Naturligt vis – naturligtvis! Om märkliga män och ljuvlig natur – bland annat!
Blommor och blad, Bröderna katt och Vilda Wilma, Caféer och matställen, Djur och Natur, Krönika, Kvinnor och män, Magazin24, Privata foton, Sverige & Världen, VARGAR, djur och miljö Inga Kommentarer »
Oj, vad det fanns mycket att skriva om idag! Ett uppdämt behov kanske. Har varit lite låg ett tag. Är man utbränd som jag så räcker inte krafterna alltid till – inte ens till det roliga man vill göra.
Men nu känns det som om jag snart kan slänga mig upp på banan igen!
Jaha, vad ska vi börja med då? Jo, en av de saker som gjorde att min dip och depp blev lite längre än väntat. Kissen Felix har råkat illa ut igen… 
Hemsk bild, eller hur! Och inget mot verkligheten och hur stackars Felix fick ha det…
Ja, även matte blev förstås drabbad. 
Här på bilden är dränaget borttaget men det skulle fortsättas att rengöras runt såret – och tratten skulle vara på…
Stackars Felix! Inte nog med det fysiska – han deppade ihop över att vara instängd 10 dagar. Inte kul för en frihetsälskande katt!
Och vad hade hänt, undrar någon? Jag misstänker starkt Vilda Wilma igen! Felix är en så snäll och vänlig kisse och skulle aldrig starta ett bråk – men lilla röda kissen Wilma har inga problem med det och Felix är en som hon gärna ger sig på…
Men tiden läker alla sår, heter det ju, och så även för Felix! Lyckan var STOR när han äntligen fick gå ut igen! 
Tidigt, tidigt onsdag morgon gick matte upp för att kissen skulle slippa vänta längre. 
Kanske är det så här: 
”Tid av HELVETE kan få en att förstå LYCKA – när helvetet är över.”
Så kände jag här om morgonen.
Annat som kan göra en glad är att hitta de där kläderna som man inte visste att man letade efter – men som man direkt kände att man måste ha!! 
SÅ fin gul färg och jättemjuk! Måste köpa!
Sen den här jackan! OJ! 
Också SÅ mjuk och med kapuschong som jag bara älskar!
Oroade mig lite, men bara lite, över plånboken – men sen kom jag på att jag var på KappAhl och att jag faktiskt fått med mig den kupong som kom i brevlådan här om dagen!!
30% rabatt!! Hurra!! Det blev nästan så jag fick tröjan gratis! Min turdag!
Kan behövas efter allt elände.
Och inte är jag en sån som säger nej till second hand heller! Den här fina blusen hittade jag på mitt jobb – Röda Korset i Västerås! 
För 50kr!!
Så fina färger och mönster! 
Men ska vi ta lite mer elände när vi ändå håller på? Så är vi av med det.
Så får det bli!
Jag är ju krönikör i Magazin24 och min krönika i september såg ut så här: 
Rubriken är ”Viljan att döda” och jag skriver om en sak som jag tycker är märklig. Hur man som jägare kan känna en vilja att skjuta, döda, när man går i skogen och ser ett fint djur.
Jag skriver också om det sjuka varghatet och om mina egna upplevelser av att möta varg öga mot öga – ett fantastiskt möte, andaktsfullt och ödmjukt. Skriver om mitt måtto: ”Lev och låt leva”. 
Jag ger också en släng av sleven till en del män. För det är oftast män som är nöjesjägare och ännu mer vanligt att det är män som vill helt utrota vargen från jordens yta.
Du kan läsa krönikan genom att klicka HÄR!
Döm om min förvåning när jag i dagarna läser en kollegas krönika som handlar om Medåkers skola men som avslutas så här! 
Citat, markerat som plus:
”+ Att en ny jaktsäsong har startat för Västra Mälardalens digra jägarkår”.
Och markerat med ett minus, skriver krönikören: ”- Att de villebråd man tänkte jaga är uppätna av en okontrollerad vargpopulation”.
Vad det har med Medåkers skola att göra vet jag inte – men jag tänkte genast:
Jag träffade rätt direkt! 
Trampade på en så öm tå att personen ifråga inte kunde hålla sig utan måste låta några dyrbara krönikerader blir en smocka på mig. 
Och neej, jag kommer inte att köra någon pinsam krigföring kollegor emellan på Magazin24. Detta har jag också meddelat chefredaktören. Pinsamt är bara förnamnet…
Män, säger jag bara…
Vita kränkta män…
Då kommer jag osökt in på dessa rader som kom till mig en morgon:
”Kvinnor är värda så mycket mer!
Men på något vis blir deras livsuppgift att ha hand om män…”
Nu slutar vi med eländet för denna gång och går över på positiva saker! En resa till Stockholm till exempel! 
Så här glad och lycklig blir man över att få luncha ihop med dottern i vår fina huvudstad! 
Vi åt på Restaurang Feca som ligger på Torkel Knutssonsgatan! Maten var toppen och även för veganer!
Till och med toaletten var utöver det vanliga!! 
Visst är den fin!!
Lovisa visade mig runt i det som numera är hennes hemstad. 
Ja, vi har verkligen en vacker huvudstad! 
Lite vackra bilder hemifrån så! Först inomhus! 
Den vackra azalean som jag fick av min mamma när hon levde, blommar igen. Detta trots sin trånga kruka och jorden den suttit i under många år.
Det är nog kärlek! 
Kärlek kanske detta är också! 
Att jag tålmodigt vattnat och pysslat om denna Agave som jag haft i över 10 år! Jag tog ett skott hos en kille i Piteå och Agaven har växt så sakta – men nu har den fått en knopp! 
Jag visste inte ens att Agave kunde blomma!
Blommar gör min fina porslinsblomma. Igen! 
Också från mamma! Visst är dess blommor vackra och så säregna!
Utomhus är det också vackert, tycker jag.
Även om det kan vara lite grått och regnigt så lyser ju blad och blommor upp!
Härliga höstbilder tagna idag på Glasblåsargården.
Och än finns det blommor! 
Kaprifolen vid en av portarna är översållad med ljuvligt doftande blommor!
Och balkonglådornas blomster lever än!
Primulan har till och med knoppar!
Och än får utemöblerna stå kvar ett tag till.
Titta så vackert bordet är – regnvått och fullt av löv!
Ja, nog är hösten en härlig tid. 
Det tycker både jag och katten Curry!
Då känner jag att jag vill sjunga som i den där reklamen för Hyundai!
Lucky, lucky, lucky me!
I’m a lucky son of a gun.
I work eight hours, and sleep eight hours.
That leaves eight hours for fun.
Lucky, lucky, lucky me!
Even though I haven’t a dime,
I laugh and play in a carefree way
And I have a wonderful time.
I smile at the sun and when daylight is done
Ev’ry evening is loaded with charms.
I wish on the moon, and I whistle a tune
And I dream of a boy in my arms.
Lucky, lucky, lucky me!
You can kiss your worries goodbye.
Life’s a chuckle and Lady Luck’ll
Make you as lucky as I!
Det är Evelyn Knight som sjunger i reklamen. Evelyn Knight var en framgångsrik amerikansk sångerska på 1940-50-talet. Hon avled 2007, nästan 90 år gammal.
Du kan lyssna på sången genom att klicka HÄR!
Ja, jag känner mig både ”lucky” och lycklig!
Önskar att du gör det samma!
Lucky och lycklig!
Var rädd om dig!
Vi ses igen!
Dags att hamra ner en ny blogg!
Den här kvinnan är skribent på Göteborgs-Posten.
Eller – Orka…
Att pengar måste in för att kunna betalas ut.
Nej – det handlar om det här! Ett Eureka moment! 
Det där tillfället när det går upp ett ljus för en hur allt hänger ihop!
Det kan ta längre tid för en del och för en del händer det aldrig. Det är då man ropar på NasseJimmie och tror att allt handlar om lömska invandrare! Att allt är de afghanska ensamkommande flyktingbarnens fel!
Om en plånbok som ska räcka till för alla – och där alla som kan måste bidra för att de som behöver ska kunna få den sociala välfärd vi har i vårt land. 
”Om jag inte skolstrejkat hade jag kunnat får A i alla ämnen”.
Jag känner personligen till en del om Aspergers syndrom och det är därför jag känner oro för flickan Greta!
Promenad en ljuvlig sommarmorgon.
– Vart ska ni? säger jag för mig själv.
Över cykelbron – där jag bara måste stanna till och fotografera! Mot väster!
Arbogaån in mot stan.
Nästan molnfritt. Det blir en varm dag.
Jag kan inte låta bli att fotografera. 
”Mammas gata” – Östra Nygatan!
Kram/Susanne
Men hallå! Vilket väder! Helt fantastiskt!
och med så här vackra ägg från Anneli Arnoldssons dotter Fredrika behöver man inte måla sina ägg till påsk!
Och där var ju förstås vädret precis lika ljuvligt! 
Så vad hände då!? 🙂
Ja, sen gick det ju inte att motstå ett dopp! 
Och det blev flera! Jag badade hela påskhelgen! Så tidigt som 19 april har jag aldrig tagit första doppet!
Plus 2! Så morgondoppet avstod jag! 🙂
Hemkommen tog man sista påskölen! 
Den satt fint!!
Hennes inredningsföretag heter CREADOMI och du hittar det bl.a. på Facebook!
Glasblåsargården!
Och mig – och alla andra snälla människor som bor i mitt hus!
Så här fint är det nu ute på min gård. 
Vilken härlig tid det är nu!
Underbart!
Det visade sig att det var fler som haft samma planer. Granngården var smockfull av trädgårdssugna! Och 5 pelargoner för 100 kr blev det! 4 röda och så den här – för min mammas skull. 
Hon älskade vita pelargoner. Hon fick sin första vita pelargon när hon fyllde 7 år.
Som sagt, en ljuvlig tid just nu.
Och då finns min krönika med igen! Denna gång är rubriken ”Dagen då jag slutade curla!”! Vad det handlar om för någonting – det får ni läsa då…
Jag bor så fint och har det så bra. 
Det är, som jag tidigare berättat om, sviter av utmattningssyndrom som jag aldrig blir helt frisk ifrån.
Men naturen och att promenera – ensam och gärna tidigt på morgonen – gör mig gott. 
Här följer lite bilder från en lördagsmorgon för en tid sen och från söndagsmorgonen idag. 
Från Glasblåsargården på Östra Nygatan i Arboga och runt om Arbogaån. 
Njut – det gör jag. 
Både när jag vandrar, när jag fotograferar och när jag ser bilderna efteråt.
Den äldsta av Arbogas tre järnvägsstationer på Köpingsvägen står i brand! 
I brand av den uppgående solen. 
Från gång- och cykelbron vid Åberget. 
Åt öster och åt väster från bron.
Södra Åpromenaden intill ån. 
Två ensamma soffor… 
Så oavsett om du tar samma promenad – som jag gjorde imorse – så blir det aldrig riktigt samma upplevelser. Ständigt nya skiftningar beroende på väder, årstid och tid på dygnet.
Där uppe ligger mitt hem ihop med de övriga husen på Östra Nygatan. Och här en nyare vy sen några år – med matkedjan Netto i huset till höger.
Gömd bakom ligger det som är kvar av Arbogas järnvägsstation nr 2!
Norra Ågatan vid ån. Så vackert med morgonsolens strålar! 
Det blev många bilder här… 🙂
Över cykelbron vid Åberget igen! 
Så vackert! 
Sen vidare utefter ån på den södra sidan. 
Norsbåtarna med sina håvar är ilagda! Jag har hört måsarnas skri men inte sett att det håvats efter nors ännu.
Träden är vackra trots att de är nakna. Men titta där! 
Vad är det där för rött på stammen! 
Dagens promenad avslutad!
Perfekt löskokt precis som jag vill ha det!
Över rivningsivern som pågick speciellt mycket för 50-60 år sedan!
men bördig från Arboga – berättade att han har bott i detta hus: 
(Foto: Arboga Museum).
Ronny berättar vidare att han bodde i huset till vänster fram till 1960 och att husen revs 1966-67. Så sorgligt!! 
Dessa trähus (markerade med svarta pilar) är borta! Kvar finns bara den s k Veterinärsvillan (röd pil).
1950-talet. Och 2019: 
Det fina järnvägshotellet innanför staketet till vänster är borta sen länge… Det som finns kvar är mitt hus och tullstugan (röda pilar) – mitt emot:
Så kan man konstatera detta: 
De svarta pilarna är de hus som är rivna. Rödmarkerad pil visar mitt hus – Glasblåsargården som finns kvar.
Ett hus som överlevt flera hundra år… 
Som i den galna rivnings/nybyggareran på 1950-talet – då man saknade respekt och moral – stympades till kiosk – som sedan fick förfalla… 
Helt sjukt att Arboga kommun gick med på att förstöra ett så gammalt kulturhistoriskt värdefullt hus!
Och personer som Gustav Öberg! 
Som tror på att bevara och återställa! Som vågar och törs!
– till Gustav med familj. 
Ny krönika hade jag den gångna veckan också i 
”I’m slowly becoming the person I should´ve been a long time ago” – så står det på väggen i mitt kök.
Jag är utbränd. Det betyder att jag är precis samma människa som före de två tillfällen då utbrändheten slog till med full kraft MEN med den dramatiska skillnaden – jag har inte samma ork längre. Inte samma energi.
Anledningen till kraftlösheten denna gång är huset jag äger och som har haft en lägenhet ledig.
Massor att göra kring det men med fantastiskt duktiga hantverkare som ställt upp så har vi nu nästan nått målet – en fin, renoverad lägenhet.
Pontus – elektriker, Jens – målare och så KAK Golv inte att förglömma!
*
Göran Anderssons BT-Bygg! Och ja, det var faktiskt snö när vi började med alla jobb första veckan i mars.
Så bussiga killar! Ställer alltid upp!
I badrummet fanns det en hel del jobb kan man lugnt säga… 
Största delen av jobbet gjorde Linus Englunds duktiga målare Jens Magnusson! 
Såväl fönster som väggar, dörrar och skåpluckor fixade denne duktige, trevlige man! 
Jens Magnusson!
Inte ett enkelt jobb alls – och högt upp! Men han klarade det!
Så nu börjar det likna något – denna lägenhet! 
Vardagsrummet!
Och till höger – dörren in till badrummet – som nästan är klart! 
För en utbränd stackare som vill så mycket men har så liten ork.
Fysiskt illa har jag gjort mig också! 
Men det är smällar man får ta. Och de fysiska skadorna läker mycket snabbare än de psykiska…
Här är Östra Nygatan i Arboga med den vita Glasmästarvillan direkt till höger i bild. Längre fram, framför den röda bilen, ses den lilla f d tullstugan och därefter mitt hus – Glasblåsargården – en gång i tiden arbetarbostad åt glasblåsarna vid Arboga Glasbruk.
Fotot är taget genom fönstret för Gustav Öberg, nuvarande ägare, fanns inte på plats.
En promenad i solskenet gör gott. När man promenerar så rensar man samtidigt skallen på alla möjliga och omöjliga tankar!
Att titta på alla vårpigga blommor som dyker upp här och var gör också gott för sinnet! 
Jag älskar krokus! Dessa små blommor hjälpte mig att komma igen under nattsvarta promenader då utbrändheten var som allra värst. 
De hjälper mig fortfarande…
Se solen och se våren som är på språng in till gamla Sverige!
Nu firar jag!
en bukett tulpaner och en glass gör att jag mår lite, lite bättre och kan glädjas lite lite grann över jobbet som jag och övriga här ovan genomfört! 
Projekt renovering av lägenhet är över! JAG KLARADE DET!!!
En muckarfest med ett fantastiskt slut! 
Lite äldre, lite fler erfarenheter, lite mer skadad/utbrändhet – men lika positiv och glad som förr. Leva livet gäller! 
och den här: 
Sitter på väggen hemma hos mig. Tänk att jag aldrig lär mig ändå…
Det är Annelis dotter Fredrika som har hönor som lägger så här vackra ägg!
Njut våren och solskenet ni som kan. Själv ägnar jag mig just nu åt detta: 
Och laddar batterierna. 
Slowly… men det går framåt! 
Senaste kommentarer