Att vilja leva – och inte…
Döden, Det är inte lätt att vara ung..., Känslor, Kärlek, Livet, Lokalt, Samhällsfrågor, Sorg, Svarta hålet, Sverige & Världen Inga Kommentarer »
Korset är symbol för mycket och även för döden.
Bloggen handlar idag om att ha fått ett liv men att välja att avbryta det. Inte vilja leva längre. Att ta sitt liv.
Knappast någonting är väl mer förgörande och tragiskt än när någon väljer att ta sitt liv.
Någon känner att det liv han eller hon har fått är så tungt och så svårt att det inte går att klara av. Personen väljer döden istället för att fortsätta leva. 
Den som brukar läsa den här bloggen vet att skribenten hyllar livet och brukar uppmana alla att LEVA. Verkligen leva – ta chanser, våga språnget, leva ut, göra allt det där du önskat att få göra medan tid är, vara liten galen – ja, verkligen leva. 
Då kan det kännas ofattbart när någon väljer att ta sitt liv. Sätta stopp för chansen man fått. Sluta i förtid, så att säga.
Men bloggaren vet hur det är. Förstår känslan. Har själv varit där. 
Den där känslan, som efteråt kan verka helt absurd och ofattbar – men som var där då:
Känslan att ingen utväg finns.
Allting, precis allting är så svårt och så svart att det inte går längre. Man orkar inte mera. Då i det mörkaste mörka uppenbarar sig den där fruktansvärda känslan av att – jo, det finns en utväg. En sista utväg – att göra slut på alltihop. 
Bloggaren har varit där. När det var som värst. Som mörkast och svårast. Då var det en skön känsla att tänka så. Att slippa. Att fly. Att få lindring när ingen annan hjälp fanns att få. Lindringen att avsluta sitt liv. 
Bloggaren lever. Hon valde inte det som då kändes som det enda möjliga – och som strax efteråt och även idag, känns oerhört skrämmande och helt uteslutet – att begå självmord.
Varför valde hon då livet? Jo, hon tänkte på sina barn. På vad barnen hade sagt till henne. Hur mycket hon betydde för dem och hur mycket de älskade henne. Hon kunde inte lämna sina barn! Kärleken till dem var för stark. 
Bloggaren hade tur för bloggaren älskar sitt liv. Älskar att leva och är väldigt rädd om livet. För livet har ett slut en gång, trots allt, och det gäller att ta tillvara varje stund som om den vore den sista.
”Årligen begår cirka 1 100 människor i Sverige självmord. Det är ungefär tre självmord om dagen.”
Så står det på Socialstyrelsens hemsida.
Så här står det också, citat: ”Under det senaste decenniet har självmorden minskat i alla åldersgrupper utom bland personer under 25 år.”
Vad kan man då göra som medmänniska? Kan man göra något över huvud taget? Bloggaren tänker själv på att saker som uppmärksamhet, hålla koll, fånga upp signaler och förstå ”rop på hjälp” är viktiga. Vara rädda om varandra, värna om inte bara familj och vänner utan även människor i närområdet, grannar, arbetskamrater o.s.v. 
Men det är inte lätt. Ibland kommer självmordet till synes som en blixt från klar himmel och anhöriga liksom vänner står där bestörta och chockade utan att ha förstått hur allvarligt det varit, kanske inte märkt något alls.
Det finns en organisation som försöker se till att minska antalet självmord – Suicide Zero!
Sucide Zero skriver ”Varje år tar över 1 500 människor sitt liv i Sverige. Det är nära sex gånger fler än som dör i trafiken.… ” (Siffran är högre än Socialstyrelsens men det är möjligt att Socialstyrelsens siffra är gammal, bloggarens anm.)
På Sucide Zeros hemsida kan du få råd och du kan även lära dig exempel på hur den suicidala processen kan se ut. 
(Bild från Suicide Zeros hemsida).
På Suicide Zeros hemsida finns också möjlighet att stödja organisationens verksamhet liksom att ge minnesgåvor, en gåva till minnet av någon som tagit sitt liv.
Bloggaren kommer att hedra minnet av Jack Berggren som tog sitt liv endast 22 år gammal. Vila i frid Jack. 
Du kan också lämna en minnesgåva över Jack eller någon annan genom att klicka HÄR!
Bloggaren tror också att medmänsklighet, värme och att bry sig om – är viktiga delar. Att inte blunda för det som sker.
Att våga fråga hur någon mår. 
Att trösta. 
Hjälpa någon att ta sig upp igen. 
”Ta ett djupt andetag. Det är bara en dålig dag, inte ett dåligt liv.”
Att bry sig! Att sträcka ut en hjälpande hand! 
Men också att låta människor få vara som dom är.
Vara mer vidsynt, inte så fördömande. 
DU DUGER!! Glöm aldrig det!
Ett bra sätt att leva livet är att leva livet mera kärleksfullt. Älska mer och hata mindre. Kramas mer – slåss inte alls. Knip igen munnen när de spydiga kommentarerna eller de elaka orden är på väg och försök att se det positiva och ljusa i det som händer runt omkring dig istället. Ett mynt har två sidor och glaset är antingen halvtomt eller halvfullt! Välj själv och välj rätt! Välj vänlighet, omtanke och kärlek. 🙂
Ta hand om dig själv men ta också hand om andra! 
”Vänner är änglar som lyfter upp oss när våra vingar har glömt hur man flyger”.
Se till att den som tappar sin ballong – får den tillbaka, eller en helt ny! 
Tänk efter på hur roligare livet blir när man är positiv och tänker gott om människor – än när man går runt med ett mörkt och bittert sinne med förgörande tankar om andra. Tänk på hur smittande ett leende är och hur gott det värmer i hjärtat att mötas av ett sådant.
Älska mer – hata mindre. Var rädda om er och om varandra! Livet är så kort – gör resan så varm, solig och lycklig som du bara kan! KRAM på er!
TACK mina älskade barn för er kärlek!
Så ser den ut – en av de värsta sjukdomar du kan drabbas av!
En sjukdom som du fixar till alldeles själv och som gör att du mår sämre och sämre och sämre!
Ingen doktor kan hjälpa dig!
Svartsjuka äter dig levande om du låter den gå för långt! Och det handlar om det här: 
Att inte lita på varandra. Att oroa sig och ständigt behöva ha koll – även på sådant du inte har med att göra. Harmlösa saker, bagateller som du uppförstorar! 
Egentligen har du förmodligen ingen anledning att vara svartsjuk – ändå tror du det!
Hon blev till slut dödad. Fruktansvärt!
Den engelska texten säger ungefär så här:
Det går så långt att den svartsjuka pratar illa om den andra föräldern inför barnen! 
”I told my kids how shitty their dad is becuase I’m jealous of his new life and his new wife. I’m SUCH a good mom.”
Osäkerhet! Du har dåligt självförtroende. Tror dig vara sämre än andra och särskilt sämre än den nya som din f d partner har träffat. Du blir kontrollerande, otrevlig, gör dina barn illa genom att prata illa om deras pappa (eller mamma), pratar illa om allt som har med expartnern att göra, svartmålar hans/hennes nya partner.
Så sanna ord: ”Holding onto anger is like drinking poison and expecting the other person to die.”
”Dear Ex-wife, Please move on. Divorce means it’s over for you.”
Så sanna ord! Lätt att skriva och läsa men svårare att ta till sig kanske och att börja leva efter.
– Fy tusan vad bra du är! Lev livet nu! Du är stark! Du är bäst! 
Dina problem och misstag från igår är nu bara minnen men också lärdomar. För det är nämligen så här också… 
Som får henne att dra på ljudet extra högt när hon spelar låten med Hollies med texten som bara är HON!:
Livet förändras.
Vackert eller hur!?
Magnus!
Thomas!
Lite äldre godingar också! Stig!
Han var en av de bröder som i folkmun här i Arboga kallades Tarzanbröderna. Och de skulle väl platsa alltihop som ”Veckans Babe” – eller hur!? 
Pappa Valfrid gick inte av för hackor han heller! 
Det här var ett litet smakprov på bejbs från förr! Men har ni förslag på nya snyggingar att pryda bloggen med så HÖR AV ER!
Lite gråmulen sommardag idag. ”Typiskt svenskt sommarväder” läses i DN. Gräsmattan behöver vatten hemma hos bloggaren och alldeles nyss fick hennes fina staket av luktärter sig en dusch med vattenkannan under Vilda Wilmas överseende.
”Tänk mer på vad du kan uppnå, än på vad du kan förlora”. Låter väldigt bra, tycker bloggaren. Lite av ”Friskt vågat – hälften vunnet” liksom!
”En sommar tillsammans med dig är allt jag vill ha”.
Närhet är något vi alla behöver – och på olika vis.
Som att väva ett spindelnät med fina, fina trådar. Så skört, så skört. Och skörare med tiden, senare i livet…
”
Rädda killar misslyckas med flickor men också med mycket annat i livet. Om vad det kan bero på är detta ett försök till utveckling av.
Och det drabbar även flickor. 
Det börjar i skolan där lärare med för stora klasser inget ser och inget hör. 
Eller där den mobbade flyttas på istället för att ta itu med det verkliga problemet – mobbarna!
Det eskalerar. 
Blir till en svart klump i magen av rädsla hos barnet som utsätts för trakasserier. 
En tokstolle som spelar spratt, får alla att skratta men aldrig tas på allvar. Blir ansedd som kul men lite korkad, ingen man egentligen vill ha med att göra.
Eller genom att helt enkelt gå på linjen att en bråkstake och tokstolle faktiskt är lite dum i huvudet! Det är kanske enklare att ”klå upp” en redan slagen än att ta en match med de stöddiga mobbarna. 🙁
Fruktansvärt! 
Skamvrån – ett vrå för skam! Skämmes dåliga lärare!!
Jag blir dömd på förhand – av mig själv, av mina egna upplevelser. 
Jag är inget att ha. 
Det blir en osäker relation helt enkelt. Med osäkra barn så småningom – det sociala arvet, kallas det…
Misshandel men även mord…
Man blir undfallande, orkar inte mera bråk, gör som hon vill… 
Orken är helt enkelt slut.
Hon får som hon vill… och mannen krymper ännu lite mera…
Blir mindre och mindre, hans liv blir trängre och trängre. 
Han orkar inte göra upp planer längre för det blir ju ändå aldrig som han tänkt. Han ger upp. Finner sig. Får ett litet, litet, pytteliv…
Gissa vem bloggaren tror att giftspindeln är…
Låt ingen längre begränsa din tillvaro eller bestämma hur ditt fortsatta liv ska bli! DU bestämmer! DU sätter gränser! DU tar makten över ditt eget liv!
Träna! 
”Att vara för snäll kan ibland vara det som gör dig själv illa…”
Lär dig själv att det är du som bestämmer! Lär också andra (vänner, partners och expartners m fl) att du inte längre går med på allting! Du säger NEJ! Du tar ansvar för dig själv först och ditt eget liv.
Ja, sätt gränser!
Senaste kommentarer