Feel in the Blogg

”I’m slowly becoming the person I should´ve been a long time ago” – sÃ¥ stÃ¥r det pÃ¥ väggen i mitt kök.
Men som jag skriver i rubriken – det sker ”too slowly”… Det borde gÃ¥ fortare!

Varför gör det inte det dÃ¥?? Jo, det har flera orsaker. En av de viktigaste är den här: Jag är utbränd. Det betyder att jag är precis samma människa som före de tvÃ¥ tillfällen dÃ¥ utbrändheten slog till med full kraft MEN med den dramatiska skillnaden – jag har inte samma ork längre. Inte samma energi.
Lusten, kreativiteten och viljan finns kvar – men jag Ã¥ker pÃ¥ pumpen hela tiden när jag glömmer… Glömmer att krafterna tar slut och att jag mÃ¥ste ladda nya.
Att ladda nya som utbränd – det tar tid… Nu stÃ¥r jag pÃ¥ laddning igen.

Anledningen till kraftlösheten denna gång är huset jag äger och som har haft en lägenhet ledig.
GlasblÃ¥sargÃ¥rden i Arboga: Massor att göra kring det men med fantastiskt duktiga hantverkare som ställt upp sÃ¥ har vi nu nästan nÃ¥tt mÃ¥let – en fin, renoverad lägenhet.

Pontus – elektriker, Jens – mÃ¥lare  och sÃ¥ KAK Golv inte att förglömma!

Ingo och hans medarbetare! *

Fler favoriter:  Göran Anderssons BT-Bygg! Och ja, det var faktiskt snö när vi började med alla jobb första veckan i mars.
Och här ser ni snickare Ken: Så bussiga killar! Ställer alltid upp!
Och så trevliga dessutom!
Göran och BT-Bygg sÃ¥g till att Peter frÃ¥n VVS-huset kom och fixade rörmokeriet! I badrummet fanns det en hel del jobb kan man lugnt säga…

Sen var det fullt ös! Största delen av jobbet gjorde Linus Englunds duktiga målare Jens Magnusson! Såväl fönster som väggar, dörrar och skåpluckor fixade denne duktige, trevlige man!  Jens Magnusson!
Jag minns hans farfar Nils! Nils Magnusson jobbade som vaktmästare på gamla sjukhemmet på Kungsörsvägen och var en klippa där. Jag började mitt allra första sommarjobb som städerska på sjukhemmet. För övrigt ett sjukhus tidigare med ett BB som jag faktiskt är född på! 🙂

Shazada hjälpte mig att rensa bort gamla klätterväxter frÃ¥n husväggen! Inte ett enkelt jobb alls – och högt upp! Men han klarade det!

Så duktiga och trevliga killar allesammans! En och annan tjej också faktiskt! Två tjejer dök upp som hantverkare också! Toppen!
STORT TACK ALLESAMMANS!!

 SÃ¥ nu börjar det likna nÃ¥got – denna lägenhet!

Vardagsrummet!

Och köket:

Hallen in mot vardagsrummet: Och till höger – dörren in till badrummet – som nästan är klart!

Den största delen av städningen fixade Ingela och hennes Stilrent från Kungsör! Tack för det!

Men blod, svett och tÃ¥rar har det kostat… För en utbränd stackare som vill sÃ¥ mycket men har sÃ¥ liten ork.
 Fysiskt illa har jag gjort mig ocksÃ¥! Men det är smällar man fÃ¥r ta. Och de fysiska skadorna läker mycket snabbare än de psykiska…

Hur kurerar man sig dÃ¥?  Jo, med en promenad om man orkar! Här är Östra Nygatan i Arboga med den vita Glasmästarvillan direkt till höger i bild. Längre fram, framför den röda bilen, ses den lilla f d tullstugan och därefter mitt hus – GlasblÃ¥sargÃ¥rden – en gÃ¥ng i tiden arbetarbostad Ã¥t glasblÃ¥sarna vid Arboga Glasbruk.

PÃ¥ tal om tullstugan – här en bild frÃ¥n dess kök i vardande! Fotot är taget genom fönstret för Gustav Öberg, nuvarande ägare, fanns inte pÃ¥ plats.

En promenad i solskenet gör gott. När man promenerar så rensar man samtidigt skallen på alla möjliga och omöjliga tankar!
 Att titta på alla vårpigga blommor som dyker upp här och var gör också gott för sinnet!
Jag älskar krokus! Dessa smÃ¥ blommor hjälpte mig att komma igen under nattsvarta promenader dÃ¥ utbrändheten var som allra värst. De hjälper mig fortfarande…

Orkar man inte ta sig ut – kan man titta ut genom fönstret i alla fall! Se solen och se vÃ¥ren som är pÃ¥ sprÃ¥ng in till gamla Sverige!

Nu firar jag!
I min ensamhet för jag orkar inte annat.
Utbrändheten har sitt pris och ett ganska högt sådant. Men lite ekologisk skumpa, en bukett tulpaner och en glass gör att jag mår lite, lite bättre och kan glädjas lite lite grann över jobbet som jag och övriga här ovan genomfört! Projekt renovering av lägenhet är över! JAG KLARADE DET!!!

Lite nostalgi sen!  En muckarfest med ett fantastiskt slut! 
FrÃ¥n vänster – Mats Wahlfeldt i gul muckartröja, Mats Envall, Peter Linde, Elizabeth Källqvist, KÃ¥re Gullichen, Janne Widerlöv, Lotta Jigelius och HÃ¥kan Persson. Fotograf är fröken Wahlfeldt!
Muckades gjordes det frÃ¥n P4 i Skövde – och lumparkompisarna var Mats och Peter. Peter och jag klickade direkt och nÃ¥gra mÃ¥nader senare var vi förlovade! Tre Ã¥r efter det blev jag Susanne Linde – f d Wahlfeldt! 🙂

Det är några år mellan bilden här ovan och denna:

Lite äldre, lite fler erfarenheter, lite mer skadad/utbrändhet – men lika positiv och glad som förr. Leva livet gäller!

Lite visdomsord ocksÃ¥. och den här: Sitter pÃ¥ väggen hemma hos mig. Tänk att jag aldrig lär mig ändÃ¥…

Ett tack till! Tack Anneli Arnoldsson för underbara ägg till påsk!   Det är Annelis dotter Fredrika som har hönor som lägger så här vackra ägg!
Goda är dom också!!

Njut våren och solskenet ni som kan. Själv ägnar jag mig just nu åt detta: Och laddar batterierna.
Men jag lyckades ju skriva en blogg nu i alla fall! Hurra!

Ta hand om er! Jag jobbar pÃ¥ det här – ocksÃ¥! Slowly… men det gÃ¥r framÃ¥t!

PS! På onsdag kommer min krönika igen i Magazin24!
Rubriken är ”Den enda sanna glädjen…”! Ds

Tullstugan först!
Den f d lilla tullstugan är den som ligger intill mitt stora hus på bilden, längst bort till höger.

Det lilla fina huset som jag sålde förra året till Gustav och Angelica Öberg. 
Nu är det dags att se det senaste som hänt inuti stugan!

Vi kliver väl in!

Det är ju inte alls klart – men det växer fram sÃ¥ sakteliga. Eller inte alls sakta med den speed som Gustav Öberg har inbyggt inom sig! 🙂

Farstun eller förstugan – som var ett tillbyggt garage tidigare: Här ser ni porten inifrÃ¥n och längs med väggen under fönstret kommer det att bli tvättmaskin och torktumlare och lite arbetsytor.

Längst bort i förstugan ligger badrummet:
Inte mycket att se än så länge för duschkabinen och det övriga är fast nere i Italien, sa Gustav. Men golvet är lagt och väggar liksom fönstret ut mot gården!

Gustav, ja – här har vi  honom! I det som nu är köket!

Eller det som ska bli köket! Felix ska installera spis, kyl och frys m.m. och det diskuterade Gustav med honom om: Det blir arbetsytor mot väggen till höger och fönstret vetter ut mot Östra Nygatan.
Åt andra hållet på nedre botten blir det allrum. Där kan man så småningom mysa framför kaminen när det är möblerat och klart.
Lite längre fram.  Fönster mot infarten till GlasblÃ¥sargÃ¥rden, huset som jag har kvar – och mot Östra Nygatan till höger.
Här var alltsÃ¥ kiosk pÃ¥ senare Ã¥r och till höger var luckan. Allt förändrat – förbättrat!

En trappa upp dÃ¥! Ja, dÃ¥ kommer vi till sovrummen. Här finns gott om plats för en bred dubbelsäng om man skulle vilja! Det nyupptagna takfönstret ger ytterligare ljusinsläpp. Den fina väggen med stockar kommer att fÃ¥ vara kvar – och inte vare sig mÃ¥las över eller tapetseras. Det gillas!

Utsikt mot Stureparken.
Och så här ser den nytapetserade långsidan ut:

Ja, Gustav Öberg har all anledning att se nöjd ut! Hans tullstuga kommer att bli över förväntan!
Gustav är en fantastisk kille! Driftig och kreativ med massor av goda idéer som inte har ett dugg med luftslott att göra utan är fullt genomförbara. Och han genomför dom!!
Jag är SÅ glad att jag sålde den lilla tullstugan just till honom och hans fru!

Fortsättning följer! Snart är huset färdigt och det blir dags för presumtiva hyresgäster att komma och titta!

Sorgen då. Ja, livet går ju lite upp och ner.  Ibland händer förfärligt sorgliga saker och dessa dagar blir tunga.

Kåre var min första kärlek och den första kärleken glömmer man inte. Och kommer nog heller aldrig riktigt över. Den kärleken finns för alltid bevarad i hjärtat.
Kåre dog plötsligt för ett par månader sedan och jag var med på minnesstunden för honom i lördags. På väg dit fick jag vara med om något som jag tar som en hälsning. En koltrast flög fram från en port precis intill mig när jag passerade. Det gjorde stunden lite lättare.

För att närvara vid minnesstunden för KÃ¥re var oerhört smärtsamt. Men trots sorg och tÃ¥rar blev det en sÃ¥ fin stund – den allra sista med KÃ¥re. Hans systerdöttrar hade organiserat det sÃ¥ fint och musiken som spelades under minnesstunden var KÃ¥res favoriter – men ocksÃ¥ mina. Och mÃ¥nga vänner närvarade. Det blev ett fint farväl mitt i sorgen.

Jag tände ett ljus för KÃ¥re när jag kom hem…

Men på sorg följer glädje och den fick jag genom mina söner som kom samma dag. Mina pojkar stannade till söndagen och självklart blev de så ompysslade som bara en mor kan göra! Allt det bästa för sina barn.
Och våfflor därtill! 🙂

Mina barn blev till plåster på sorgens sår.

Dottern hade födelsedag igår!
  Henne träffar jag imorgon! Då ska jag bjuda henne på en vegansk restaurang i Stockholm. För Lovisa är vegan och jag gillar också allt grönt och vegetariskt utan att för den skull vara vegan.

Annat roligt har också hänt! Den som känner mig och kanske läst det här i bloggen så ÄLSKAR jag ånglok!
Och hur länge som helst har jag velat lära mig elda och köra ett ånglok! I oktober förra året kom jag i alla fall en liten bit närmare genom att få klättra upp i det lok som stod inne i Grosmont i North Yorkshire!
Killarna på loket var så tillmötesgående!
Men att fÃ¥ boka en plats för att ”go on the footplate” med North Yorkshire Moor Railway är inte lätt! MÃ¥nga vill och platserna är fÃ¥. Helst ska man boka in sig ett Ã¥r i förväg.
MEN – jag hittade en chans pÃ¥ närmare hÃ¥ll! Nora Bergslags Veteranjärnväg!

Klicka HÄR för att besöka deras hemsida! (Fotot/copyright: Edvin Lindström)

Jag har försökt där ocksÃ¥ i ett par Ã¥r och nu hörde Mats som är eldsjäl vid denna järnväg av sig. SÃ¥ i juni blir det av! DÃ¥ fÃ¥r jag ”Stora Ã…nglokslektionen” under tvÃ¥ dagar i Nora för att lära mig – och slutligen fÃ¥r jag köra Ã¥ngloket! Overall är inhandlad och även passande kepa! Det ska bli helt fantastiskt underbart härligt!!

För jag är ju:

Annat som man kan bli glad över är att man i Arboga har en del som kanske inte andra städer har! Hjälp för personer som är helt rudis vad gäller tekniska saker som till exempel smart-TV… Ett telefonsamtal bort bara och sÃ¥ dyker han upp – TV-doktorn Richard Fallqvist – hembesök frÃ¥n Gunnar Karlssons Radio & TV!
Förutom att han snabbt och lätt fixar din TV så får man sig en trevlig pratstund! Gillar katter gör han också så mina tre välkomnar honom så gärna.
Guld värt att ha en TV-handlare som gör hembesök! Som hjälper dig när du står helt handfallen vad gäller såväl TV som datorer, skrivare och mobiltelefoner!

Klicka HÄR så kommer du till Gunnars Karlssons Radio & TV!

Annat lite unikt för Arboga. Vi har en skomakare! Och inte vilken skomakare som helst!  Marina måste vara Sveriges snyggaste skomakare! Trevlig är hon dessutom och man får alltid en kul pratstund när man besöker hennes Sko-Fix!
Tro det eller ej men Marina har fixat skor och nycklar m m här i Arboga sedan 1984!!

Visst känns det skönt att kunna glädjas lite även i mörka stunder Gläds gör jag också över att få skriva som krönikör i Magazin24.
Ännu roligare är det när människor hör av sig – pÃ¥ stan med en kram eller via telefon och meddelanden – för att tala om att de gillar det jag skriver. Det gör mig ödmjukt tacksam och sÃ¥ varm i hjärtat.

 Min senaste krönika som kom förra veckan har rubriken ”Är inte du lite för gammal för det där?” och handlar om den förkastliga Ã¥ldersfixeringen. Läs den gärna HÄR om du vill!

Ha det bra! Var rädda om er! Lev livet – tänk pÃ¥ att det är kort OCH kan vara oväntat kort… KRAM pÃ¥ er!

Vi ses igen…

Det var en gÃ¥ng en kille som hette KÃ¥re…

Den killen blev min första riktiga kärlek.

Kåres mamma var jätteglad när vi blev tillsammans och pratade till och med om förlovning. Gissa om jag blev ännu mer blyg och osäker!
Vi gick hem till hans föräldrar som bodde pÃ¥ KungsgÃ¥rden nere vid Ã¥n i Arboga. – Spring och köp bakelser, sa KÃ¥res mamma. KÃ¥re kom tillbaka tomhänt eftersom Centrum hade stängt. Det blev smörgÃ¥srÃ¥n med ost istället och jag tror det var första gÃ¥ngen jag Ã¥t det.

 Vi bytte ringar, KÃ¥re och jag. Inte riktiga ringar utan sÃ¥dana där enkla i silver som man skulle ge varandra när man ”blev ihop”. Jag minns att KÃ¥re hade sÃ¥ grova fingrar att han fick ha min ring pÃ¥ lillfingret.

Och det krusiga hÃ¥ret gick igen i den lÃ¥t som för evigt är förknippat med den sommaren för länge sen och med KÃ¥re – Mungo Jerry! För krushÃ¥rig var ocksÃ¥ han – Mungo Jerry. Och det här är lÃ¥ten med just Mungo Jerry som alltid fÃ¥r mig att tänka pÃ¥ KÃ¥re:

KÃ¥re hade körkort och bil. En sÃ¥n här modell, tror jag:  Eller var det kanske en sÃ¥n här… Den var i alla fall brun och en gÃ¥ng när KÃ¥re skjutsade hem mig till Borgaregatan sÃ¥ kokade bilen och när KÃ¥re skruvade upp locket till kylaren sÃ¥ sprutade vattnet rakt upp!

Det blev aldrig KÃ¥re och jag – pÃ¥ riktigt – och idag tar jag farväl av min första riktiga kärlek. KÃ¥re är död och pÃ¥ hans begravning fÃ¥r jag ge honom en sista ros.

                          

Summertime, and the livin’ is easy
Fish are jumpin’ and the cotton is high
Oh, your daddy’s rich and your ma is good-lookin’
So hush, little baby, don’t you cry
One of these mornings you’re gonna rise up singing
And you’ll spread your wings and you’ll take to the sky
But till that morning, there ain’t nothin’ can harm you
With daddy and mammy standin’ by

                                             …”So hush, little baby, don’t you cry…”

Idag hade jag turen att träffa på Gustav som jag sålde den lilla tullstugan till! Gustav Öberg är alltid så bussig och visar mig gärna runt i huset! Här kommer fler bilder!

Gustav har släppt in mig i förstugan, som var garage tidigare. Här blir det grovkök med tvättmaskin och torktumlare till höger. Den gula dörren är en gammal garderobsdörr som Gustav hittat.
Den får bli dörr till badrummet! Badrummet blir inte stort men funktionellt och med fönster!  Svårt att göra sig en bild nu men det blir duschkabin, toalett och handfat!
Golvet är lagt utanför!

Det blivande köket: ”– Köksinredningen kommer nästa vecka”, sa Gustav! Jag bara jublade! SÃ¥ härligt att se allt växa fram!

Rummet på nedre botten!
Intill kaminen finns förvaring för ved och ett litet spritskåp ovanpå! 🙂

I hörnet i rummet står ytterligare en kamin. Den ska upp på övervåningen!

Trappan på vägen upp har fått en liten avsats högst upp eftersom golvet lutade så. Det finns inga räta vinklar och vrår i detta gamla 1600-talshus!

Övervåningen med två rum.
Här till vänster ska ett smidesräcke sättas upp. Ljus kommer in från takfönstret. Och kaminen som stod löst i köket ska sitta här:

Thomas ”Ketchup” Andersson som murar har sparat en del detaljer ”pÃ¥ kul”.

Jag tror att Gustav är väldigt nöjd med sitt lilla hus. Han räknar med att allt ska vara klart till slutet av mars mÃ¥nad. Vi fÃ¥r se om han fÃ¥r rätt. Och NI fÃ¥r se det ocksÃ¥ – eftersom jag självklart kommer att lägga ut fler bilder pÃ¥ tullstugan, den f d kiosken som nu blir en unik och fin bostad mitt i Arboga men med lugnt och vackert läge!

3-4 plusgrader och snön försvinner snabbt. Glasblåsargården har snart barmark!
Och i rabatten väcks vårkänslorna till liv! Precis som jag sa i bloggen igår:

Ha en fin söndag! Det har jag! Och vi ses igen så fort jag har härliga bilder att lägga ut eller händelser som bara måste ventileras, protesteras mot, hyllas över eller reageras på!

HallÃ¥ där! Idag blir det blandad kompott! Roliga saker och saker mindre kul…

Vi börjar med det dÃ¥liga! Det där förvÃ¥nande! Det där som fÃ¥r en att fundera pÃ¥ vart vi är pÃ¥ väg…

Det som fick mig att slutligen känna ett uppdämt behov av att ösa ur mig var det här: Upprepande reklam mitt i TV-program där Bianca Ingrosso vrÃ¥lar av skräck om att ”det är en orm i hans arsle” och ring 112…AlltsÃ¥ ”det är en orm i hans arsle” skulle kunna uttryckas sÃ¥ här istället: ”Hunden har en mask i sin stjärt”.
Det är sÃ¥nt här som unga (och äldre) matas med. 24-Ã¥riga tjejer med ett sätt att uttrycka sig som ger minsta sprÃ¥kpolis knottror! För att inte tala om budskapet!! Har man en hund borde man veta att det inte är ormar i baken pÃ¥ dom – utan mask som kräver avmaskning. Och det är inget man ringer 112 för…

AlltsÃ¥ – vad är det att titta pÃ¥??? ”Wahlgrens värld”! Vad har dessa människor gjort som gör att vi skulle vilja veta allt om deras liv och leverne?? Vad tillför dom i kunskap och utveckling??

Bianca Ingrosso stÃ¥r som ”TV-personlighet” i Wikipedia!! Hennes mor är väl mest känd för att gallskrika nÃ¥got som marknadsfördes som ”fyrstrukna ciss” i lÃ¥ten ”Picadilly Cirkus” för hundra Ã¥r sen… / Vilka bedrifter…

Och det finns fler”lärorika” och stimulerande program… AlltsÃ¥ ”Parneviks” – VAD ÄR DET???
Feta fru Parnevik skumpar storskrattande runt i sitt lyxhem och för det fick hon priset ”Ã…rets TV-personlighet” i Kristallen 2015…
 Nej, jag har inget emot tjocka människor men det är lite patetiskt att bli uppmärksammad pÃ¥ detta vis. I Wikipedia stÃ¥r Mia Parnevik med titeln ”Jesper Parneviks fru”(!) och vad har hon gjort utöver att vara en lojal hustru och föda fyra barn? Inget fel med det heller men det är inte alla som fÃ¥r pris för den bedriften – och egen TV-show!
 Och dottern Peg är ju firad sångerska gubevars! Jo jo, tänk vad lite golfmiljoner kan göra!!

En sak till – gissa vilka som kammade hem flera priser i Kristallen 2018… Nej, gissa inte förresten…

Vilka fantastiska förebilder för oss i Sverige!! Förlåt men jag blir bara så här:

Sen är det ju självklart valfritt vad man sitter och glor på i TV och vilka idoler man skaffar sig. Sen kan jag bara hoppas att det finns folk som har andra intressen och som för över dessa till sina telningar.

Lite annat dÃ¥ligt ocksÃ¥ är POSTEN i Sverige!  Det här brevet kom till min dotter i Stockholm: I mitt namn – till hennes adress! Jag har aldrig bott i Johanneshov!

Det fanns ocksÃ¥ en markering om att brevet var ”eftersänt” och att eftersändningen upphört för drygt 1,5 Ã¥r sen… Det delades snällt ut ändÃ¥…  Fast JAG aldrig begärt nÃ¥gon eftersändning till en adress i Johanneshov jag aldrig bott pÃ¥!
Tidningen var från Svenska Naturskyddsföreningen och skulle ha kommit till mig i Arboga i höstas.

Och NU har den genom dotterns försorg nÃ¥tt mig pÃ¥ min riktiga adress som jag bott pÃ¥ i hur mÃ¥nga Ã¥r som helst! Lovisa har noterat ”ÄNTLIGEN” pÃ¥ baksidan av kuvertet! 

(Mycket bra inlägg som cirkulerat på Facebook!!)

När jag ändÃ¥ är i gnällartagen sÃ¥ kan jag tipsa om min krönika i Magazin24 i onsdags!  ”Mmm… Mat, Män, Matematik!” har den som rubrik! Gnället i den handlar om spelreklam!! NÃ¥got jag tagit upp tidigare här i bloggen!
SÅ TRÖTT PÅ DENNA AGGRESSIVA MANIPULATION FÖR ATT FÅ STACKARS MÄNNISKOR ATT SPELA BORT ALLA SINA PENGAR!! Allra värst är väl att svenska staten(!) finansierar en del av detta genom Svenska Spel! 

LÄS min krönika HÄR pÃ¥ Magazin24! Ni fÃ¥r bläddra er fram i e-tidningen själva för krönikan ligger tydligen inte ute pÃ¥ sidan än….

Jag ligger rätt i tiden om spel i min krönika – det är fler som inte stÃ¥r ut! (Lotta Gröning)

I min krönika skriver jag ocksÃ¥ om mat, grön mat. Hur mycket billigare det är med grönt i grytan än kött! Och mer miljövänligt – för att inte tala om djurvänligt!
Hur gott som helst!   Ja, vinet också! Ekologiskt förstås! 🙂

Lite reklam gjorde jag ocksÃ¥ för Travarbo GÃ¥rdsbutik intill MedÃ¥ker i Arboga – där jag köper viltkött om jag skulle bli sugen. Klicka HÄR för att komma till deras hemsida!

 Snögubben som hälsade sÃ¥ glatt i början har nu sett sina bästa dagar. För nu har 10 minus bytts ut mot plusgrader, regn och takdropp. DÃ¥ gÃ¥r det som det gÃ¥r för snögubben…

 Gick som det gick gjorde det för julgranen också! Efter att troget ha tjänat hushållet i nästan exakt 2 månader och ploppat ut gröna skott fick resan ta slut igår.
Den duktiga granen som Thomas Bolander åter igen försett oss med fick sälla sig till de andra, mer levande, träden ute.

För nu vill jag ha vår! Och så här ser syrenträdet ut just nu! Härligt!! Småfåglarna kvittrar lika glatt som jag över de härliga föraningarna om vår!

Lite tullstuga också var utlovat! I torsdags tog jag bilderna efter hemkomst från Västerås. I skymningen på hemväg såg jag ju att DET LYSTE!! Inte bara inomhus utan också utanför!!

Visst har det blivit fint! Den fina lilla tullstugan som förstördes till kiosk på 1950-talet men som nu får sin upprättelse!

Om duktiga Gustav Öberg som köpte tullstugan av mig kan ni läsa i reklamfoldern som kom med Magazin24 i onsdags! Det var Roland Sjölin på Svensk Fastighetsförmedling i Arboga som förmedlade kontakten mellan mig och Gustav Öberg!

Nu har jag kräkts klart! För den här gÃ¥ngen… Men det var ju inte bara trista, obehagliga saker i bloggen idag eller hur!! Ses igen!!