Feel in the Blogg

Idag kan man läsa i DN om en s k överklassafari som anordnas idag i Stockholm! På DN:s hemsida kan man läsa, citat:
”I dag anordnar organisationen Allt åt alla en guidad busstur ut till Solsidan i Nacka för att berätta om ”Sveriges rikaste utsugare”.”

Jag citerar vidare ur DN: ”Den så kallade överklassafarin har väckt starka reaktioner på internet och kommunalråd Erik Langby (M) tycker att idén är barnslig.
Bussturen med ”Motborgarbussen Linje 99″ avgår vid lunchtid från centrala Stockholm till Solsidan via Fisksätra och Grand Hotell i Saltsjöbaden. Ombord finns plats för 65 personer och resan är fullbokad sedan flera veckor tillbaka.”  (Personerna på bilder kommer troligen inte att dyka upp under safarin – eller – vem vet?)
Läs mera i DN om safari ut till överklassen genom att klicka HÄR!

Om föreningen ”Allt åt alla” läser jag:

Burr! Ska man våga sig ut? Jag delar katten Felix tvekan. Igår kom det snö! Väldigt onödigt tycker katterna och jag – men det får väl gå an. Det var ju inte så mycket som kom.

Skönt var det att idag ta en promenad i arla morgonstund innan ruljangsen dragit igång på allvar i vår lilla stad. Först ett besök på Posten. Posten är alltid Posten på Nygatan för mig – oavsett vilka besluts som tas uppifrån. Där inhandlades frimärken och inte vilka frimärken som helst! Temat på de nya märkena som kommit ut är Folkparker! Folkets Park med såväl dans, chokladhjul som Lill-Babs! Det tyckte bloggaren var så trevligt att två kartor inhandlades! Utan kvitto – för det kom postkvinnan och jag underfund med är otroligt dåligt mot miljön. Hon nämnde det onödiga i att människor som köper ett enda frimärke för 6 kr får ett A4-papper som kvitto. Hur många träd blir det till sist…

Invid Posten håller Unga Liv till. Det såg så trevligt ut därinne! Affären var inte öppen ännu men runt ett bord satt personalen och drack morgonkaffe tillsammans!

Nygatan var tämligen öde så här strax efter halv nio på fredagsmorgonen. Målet nu var Konsum på Nytorget. Förutom potatis och mjölk (ekologisk förstås!) fick bloggaren sig en pratstund med Christer Löwenhamn. Om politik och om hur vi behandlar varandra – vi människor. Lite om gamla tider också ute på FFV och Christer avslutade med en hälsning till min bror Mats, som han jobbat ihop med ”förr i världen”.

Hem igen via Nygatan och en titt ner mot Skepparegränd fick mig att fundera på om Skinngubben ska ha kalas? Balonger prydde porten till hans frälsarpalats.

När jag svängt in på det som numera heter Norra Vikingagatan såg jag detta: Spår i snön! Och nej, det är inte från varg – tyvärr. Däremot avslöjar tassarna i snön att någon av mina katter promenerat från Östra Nygatan och hem…  Jag som trott att de aldrig rör sig inom områden med biltrafik…
Men spåren gick åt rätt håll i alla fall – hem! 

”Ingen vet var haren har sin gång”, säger ordspråket. Detsamma gäller katter! Bloggaren har levt i den villfarelsen att Felix bara vandrar över kyrkogården för att sen hälsa på Börje Ericsson, förre stadsarkitekten, i hans lilla stuga på Nicolaigatan. Och att Curry endast håller koll på eventuella råttor invid Gunders Glasmästarvilla… Wilma tror jag dock fortfarande håller sig här på gården. Men vem vet…

På tal om spår i snön så blev bloggaren upprörd och arg över dagens krönika i Arboga Tidning. Man ska kunna skoja om det mesta men här gick gränsen för mig! I ”årets tal” till ”nationen” tycker skribenten att farorna med varg i skogen är ”övervinnliga”. ”Skjut, gräv, tig” – är uppmaningen.
Inte kul! Inte roligt alls, tycker bloggaren! Det finns alldeles för många som redan ägnar sig åt SGT i detta land! Att lokaltidningen också hänger på klappjakten på de förföljda vargarna känns osmakligt oavsett om det skulle vara ett rätt harmlöst kåseri.

Roligare saker fanns faktiskt i tidningen! Oavsett vad man tycker om TV-programmet Top Model Sverige så är det kul att Bbl/AT:s Karl David Englund träffat Köpingssonen, stylisten Jonas Hallberg och toppmodellen Izabella Scorupco för en intervju till det lokala bladet! Klicka på Top Model Sverige här ovan och du kan vinna en shoppingweekend med Jonas i LA!!

Tomorrow is another day, som det heter, och då kommer också en annan blogg, en ny! Välkommen åter och ta tillvara på helgen!

Oskyldig uppsyn??
Bloggaren undrar idag lite vad hon ska tro…

Snöflingor dalar sakta ner utanför fönstret och jag hoppas att det slutar snart. Jag vet – många önskar sig snö, mycket snö, massor av snö och jag kan förstå det – också. Dock är jag själv mycket tacksam över en januari månad som nästan inte haft någon snö alls! Förra året såg det ut så här: Bilden är tagen den 26 januari 2011! Det här var ändå lite snö i förhållande till vad som kom såväl tidigare som senare…

Den här bilden tog jag här om dagen:

Två noteringar har utlovats och  kommer!  Dels en ur Arboga Tidning nyligen: Äntligen en bra artikel om vargarna, skriven av Bbl/AT:s Karl David Englund. Informativt om människors ängslan men också en välvilja mot vargen. Tack för det!

Sen hittade jag den här bilden i konkurrentens blad – hos Magazin24: (Foto: Josef Bengtsson/Magazin24).

Vet ni vad det föreställer?

Nej, det är inte FBU - Försvarsutbildarnas ungdomsverksamhet!  Och nej, det handlar inte om skor eller serietidningen ”Knasen”!
Svart text ”Arboga Army – on tour” – militäriskt med svarta läderkängor handlar heller inte om någon halvkriminell, rasistisk förening. Nej, det är ”klacken”, supporterföreningen till IFK Arboga Hockey!  

???  Knasigt!
Inga ytterligare kommentarer från bloggaren.

Avslutar med en bild från förra året vid den här tiden. Bilden är tagen 5 februari 2011 och visar att det var barmark under Vintermarknaden i Arboga. Hur som helst – vintern kommer att ta slut och våren anländer. Det känns skönt att tänka på.

Köket är väl hemmets mest välbesökta rum! Både antal gånger, längden på besöken och variationen av aktiviteter i nämnda rum!

Varje morgon möter mig den här vyn när jag ska brygga mitt kaffe och ge katterna friskt vatten. -Tja, en diskbänk och en spis – inget ovanligt med det, tänker ni. Men ser ni inte tavlan!?

Bilden över huset jag bor i. Fotot är taget någon gång runt år 1900.
Varje gång jag står där vid diskbänken så tänker jag på bilden. Fantiserar om människorna på den och funderar över hur det kan ha tett sig här i huset på den tiden.

Ingen av de små barnen lär vara i livet idag – 2012. Bilden har jag fått av Elsbeth Larsson som bodde i huset en gång. Hon berättade för mig om hur spännande det var att en fotograf kom för att ta en bild av Glasblåsargården – stället där bara arbetarna bodde. Arbetarna som slet på Arboga Glasbruk vars disponent bodde i ensamt majestät med sin familj i det stora, vackra, vita huset intill.
(Vykort över Stora Nygatan i Arboga där disponentens hem – Glasmästarvillan – ses närmast till höger. Nästa hus är mitt nuvarande hem.
Vad tänkte småkillarna? Och vad tänkte kvinnan som öppnat fönstret från en av de små lägenheterna om ett rum och kök?

Längre bort på fotografiet syns huset som vanvördigt kallas ”kiosken” idag. Jag kallar det ”Lilla huset”. Huset var tullstuga i slutet av 1600-talet. På väg in till Arbogas marknader fick folk betala tull för sina varor. Det här var alltså början på staden, ingången, från öster.
Utanför huset på bilden står två små flickor. Kanske tittar den ena på hattarna i fönstret? Enligt Elsbeth blev huset hattaffär så småningom och Elsbeth själv var springflicka där när modisten skulle leverera en hatt till någon fin dam i Arboga.
Tyvärr förstördes huset fullkomligt på 40-talet då det gjordes om till kiosk. Min dröm är att återställa huset som det var en gång. Vilken fantastisk liten bostad det skulle bli!

Småpojkarna på bilden står vid gaveln på huset och kvinnan tittar ut genom det här fönstret: Ja, det är inte samma fönster – ramen är utbytt som den uppmärksamme kan se. Utsikten är inte heller alls den samma som på kvinnans tid: Var det bättre förr? De som bodde här i huset hade det nog inte fett – men det var vackrare. Finare utsikt, mer natur. Så synd att så många hus rivs och lummiga innerstadsmiljöer förstörs. Vi bör gå varsamt fram med förändringar och bevara det som kan bevaras.

I mitt kök finns annat också. Jag älskar kalendrar, det vet ni som läst min blogg tidigare. Såväl adventskalendrar som almanackor med månadsblad att vända. En mängd kattkalendrar finns förstås men idag vill jag visa en annan favorit: Januari månad i Caroline Roosmarks fina kalender! Så här står det intill bilden: En fin betraktelse och tänkvärd! Anna Åström är skådespelare och är en av de kända personer som stått modell i kalendern.  Caroline Roosmarks kalender ges ut till förmån för Fryshuset i Stockholm och i år till projektet ”Barn till ensamma mammor”. Läs mer om fotografen Caroline Roosmark HÄR - där du också kan beställa en egen kalender och samtidigt stödja verksamheten!

För övrigt fanns detta i mitt kök igår!
Och det här! Njutning för såväl kropp som själ en grå januaridag när man längtar till våren.

Onsdagen är här. Kaffet är strax urdrucket och bloggen klar. Kattpojkarna är inne och Vilda Wilma likaså.
För en stund sedan hördes ett försynt jamande utanför min dörr. Jag har dörren till kontoret stängd eftersom Vilda Wilma ibland tycker det är nödvändigt att använda mina viktiga papper som toalett… Jamandet kom från Felix som ville hälsa, bli jagad till matskålen och sen få sitt vatten serverat i glaset i diskhon.

En vanlig morgon alltså på Glasblåsargården i Arboga år 2012.

Jag älskar havet! När jag vill stressa av, varva ner och må bra är en promenad längs stranden invid ett hav underbart. Det kan gå bra med en sjö också – men havet, havet är så fantastiskt, så levande, så föränderligt och så vackert.

Det är en vanlig tisdag men jag tänker på havet. De fina bilderna är från Capri i Strömstad och de är tagna i april förra året. Några dagar av sinnesro tack vare en kär vän.
Och har man inte havet i närheten går det ganska bra med bilder också. Tills man kommer dit igen…

De där bilderna säger en del om mig just idag men jag ska ändå sticka in med lite annat. Jag brukar ta med lite märkliga eller roliga saker från DN på söndagar – då jag har tidningen i pappersformat i min brevlåda. I söndags fanns denna märkliga, för att inte säga hemska, artikel: Bilden föreställer åtta små barn – alla tillhörande samma mamma i Kina. Kvinnan och hennes man som är mycket rika kunde inte få barn – men genom provrörsbefruktning fick kvinnan trillingar – men hade samtidigt anlitat två (!) surrugatmammor som födde två barn vardera åt familjen. Åtta barn alltså – i ettbarnspolitikens Kina!

Det påminner om den s k Octomom – Nadya Suleman   – som via  IVF-behandling födde åtta barn! Så här står det in Nadya Suleman på Wikipedia: ”Suleman började med IVF-behandlingar 1997 och fick sex barn som är födda mellan 2001 och 2006. 2008 planterade hon in sex ägg, varav två av dem delade sig och Suleman blev gravid med åttlingar som föddes den 26 januari 2009. Alla fjorton barn har samma far, en ännu okänd vän som agerade spermadonator till Suleman.” 

Här är en bild på familjen – mor med fjorton barn… via en spermadonator och provrörsbefruktning…

Barn till varje pris… Men varför inte låta något av alla föräldralösa barn få en egen familj?

Ja, det var väl en hel del märkliga – rent av förskräckliga historier. Avslutar titten i DN med något roligt också - Ulf Lundkvists ”Assar” som jag tycker är suveränt bra!

Havet ger mig vila och rofyllda tankar. Här några gamla bilder. Detta foto är nog tagen på 40-talet. Min moster till vänster om den älskade hästen Frej – och min mor till höger. Systrarna är klädda i östgötadräkten.

Min mor som ung. Klänning med sjömanskrage. Visst är hon vacker – min mamma.

Sinnesron gav mig ytterligare sakleteri – precis som här om dagen – fast av annorlunda slag än tidigare. Det blev en hel säck att lämna till Apoteket – och så här fint och lätt att hitta i skåpet sen! Gamla mediciner ska lämnas in till Apoteket – det vet ni väl! Min ”säck” bestod av rester av familjens mediciner sedan så där 10-15 år tillbaka… Nödvändig utrensning alltså!

Avslutar med ännu en bild från havet i Strömstad. Njut och finn ro.