Feel in the Blogg

Jag bor så fint och har det så bra.

Ändå rasar jag ner i svårmod emellanåt.  Det är, som jag tidigare berättat om, sviter av utmattningssyndrom som jag aldrig blir helt frisk ifrån.

 Men naturen och att promenera – ensam och gärna tidigt pÃ¥ morgonen – gör mig gott.

Här följer lite bilder frÃ¥n en lördagsmorgon för en tid sen och frÃ¥n söndagsmorgonen idag. FrÃ¥n GlasblÃ¥sargÃ¥rden pÃ¥ Östra Nygatan i Arboga och runt om ArbogaÃ¥n.   Njut – det gör jag. BÃ¥de när jag vandrar, när jag fotograferar och när jag ser bilderna efterÃ¥t.

Den äldsta av Arbogas tre järnvägsstationer på Köpingsvägen står i brand! I brand av den uppgående solen.

Lördagspromenaden för någon vecka sedan gav följande bilder: Från gång- och cykelbron vid Åberget. Åt öster och åt väster från bron.

 Södra Åpromenaden intill ån.

TvÃ¥ ensamma soffor…

Över Herrgårdsbron.
Åt väster.
Och mot öst:
Så vackert vid ån.

Sen Östra Nygatan hem igen den lördagsmorgonen.

Naturen och himlen är som ständigt skiftande konstverk. SÃ¥ oavsett om du tar samma promenad – som jag gjorde imorse – sÃ¥ blir det aldrig riktigt samma upplevelser. Ständigt nya skiftningar beroende pÃ¥ väder, Ã¥rstid och tid pÃ¥ dygnet.

Där uppe ligger mitt hem ihop med de övriga husen pÃ¥ Östra Nygatan. Och här en nyare vy sen nÃ¥gra Ã¥r – med matkedjan Netto i huset till höger. Gömd bakom ligger det som är kvar av Arbogas järnvägsstation nr 2!

En bild på trist verkstadsmiljö kan bli så här fin med lite morgonsol:

Norra Ã…gatan vid Ã¥n. SÃ¥ vackert med morgonsolens strÃ¥lar! Det blev mÃ¥nga bilder här… 🙂

Över cykelbron vid Åberget igen! Så vackert! 

Sen vidare utefter ån på den södra sidan. Norsbåtarna med sina håvar är ilagda! Jag har hört måsarnas skri men inte sett att det håvats efter nors ännu.

Träden är vackra trots att de är nakna. Men titta där! Vad är det där för rött på stammen!

En fin, röd fågelholk! Undrar vem som tänker flytta in där nu i vår!?

Perfekt boende med sjöutsikt!
I alla fall utsikt över ån.

Över ån via Herrgårdsbron!

Sen den nya fina promenadvägen invid hamnen.

Snart hemma…

Utsikten åt andra hållet:

Sturegatan upp mot Glasblåsargården och tullstugan!

 Dagens promenad avslutad!

SÅ gott med kaffe när man kommer hem!
Ägg blev det också! Perfekt löskokt precis som jag vill ha det!

MEN – lite ilska nu ocksÃ¥!  Över rivningsivern som pÃ¥gick speciellt mycket för 50-60 Ã¥r sedan!
Ronny HÃ¥rd, konstnär boende i Staffanstorp i SkÃ¥ne,  men bördig frÃ¥n Arboga – berättade att han har bott i detta hus: (Foto: Arboga Museum).
Han pÃ¥stod att det var i närhet av där jag bor nu! Jag blev stum. Jag kände inte igen mig! Sen sÃ¥g jag huset som skymtar till vänster och trädet – det trädet kommer jag ihÃ¥g! I det klättrade vÃ¥r katt Sippan upp i sÃ¥ högt att brandkÃ¥ren fick hämta ner honom via stege! Men husen till höger känner jag inte igen…

 Ronny berättar vidare att han bodde i huset till vänster fram till 1960 och att husen revs 1966-67. Så sorgligt!! Dessa trähus (markerade med svarta pilar) är borta! Kvar finns bara den s k Veterinärsvillan (röd pil).
(Detta foto är också från Arboga Museum.)

1950-talet. Och 2019:

Förr:

Hörnet Vikingagatan-Nygatan –
(numera Norra Vikingagatan-Östra Nygatan).

Nu:

Varför kunde inte gamla fina hus bevaras! SÃ¥ dumt att förstöra. Se här – Stora Nygatan i Arboga runt Ã¥r 1900:  Det fina järnvägshotellet innanför staketet till vänster är borta sen länge… Det som finns kvar är mitt hus och tullstugan (röda pilar) – mitt emot:

Och titta man lite närmare pÃ¥ husen till höger: SÃ¥ kan man konstatera detta: De svarta pilarna är de hus som är rivna. Rödmarkerad pil visar mitt hus – GlasblÃ¥sargÃ¥rden som finns kvar.

Den lilla tullstugan byggd i slutet av 1600-talet – i högra hörnet här:  Ett hus som överlevt flera hundra Ã¥r… Som i den galna rivnings/nybyggareran pÃ¥ 1950-talet – dÃ¥ man saknade respekt och moral – stympades till kiosk – som sedan fick förfalla… Helt sjukt att Arboga kommun gick med pÃ¥ att förstöra ett sÃ¥ gammalt kulturhistoriskt värdefullt hus!

Sån tur då att personer som jag finns! Och personer som Gustav Öberg! Som tror på att bevara och återställa! Som vågar och törs!

I juni förra Ã¥ret sÃ¥lde jag tullstugan via Roland Sjölins firma  – till Gustav med familj.

Gustav började direkt!

Och nu ser det ut så här!!

Ge inte upp det du tror på! Bestäm dig att tänka och vara så här:

”There will always be people telling you: You can´t!
Look them in the eyes and say: Watch me!!”

Slutpromenerat för idag!

Take it esay! Fast inte för easy nu bara! Leva livet gäller ju!!

Ps!  Ny krönika hade jag den gÃ¥ngna veckan ocksÃ¥ i Magazin24! Läs den HÄR om ni vill! ”Den enda sanna glädjen…” är rubriken.Ds

 Tullstugan – den före detta!
Före detta kiosk ocksÃ¥ och före detta min egendom – numera Gustav Öbergs!
Se sÃ¥ fint den ligger där i morgonljuset – intill GlasblÃ¥sargÃ¥rden.
Igår var det brandinspektion! Den fina lilla stugan har två braskaminer och igår kom sotningsväsendet på besök för att kontrollera och godkänna.

Jag passade pÃ¥ att smyga med och ta lite foton! Och nu är det inte lÃ¥ngt kvar innan hugade spekulanter kan fÃ¥ komma pÃ¥ visning – genom dörren här! Varmt och skönt med golvvärme ocksÃ¥!

Vi börjar väl vid entrén som också är grovkök. Här kommer snart både tvättmaskin och torktumlare att installeras.

Gustav kollar vattnet!

Rakt fram från entrén ligger badrummet:
Lägg märke till den gamla dörren till vänster i bild. Den går in till köket och är bevarad från tiden som tullstuga!

Badrummet alltså! Sprillans ny gammaldags toalett är installerad! Toan!
Och spolar gör man genom att dra i snöret!

Duschen:

Genom den gamla dörren kommer man in i köket: Här kommer spisen att stå!

Köksbänken! Kyl, frys och diskmaskin – självklart!

Dolt sitter kylskåpet!

Dold är också diskmaskinen:
Se här:

S̴ fint alltihop Рfr̴n kranar till diskho och sk̴p!

Golvvärme här i köket också förstås!

Från köket leder trappan upp till sovrummen på övervåningen. Gustav berättar att trappräcke och ledstång ska monteras och det blir även ett litet specialutrymme under trappan. 🙂
Allt är special, udda och annorlunda i detta lilla fina hus där det gamla är bevarat men fått modern och lite lyxig finish!

 Gustav har många järn i elden och berättar att flera projekt är på gång! Nyss har han köpt en gammal loge på Storgatan nere vid Arbogaån som han planerar ska bli parhus! Vad månde bliva av denne Gustav Öberg! Vilken entreprenör!! (Foto: Gustav Öberg)

Nästa gÃ¥ng jag bloggar om den före detta kiosken, före detta tullstugan, Östra Nygatan 4 i Arboga, sÃ¥ är nog huset pÃ¥ väg ut till försäljning! För nu har Gustav ändrat sig igen! Nu ska han sälja och inte hyra ut. Vi fÃ¥r väl se – den gode Gustav kanske ändrar sig igen…

Imorgon blir det faktiskt en blogg till! Så välkommen åter!

Hej Fredrik! Vad kul att höra!

Jag hade nyligen en 3-a ledig men den är uthyrd nu – sÃ¥ tyvärr inga lägenheter lediga just nu.

Men återkom gärna. Kollar du min blogg så lägger jag ut lediga lägenheter om/när det blir!

Hälsningar Susanne Linde

(Har problem med att svara pÃ¥ kommentarer – därav detta inlägg pÃ¥ bloggen…)

”I’m slowly becoming the person I should´ve been a long time ago” – sÃ¥ stÃ¥r det pÃ¥ väggen i mitt kök.
Men som jag skriver i rubriken – det sker ”too slowly”… Det borde gÃ¥ fortare!

Varför gör det inte det dÃ¥?? Jo, det har flera orsaker. En av de viktigaste är den här: Jag är utbränd. Det betyder att jag är precis samma människa som före de tvÃ¥ tillfällen dÃ¥ utbrändheten slog till med full kraft MEN med den dramatiska skillnaden – jag har inte samma ork längre. Inte samma energi.
Lusten, kreativiteten och viljan finns kvar – men jag Ã¥ker pÃ¥ pumpen hela tiden när jag glömmer… Glömmer att krafterna tar slut och att jag mÃ¥ste ladda nya.
Att ladda nya som utbränd – det tar tid… Nu stÃ¥r jag pÃ¥ laddning igen.

Anledningen till kraftlösheten denna gång är huset jag äger och som har haft en lägenhet ledig.
GlasblÃ¥sargÃ¥rden i Arboga: Massor att göra kring det men med fantastiskt duktiga hantverkare som ställt upp sÃ¥ har vi nu nästan nÃ¥tt mÃ¥let – en fin, renoverad lägenhet.

Pontus – elektriker, Jens – mÃ¥lare  och sÃ¥ KAK Golv inte att förglömma!

Ingo och hans medarbetare! *

Fler favoriter:  Göran Anderssons BT-Bygg! Och ja, det var faktiskt snö när vi började med alla jobb första veckan i mars.
Och här ser ni snickare Ken: Så bussiga killar! Ställer alltid upp!
Och så trevliga dessutom!
Göran och BT-Bygg sÃ¥g till att Peter frÃ¥n VVS-huset kom och fixade rörmokeriet! I badrummet fanns det en hel del jobb kan man lugnt säga…

Sen var det fullt ös! Största delen av jobbet gjorde Linus Englunds duktiga målare Jens Magnusson! Såväl fönster som väggar, dörrar och skåpluckor fixade denne duktige, trevlige man!  Jens Magnusson!
Jag minns hans farfar Nils! Nils Magnusson jobbade som vaktmästare på gamla sjukhemmet på Kungsörsvägen och var en klippa där. Jag började mitt allra första sommarjobb som städerska på sjukhemmet. För övrigt ett sjukhus tidigare med ett BB som jag faktiskt är född på! 🙂

Shazada hjälpte mig att rensa bort gamla klätterväxter frÃ¥n husväggen! Inte ett enkelt jobb alls – och högt upp! Men han klarade det!

Så duktiga och trevliga killar allesammans! En och annan tjej också faktiskt! Två tjejer dök upp som hantverkare också! Toppen!
STORT TACK ALLESAMMANS!!

 SÃ¥ nu börjar det likna nÃ¥got – denna lägenhet!

Vardagsrummet!

Och köket:

Hallen in mot vardagsrummet: Och till höger – dörren in till badrummet – som nästan är klart!

Den största delen av städningen fixade Ingela och hennes Stilrent från Kungsör! Tack för det!

Men blod, svett och tÃ¥rar har det kostat… För en utbränd stackare som vill sÃ¥ mycket men har sÃ¥ liten ork.
 Fysiskt illa har jag gjort mig ocksÃ¥! Men det är smällar man fÃ¥r ta. Och de fysiska skadorna läker mycket snabbare än de psykiska…

Hur kurerar man sig dÃ¥?  Jo, med en promenad om man orkar! Här är Östra Nygatan i Arboga med den vita Glasmästarvillan direkt till höger i bild. Längre fram, framför den röda bilen, ses den lilla f d tullstugan och därefter mitt hus – GlasblÃ¥sargÃ¥rden – en gÃ¥ng i tiden arbetarbostad Ã¥t glasblÃ¥sarna vid Arboga Glasbruk.

PÃ¥ tal om tullstugan – här en bild frÃ¥n dess kök i vardande! Fotot är taget genom fönstret för Gustav Öberg, nuvarande ägare, fanns inte pÃ¥ plats.

En promenad i solskenet gör gott. När man promenerar så rensar man samtidigt skallen på alla möjliga och omöjliga tankar!
 Att titta på alla vårpigga blommor som dyker upp här och var gör också gott för sinnet!
Jag älskar krokus! Dessa smÃ¥ blommor hjälpte mig att komma igen under nattsvarta promenader dÃ¥ utbrändheten var som allra värst. De hjälper mig fortfarande…

Orkar man inte ta sig ut – kan man titta ut genom fönstret i alla fall! Se solen och se vÃ¥ren som är pÃ¥ sprÃ¥ng in till gamla Sverige!

Nu firar jag!
I min ensamhet för jag orkar inte annat.
Utbrändheten har sitt pris och ett ganska högt sådant. Men lite ekologisk skumpa, en bukett tulpaner och en glass gör att jag mår lite, lite bättre och kan glädjas lite lite grann över jobbet som jag och övriga här ovan genomfört! Projekt renovering av lägenhet är över! JAG KLARADE DET!!!

Lite nostalgi sen!  En muckarfest med ett fantastiskt slut! 
FrÃ¥n vänster – Mats Wahlfeldt i gul muckartröja, Mats Envall, Peter Linde, Elizabeth Källqvist, KÃ¥re Gullichen, Janne Widerlöv, Lotta Jigelius och HÃ¥kan Persson. Fotograf är fröken Wahlfeldt!
Muckades gjordes det frÃ¥n P4 i Skövde – och lumparkompisarna var Mats och Peter. Peter och jag klickade direkt och nÃ¥gra mÃ¥nader senare var vi förlovade! Tre Ã¥r efter det blev jag Susanne Linde – f d Wahlfeldt! 🙂

Det är några år mellan bilden här ovan och denna:

Lite äldre, lite fler erfarenheter, lite mer skadad/utbrändhet – men lika positiv och glad som förr. Leva livet gäller!

Lite visdomsord ocksÃ¥. och den här: Sitter pÃ¥ väggen hemma hos mig. Tänk att jag aldrig lär mig ändÃ¥…

Ett tack till! Tack Anneli Arnoldsson för underbara ägg till påsk!   Det är Annelis dotter Fredrika som har hönor som lägger så här vackra ägg!
Goda är dom också!!

Njut våren och solskenet ni som kan. Själv ägnar jag mig just nu åt detta: Och laddar batterierna.
Men jag lyckades ju skriva en blogg nu i alla fall! Hurra!

Ta hand om er! Jag jobbar pÃ¥ det här – ocksÃ¥! Slowly… men det gÃ¥r framÃ¥t!

PS! På onsdag kommer min krönika igen i Magazin24!
Rubriken är ”Den enda sanna glädjen…”! Ds

Tullstugan först!
Den f d lilla tullstugan är den som ligger intill mitt stora hus på bilden, längst bort till höger.

Det lilla fina huset som jag sålde förra året till Gustav och Angelica Öberg. 
Nu är det dags att se det senaste som hänt inuti stugan!

Vi kliver väl in!

Det är ju inte alls klart – men det växer fram sÃ¥ sakteliga. Eller inte alls sakta med den speed som Gustav Öberg har inbyggt inom sig! 🙂

Farstun eller förstugan – som var ett tillbyggt garage tidigare: Här ser ni porten inifrÃ¥n och längs med väggen under fönstret kommer det att bli tvättmaskin och torktumlare och lite arbetsytor.

Längst bort i förstugan ligger badrummet:
Inte mycket att se än så länge för duschkabinen och det övriga är fast nere i Italien, sa Gustav. Men golvet är lagt och väggar liksom fönstret ut mot gården!

Gustav, ja – här har vi  honom! I det som nu är köket!

Eller det som ska bli köket! Felix ska installera spis, kyl och frys m.m. och det diskuterade Gustav med honom om: Det blir arbetsytor mot väggen till höger och fönstret vetter ut mot Östra Nygatan.
Åt andra hållet på nedre botten blir det allrum. Där kan man så småningom mysa framför kaminen när det är möblerat och klart.
Lite längre fram.  Fönster mot infarten till GlasblÃ¥sargÃ¥rden, huset som jag har kvar – och mot Östra Nygatan till höger.
Här var alltsÃ¥ kiosk pÃ¥ senare Ã¥r och till höger var luckan. Allt förändrat – förbättrat!

En trappa upp dÃ¥! Ja, dÃ¥ kommer vi till sovrummen. Här finns gott om plats för en bred dubbelsäng om man skulle vilja! Det nyupptagna takfönstret ger ytterligare ljusinsläpp. Den fina väggen med stockar kommer att fÃ¥ vara kvar – och inte vare sig mÃ¥las över eller tapetseras. Det gillas!

Utsikt mot Stureparken.
Och så här ser den nytapetserade långsidan ut:

Ja, Gustav Öberg har all anledning att se nöjd ut! Hans tullstuga kommer att bli över förväntan!
Gustav är en fantastisk kille! Driftig och kreativ med massor av goda idéer som inte har ett dugg med luftslott att göra utan är fullt genomförbara. Och han genomför dom!!
Jag är SÅ glad att jag sålde den lilla tullstugan just till honom och hans fru!

Fortsättning följer! Snart är huset färdigt och det blir dags för presumtiva hyresgäster att komma och titta!

Sorgen då. Ja, livet går ju lite upp och ner.  Ibland händer förfärligt sorgliga saker och dessa dagar blir tunga.

Kåre var min första kärlek och den första kärleken glömmer man inte. Och kommer nog heller aldrig riktigt över. Den kärleken finns för alltid bevarad i hjärtat.
Kåre dog plötsligt för ett par månader sedan och jag var med på minnesstunden för honom i lördags. På väg dit fick jag vara med om något som jag tar som en hälsning. En koltrast flög fram från en port precis intill mig när jag passerade. Det gjorde stunden lite lättare.

För att närvara vid minnesstunden för KÃ¥re var oerhört smärtsamt. Men trots sorg och tÃ¥rar blev det en sÃ¥ fin stund – den allra sista med KÃ¥re. Hans systerdöttrar hade organiserat det sÃ¥ fint och musiken som spelades under minnesstunden var KÃ¥res favoriter – men ocksÃ¥ mina. Och mÃ¥nga vänner närvarade. Det blev ett fint farväl mitt i sorgen.

Jag tände ett ljus för KÃ¥re när jag kom hem…

Men på sorg följer glädje och den fick jag genom mina söner som kom samma dag. Mina pojkar stannade till söndagen och självklart blev de så ompysslade som bara en mor kan göra! Allt det bästa för sina barn.
Och våfflor därtill! 🙂

Mina barn blev till plåster på sorgens sår.

Dottern hade födelsedag igår!
  Henne träffar jag imorgon! Då ska jag bjuda henne på en vegansk restaurang i Stockholm. För Lovisa är vegan och jag gillar också allt grönt och vegetariskt utan att för den skull vara vegan.

Annat roligt har också hänt! Den som känner mig och kanske läst det här i bloggen så ÄLSKAR jag ånglok!
Och hur länge som helst har jag velat lära mig elda och köra ett ånglok! I oktober förra året kom jag i alla fall en liten bit närmare genom att få klättra upp i det lok som stod inne i Grosmont i North Yorkshire!
Killarna på loket var så tillmötesgående!
Men att fÃ¥ boka en plats för att ”go on the footplate” med North Yorkshire Moor Railway är inte lätt! MÃ¥nga vill och platserna är fÃ¥. Helst ska man boka in sig ett Ã¥r i förväg.
MEN – jag hittade en chans pÃ¥ närmare hÃ¥ll! Nora Bergslags Veteranjärnväg!

Klicka HÄR för att besöka deras hemsida! (Fotot/copyright: Edvin Lindström)

Jag har försökt där ocksÃ¥ i ett par Ã¥r och nu hörde Mats som är eldsjäl vid denna järnväg av sig. SÃ¥ i juni blir det av! DÃ¥ fÃ¥r jag ”Stora Ã…nglokslektionen” under tvÃ¥ dagar i Nora för att lära mig – och slutligen fÃ¥r jag köra Ã¥ngloket! Overall är inhandlad och även passande kepa! Det ska bli helt fantastiskt underbart härligt!!

För jag är ju:

Annat som man kan bli glad över är att man i Arboga har en del som kanske inte andra städer har! Hjälp för personer som är helt rudis vad gäller tekniska saker som till exempel smart-TV… Ett telefonsamtal bort bara och sÃ¥ dyker han upp – TV-doktorn Richard Fallqvist – hembesök frÃ¥n Gunnar Karlssons Radio & TV!
Förutom att han snabbt och lätt fixar din TV så får man sig en trevlig pratstund! Gillar katter gör han också så mina tre välkomnar honom så gärna.
Guld värt att ha en TV-handlare som gör hembesök! Som hjälper dig när du står helt handfallen vad gäller såväl TV som datorer, skrivare och mobiltelefoner!

Klicka HÄR så kommer du till Gunnars Karlssons Radio & TV!

Annat lite unikt för Arboga. Vi har en skomakare! Och inte vilken skomakare som helst!  Marina måste vara Sveriges snyggaste skomakare! Trevlig är hon dessutom och man får alltid en kul pratstund när man besöker hennes Sko-Fix!
Tro det eller ej men Marina har fixat skor och nycklar m m här i Arboga sedan 1984!!

Visst känns det skönt att kunna glädjas lite även i mörka stunder Gläds gör jag också över att få skriva som krönikör i Magazin24.
Ännu roligare är det när människor hör av sig – pÃ¥ stan med en kram eller via telefon och meddelanden – för att tala om att de gillar det jag skriver. Det gör mig ödmjukt tacksam och sÃ¥ varm i hjärtat.

 Min senaste krönika som kom förra veckan har rubriken ”Är inte du lite för gammal för det där?” och handlar om den förkastliga Ã¥ldersfixeringen. Läs den gärna HÄR om du vill!

Ha det bra! Var rädda om er! Lev livet – tänk pÃ¥ att det är kort OCH kan vara oväntat kort… KRAM pÃ¥ er!

Vi ses igen…