Feel in the Blogg

Oj, vad det fanns mycket att skriva om idag! Ett uppdämt behov kanske. Har varit lite lÃ¥g ett tag. Är man utbränd som jag sÃ¥ räcker inte krafterna alltid till – inte ens till det roliga man vill göra.
Men nu känns det som om jag snart kan slänga mig upp på banan igen!

Jaha, vad ska vi börja med dÃ¥? Jo, en av de saker som gjorde att min dip och depp blev lite längre än väntat. Kissen Felix har rÃ¥kat illa ut igen… Hemsk bild, eller hur! Och inget mot verkligheten och hur stackars Felix fick ha det…
Ja, även matte blev förstÃ¥s drabbad. Här pÃ¥ bilden är dränaget borttaget men det skulle fortsättas att rengöras runt sÃ¥ret – och tratten skulle vara pÃ¥…
Stackars Felix! Inte nog med det fysiska – han deppade ihop över att vara instängd 10 dagar. Inte kul för en frihetsälskande katt!

Och vad hade hänt, undrar nÃ¥gon? Jag misstänker starkt Vilda Wilma igen! Felix är en sÃ¥ snäll och vänlig kisse och skulle aldrig starta ett brÃ¥k – men lilla röda kissen Wilma har inga problem med det och Felix är en som hon gärna ger sig pÃ¥…
Men tiden läker alla sår, heter det ju, och så även för Felix! Lyckan var STOR när han äntligen fick gå ut igen! Tidigt, tidigt onsdag morgon gick matte upp för att kissen skulle slippa vänta längre.

Kanske är det sÃ¥ här: ”Tid av HELVETE kan fÃ¥ en att förstÃ¥ LYCKA – när helvetet är över.”
Så kände jag här om morgonen.

Annat som kan göra en glad är att hitta de där kläderna som man inte visste att man letade efter – men som man direkt kände att man mÃ¥ste ha!! SÃ… fin gul färg och jättemjuk! MÃ¥ste köpa!

Sen den här jackan! OJ! Också SÅ mjuk och med kapuschong som jag bara älskar!
Oroade mig lite, men bara lite, över plÃ¥nboken – men sen kom jag pÃ¥ att jag var pÃ¥ KappAhl och att jag faktiskt fÃ¥tt med mig den kupong som kom i brevlÃ¥dan här om dagen!!

30% rabatt!! Hurra!! Det blev nästan så jag fick tröjan gratis! Min turdag!
Kan behövas efter allt elände.
Och inte är jag en sÃ¥n som säger nej till second hand heller! Den här fina blusen hittade jag pÃ¥ mitt jobb – Röda Korset i VästerÃ¥s! För 50kr!!

Så fina färger och mönster!

Men ska vi ta lite mer elände när vi ändå håller på? Så är vi av med det.

Så får det bli!

Jag är ju krönikör i Magazin24 och min krönika i september sÃ¥g ut sÃ¥ här: Rubriken är ”Viljan att döda” och jag skriver om en sak som jag tycker är märklig. Hur man som jägare kan känna en vilja att skjuta, döda, när man gÃ¥r i skogen och ser ett fint djur.
Jag skriver ocksÃ¥ om det sjuka varghatet och om mina egna upplevelser av att möta varg öga mot öga – ett fantastiskt möte, andaktsfullt och ödmjukt. Skriver om mitt mÃ¥tto: ”Lev och lÃ¥t leva”.
Jag ger också en släng av sleven till en del män. För det är oftast män som är nöjesjägare och ännu mer vanligt att det är män som vill helt utrota vargen från jordens yta.
Du kan läsa krönikan genom att klicka HÄR!

 Döm om min förvåning när jag i dagarna läser en kollegas krönika som handlar om Medåkers skola men som avslutas så här! Citat, markerat som plus:
”+ Att en ny jaktsäsong har startat för Västra Mälardalens digra jägarkÃ¥r”.

Och markerat med ett minus, skriver krönikören: ”- Att de villebrÃ¥d man tänkte jaga är uppätna av en okontrollerad vargpopulation”.

Vad det har med MedÃ¥kers skola att göra vet jag inte – men jag tänkte genast:

Jag träffade rätt direkt! Trampade på en så öm tå att personen ifråga inte kunde hålla sig utan måste låta några dyrbara krönikerader blir en smocka på mig.
Och neej, jag kommer inte att köra nÃ¥gon pinsam krigföring kollegor emellan pÃ¥ Magazin24. Detta har jag ocksÃ¥ meddelat chefredaktören. Pinsamt är bara förnamnet…

Män, säger jag bara…

 Vita kränkta män…

Då kommer jag osökt in på dessa rader som kom till mig en morgon:

”Kvinnor är värda sÃ¥ mycket mer!
Men pÃ¥ nÃ¥got vis blir deras livsuppgift att ha hand om män…”

Nu slutar vi med eländet för denna gång och går över på positiva saker! En resa till Stockholm till exempel! Så här glad och lycklig blir man över att få luncha ihop med dottern i vår fina huvudstad! Vi åt på Restaurang Feca som ligger på Torkel Knutssonsgatan! Maten var toppen och även för veganer!
Till och med toaletten var utöver det vanliga!! Visst är den fin!!

 Lovisa visade mig runt i det som numera är hennes hemstad.
Ja, vi har verkligen en vacker huvudstad!

Lite vackra bilder hemifrån så! Först inomhus!  Den vackra azalean som jag fick av min mamma när hon levde, blommar igen. Detta trots sin trånga kruka och jorden den suttit i under många år.
Det är nog kärlek!

Kärlek kanske detta är ocksÃ¥! Att jag tÃ¥lmodigt vattnat och pysslat om denna Agave som jag haft i över 10 Ã¥r! Jag tog ett skott hos en kille i PiteÃ¥ och Agaven har växt sÃ¥ sakta – men nu har den fÃ¥tt en knopp! Jag visste inte ens att Agave kunde blomma!

Blommar gör min fina porslinsblomma. Igen!  Också från mamma! Visst är dess blommor vackra och så säregna!

Utomhus är det också vackert, tycker jag.

Även om det kan vara lite grått och regnigt så lyser ju blad och blommor upp!

 

Härliga höstbilder tagna idag på Glasblåsargården.

Och än finns det blommor! Kaprifolen vid en av portarna är översållad med ljuvligt doftande blommor!
Och balkonglådornas blomster lever än!

Primulan har till och med knoppar!

Och än får utemöblerna stå kvar ett tag till.

Titta sÃ¥ vackert bordet är – regnvÃ¥tt och fullt av löv!

Ja, nog är hösten en härlig tid.  Det tycker både jag och katten Curry!

 Då känner jag att jag vill sjunga som i den där reklamen för Hyundai!

Lucky, lucky, lucky me!
I’m a lucky son of a gun.
I work eight hours, and sleep eight hours.
That leaves eight hours for fun.

Lucky, lucky, lucky me!
Even though I haven’t a dime,
I laugh and play in a carefree way
And I have a wonderful time.

I smile at the sun and when daylight is done
Ev’ry evening is loaded with charms.
I wish on the moon, and I whistle a tune
And I dream of a boy in my arms.

Lucky, lucky, lucky me!
You can kiss your worries goodbye.
Life’s a chuckle and Lady Luck’ll
Make you as lucky as I!

Det är Evelyn Knight som sjunger i reklamen. Evelyn Knight var en framgångsrik amerikansk sångerska på 1940-50-talet. Hon avled 2007, nästan 90 år gammal.

Du kan lyssna på sången genom att klicka HÄR!

Ja, jag känner mig bÃ¥de ”lucky” och lycklig!

Önskar att du gör det samma!
Lucky och lycklig!
Var rädd om dig!
Vi ses igen!

Dags att hamra ner en ny blogg!

Den här kvinnan är skribent på Göteborgs-Posten.
Kajsa Dovstad heter hon och hon har ”Jimmie moments”, som hon kallar det…
”Jag är i Sverige, ett Sverige som inte känns svenskt. Och jag gillar det inte. Jimmie moment, som min bekant skulle säga.”
Citat Kajsa Dovstad alltsÃ¥ – och alltihop kan du läsa HÄR!

Det hon skriver om är bland annat att hon inte kan köpa vanliga frysta köttbullar för alla halal-affärer…
Ja, vad säger man?? Ilandsproblem á la smÃ¥ttighet!   Eller – Orka…

MEN hon pratar också om det som jag skrev om i förra bloggen! Siffror! Röda siffror! Röda samhällssiffror som handlar om det här: Att pengar måste in för att kunna betalas ut.
Plånboken tenderar att tunnas ur betänkligt annars!

D v s för att alla ska kunna ta del av pensioner, bidrag och samhällstjänster så måste det jobbas och betalas in skatt till systemet!

OCH – det är INTE ett ”Jimmie moment”!!

Möjligen för Kajsa och hennes kompisar men inte för oss andra vanliga svenskar som vill väl utan att snegla på NasseJimmie!

Nej – det handlar om det här! Ett Eureka moment! Det där tillfället när det gÃ¥r upp ett ljus för en hur allt hänger ihop!

Det kan ta längre tid för en del och för en del händer det aldrig. Det är då man ropar på NasseJimmie och tror att allt handlar om lömska invandrare! Att allt är de afghanska ensamkommande flyktingbarnens fel!

Då tar man Jimmie i hand och är sen verkligen ute och cyklar!

För det handlar helt enkelt om matematik!  Om en plÃ¥nbok som ska räcka till för alla – och där alla som kan mÃ¥ste bidra för att de som behöver ska kunna fÃ¥ den sociala välfärd vi har i vÃ¥rt land.

Matematik – inte rasism!!

Inte nÃ¥t ”Jimmie moment” alls! Det handlar om snilleblixten – när man kommer pÃ¥ hur saker och ting verkligen hänger ihop!
Utan att blanda in hudfärg och svenska köttbullar!

Det där känslan när man har förstÃ¥tt! NÃ¥got som hänt väldigt mÃ¥nga svenskar redan – men som de som kallar sig politiker inte vÃ¥gar ta i även om de ocksÃ¥ förstÃ¥tt! Man vÃ¥gar inte prata om det. PÃ¥ med skygglapparna bara sÃ¥ NasseJimmie plötsligt blir idol!
Blunda tills allting gÃ¥r Ã¥t helvete…

Vi väntar alla pÃ¥ politikerna och deras erkännande av ett eureka moment…

Lita annat jobbigt också. GRETA!

Greta Thunberg, 16 ̴r. Har just g̴tt ur 9-an. En vanligt tjej Рeller??

Dagens Nyheter idag.

Sidorna 6-11 (!) i Sveriges största dagstidning handlar om denna 16-åring!

Alla tidningsomslag världen runt som haft Greta, 16 år på första sidan!

Och sÃ¥ här säger Greta som just slutat 9:an: ”Om jag inte skolstrejkat hade jag kunnat fÃ¥r A i alla ämnen”.
Det fattas alltsÃ¥ nÃ¥gra A i Gretas slutbetyg…

Det är sÃ¥ viktigt och bra att uppmärksamma världen pÃ¥ miljöfrÃ¥gorna!  Självklart! Jag har ingenting emot stort engagemang i detta alls – tvärtom!  Det jag tänker pÃ¥ är vad händer i en 16-Ã¥ring med all denna berömmelse! Det är inte vilken tonÃ¥ring som helst – det är en 16-Ã¥ring med Aspergers syndrom!

Jag känner personligen till en del om Aspergers syndrom och det är därför jag känner oro för flickan Greta!
Hon är alltsÃ¥ inte bara en tonÃ¥rstjej – hon har Aspergers syndrom med allt vad det innebär.
Jag HOPPAS verkligen att hon har starkt stöd bakom sig. Människor som tar hand om henne när det blir för mycket.

Läs om Aspergers syndrom HÄR – sidan är frÃ¥n Autism- och Aspergerförbundets hemsida.

Till slut dÃ¥ – lite balsam för själen. Det kan behövas!

Pangbild – eller hur!!

Promenad en ljuvlig sommarmorgon.
Ut frÃ¥n GlasblÃ¥sargÃ¥rden –
och sen genom Stureparken.

Över himlen far ett fÃ¥gelsträck!   – Vart ska ni? säger jag för mig själv.

 Över cykelbron – där jag bara mÃ¥ste stanna till och fotografera! Mot väster!

Och mot öster:

Det är tidig morgon och solen stiger. Längs promenaden – nyponroser! Bland annat.

Arbogaån in mot stan.

S̴ fint Рjag m̴ste ta m̴nga bilder.

I vassen en eka!

Över Herrgårdsbron! Nästan molnfritt. Det blir en varm dag.

Vackra blommor utefter fönstren på Herrgårdsgatan. Jag kan inte låta bli att fotografera.

Snart är jag hemma igen. ”Mammas gata” – Östra Nygatan!

Ta gärna en promenad ut i naturen! Går bra även inne i stan. Det är ljuvligt ute nu och tidiga morgnar rekommenderas. Kram/Susanne

Men hallå! Vilket väder! Helt fantastiskt!

Man hinner inte riktigt med! Nyss pÃ¥sk – och med sÃ¥ här vackra ägg frÃ¥n Anneli Arnoldssons dotter Fredrika behöver man inte mÃ¥la sina ägg till pÃ¥sk!

Själv åkte jag till stugan! Och där var ju förstås vädret precis lika ljuvligt! Så vad hände då!? 🙂

Jo, detta! På med baddräkten! 
Gassa på bryggan!  Ja, sen gick det ju inte att motstå ett dopp!  Och det blev flera! Jag badade hela påskhelgen! Så tidigt som 19 april har jag aldrig tagit första doppet!

Men vilka temperaturskillnader! Eftermiddagen visade termometern detta – nästan +24!

Men pÃ¥ morgonen sen var man inte lika snabb ner till badet… Plus 2! SÃ¥ morgondoppet avstod jag! 🙂
Och det kanske bara är att vänja sig vid denna klimatförändring. Flera år i rad har jag badat i Björklången i Östergötland så sent som i september månad.

Hemkommen tog man sista påskölen! Den satt fint!!

Men det där med att tjuvtitta – vad handlar det om? Ja, inte gäller det mig som Susanna i badet! Om jag inte skulle bada näck förstÃ¥s…

Nej, det här tjuvtittade jag på!

Mitt fina grannhus!

Tjuvtitt in genom fönstret!

Det är nog fler som gjort -tjuvtittat in! 

Det ligger nära till hands…

För nu är det klart! Och möblerat har duktiga Sara Hagström gjort! Hennes inredningsföretag heter CREADOMI och du hittar det bl.a. på Facebook!

Fast jag behöver inte tjuvtitta för jag har redan sett hur otroligt fint den lilla före detta tullstugan har blivit!! Men – jag har lovat nuvarande ägare Gustav Öberg att inte lägga ut bilder än här pÃ¥ min blogg. För huset kommer snart ut till försäljning pÃ¥ Hemnet och dÃ¥ kan ni gÃ¥ in och kolla där! Och KÖP HUSET vetja!!

Ni får ju det här som granne: Glasblåsargården!

Och mig  – och alla andra snälla människor som bor i mitt hus!

 Så här fint är det nu ute på min gård.

Vilken härlig tid det är nu!

Underbart!

Och det tycker katterna också!!

IgÃ¥r inhandlades lite blommor att plantera ut! Det visade sig att det var fler som haft samma planer. GranngÃ¥rden var smockfull av trädgÃ¥rdssugna! Och 5 pelargoner för 100 kr blev det! 4 röda och sÃ¥ den här – för min mammas skull. Hon älskade vita pelargoner. Hon fick sin första vita pelargon när hon fyllde 7 Ã¥r.

Snart blommar syrenerna också! Som sagt, en ljuvlig tid just nu.

Håll utkik framöver! För då kommer den stora bloggen om den lilla tullstugans förvandling!

Och Рreportage om den fina nygamla tullstugan kommer ocks̴ i Magazin24 snart! Bj̦rn Blomgren kommer att skriva och visa bilder!

Och pÃ¥ tal om Magazin24 sÃ¥ är ju onsdag nästa vecka en röd dag – 1 maj. MEN – tidningen dimper ner i brevlÃ¥dan pÃ¥ fredagen istället – den 3 maj!  Och dÃ¥ finns min krönika med igen!  Denna gÃ¥ng är rubriken ”Dagen dÃ¥ jag slutade curla!”! Vad det handlar om för nÃ¥gonting – det fÃ¥r ni läsa dÃ¥…

Kram på er därute! Tänk på att sola med måtta! Använd solskyddsfaktor och minst 30! Det går bra att njuta av solskensvädret i skuggan också! 🙂

Jag bor så fint och har det så bra.

Ändå rasar jag ner i svårmod emellanåt.  Det är, som jag tidigare berättat om, sviter av utmattningssyndrom som jag aldrig blir helt frisk ifrån.

 Men naturen och att promenera – ensam och gärna tidigt pÃ¥ morgonen – gör mig gott.

Här följer lite bilder frÃ¥n en lördagsmorgon för en tid sen och frÃ¥n söndagsmorgonen idag. FrÃ¥n GlasblÃ¥sargÃ¥rden pÃ¥ Östra Nygatan i Arboga och runt om ArbogaÃ¥n.   Njut – det gör jag. BÃ¥de när jag vandrar, när jag fotograferar och när jag ser bilderna efterÃ¥t.

Den äldsta av Arbogas tre järnvägsstationer på Köpingsvägen står i brand! I brand av den uppgående solen.

Lördagspromenaden för någon vecka sedan gav följande bilder: Från gång- och cykelbron vid Åberget. Åt öster och åt väster från bron.

 Södra Åpromenaden intill ån.

TvÃ¥ ensamma soffor…

Över Herrgårdsbron.
Åt väster.
Och mot öst:
Så vackert vid ån.

Sen Östra Nygatan hem igen den lördagsmorgonen.

Naturen och himlen är som ständigt skiftande konstverk. SÃ¥ oavsett om du tar samma promenad – som jag gjorde imorse – sÃ¥ blir det aldrig riktigt samma upplevelser. Ständigt nya skiftningar beroende pÃ¥ väder, Ã¥rstid och tid pÃ¥ dygnet.

Där uppe ligger mitt hem ihop med de övriga husen pÃ¥ Östra Nygatan. Och här en nyare vy sen nÃ¥gra Ã¥r – med matkedjan Netto i huset till höger. Gömd bakom ligger det som är kvar av Arbogas järnvägsstation nr 2!

En bild på trist verkstadsmiljö kan bli så här fin med lite morgonsol:

Norra Ã…gatan vid Ã¥n. SÃ¥ vackert med morgonsolens strÃ¥lar! Det blev mÃ¥nga bilder här… 🙂

Över cykelbron vid Åberget igen! Så vackert! 

Sen vidare utefter ån på den södra sidan. Norsbåtarna med sina håvar är ilagda! Jag har hört måsarnas skri men inte sett att det håvats efter nors ännu.

Träden är vackra trots att de är nakna. Men titta där! Vad är det där för rött på stammen!

En fin, röd fågelholk! Undrar vem som tänker flytta in där nu i vår!?

Perfekt boende med sjöutsikt!
I alla fall utsikt över ån.

Över ån via Herrgårdsbron!

Sen den nya fina promenadvägen invid hamnen.

Snart hemma…

Utsikten åt andra hållet:

Sturegatan upp mot Glasblåsargården och tullstugan!

 Dagens promenad avslutad!

SÅ gott med kaffe när man kommer hem!
Ägg blev det också! Perfekt löskokt precis som jag vill ha det!

MEN – lite ilska nu ocksÃ¥!  Över rivningsivern som pÃ¥gick speciellt mycket för 50-60 Ã¥r sedan!
Ronny HÃ¥rd, konstnär boende i Staffanstorp i SkÃ¥ne,  men bördig frÃ¥n Arboga – berättade att han har bott i detta hus: (Foto: Arboga Museum).
Han pÃ¥stod att det var i närhet av där jag bor nu! Jag blev stum. Jag kände inte igen mig! Sen sÃ¥g jag huset som skymtar till vänster och trädet – det trädet kommer jag ihÃ¥g! I det klättrade vÃ¥r katt Sippan upp i sÃ¥ högt att brandkÃ¥ren fick hämta ner honom via stege! Men husen till höger känner jag inte igen…

 Ronny berättar vidare att han bodde i huset till vänster fram till 1960 och att husen revs 1966-67. Så sorgligt!! Dessa trähus (markerade med svarta pilar) är borta! Kvar finns bara den s k Veterinärsvillan (röd pil).
(Detta foto är också från Arboga Museum.)

1950-talet. Och 2019:

Förr:

Hörnet Vikingagatan-Nygatan –
(numera Norra Vikingagatan-Östra Nygatan).

Nu:

Varför kunde inte gamla fina hus bevaras! SÃ¥ dumt att förstöra. Se här – Stora Nygatan i Arboga runt Ã¥r 1900:  Det fina järnvägshotellet innanför staketet till vänster är borta sen länge… Det som finns kvar är mitt hus och tullstugan (röda pilar) – mitt emot:

Och titta man lite närmare pÃ¥ husen till höger: SÃ¥ kan man konstatera detta: De svarta pilarna är de hus som är rivna. Rödmarkerad pil visar mitt hus – GlasblÃ¥sargÃ¥rden som finns kvar.

Den lilla tullstugan byggd i slutet av 1600-talet – i högra hörnet här:  Ett hus som överlevt flera hundra Ã¥r… Som i den galna rivnings/nybyggareran pÃ¥ 1950-talet – dÃ¥ man saknade respekt och moral – stympades till kiosk – som sedan fick förfalla… Helt sjukt att Arboga kommun gick med pÃ¥ att förstöra ett sÃ¥ gammalt kulturhistoriskt värdefullt hus!

Sån tur då att personer som jag finns! Och personer som Gustav Öberg! Som tror på att bevara och återställa! Som vågar och törs!

I juni förra Ã¥ret sÃ¥lde jag tullstugan via Roland Sjölins firma  – till Gustav med familj.

Gustav började direkt!

Och nu ser det ut så här!!

Ge inte upp det du tror på! Bestäm dig att tänka och vara så här:

”There will always be people telling you: You can´t!
Look them in the eyes and say: Watch me!!”

Slutpromenerat för idag!

Take it esay! Fast inte för easy nu bara! Leva livet gäller ju!!

Ps!  Ny krönika hade jag den gÃ¥ngna veckan ocksÃ¥ i Magazin24! Läs den HÄR om ni vill! ”Den enda sanna glädjen…” är rubriken.Ds

”I’m slowly becoming the person I should´ve been a long time ago” – sÃ¥ stÃ¥r det pÃ¥ väggen i mitt kök.
Men som jag skriver i rubriken – det sker ”too slowly”… Det borde gÃ¥ fortare!

Varför gör det inte det dÃ¥?? Jo, det har flera orsaker. En av de viktigaste är den här: Jag är utbränd. Det betyder att jag är precis samma människa som före de tvÃ¥ tillfällen dÃ¥ utbrändheten slog till med full kraft MEN med den dramatiska skillnaden – jag har inte samma ork längre. Inte samma energi.
Lusten, kreativiteten och viljan finns kvar – men jag Ã¥ker pÃ¥ pumpen hela tiden när jag glömmer… Glömmer att krafterna tar slut och att jag mÃ¥ste ladda nya.
Att ladda nya som utbränd – det tar tid… Nu stÃ¥r jag pÃ¥ laddning igen.

Anledningen till kraftlösheten denna gång är huset jag äger och som har haft en lägenhet ledig.
GlasblÃ¥sargÃ¥rden i Arboga: Massor att göra kring det men med fantastiskt duktiga hantverkare som ställt upp sÃ¥ har vi nu nästan nÃ¥tt mÃ¥let – en fin, renoverad lägenhet.

Pontus – elektriker, Jens – mÃ¥lare  och sÃ¥ KAK Golv inte att förglömma!

Ingo och hans medarbetare! *

Fler favoriter:  Göran Anderssons BT-Bygg! Och ja, det var faktiskt snö när vi började med alla jobb första veckan i mars.
Och här ser ni snickare Ken: Så bussiga killar! Ställer alltid upp!
Och så trevliga dessutom!
Göran och BT-Bygg sÃ¥g till att Peter frÃ¥n VVS-huset kom och fixade rörmokeriet! I badrummet fanns det en hel del jobb kan man lugnt säga…

Sen var det fullt ös! Största delen av jobbet gjorde Linus Englunds duktiga målare Jens Magnusson! Såväl fönster som väggar, dörrar och skåpluckor fixade denne duktige, trevlige man!  Jens Magnusson!
Jag minns hans farfar Nils! Nils Magnusson jobbade som vaktmästare på gamla sjukhemmet på Kungsörsvägen och var en klippa där. Jag började mitt allra första sommarjobb som städerska på sjukhemmet. För övrigt ett sjukhus tidigare med ett BB som jag faktiskt är född på! 🙂

Shazada hjälpte mig att rensa bort gamla klätterväxter frÃ¥n husväggen! Inte ett enkelt jobb alls – och högt upp! Men han klarade det!

Så duktiga och trevliga killar allesammans! En och annan tjej också faktiskt! Två tjejer dök upp som hantverkare också! Toppen!
STORT TACK ALLESAMMANS!!

 SÃ¥ nu börjar det likna nÃ¥got – denna lägenhet!

Vardagsrummet!

Och köket:

Hallen in mot vardagsrummet: Och till höger – dörren in till badrummet – som nästan är klart!

Den största delen av städningen fixade Ingela och hennes Stilrent från Kungsör! Tack för det!

Men blod, svett och tÃ¥rar har det kostat… För en utbränd stackare som vill sÃ¥ mycket men har sÃ¥ liten ork.
 Fysiskt illa har jag gjort mig ocksÃ¥! Men det är smällar man fÃ¥r ta. Och de fysiska skadorna läker mycket snabbare än de psykiska…

Hur kurerar man sig dÃ¥?  Jo, med en promenad om man orkar! Här är Östra Nygatan i Arboga med den vita Glasmästarvillan direkt till höger i bild. Längre fram, framför den röda bilen, ses den lilla f d tullstugan och därefter mitt hus – GlasblÃ¥sargÃ¥rden – en gÃ¥ng i tiden arbetarbostad Ã¥t glasblÃ¥sarna vid Arboga Glasbruk.

PÃ¥ tal om tullstugan – här en bild frÃ¥n dess kök i vardande! Fotot är taget genom fönstret för Gustav Öberg, nuvarande ägare, fanns inte pÃ¥ plats.

En promenad i solskenet gör gott. När man promenerar så rensar man samtidigt skallen på alla möjliga och omöjliga tankar!
 Att titta på alla vårpigga blommor som dyker upp här och var gör också gott för sinnet!
Jag älskar krokus! Dessa smÃ¥ blommor hjälpte mig att komma igen under nattsvarta promenader dÃ¥ utbrändheten var som allra värst. De hjälper mig fortfarande…

Orkar man inte ta sig ut – kan man titta ut genom fönstret i alla fall! Se solen och se vÃ¥ren som är pÃ¥ sprÃ¥ng in till gamla Sverige!

Nu firar jag!
I min ensamhet för jag orkar inte annat.
Utbrändheten har sitt pris och ett ganska högt sådant. Men lite ekologisk skumpa, en bukett tulpaner och en glass gör att jag mår lite, lite bättre och kan glädjas lite lite grann över jobbet som jag och övriga här ovan genomfört! Projekt renovering av lägenhet är över! JAG KLARADE DET!!!

Lite nostalgi sen!  En muckarfest med ett fantastiskt slut! 
FrÃ¥n vänster – Mats Wahlfeldt i gul muckartröja, Mats Envall, Peter Linde, Elizabeth Källqvist, KÃ¥re Gullichen, Janne Widerlöv, Lotta Jigelius och HÃ¥kan Persson. Fotograf är fröken Wahlfeldt!
Muckades gjordes det frÃ¥n P4 i Skövde – och lumparkompisarna var Mats och Peter. Peter och jag klickade direkt och nÃ¥gra mÃ¥nader senare var vi förlovade! Tre Ã¥r efter det blev jag Susanne Linde – f d Wahlfeldt! 🙂

Det är några år mellan bilden här ovan och denna:

Lite äldre, lite fler erfarenheter, lite mer skadad/utbrändhet – men lika positiv och glad som förr. Leva livet gäller!

Lite visdomsord ocksÃ¥. och den här: Sitter pÃ¥ väggen hemma hos mig. Tänk att jag aldrig lär mig ändÃ¥…

Ett tack till! Tack Anneli Arnoldsson för underbara ägg till påsk!   Det är Annelis dotter Fredrika som har hönor som lägger så här vackra ägg!
Goda är dom också!!

Njut våren och solskenet ni som kan. Själv ägnar jag mig just nu åt detta: Och laddar batterierna.
Men jag lyckades ju skriva en blogg nu i alla fall! Hurra!

Ta hand om er! Jag jobbar pÃ¥ det här – ocksÃ¥! Slowly… men det gÃ¥r framÃ¥t!

PS! På onsdag kommer min krönika igen i Magazin24!
Rubriken är ”Den enda sanna glädjen…”! Ds