släkten!
Gör det väldigt enkelt! Ni ska ses för att ni vill prata, dela minnen, hitta likheter och olikheter, släktdrag!
Inte för att visa upp ett tjusigt hem eller bjuda på trerätters!

Det är populärt att släktforska idag. Leta i gamla kyrkböcker efter anförvanter långt bort i tiden.
Men varför inte börja med släktingarna du knappt känner men som fortfarande är i livet!

Bloggaren gjorde så! Hon har varit på begravningar och även hon har sagt: ”- Vi MÅSTE ses och inte bara vid begravningar!”

Nu var det dags! Bloggaren mötte sin kusin Anders här om veckan! Behöver jag säga att det var lyckat!? Kusinselfien talar väl sitt tydliga språk!
Vi hade så mycket att prata om och vi kom så bra överens. Tyckte lika om mycket och upptäckte egenheter som vi båda delade.

Kan det bero på att vi är släkt kanske…

Så gör som vi! Träffas inte bara när det är sorg och tårar på en kyrkogård!
Bjud in till fika!
Innan det är försent…

Tack Anders! Vi ses snart igen! Och vi kopplar på de övriga också snart
– eller hur!

Nu någonting helt annat!

När bloggaren sökte bilder på nätet dök detta upp: Ha ha ha!

Bloggaren kan ju säga att den man som ställde den frågan inte hade en chans hos henne – vare sig han ville eller inte! Bloggaren skulle nog ha gjort som Vilda Wilma när Felix försökte närma sig! Gett en rak höger! Ha ha ha!

Så där – ny blogg klar. Dags att göra något annat vettigt! Kanske som Tjuren Ferdinand – lukta på blommorna! ÄLSKAR hyacinter!!

Njae, stopp där! Inte riktigt klar än… För nu är det snart dags…Snart är klockan fem i tolv för detta år och 2017 ska summeras!
Vad var bra!? Och vad var fullkomligt öken!?

Det är dags för – YIPPIE!!!

So bevare!! Se upp alla ni där ute! Snart är timmen slagen! Bloggaren kommer att avslöja allt! Alla som gjort henne gott! Och alla som varit riktiga skithögar! Och varför bloggaren anser att dom varit det… Allt ska ut!

Oooh, dags att blir lite orolig då kanske!! Vad kommer den där galna bloggaren att skriva och vad kommer hon inte att skriva…

Ja, det kan ni ju fundera på.Ni har ju några dagar på er. 31 december är det dags:

Hiss! Eller diss!

Tills dess – försök att sköta er!! Puss godingar!

OBS! Ni som är oroliga eller vill gottgöra kan antingen skriva en kommentar – titta högst upp till höger!
ELLER skicka ett mail till bloggarens adjutant på följande adress: linde@telia.com så får vi se vad vi eventuellt kan göra åt saken.

 

Berättelserna om ”Den glada flickan från Regna socken” och ”Det dumma jaget och den kloka hjärnan!”

Allmänt, Barn och föräldrar, Blommor och blad, Bröderna katt och Vilda Wilma, Feminism och jämställdhet, Känslor, Livet, Lokalt, Personliga foton, Personligt!, Stress och utbrändhet, Sverige & Världen, Tankar och funderingar... Inga Kommentarer »

+ Idag blir det två bloggar i en, kanske man kan säga. Men dom hör ihop – väldigt mycket ihop.

Den ena kom först till blogggaren – och sen kom den andra – men nummer två publiceras som nummer ett… Svårt att hänga med? Det ger sig!

Bloggaren kom plötsligt att tänka på sin mamma. Det är väl i och för sig inte speciellt märkligt eftersom mamman var och fortfarande är – väldigt älskad, och saknad.
Men bloggaren kom att tänka på mamman ur ett feministiskt perspektiv. Så här:

Vad blev det av den där lilla tjejen från Regna socken, långt ute på landet i norra Östergötland? Hur gick hennes tankar – och hur kunde tankarna och drömmarna bli verklighet för en liten tös född på 1920-talet i Sverige? Fanns det tankar om att hon skulle bli ”hemmaflicka” och ta hand om sina föräldrar den dagen de inte orkade längre? För någon bror hade hon inte och kvinnor kunde inte ta över lantbruk på den tiden…
Hon tänkte och hon drömde och hon vågade! För en dag efter att ha arbetat några år i Perssons affär, den enda affären i byn, löste hon en enkel biljett till Undersåker i Jämtland. En resa på nästan 70 mil hemifrån.
Hon vågade leva sin dröm! Undersåker byttes så småningom mot Eskilstuna och Västerås där hon jobbade i affär och på kontor och senare avancerade.
Den unga kvinnan var mycket omtyckt och hon berättade en gång att i Undersåker hade hon tre (3!) julgranar att välja på den julen. Alla ville se till att den glada flickan söderifrån fick en underbar jul.

Hur gick det sen? Flicka möter pojke – som ju så ofta sker. Kärlek uppstod och den unga nygifta kvinnan hamnade i Arboga där maken fått jobb.
Och med kärlek följer lika ofta barn. Den unga kvinnan, numera hemmafru, fick en dotter. Bloggaren kom till världen och ett par år senare föddes ett gossebarn.

Allt det där är välbekant för bloggaren men de nya tankar som plötsligt dök upp var: – Hur gick det för den glada, duktiga flickan från Regna som så modigt sökte sig ut i världen? Som gjorde verklighet av sina drömmar, blev så omtyckt, fick många nya vänner och blev en kraft som många företag ville anställa?

Hur kändes det för en så positiv och glad ung kvinna att plötsligt bli ”instängd hemma”, i en ny stad utan jobb och utan vänner? Hon älskade självklart sin man och sina barn. Tyckte om att pyssla där hemma, sköta hushållet, dona i trädgården – men hur gick det med drömmarna?

Blev livet som den lilla flickan från Regna i Östergötland hade hoppats på? Var det så konstigt att hon stundom blev lite ”svag i nerverna” och grät under äppelträdet på gården?

Mamma läste vidare sen på ”gamla dar” och hon älskade att gå i skolan. Hon fick jobb igen, även det på gamla dar, som vakt och receptionist på ett stort företag i Arboga. Man kan nog säga att mamman tog igen lite då.

Mamma! Bloggaren tänker på hennes liv. På hennes intressen, hennes förmågor, hennes positiva och milda sätt som gav henne vänner både bland människor och djur.
Blev hon nöjd med sitt liv? Skulle hon ha velat något annat? Togs den hon var tillvara på bästa sätt? Den där glada flickan från Regna socken i Östergötland…

Generationsselfie – EU-valet 2014. Märkt av sjukdom ville mamman ändå absolut rösta i valet.
Och här – sista gången bloggaren fick lussa för mamman. Blind sitter hon där och ler. Mindre än ett halvår senare är hon borta. Den glada flickan från Regna socken i Östergötland.

 Allt det där tänker bloggaren på. Hur det blev – hur det blir. Hur historien kan upprepa sig eller inte. För henne själv.

Här kommer nästa berättelse – om ”Det dumma jaget och den kloka hjärnan”.

Bloggaren själv – dotter till mamman. En liten flicka –  – växer upp med tankar och drömmar.  Blev det som hon hade tänkt? Lever hon det liv hon drömde om? Vad hade hon egentligen för drömmar och är det kanske så att de har förändrats över tid?

Skolan blev en mardröm trots att hon var intresserad och duktig. Som mobbad törs man till sist inte säga ett ord i klassrummet. Men hon studerade vidare, fick jobb och avancerade.

Hon träffade mannen i sitt liv men blev inte hemmafru utan kombinerade barnafödande med jobb. En omöjlig ekvation som till slut inte gick ihop.   Den älskade mannen lämnade henne för en annan.

Hur gick det sen då? En svår tid. Många sorger och hon började förstå det där med att gråta under äppelträdet som hennes mamma hade gjort ibland.

Men livet har en förmåga att gå vidare – oavsett hur tufft det är. Det kom fler Luciadagar som fick firas utan de älskade föräldrarna. Det kom kraft tillbaka, det kom nytänkande.  Det kom en ring på fingret från barnen istället för vigselringen och hon kunde till och med fira sin nyfunna frihet.

Den kom en annan man in i hennes liv, en som vände upp och ner på allt.

Det visade sig att det fanns glädje och lycka igen.

MEN – inte bara glädje och lycka för evigt – för sådant är inte livet. Det kom upp nya sorger, nya problem, ny oro. Det kom svackor och dalgångar och mörker – igen.

 Det visade sig också att med utbrändhet som ”merit” kvalificerar man sig snabbare för de där svarta stunderna i livet. Hjärnspökena dyker upp!  Obefogade orostankar mal nätterna igenom och ger en ingen ro!

Bloggaren har varit med om det förr, många gånger – och nu igen. Vad gör man? Vad kan man göra??

En morgon efter en natt när det hade malts alldeles särskilt illa och mycket – med helt frånvarande sömn – hände något! Hjärnan tog över! Den goda hjärna tog över från det dumma jaget! D.v.s. bloggaren slutade oroa sig och våndas – för den goda hjärnan hade bestämt att ”- NU FÅR DET VARA NOG! Nu går det inte längre. Den där korkade bruden kör helt slut på sig – så nu går jag in och tar över! ”

Sagt och gjort! Bloggaren kunde inget annat göra än att lyda!

Och det var då hon kom på det! Den rätta taktiken! ATT LYSSNA PÅ KROPPENS SIGNALER!  Kör iväg dom där idiotiska hjärnspökena och följ den kloka hjärnan istället för det korkade jaget!

Låter det förvirrat? Det är det säkert också. Huvudsaken är att bloggaren åter kommit på banan. Att hjärnan åter gått in och sagt ifrån – något som har hänt ett antal gånger, det måste bloggaren erkänna…

Sen hoppas bloggaren förstås kunna fatta lite snabbare nästa gång vad som pågår inombords och därmed se till att stoppa i tid. Men optimist som hon är så tror hon stenhårt på att det blir så!

Sen hoppas bloggaren också att denna historia – eller båda två förstås – kan ge er som läser någonting.  Tänka till, stanna upp, förändra lite. ”Hur blev det? Var är vi? Vart ska vi? Hur gör vi?”
Vill jag ha det som jag har det? Vill jag något annat? LEVA LIVET lite mera – och må bra, bättre, bäst!

På banan igen!!

Slutligen lite vinter, lite jul, lite galen kisse! Kärleksörten blommar på trappan och en liten pensé trotsar Kung Bore! Åsså Vilda Wilma som ska vara med och slå in julklappar! Här sitter hon bara helt lugnt på en kartongpåse på golvet. Men snart ska hon upp och riva bland papper och snören på bordet! Välta en hyacint och sen jaga tejprullen ner inunder bordet!  😀

Var rädda om er och om varandra – och glöm inte något väldigt viktigt: VAR SNÄLL MOT DIG SJÄLV! DET ÄR DU VÄRD!

Bloggen idag tillägnas den glada flickan från Regna socken…

 

 

 

Familjedraman – she too… Om bitchar!

Barn och föräldrar, Föräldraskap, Känslor, Kärlek, Livet, Lokalt, Personliga foton, Personligt!, Relationer, Stalking, Svartsjuka och sjuk av avund, Sverige & Världen, Tankar och funderingar... Inga Kommentarer »

Det är mycket nu om män! Metoo handlar inte om dig eller mig utan om MÄN.
Men historien är som bekant varken svart eller vit. Det finns inte en grupp människor som är helt igenom goda och en annan som är fullständigt värdelöst förkastliga.

Bloggen idag handlar om bitches – som på svenska kan översättas med satmaror! Kvinnor – bara kvinnor – som ställer till ett elände för såväl män, andra kvinnor, som barn och familjer.
Det kan handla om avundsjuka, svartsjuka, dåligt självförtroende eller ren allmän jävelskap.

Har du träffat på någon satmara!? Bloggaren har! Flera stycken, flera gånger under årens lopp.

Satmaror som ser till att du får dålig kontakt med dina föräldrar och deras släkt. Som gör att man först på äldre dar, när den delen av släkten kanske är borta, kommer på vad man mist.
 Och kommer på  att det var skvaller och förtal som orsakade förlusten för dig – inte du själv. Du drabbades som liten av dessa satmaror. Det förstörde en del av ditt liv, ingenting du kan göra något åt idag…

Och historien upprepar sig… Bloggaren vet flera satmaror i nutid som pratar illa om sina före detta män och än värre om männens föräldrar – exsvärmor och exsvärfar. Och varför detta skitsnackande?? Ja, säg det. Det kan förmodligen handla om bitterhet och svartsjuka, svårigheter att komma över en separation o.s.v.

Värst är det när barn drabbas! När en skilsmässa går ut över barnen.  En skilsmässa kan vara svår för barn ändå och att göra den ännu värre genom att agera satmara gentemot sin exman, barnens pappa är helt förkastligt.

Det finns mer raffinerade sätt dessa satmaror kan ta till. Inte bara prata illa om barnens far utan också förvägra barnen att träffa sin pappa.
Och då försöker satmaran lura omgivningen med att säga att hon ”skyddar” barnen från exmannens nya liv – när det i själva verket handlar om svår, galen svartsjuka.
Men det kommer att slå tillbaka när barnen blir äldre och förstår. Barnen är en del av sin far…

Det finns satmaror som försöker styra vilka barnen får träffa när de är hos pappan. Som ser till att begränsa tillvaron så starkt för barnen att i deras liv får det bara finnas mamma och hennes bekanta.
Alla andra, det vill säga alla exmannens vänner,  ska jagas bort som ”farliga” eller ”otrevliga” – människor som inte vill något gott. Att exmannen skulle få träffa någon ny kvinna är totalt uteslutet.
Gör inte mannen som satmaran säger så hotar hon med barnen. Går han inte med på hennes krav får han aldrig mera träffa sina barn! Hot och hat.

Barnen blir förlorarna – förutom mannen då vars värld krymper. Livet blir en kamp, en plåga.

En bitch kan vara en dramaqueen också – en som försöker gråta sig till allting och ställa till scener för att framställa sig själv som offer.

Bloggaren känner till män vars fruar tvingat männen att gå till psykolog på grund av dessa mäns ”grundlösa svartsjuka”.  Under samtalsterapin sen har det framkommit att männen sannerligen haft all anledning att vara svartsjuka…  Männen framstod som idioter och det tisslades och tasslades bland dem som hade ”provat” henne…

Det slutade ofta med att bitchen fick mannen att gå i koppel, göra som hon ville, tills den dagen kom då hon lämnade honom för en av de andra…

 Bloggaren har drabbats. Både av den stora kärleken – – och av förlusten när otrohet och lögner var ett faktum…
 Det var svåra år och ”den andra kvinnan” tog till alla ”trick in the book” för att få det hon ville ha. En satmara – det också. Precis som förmodligen bloggaren också kallats emellanåt. Ingen är felfri.

Sakta tog bloggaren sig igenom dessa år. Hon hade aldrig en tanke på att försöka få mannen tillbaka. Det som var gjort var gjort och hon gick vidare, ensam.
Hon följde de här reglerna: Något som alla som upplevt en skilsmässa borde göra. Acceptera och gå vidare. Lämna exmannen ifred och fatta att det faktiskt går att bli lycklig utan honom. Har du ingen självkänsla så försök att skaffa det!  Och det gör du INTE genom att ständigt stalka exet och inbilla dig att du ska få tillbaka honom.

Alla generationer har satmaror. Med satmaror följer sorg och bedrövelse. Att vara en bitch och förstöra genererar ingenting gott! Varken för dem hon drabbar eller för sin egen del. Att bete sig bitchigt ger dåligt rykte. Folk tycker inte om en bitch och vill helst inte ha med sådana att göra.  Ju mer bitchig desto färre vänner och mer osäkerhet och dåligt självförtroende väntar denna trista kvinna.

Att bete sig illa kan förstöra väldigt mycket. Medföra avslutad vänskap, dålig stämning på jobbet, splittring av familjer, utanförskap och ensamhet.
Bloggaren skulle önska att kvinnor tänkte till lite – FÖRE – innan de går till handling, till attack eller systematiskt börjar förstöra för andra – innan de blir en satmara och bitch.
Det finns så mycket sorger och bedrövelser ändå här i världen. Stoppa de elaka orden innan de hoppar ur munnen. Tänk i andra banor istället för i dina ingrodda, elaka. Visa kärlek och du får kärlek tillbaka.

Man lär så länge man lever, heter det. Men då gäller det också att ta lärdom av det upplevda.

Här är några fler bra bilder som säger en hel del!

Skvallra inte! Snacka inte en massa skit om folk! Gäller ung som gammal. Att snacka en massa smörja och förtala andra är totalt värdelöst. Du gör andra illa och blir själv ansedd som en riktigt hemsk bitch!

Behandla dina barn med respekt! Använd inte dina barn i kriget mot ditt ex!
Barn ska förstås behandla sina föräldrar respektfullt också. ”What goes around comes around”, säger man, och tänk på det vad gäller dina barn. En dag får du tillbaka det du sått… Låt det bara vara goda och bra saker då.

Du kvinna som blir lämnad av din man – bli aldrig en bitch!

Separationen skedde av en orsak.  Vilken vet bara vi själva. Det är kanske inte bara av en orsak utan flera.

Bloggaren blev lämnad och vet att det inte är bra att stalka!  Glöm honom och svartsjukan!  Eller lite beskedligare uttryckt, inte så bitchigt: 

För så här är det: och så här:

Tänk på att ett uppbrott, att bli lämnad, kan föra något väldigt gott med sig så småningom!

Bloggaren mådde riktigt dåligt när hon blev lämnad. Pratade nog en del illa om ”den nya” – men kände sig aldrig underlägsen. Erkände för sig själv att hon nog varit delaktig också i det som kom att bli en separation.
Hon accepterade och gick vidare. Upptäckte att dörren stod öppen för någonting nytt! Träffade någon som gjorde henne lycklig igen.   Gav henne livet tillbaka –
ja, faktiskt.

Så var inte en bitch!   Förstör inte för andra! Förstör inte som den svärmor eller svägerska du är! Förstör inte som arbetskamrat eller ”vän”! Förstör inte som mamma för dina barn nu och i framtiden! Förstör inte som vare sig fru eller exfru!
Förstör framför allt inte för dig själv!

There is more to come!! Unna dig en ny framtid utan bitchighet!

 Lite annat också denna 1 december! Lite roligare saker, inte så tunga och jobbiga. Det var ju dags att vända blad imorse – från november till december! Och bloggaren har många almanackor…

En som stöder katthemmet Huskatten i Västerås!
En för att hon gillar katter rent allmänt!
En för favoritplatsen i England! Och till och med egentillverkade almanackor! 🙂 Det finns några till…men det räcker så här! 🙂

Bloggaren blev sen sugen på att sätta igång med julpyntandet nu när 1:a Advent står för dörren.
Inspiration fick hon genom Lotta – som hur gullig som helst gav bloggaren denna söta lilla tomte när de möttes på stan här om dagen! TACK LOTTA!
Så nu har några av julsakerna plockats fram och det under passande musik! 🙂 Saffransbullar har bakats också!

Sen var det ju dags för adventskalendrarna!! Bloggaren har tre!

Scouternas adventskalender gillas allra mest – för luckorna är inte bara utstansade rakt av utan sitter där dom ska, så att säga. Första luckan är den bruna tunnan lite till höger i mitten.

Ja, nu är december månad här och mycket roligt väntar – kan man hoppas… Tänk då på det som skrivits högre upp. She too – kan vara en bitch!

Bloggaren mår bra numera


Psst! Kom ihåg:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Premium Wordpress Themes by Natty WP. Web Hosting
Images by our golf tips desEXign.