Feel in the Blogg

Året både började och slutade så här.
D v s årets slut 2018 hade lika vackra solnedgångar i Goathland som året 2019 och dess början!

2019 började bra men fortsatte mindre bra… Om det dåliga ska jag komma till först och lämna det goda till sist!

För det dåliga började med att jag tyvärr måste bege mig hem från Good Old England. Jag måste ju hantera att bo på två ställen på bästa sätt så nu var det dags att bege sig hemåt.

Det är en lång resa från Goathland i England till lilla Arboga i Sverige. Det tar en hel dag men det brukar vara roligt och trevligt. En del av äventyret så att säga!

MEN – inte denna gång! Denna gång blev resan varken rolig eller trevlig…

Jag hade bokat fönsterplats på flighten som skulle ta mig till Oslo för byte till flight mot Stockholm och Arlanda.
Två personer satt redan på platserna intill min och detta att de inte tog ögonkontakt – det noterade jag. För det har jag lärt mig som lite av en varning. Stämmer ibland och inte ibland. Denna gång stämde det…

För under hela flygresan hånglade paret som var i 30-40-årsåldern obehindrat utan tanke på omgivningen! Särskilt start och landning verkade trigga igång deras lustar intensivt…
Trevande händer och kvinnan började knäppa upp sina jeans…

Man märkte direkt vad som skulle hända när kvinnan började andas tungt…
Här har mannen bundit hennes händer…

Vad gör man i en sådan situation som medpassagerare?? Trångt utrymme i ett flygplan och i det närmaste omöjligt att låtsas som om man ingenting ser, hör eller märker… Jag bestämde mig för: ”– Tar han fram sin ”pistol” då ryter jag ifrån!”

Min enkla hämnd blev att fotografera dom! För att också kunna bevisa det som folk kanske inte skulle komma att tro på när jag berättade!

Tilläggas kan också att under hela resan skrek ett litet barn konstant längre bak i planet ! Nej – inte skrek – vrålade! (OBS! Detta är inte det barnet!)

Efter nästan 2 timmars hånglande och skrikande var vi framme i Norge och jag hoppades, hoppades att varken sexparet eller den skrikande ungen skulle vidare till Stockholm. Det skulle dom inte och jag pustade ut.

Det där pustande ut – var bara tillfälligt, skulle det visa sig. Men vad mer kunde hända på planet till Stockholm??

Det började redan när vi skulle gå ombord. En pappa hade stora svårigheter att hålla koll på sina två små knattar som såg ut att vara i 4-årsåldern. Dom sprang fram och tillbaka och hade ingen lust att lyssna på pappa.

Väl inne i planet hörde jag barnens båda föräldrar prata om att de fått skilda placeringar i planet – och SÅ GÄRNA skulle vilja byta med någon. Gissa vem denna någon var… Jo, mycket riktigt – JAG! Det var mig de ville byta plats med.

Jag suckade lite med tanke på förra flygturen men gick med på det. Pappan lovade mig ett glas vin för besväret men jag avböjde.
Sagt och gjort – jag krängde mig upp från min plats och förflyttade mig till den andra platsen – mellan en man och en kvinna. Lyckligtvis inget hett kärlekspar MEN det skulle ändå bli en resa jag sent ska glömma…

Mannen intill petade i näsan! Inte en gång, inte två gånger utan HELA RESAN!! Jag trodde inte det var sant! Han jobbade på i näsan hela timmen från Gardermoen till Arlanda!

Och vad än värre var – han rullade snorbusarna mellan sina fingrar!! Och pillade sen ner dom i en plastmugg framför sig!!

Vad gör man som medpassagerare åt sånt?? Skulle jag ha spänt ögonen i honom och väst: – Är det inte tomt i näsan snart!!
Jag försökte istället blunda hela den resan…

Snart hemma ändå, tänkte jag och hoppades på en lugn tur från Stockholm till Arboga med tåget i 1:a klass. MEN – i Enköping rusade två flickor i nedre tonåren uppför trapporna i dubbeldäckaren och satte sig fnissande på sätena intill.

”- Aldrig att de har köpt 1:a-klassbiljetter”, tänkte jag och funderade själv på de extra slantar jag lagt ut för att få en platsbiljett i lugn och ro hem.

Mycket riktigt! När konduktören kom så fanns det ju inga biljetter…

Tjejerna ”hittade inte biljetterna”, ”hade glömt biljetterna”, ”mamma hade biljetterna”, ”mamma skulle betala”, ”nej de hade ingen legitimation med sig” o.s.v. Konduktören bad flickorna ringa sin mamma. Svaret blev: ”- Nej, hon förstår inte språket”.

Tiden gick och tjafset fortsatte intill. Alltmedan min frustration steg och ilskan pyrde i mig. Tankarna gick åter till min surt betalda biljett och sen till dessa lögnaktiga småtjejer som ville åka gratis!

Det hela slutade med att tre ur SJ:s personal såg till att flickorna fick kliva av i Västerås. Hela tiden skrek den kaxigaste av tjejerna åt konduktören: ”- Du är ingen god människa!!”

Nu var jag LITE TRÖTT!!! Tacksamt nog klarade jag mig hem till sängen sen utan fler obehagliga överraskningar.

– Jag skulle ha stannat i England, tänkte jag innan jag somnade.

England, ja!  För det nya året 2019 började ju faktiskt där! Med nyårsfest på Aidensfield Arms – d v s The Goathland Hotel!
Mrs Richardson hade lagat så god mat och till efterrätt fick jag äta det här för första gången:
Christmas pudding with custard – en sorts varm vaniljsås – jättegott!

När klockan slog tolv –
skålade vi alla i champagne för det det nya året!

Det som nog gjorde starkast intryck på mig var när vi alla sen tog varandra i hand och i ring tillsammans sjöng ”Auld lang syne”!

”Should auld acquaintance be forgot,
And never brought to mind?
Should auld acquaintance be forgot,
And days o’ lang syne! 
For auld lang syne, my dear
For auld lang syne,
We’ll tak a cup o’ kindness yet
For auld lang syne!”

Och NEJ, historien här uppe är INTE påhittad! Jag skulle aldrig hitta på något så motbjudande för att fixa till en blogg!
Däremot vill jag skriva om den MED BILDER för att ni ska förstå att sådana här saker faktiskt händer! På samma dag! Och på samma resa!!

GOTT NYTT ÅR PÅ ER!!

Imorgon kommer en ny krönika i Magazin24!

Här kommer årets sista blogg 2018!
Granen kom här om dagen och har pyntats! Tack Thomas och Leif! Bildbevis mot slutet!

Lite annat pynt i hemmet kommer här!
Som kattälskare är denna girlang ett måste!
Inköpt sen ett par år i en liten butik i Gamla Stan i Stockholm.

I samma lilla affär har jag hittat de här: Sådana fanns mycket förr. Är det någon som minns vad de kallades? ”Tomtar på rad” hittar jag bara när jag söker på nätet.
Men det behöver ju inte alltid vara bara tomtar:

 
JULKORTEN!!

Sen har vi julkorten, ja! Som ska köpas och skickas!

Utomlands – likväl som runt här i Sverige! Har man tur får man några julkort själv i brevlådan! Som det här! Från vän i England! Fint frimärke! 

”Stay well this Winter!”

  Julklapparna ska köpas också
– och slås in!

Det blir en hel del…
och alla ska ju ha sitt!

Kanske får man någon present själv också…

”Sugar Daddy på köpet”! Jo jo, det vore nåt det!!

För allas ögon ska ju tindra på julafton… Om det kan ni läsa i min krönika som kommer i  Magazin24 onsdagen den 19 december. Den har rubriken ”En julsaga eller två…”

Sen har vi ju det här: Bara några få steg kvar till nytt år, ett gott nytt år då förhoppningsvis.

Med tanke på nytt år och godhet så vill jag puffa för den här tidningen! ”Våra Rovdjur” och ännu mer för organisationen – Svenska Rovdjursföreningen!!

Det här finns att läsa i senaste numret av medlemstidningen: ”Nej – Sveriges vargstam har inte gynnsam bevarandestatus!”

”De små rovdjuren utsatta för massjakt”.

Och vad är det här!!
Vad är det för sorts människor som finner nöje i att döda rävar och sen hänga upp dem så här!?
HUR kan man göra sådant??

Fullständigt avskyvärt! Djur är djur men människor är bara odjur!!

Så djuren behöver dig! Gör något gott!
Gå med i Svenska Rovdjursföreningen! Klicka HÄR!

Beställ rovdjurskalendern för att stödja! Det har jag redan gjort!

Nytt år var det, ja. Som en skimrande vacker kula hägrar den där borta i januari! Snart här alltså! Men först ska jag ta det av den där burken som står i skåpet intill Big Ben! Vid årets slut ska jag gå igenom och minnas allt härligt som hände 2018! Det blir nog en hel del – bäst att ”keep calm”…

Ja, tänk vad det kan hända mycket på ett år. Och tänk då på hundra år och mer!!

Som den här bilden – mer än hundra år tillbaka i tiden. 

Och idag: Det våras för den lilla tullstugan intill Glasblåsargården! Se bara! Där kan man tala om hundratals år! Tullstugan byggdes i slutet av 1600-talet, förstördes när huset gjordes om till kiosk i mitten av 1900-talet men 2019 kommer det fina lilla huset att få sin revansch! FÖLJ MIG här på bloggen så ska ni få se!

En sak till – det här: Fundera på året som gick och tänk sen på vad du önskar av år 2019. Ge dig själv några löften inför det nya året! Det nya året är som ett rent vitt blad där du själv kan styra och skriva in vad som ska hända!
Och om du bara tänker önska en enda sak – tänk då på det här:

För till sist – det enda vi ångrar är chanserna vi inte tog, förhållandena vi var rädda för att ha och beslut vi väntade för länge på att ta.

Jag har tagit det till mig sedan länge och skrev det här nyss på Facebook:

”Så kloka ord. För vi kommer alltid att ångra det där vi aldrig sa och det där vi aldrig gjorde – fast vi så gärna ville! Våga leva fullt ut!

Och jag försöker så mycket jag bara kan!”

EN RIKTIGT GOD JUL NU TILL ER ALLA!!

Och när ni väl tar språnget över till 2019 – lova er själva att det ska bli det bästa året någonsin! FÖR DET ÄR NI VÄRDA!!

ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!!

Ibland händer det så osannolika saker att man får stor lust att rita kors i taket – och ett stort ett! 

Åter handlar bloggen om den här kvinnan: Åsa Beckman – biträdande kulturchef på Dagens Nyheter gubevars!!

Henne har jag skrivit om många gånger! Om Åsa Beckmans hora-madonna-inställning till kvinnor bland annat (läs HÄR).      En sorts skärskådning av kvinnor på ett mycket ålderdomligt och märkligt sätt!
Och så det eviga gammaldags gnällandet om att vissa relationer inte är okey – de som handlar om äldre män och yngre kvinnor! För att äldre kvinnor skulle kunna vara intresserade av yngre män fanns inte på kartan för Åsa Beckman! Fanns, ja!! För nu vänder vi ko!!

Jag skrev om Åsa Beckman i bloggen den 1 september i år – klicka HÄR för att läsa den.

Citat ur den bloggen:

”Åsa Beckman gråter över 50-60-åriga kvinnor som blir lämnade av sina män. Hånar männen och pratar om fertilitet starkt kryddat med åldersnoja med uttalanden som det här: ”she had second wife written all over her”!!
 Om man inte genast börjar gapskratta åt sådana kränkande fördomar så blir man förbannad  – eller både ock! För –
– HUR SER SÅDANA KVINNOR UT – ÅSA BECKMAN??”
– slut citat.

Jag skrev till henne och bad om en förklaring! Hur ser sådana kvinnor ut – dom där andrahandsfruarna?? Åsa Beckman har inte svarat…

Och ja, jag har också skrivit till henne och försökt få henne att förstå att ålder bara är en siffra!! Att man inte ber om personnumret när man blir attraherad av eller förälskad i någon! 

Jag skrev också så här i en blogg efter att Åsa Beckman ondgjort sig över mäns lockelse till yngre kvinnor. Citat:

 Åsa Beckman – har du någonsin vågat tänka tanken att det vore skönt att ha sex med en yngre man? Vågat släppa ut lusten för en ”pigg och slät” man som inte har några problem med att få upp den!? Att till och med som äldre kvinna känna lite pirr över att den där yngre, snygga killen faktiskt tänder på mig!?

Men nu händer det grejer! Tanten Beckman har nämligen gjort en kovändning!!

Tidigare inlägg i DN, signerade Åsa Beckman! Den här:

Och de här:

De här:

Men nu kan man läsa detta i Dagens Nyheter!

Plötsligt skriver Åsa Beckman så här i DN ”Därför vill äldre kvinnor ha yngre män”!!  HÄR!

 När fan blir gammal blir han religiös, sägs det! Ett ordspråk som kan tolkas som att inget är beständigt. Hur stark din åsikt än är – i någon fas av livet kommer den att förändras.
Så kanske är fallet nu med Åsa Beckman, 57?

Kanske har hon själv börjat förstå? Kanske har hon själv fått börja känna på nytt liv…

Fattat att ålder bara är en siffra! Och eftersom du kan ha vänner i alla åldrar så varför inte ha intima relationer utan åldersgräns! Ja, utan gammaldags pekpinnegränser över huvud taget! 

Jo jo, en lite mysig och skön kovändning där kanhända!!

Kör hårt Åsa Beckman! Det svänger ju!! Och livet är kort – så njut!

Inte bara Beckman nu då!! Lite annat också!

”Mammas gata” och den fina tullstugan:

Lite snö kom det nedfallande här om dagen minsann!

Det lyste upp gården.
Det blev lite extra julmysigt då också!

Fast katterna håller sig hellre inne. Här är bästisarna Wilma och Curry!

 Den femte krönikan är inskickad till Magazin24! Den kommer onsdagen den 19 december och handlar om jultindrande barnaögon – eller inte… 

Nu ska det pysslas! Klappar ska slås in och julkort ska skrivas!

Ha det gott och glöm för allt i världen inte detta:

Köpingstullen 3, den före detta kiosken – Östra Nygatan 4 i Arboga.

Gustav Öberg som idag äger fastigheten har en trogen kompis i Shazade som alltid ställer upp och hjälper honom. Så även idag – söndag!

Där står han och fryser. Tar sig en cigarett (trots att jag, hans svenska mamma, sagt åt honom att låta bli! ) och ska strax fortsätta jobba.

Igår var äldste sonen och jag där för att kolla hur det ser ut inomhus. Shazade visade oss runt!

Rummet nerpå, som kommer att bli allrum. Golvvärme är lagt och nya fönster på plats!

Ny spislucka i skorstensmuren i köket! Sen begav vi oss en trappa upp. Den här bilden kan vara lite svår men den är tagen från trappan upp och visar övervåningen. Dörren står öppen intill sovrummet och i taket syns ett av de nya takfönstren. Även i sovrummet däruppe finns ett nytt takfönster. Detta för att få in mer ljus i övervåningen som annars bara har ett vanligt fönster.

Den här bilden är tagen från sovrummet och in mot rummet som har trappan som leder ner. Uppifrån trappan ser det ut så här: Dörren där Carl-Johan står leder in till det som förr var ett garage och numera är entrén där det också blir badrum och grovkök.

Shazade förbereder för den isolering som ska till i tak och väggar. Sen kan själva jobbet med inredningen börja.

Jag följer allt med största intresse och återkommer självklart med fler bilder när det hänt något nytt!

Östra Nygatan 4 i Arboga!

Lite annat till sist.

Det här såg jag på Apotek Hjärta i Arboga: ”Ladda din telefon här!” Jättebra idé!

En annan bra grej hittade jag i England!
Så smart att ha det rostade brödet i. Sådana använda på The Goathland Hotel där jag brukar vara.
Förresten åker jag strax dit igen!

En kylig söndag som denna tycker katterna att stugvärmen är underbar! Då kan man chilla så här, tycker Vilda Wilma!

Ta’t lugnt – men se till att leva livet!
Följ dina drömmar för livet är kort!
Till och med Facebook ger mig rätt!

Kram på er!

Nyfiken i en strut!?
Det kan jag skriva under på! Förvandlingen av min tullstuga till fint bostadshus fortsätter sen jag sålde huset till Gustav Öberg i juni månad i år. Och jag är så nyfiken på att se allt som händer!

Det lilla huset – tullstuga i Arboga på 1700-talet – här markerad på en ritning från år 1920 – har man tänkt göra om flera gånger.
Här en ritning från 1884: Och ännu en från 1893: Det blev den sista ritningen som fick gälla.

Elsbeth Larsson som tog över huset efter sin pappa har berättat att huset varit bl.a. hattaffär på 1900-talet. Så här såg Stora Nygatan ut på den tiden.  Stora Nygatan degraderades så småningom till bara Nygatan och den här gatstumpen från Centrumleden räknat blev sen Östra Nygatan.

Elsbeths pappa som kallades Mört-Harald gjorde om huset till kiosk någon gång på 1950-talet. Tyvärr har jag inte lyckats hitta några foton från storhetstiden som kiosk. Det var säkert rejäl ruljans där då när bilar och människor passerade in i Arboga från Köpingshållet.

Men att förstöra ett så fint litet hus som man gjorde för att få till kioskverksamhet anser jag vara fruktansvärt.
Man undrar i sitt stilla sinne hur Arboga kommun kunde tillåta den förstörelsen av en anrik tullstuga byggd i slutet av 1600-talet…

Min pappa köpte huset för över 30 år sedan och därefter var det all möjlig verksamhet där. Garnaffär, keramikbutik, loppis och möbelrenovering bland annat.

Men förfallet tilltog. Och inte var huset vackert…

I våras bestämde jag mig för att sälja tullstugan. Jag var mycket bestämd över hur jag ville ha det. Allra helst ville jag få en köpare som tänkte i mina banor – att återställa huset så som det såg ut en gång – och göra om det till ett litet bostadshus.

Och det blev så! Gustav och Angelica Öberg köpte det och därefter blev det full fart!

Gustav Öberg visade sig vara en fantastiskt driftig entreprenör med tusen järn i elden och en förmåga att få till det! Precis lika glad jämt – som på bilden! Och – han delar med sig till mig. Låter mig vara med där det händer! Guld värt för mig!

Och det händer! Hela tiden! Igår såg det ut så här på min infart.

Det var liiite svårt att komma in till garagen…

 En ful häck skulle grävas upp med rötterna men det tog inte lång tid!

Så från det här – – med ett fult garage –

– till det här! ***

Framför porten ska dessa plattor läggas: 

 Det fula garaget har blivit entré med grovkök och badrum.

Visst ser det fantastiskt ut!! Vilken underbar förvandling!!

Jag fortsätter att följa utvecklingen och publicerar här i min blogg – med Gustav Öbergs goda minne.
Jag undrar vilka lyckliga som kommer att få flytta in här.

Vem blir det som kommer att få njuta av gammaldags charm parat med toppmodernt!

Vem låser upp dörren till sitt nya hem? Vem kommer att fira jul här – inte i år kanske – men nästa – intill den sprakande braskaminen med århundraden av historia fastetsad i takbjälkar och väggar… Vem?

Det blir svårt för Gustav och Angelica att välja hyresgäster, tror jag. Ju mer huset blir klart, ju finare det blir – desto fler intresserade som hör av sig!

Stora Nygatan en gång…

Och här:
Nu börjar det likna nåt igen!! 🙂

Och jag fortsätter att vara nyfiken!! Kikar in genom rutorna när Gustav inte är där och släpper in mig!

Fortsättning följer alltså!!
Och – bilderna här är mina! D v s får inte kopieras eller flyttas till någon annan eller till någon Facebooksida utan mitt medgivande.

Avslutar med en bild från Arboga station i måndags. Med den vill jag visa att lilla Arboga också kan ha vackra morgnar – efter alla bilder jag visat på fantastiska soluppgångar och solnedgångar från Goathland i North Yorkshire (mestadels på Facebook dock).

Ha ett underbart liv!
Det är du värd!
Och det har jag.