GOD JUL –

Och GOTT NYTT ÅR!! Här går det undan!

Nu ska jag försöka skärpa mig lite och komma med fler bloggar! Men det är lite fullt upp numera med allt möjligt. Företaget, krönikor till Magazin24, Stadsmissionen och täta kontakter med England…
Men lite bättre på att skriva här ska jag bli nu!

Det finns mycket att skriva om. Personligt och mer allmänt. En sorgesam sak är att älskade katten Curry somnade in helt plötsligt den 24 november.
När jag vaknade på morgonen låg han död i soffan. Han såg ut precis som om han sov bara…
Älskade katt! Curry blev 14 år.

Sen kommer det att finnas mycket att skriva om politiskt. Vårt sjuka Sverige som låtsas vara så godhjärtade och bra – men som inte klarar av att hantera allt som händer.

”- Det har gått över styr!”, som en manlig bekant sa till mig idag.

Och han är bara en av väldigt många som säger samma sak. Knyter näven i fickan för man får ju inte prata högt om detta…

Ni vet precis vad jag menar! ALLA vet vad jag menar!

Och väldigt många har lösningar som är helt sjuka för att de som är satta att styra landet inte tar sitt ansvar! Inga andra partier heller!
Det kommer att gå åt helvete! Sanna mina ord! Sen får vi hjälpas åt att bygga upp landet igen…

MEN – detta är bara en snäll början på mer bloggande.
Snäll är jag också i min krönika som kommer i Magazin24 lördag 18 januari!
Mindre snäll blir jag februari! Då får ni se upp! Då kommer ”käftsmällskrönikan”!!

Men nu en snäll början. Och ett snällt slut.

Sluten först: Thomas Bolander levererade åter en toppenfin julgran! En riktig drinkare – granen alltså! Vatten ska den ha varje morgon! Det kan bli en rekordgran igen – som får stanna till mars månad kanske!!

Nog måste jag ha varit lite snäll ändå för jag fick väldigt många och fina julklappar! Här är några favoriter: ”Factfulness” av Hans Rosling med familj. En fantastiskt bra bok! Ett måste i varje hem, tycker jag!

Dessa fina broscher visar att givaren känner mig.

Och de här – säger samma sak – givaren känner mig! 🙂 Redo för knockout!!

Från Kerri i det hårt elddrabbade Australien: En fantastiskt fin almanacka.

Från Jacquie: ”Good friends make you sparkle” – så sant! Och Jacquie är en av mina goa vänner där borta i UK som får mig att ”sparkle”!!

Mer från England! 🙂 Den här julklappen visar att den goda vännen där borta också känner mig väl! Fish & Chips med mushy peas är en av mina favoriter!! Sen får väl sonen fixa fisken och potatisen i sin julklappsfritös!

Broder Mats gav mig en fantastisk resväska förra julen – i de brittiska färgerna. Han var lika klurig i år!! Världens häftigaste badlakan!! Passar mig perfekt!!

Det var julen det.

Mellandagarna tillbringades med familj och vänner. Promenad och fotografering fanns också på önskeschemat! Att promenera längs med Arbogaån är underbart. Och ger så många härliga bilder.
Vädret är ju märkligt – ingen snö och massor av regn. Så ån har väldigt mycket vatten just nu!

Ett besök på Fotografiska i Stockholm blev en höjdare vid 2019 års slut. Utställningen ”Places beyond” av Erik Johansson rekommenderas verkligen. Här ett par smakprov:

Om tiden…

och vad den gör med oss i stressen och utbrändhetens tecken…

Sen kom nyårsafton. 
De här bilderna är tagna på nyårsaftons morgon.

Sen klev det nya året in!  Vi skriver 2020 nu!

Den 1 januari 2020 målades plötsligt mitt kök i rosa toner! Solnedgången blev färgsprakande och gjorde hela rummet förunderligt, härligt rosa!

Och vi som inte har möjlighet att se solen sjunka i en brinnande horisont fick ändå uppleva en fantastisk himmel. 

Måtte detta vara ett tecken på att år 2020 blir lika rosaskimrande och härligt för oss alla och i alla aspekter av livet!

Lite visdomsord på slutet: ”What ever you decide to do – make sure it makes you happy”.
”Vad du än tänker ta dig för – se till att det gör dig lycklig!”

”Dream as you will live forever – live as if you will die tomorrow.”
”Dröm som om om du skulle leva för evigt – lev som om du skulle dö imorgon!”

MED ANDRA ORD – L E V   L I V E T!!! NU!!!

Det gör jag och mina katter!!

Vi ses!

Oj, vad det fanns mycket att skriva om idag! Ett uppdämt behov kanske. Har varit lite låg ett tag. Är man utbränd som jag så räcker inte krafterna alltid till – inte ens till det roliga man vill göra.
Men nu känns det som om jag snart kan slänga mig upp på banan igen!

Jaha, vad ska vi börja med då? Jo, en av de saker som gjorde att min dip och depp blev lite längre än väntat. Kissen Felix har råkat illa ut igen… Hemsk bild, eller hur! Och inget mot verkligheten och hur stackars Felix fick ha det…
Ja, även matte blev förstås drabbad. Här på bilden är dränaget borttaget men det skulle fortsättas att rengöras runt såret – och tratten skulle vara på…
Stackars Felix! Inte nog med det fysiska – han deppade ihop över att vara instängd 10 dagar. Inte kul för en frihetsälskande katt!

Och vad hade hänt, undrar någon? Jag misstänker starkt Vilda Wilma igen! Felix är en så snäll och vänlig kisse och skulle aldrig starta ett bråk – men lilla röda kissen Wilma har inga problem med det och Felix är en som hon gärna ger sig på…
Men tiden läker alla sår, heter det ju, och så även för Felix! Lyckan var STOR när han äntligen fick gå ut igen! Tidigt, tidigt onsdag morgon gick matte upp för att kissen skulle slippa vänta längre.

Kanske är det så här: ”Tid av HELVETE kan få en att förstå LYCKA – när helvetet är över.”
Så kände jag här om morgonen.

Annat som kan göra en glad är att hitta de där kläderna som man inte visste att man letade efter – men som man direkt kände att man måste ha!! SÅ fin gul färg och jättemjuk! Måste köpa!

Sen den här jackan! OJ! Också SÅ mjuk och med kapuschong som jag bara älskar!
Oroade mig lite, men bara lite, över plånboken – men sen kom jag på att jag var på KappAhl och att jag faktiskt fått med mig den kupong som kom i brevlådan här om dagen!!

30% rabatt!! Hurra!! Det blev nästan så jag fick tröjan gratis! Min turdag!
Kan behövas efter allt elände.
Och inte är jag en sån som säger nej till second hand heller! Den här fina blusen hittade jag på mitt jobb – Röda Korset i Västerås! För 50kr!!

Så fina färger och mönster!

Men ska vi ta lite mer elände när vi ändå håller på? Så är vi av med det.

Så får det bli!

Jag är ju krönikör i Magazin24 och min krönika i september såg ut så här: Rubriken är ”Viljan att döda” och jag skriver om en sak som jag tycker är märklig. Hur man som jägare kan känna en vilja att skjuta, döda, när man går i skogen och ser ett fint djur.
Jag skriver också om det sjuka varghatet och om mina egna upplevelser av att möta varg öga mot öga – ett fantastiskt möte, andaktsfullt och ödmjukt. Skriver om mitt måtto: ”Lev och låt leva”.
Jag ger också en släng av sleven till en del män. För det är oftast män som är nöjesjägare och ännu mer vanligt att det är män som vill helt utrota vargen från jordens yta.
Du kan läsa krönikan genom att klicka HÄR!

 Döm om min förvåning när jag i dagarna läser en kollegas krönika som handlar om Medåkers skola men som avslutas så här! Citat, markerat som plus:
”+ Att en ny jaktsäsong har startat för Västra Mälardalens digra jägarkår”.

Och markerat med ett minus, skriver krönikören: ”- Att de villebråd man tänkte jaga är uppätna av en okontrollerad vargpopulation”.

Vad det har med Medåkers skola att göra vet jag inte – men jag tänkte genast:

Jag träffade rätt direkt! Trampade på en så öm tå att personen ifråga inte kunde hålla sig utan måste låta några dyrbara krönikerader blir en smocka på mig.
Och neej, jag kommer inte att köra någon pinsam krigföring kollegor emellan på Magazin24. Detta har jag också meddelat chefredaktören. Pinsamt är bara förnamnet…

Män, säger jag bara…

 Vita kränkta män…

Då kommer jag osökt in på dessa rader som kom till mig en morgon:

”Kvinnor är värda så mycket mer!
Men på något vis blir deras livsuppgift att ha hand om män…”

Nu slutar vi med eländet för denna gång och går över på positiva saker! En resa till Stockholm till exempel! Så här glad och lycklig blir man över att få luncha ihop med dottern i vår fina huvudstad! Vi åt på Restaurang Feca som ligger på Torkel Knutssonsgatan! Maten var toppen och även för veganer!
Till och med toaletten var utöver det vanliga!! Visst är den fin!!

 Lovisa visade mig runt i det som numera är hennes hemstad.
Ja, vi har verkligen en vacker huvudstad!

Lite vackra bilder hemifrån så! Först inomhus!  Den vackra azalean som jag fick av min mamma när hon levde, blommar igen. Detta trots sin trånga kruka och jorden den suttit i under många år.
Det är nog kärlek!

Kärlek kanske detta är också! Att jag tålmodigt vattnat och pysslat om denna Agave som jag haft i över 10 år! Jag tog ett skott hos en kille i Piteå och Agaven har växt så sakta – men nu har den fått en knopp! Jag visste inte ens att Agave kunde blomma!

Blommar gör min fina porslinsblomma. Igen!  Också från mamma! Visst är dess blommor vackra och så säregna!

Utomhus är det också vackert, tycker jag.

Även om det kan vara lite grått och regnigt så lyser ju blad och blommor upp!

Härliga höstbilder tagna idag på Glasblåsargården.

Och än finns det blommor! Kaprifolen vid en av portarna är översållad med ljuvligt doftande blommor!
Och balkonglådornas blomster lever än!

Primulan har till och med knoppar!

Och än får utemöblerna stå kvar ett tag till.

Titta så vackert bordet är – regnvått och fullt av löv!

Ja, nog är hösten en härlig tid.  Det tycker både jag och katten Curry!

 Då känner jag att jag vill sjunga som i den där reklamen för Hyundai!

Lucky, lucky, lucky me!
I’m a lucky son of a gun.
I work eight hours, and sleep eight hours.
That leaves eight hours for fun.

Lucky, lucky, lucky me!
Even though I haven’t a dime,
I laugh and play in a carefree way
And I have a wonderful time.

I smile at the sun and when daylight is done
Ev’ry evening is loaded with charms.
I wish on the moon, and I whistle a tune
And I dream of a boy in my arms.

Lucky, lucky, lucky me!
You can kiss your worries goodbye.
Life’s a chuckle and Lady Luck’ll
Make you as lucky as I!

Det är Evelyn Knight som sjunger i reklamen. Evelyn Knight var en framgångsrik amerikansk sångerska på 1940-50-talet. Hon avled 2007, nästan 90 år gammal.

Du kan lyssna på sången genom att klicka HÄR!

Ja, jag känner mig både ”lucky” och lycklig!

Önskar att du gör det samma!
Lucky och lycklig!
Var rädd om dig!
Vi ses igen!

Nästa lördag, den 28 september, är det 25 år sedan M/S Estonia gick under och 852 människor omkom…

En fasansfull olycka. Jag fyller år 11 september och 17 dagar innan olyckan var jag och familjen på kryssning till Helsingfors.
Vågorna gick höga! Jag vaknade mitt i natten av att fartyget gungade och tittade ut!
Becksvart ute – men man såg de enorma vågorna slå mot fartyget.

Jag blev rädd men min man sa: – Det är inget farligt! Det här är en stor båt! Ingenting kan hända.

 17 dagar senare gick M/S Estonia under i en kraftig storm.

Jag vet att hade jag och familjen varit med på Estonia så hade jag inte överlevt. Jag hade aldrig klarat att rädda både mig själv och mina tre barn…

Jag minns morgonen den 28 september 1994. Som vanligt var jag upp tidigt. Skulle snart till jobbet. Vi hade ett möte med facket inbokat. Radion var på lite lågt medan jag drack mitt kaffe. Efter en stund hörde jag att det flera gånger upprepades: – Mayday, mayday!
Jag vred upp ljudet och tog del av det obeskrivligt hemska.

Till mötet klockan 8 kom inte en av de fackliga representanterna. Det visade sig att både hennes syster och hennes ena dotter befann sig på M/S Estonia…

HÄR kan ni på Wikipedia läsa om Estoniaolyckan.

Lördagen den 28 september kommer mina tankar att gå till alla de som befann sig på M/S Estonia. Alla som gick under med fartyget. Och de 126 som räddades och upplevde fasansfulla timmar. Mina tankar går också till alla anhöriga.

Sist vill jag skriva att jag älskar skogen. Att skogen gör mig lugn och trygg. Skogen är en lisa för själen.
Det har numera blivit trendigt att ”bada skog” men följande devis:

”There’s no wifi in the forest, but I promise you’ll find a better connection”.

Kanske en vilsam promenad i skogen känns lämpligt nästa lördag. Var rädda om er och om varandra!

Denna blogg och gårdagens kom till som lite terapi. Mitt skrivande är också terapi – liksom skogen. Detta p.g.a. ett bakslag vad gäller min utbrändhet tillsammans med vårdandet av en skadad kisse. 

Jaha, vad går hon igång på nu då,
den där Linde??

Ja, det var ett tag sen jag skrev. Det händer så mycket så jag hinner inte med bloggandet. Men en stillsam period just nu, så kan man kanske uttrycka det lite snällt, så kom det för mig att skriva.
Och varför då då? JO, DET HÄR: (Foto från DN)
STOR artikel i DN (kan läsas HÄR  för den som är prenumerant) med rubriken: ”

Margaux Dietz gifte sig – men blev hon gift?”

Visst är det intressant!! Visst vill vi alla veta allt om detta bröllop där vigselförrättaren heter Ebba Busch Thor (KD)!!
Och blev hon verkligen gift denna Margaux?? Visst vill vi absolut få klarhet kring denna viktiga fråga genom Sveriges största dagstidning Dagens Nyheter!!!
ELLER – INTE!!!

Jag vill inte! Och det är därför jag går igång på detta och faktiskt får till en blogg igen!

För vem är då denna Margaux som jag själv såg första gången på TV i ”Let’s Dance”? Så här säger Wikipedia, citat:

Margaux Stéphanie Persson Dietz, född 25 september 1990 i Stockholm, är en svensk bloggare och Youtube-profil. Hon bloggar för Elle och har en Youtube-kanal som i juni 2019 har över 234 000 prenumeranter.

Dietz växte upp i Saltsjöbaden och är nu bosatt i Stockholm tillsammans med maken Jacob Liebermann Dietz. År 2017 föddes parets första son. Hon filmade resan till förlossningen och när hon publicerade videon på Youtube kom det att bli hennes genombrott.

Året därpå fick hon fyra nomineringar på Guldtuben och vann bland annat ”Årets video” för sin förlossningsfilm. Samma år blev hon också utsedd till årets influencer på ELLE-galan, och kvalade upp på topp 30 bland de mest inflytelserika svenskarna, på Maktbarometern.

Dietz var en av deltagarna i TV-programmet Let’s Dance 2018; hennes danspartner var Alexander Svanberg.

Hon är sedan 2017 en del av nätverket Splay.^”

På hennes egen sida ser jag inget om hennes utbildning men hon skriver att hon jobbat som butikssäljare på Telia. Har ju jag också!!!! Fast via 90200 och ”Abonnemang”!!

Men numera är hon alltså ”Influencer” – detta häftiga yrke…
Eller? Ja, vad är det för sorts jobb egentligen?
Finns det??

Jo, då – så här sägerWikipedia – men kallar ”yrket” influerare…:

”Influerare är i reklam- och mediesammanhang ett samlingsnamn för opinionsbildare och andra personer som uttalar sig i sociala medier och andra kanaler för att påverka attityder och handlingar hos läsare och följare med samma intressen.

Influerare är även bloggare inom mode, hälsa och livsstil som får betalt för att visa fram eller omtala vissa produkter eller varumärken på ett personligt och positivt sätt och därigenom påverka konsumenterna.

Influerare kan vara kändisar, men begreppet syftar främst på förtroendeingivande personer med mål och möjlighet att påverka specifika målgrupper.”

Ja, det där sistnämnda – det vete fan!! Att begreppet främst skulle syfta på förtroendeingivande personer med mål och möjlighet att påverka specifika målgrupper.

Här kommer jag genast att tänka på andra mediekåta personer som Bianca Ingrosso och Mia Parnevik m fl. Förtroendeingivande? Om vilka mål och möjligheter då?

 På Framtid.se berättar man om att som ”influencer” behöver man ingen särskild utbildning. Citat:

”I första hand behöver du vara bra på att marknadsföra dig själv. Du behöver kunna ta och redigera bilder, skapa säljande texter och ha bra koll på vad som händer inom mediabranschen.”

Men hallå!! Då kanske jag själv plötsligt har ett nytt yrke!! INFLUENCER!!! Jag har ju alltid skrivit! Insändare, bloggar och nu också som krönikör i Magazin24!!
Och nog borde jag vara ganska förtroendeingivande och mål har jag med mitt skrivande! I senaste krönikan om  jakt, djur och natur med uppmaningen ”live and let live”!
Fast jag har ju utbildning. Är man diskvalificerad då?? Säkert inte!! Lite kunskaper är nog bara positivt…

Se där, ja!! Nytt yrke!!  

Tja, en influeare kan ju influera om det han eller hon tycker är viktigt. Som Margaux – att föda barn på Youtube – som en kul grej!
Inte alls då som Gudrun Schyman vars fina film kan ses i utbildningssyfte för den som oroar sig inför förlossningen.
Sen kan man ju gifta sig som ett jippo också! Om man nu tycker det känns bra och är något som man som influencer tycker är viktigt att föra fram och marknadsföra.

Bilderna på brudparet som faktiskt aldrig gifte sig där och då (!?) är lånade från DN och från Margaux’s sida. Hon har nog ingenting emot ytterligare spridning.
– Annars får du säga till mig, Margaux!!

Stackars ungar idag som ska välja yrke?? För några år sen var det Mediaprogrammet som gällde för alla som vill bli programledare på MTV… Nu kan vem fan som helst kalla sig influencer och snitsa med på visitkortet!

Varför inte lite influerande om vilka yrken som är något att ha istället! D v s utbildningar som kan ge arbete och pengar för att klara hyran!
HÄR kan du läsa vilka utbildningar som ger jobb!
Det kan vara murare, målare, kock, bussförare, billackerare – inte så flaschigt kanske men du får cash i plånboken.

Eller varför inte göra som min dotter Lovisa! 
Bli lokförare!
Ett ansvarsfullt jobb och det krävs en del tester för att bli antagen till utbildningen. Men det finns gott om jobb och lönen är bra.
HÄR kan du läsa om lokföraryrket!

Tja, yrkestiteln influencer kanske passar Margaux men inte mig! Jag föredrar att bara vara Susanne Linde rätt och slätt!
Och det är minsann inte så bara!! 🙂

Jag ”influerar” på mitt sätt! T ex genom bloggen här! Och det är kanske ibland lite egotrippat men det får ni ta!

Som när jag berättar om att jag badar 6 månader om året! Utomhus då alltså!
Nej, jag är ingen superentusiast vad gäller bad men inte rädd för lite kallt vatten heller! Som här: Långfredagen i år – 19 april! Det var inte jättevarmt i vattnet, det kan jag inte påstå, men jag simmade runt ett tag!

Och här – 28 augusti – samma plats, Björklången i Regna, Östergötland! 22 grader i vattnet så sent i augusti! Underbart! Då trodde jag att det kanske var sista utebadet för i år.

Men icke då!! På självaste födelsedagen, 11 september, blev det bad i havet vid Segelstorps Strand, utanför Båstad i Skåne!
Nej, det var inte kallt – utan jätteskönt!

Jag bloggar/influerar gärna om sådant jag tycker är viktigt. Djur och natur, jämställdhet, ”Leva Livet!” och mycket annat. Så fortsätt gärna följa mig – även om det går ett tag mellan varven av bloggande.

Senaste från Tullstugan då? Jo, lite fina kvällsbilder kan jag bjuda på: Så härligt att det blev ett så fint litet hus av den fula kiosken till slut!

Mycket England blir det ju när jag bloggar! Och mer kommer – för snart bär det av igen!  War Weekend väntar!

 Och i England kan allt hända… Ånglok och Fish & Chips och lite annat också! Men vissa saker håller jag lite hemligt!

Lite ego men mycket seriös så vill jag beskriva mig och mitt skrivande. För om War Weekend finns mycket att berätta och det kommer så småningom. Bilden här är från förra året!

Sen kommer jag att skriva om något väldigt känslosamt i maj/juni nästa år. Mina älskade söner har gett mig en fantastisk födelsedagspresent. En resa till ett ställe jag har velat komma så länge! I flera år har jag försökt att få till det men inte lyckats. Inte hittat rätt tid, inte rätt hotell, inte fixat det – förrän nu! Tack var Carl-Johan och Jakob kommer jag äntligen till Krakow!
Och sen till platsen som för mig är ett måste som medmänniska: Jag måste se och uppleva Auschwitz! För alla dessa stackars människor som plågades och dog där – måste jag ta del av deras upplevelser. Måste åtminstone orka se det som de tvingades genomlida. Det är min plikt. Så känner jag. Och förintelsen får ALDRIG HÄNDA MER!

Så mycket seriöst och lite ego – så får min blogg allt lov att vara!

Njut studen och livet. Tiden går så fort.
Jag försöker njuta och leva så gott jag kan. Inte alltid helt lätt – som nu under en förhoppningsvis tillfällig, låg period.

Snart var dagarna över för detta äventyr i Goathland.

Min favoritvy – skorstenen utanför ett av mina fönster på hotellet. Himlen är ett konstverk som ständigt skiftar.

Himlen över Goahtland sett från mitt andra fönster. Och fullmånen hade jag tur att få uppleva här också. Bilden är tagen strax före midnatt.

Ljuvliga, roliga, härliga dagar i Goathland.

Och en och annan öl… 🙂

Sista frukosten.

Och sista middagen.
Hannah Richardson, ägare till puben och hotellet, häller upp en pint åt mig.

Jag valde ”bangers and mash” för min måltid!

Snart droppade folk in. Middag serveras mellan 19 och 20. Och även fyrbenta vänner är välkomna!

Morgonen därpå var det dags för hemfärd.  Tears in heaven…

Efter lite missöden och en hel del panik var jag så på väg i full fart med taxi mot Malton! Chauffören fick dock se upp. Får överallt! Så skönt att vila på den varma asfalten…

 Jag kom dock i tid till tåget som gick direkt till Manchester Airport.

Där är det viktigt vad man har med i handbagaget och INTE!! Hårda bud! Inget läppstift och ingen mascaratub får ligga och skramla i handväskan!! Bland mycket annat…

Gissa vad som hände mig där!? Jo, jag blev det närmaste kroppsvisiterad som man kan komma! In i apparaten som scannar av en helt – och som om inte det räckte så skulle det sökas igenom byxor, linning, skorna, strumporna, håret och SE VAD DOM HITTADE: Några ”Fisherman’s Friend”!!

 När jag äntligen släppts in så var flygplanet mot Oslo där jag skulle byta – försenat…

Ganska orolig blev jag – men jag tänkte att ”connecting flight” väntar säkert.

MEN – så hände ju det här också… Jag blev stoppad i tullen på Gardemoen i Oslo! Och den här bilden får man INTE ta så den såg tulltjänstemannen till att jag raderade…
Lyckades ju så där, för honom…

Jag hade två flaskor i två påsar och det skulle ju vara två flaskor i EN PÅSE…

Så vad hände då? Jo, trots att jag skyndade mig till gate D11 så fort jag kunde så blev det stopp! Jag kom försent! Jag fick inte gå på planet hem…

Efter en del krångel blev jag ombokad på nästa plan mot Stockholm och oroade mig nu ännu mer! Jag hade nämligen en bokad biljett till Nettbuss mot Arboga!
När planet inte lyfte förrän 30 minuter efter ordinarie avgångstid kände jag katastrofen närma sig. Jag skulle inte hinna med bussen hem!

På Arlanda sprang jag till bagagebandet och efter EN EVIGHET kom så min resväska. Jag rusade genom tullen och kände tullpoliserna misstänksamma blickar på mig. Jag kastade mig ut på planen utanför flygplatsen och mindes någonstans att PLATS 8 skulle bussen stå på.

Så fort jag satt mig på bussen så gick den!
Och jag vet att dessa flygbussar går på minuten. Väntar inte. Men JAG HANN!!! Vilken tur!!!

Lite så här – som på 5-pundssedeln men Churchills ord: Blood, sweat and tears – men det är det värt!!

Hemma igen! Äntligen, tänker katterna! Och – du åker inte utan mig nästa gång, tänker Vilda Wilma!

Men reser fler gånger – det gör jag absolut!! Nästa år är det dags igen! För sommar, sol, 60-tal, äventyr och Goathland!

MEN – redan i oktober bär det av mot Goathland igen!  Då handlar det om ”War Weekend”!

 OCH NI SOM BLIR INTRESSERADE AV ATT KOMMA TILL GOATHLAND – DELTA i 60ths Weekend – ELLER War Weekend ELLER BARA VILL NJUTA LUGNET OCH HARMONIN PÅ DEN ENGELSKA LANDSBYGDEN I NORTH YORKSHIRE – HÖR AV ER TILL MIG SÅ FÅR NI TIPS OCH RÅD OM HUR MAN TAR SIG HIT!  E-post: linde@telia.com
Jag kan tipsa om resvägarna hit, råd om hotell och mycket annat! HÖR AV ER! Jag hjälper mer än gärna till så att fler får njuta av detta ljuvliga!

 DN Söndag, 28 juli 2019, är inne på mina idéer! ”Brittisk rundresa”!