Drug preguntas

”Idag sitter jag hellre inne!” Om Hotell Hamilton!

Brott och straff, Historia, Lokalt, Resor, Samhällsfrågor, Sverige & Världen Inga Kommentarer »

Då var det dags för bloggen om fängelset. Närmare bestämt Sveriges Fängelsemuseum som ligger i Gävle!

Här har vi Hotell Hamilton – så kallades fängelset i folkmun – det ligger på Hamiltongatan i Gävle.

Fängelset, gamla Gävleanstalten, byggdes år 1847 som ett av landets första cellfängelser. Den kom att användas i 139 år, fram till sommaren 1986 då den ersattes av en nybyggd lokalanstalt i utkanten av Gävle.

Fotot överst visar cellfängelset och intill ligger slottshäktet:
I Slottshäktet visar museet hur fångarna bestraffades på 1700-talet men där finns också en underjordisk fånghåla från 1553 – det allra första fängelset på platsen!

Cellfängelset för oss framåt i tiden.
”En av de största reformerna på 1800-talet, var beslutet att bygga cellfängelser och sluta upp med de hemska skam- och kroppsstraffen. Tanken var att ett frihetsberövade straff var tillräckligt hårt för den som dömdes.
Straffet var liktydigt med isolering dygnet runt, under total tystnad i upp till två år. Detta ansågs då vara lösningen på all kriminalitet och att den skulle vara utrotad omkring hundra år senare. Det vill säga någon gång i mitten på 1900-talet.” (
Citat från Fängelsemuseets hemsida.)

Vi börjar i slottshäktet och så här står det om häktets permanenta utställning på fängelsemuseets hemsida, citat:

 ”I slottshäktet från 1732 har vi en utställning där du får uppleva den tid i Sverige innan vi hade uppfunnit straffet att isolera de dömda en och en i cell. Då hade vi istället offentligt verkställda skam- och kroppsstraff.”

Utställningen visar på hemska förhållanden för fångarna liksom än värre bestraffningar.
Bland annat stegling:

Bloggaren fick snurra på hjulet för att få sitt straff… Hjulet säger: ”Du stjäl för fjärde gången år 1779 och som kvinna döms du till livstid på tukthus”!

Fångarna hölls många i samma rum på 1700-talet – både kvinnor och män – med en enda gemensam tunna på golvet för att uträtta sina behov.

 Den här kvinnan är dömd till döden för mord. Hon blev gravid utan att vara gift vilket var en stor synd på den tiden. Hon vägrade dessutom att gifta sig med en man som ”ställde upp” utan valde att få till en abort.

Utställningen i slottshäktet dramatiseras och berättas även genom hörlurar man får låna. Det var mycket intressant och mycket skrämmande.

På väg nu till cellfängelset och framåt i tiden. På väggen uppför trappan står att läsa: ”Fostran, Kontroll, Disciplin, Övervakning”.

Innanför celldörrarna får vi berättat för oss om olika brott och bestraffningar från 1800-talet och fram till våra dagar.

I den här cellen 1847 sitter Carin Olsdotter med sin son Petrus. Petrus är ett s k oäkta barn och Carin Olsdotter blir moraliskt fördömd som ogift och gravid – och lämnar sin hemby. Hon döms senare för fylleri och stöld. Under tiden hon sitter häktad föder hon en dotter.

Carin Olsdotters straff blir 28 dagars fängelse på vatten och bröd. Båda barnen sänds iväg när Carin ska påbörja sitt straff.
Hur det gick för barnen är okänt men Carin Olsdotter hittar vi två år senare på Norrmalms kvinnofängelse i Stockholm – åter dömd för stöld. I fångförteckningen finns ett litet kors vid hennes namn. Carin Olsdotter blev 35 år gammal.

Här finns berättelser om ohyggliga isoleringsstraff där den som då drabbas av ångest får tvångströja eller sätts i spännbälte…

  Ansiktsmasker användes på fångarna för att skydda deras identitet.

Här beskrivs vetenskapliga experiment på kvinnliga fångar…

Giljotin. Bila för avrättning:

Till vänster ser vi ”Svarta familjen”– en far och hans tre söner. Familjen sköt ihjäl två polismän. Till höger ses en av sönerna – Per Johan Pettersson, även kallad ”Alftamördaren”. Han ansågs som den pådrivande kraften vid polismorden och dömdes till döden. HÄR kan du läsa på Wikipedia om Per Johan Pettersson.

Den 17 mars 1893 halshöggs Per Johan Pettersson i Gävle, av skarprättaren Anders Gustaf Dahlman – Sveriges sista bödel. HÄR står mer om Anders Gustaf Dahlman.
Dahlmans första avrättning var den av Anna Månsdotter 1890, Yngsjömörderskan. ”Skarprättare Dahlman är mannen längst till vänster. Han gömmer bödelsyxan bakom ryggen.”

På fängelsegården precis där björken nu står skedde avrättningen av Per Johan Pettersson 1893.

Modern tid med egen cell och TV.

Konstnärligt skapande i fängelserna. ”Årummet i Gävle” – konstnär Leopold P 1914.

Lillemor ”Hinsehäxan” Östlins målning från 2005 –”Självporträtt”:

 ”Allmänt och individuellt preventivmedel” – kallar Janne Bergquist sin tavla från 70-talet.

Isaac Grünewald målade detta på Långholmen 1926: ”Utsikt och självporträtt”.

Uppfinningsrikedomen var stor bland de intagna. Den här cellen visar olika trick man tagit till för att försöka ta sig ut ur fängelset.
De här skorna har ”inbyggd gaffel och kniv” för att fången lättare skulle kunna klättra ut. Det fungerade – men inte fullt ut…

En alldeles särskild cell…

Att prova på… Som tur var stod dörren på glänt och bloggaren slapp ut!

Om julen på fängelset berättar fängelseprästen Henrik Ekman 1952.

STORT TACK till de jättetrevliga guiderna på Sveriges Fängelsemuseum i Gävle!
Tyvärr fick jag bara med den ena på bild!

Lite shopping blev det också! Såväl nyckelringar som örhängen i form av handklovar! 
Ett paraply också!
Stort, svart och bra!  Och med följande text: 

”Idag sitter jag hellre inne”! Det passar dagens väder som ju började så bra. Snö och fint på gården – men sen blev det bara småregnigt och slask! Som gjort för att sitta inne! 😉

Lite fint blev det inne också. Syns knappt att det hänger en fin mistel i portalen – men så här ser den ut: Misteln är inköpt på Röda Korset i Västerås! Vem ska pussar därunder tro!? 🙂

Besök gärna fängelsemuseet i Gävle! Det är verkligen värt en resa till Gästrikland! Dessutom är det ju så vackert i Gävle!

Klicka HÄR för att läsa allt om Sveriges Fängelsemuseum!

 

 

 

 

 

 

Känner du igen dig!?

Allmänt, ARBOGA, Glasblåsargården i Arboga, Känslor, Kultur, Livet, Lokalt, Mat och Dryck, Samhällsfrågor, SKOLAN, Sverige & Världen, Väder och vind Inga Kommentarer »

Idag avslutades en fotoutställning på Arboga Stadsbibliotek.

Den här:  ”Känner du igen dig? Skolbilder från 1950-70-talet”

 Bloggaren kände inte till utställningen förrän igår och tycker att det varit alltför lite reklam för den. Den har pågått i två veckor och avslutades alltså idag klockan 14.

I sista minuten – kan man säga – var bloggaren där och här är några av bilderna:

** Lärarna på kurs är Bo Lannsjö, ?, Karin Eriksson, Britta Torshage och stående Gunnar Bjurén och rektor Bror Gustafsson.

Nummer 2 från höger – bloggarens lärare i franska, Walter Jakobsson. Lärare på pedagogikdag i januari 1961, Gäddgårdsskolan.

Jan-Urban Modigh mannekängar på elevernas modevisning på Stureskolan 1964!

  Skolidrott på Sturevallen!
Lite närmare ser bloggaren att det är Eva ”Pyrran” Campner (fd Carlsson/Schenström).

”Skolhockey, mars 1965”. Texten under bilden anger från vänster, övre raden: Gunnar Johansson, Lars ”Lacke” Johansson, Ronny Wanberg, Charlie Carlsson, Bengt Olsson, Bo Sandqvist och Bengt-Arne Sjöqvist.
Nedre raden från vänster: Anders Liljeborg, Gert Persson, Pär Sjöberg, Olle Emanuelsson och Peter Svensson.

”Skolbarn hos Brandkåren, april 1963”
De som finns namngivna är: Curt Paulsson, Christer Eriksson, Lennart Wallén, Håkan Waern, Karl-Erik Johansson, Raymond Hahne, Kjell-Olof Lindgren, Hans-Olof Grankvist, Peder Gernandt och Kent W Johansson.

Alla foton är tagna av Reinhold Carlsson.

Bloggaren har varit i kontakt med ansvarig för utställningen för att försöka utverka att den får vara kvar några veckor till – alternativt gå i repris vid senare tillfälle.
Om så blir fallet meddelas detta här i bloggen!

På väg ut från biblioteket.

Promenaden hem över Herrgårdsbron.

Lite annat också.   Metoo är ju omskrivet nu och verkar öka i omfattning på olika vis. Många kvinnor som inte vågat säga ifrån förut ser sin chans nu.
Många män hejar på uppropet men bloggaren tror att väldigt många av dessa män mycket väl skulle kunna få en anmälan på sig!
Detta med samtycke förr – och även nu – är nog inte helt självklart för alla. Inte heller de signaler vi ger ut eller inte – och vad de betyder eller inte.

Vet vi det riktigt själva förresten? En kram för någon kan vara något helt annat för någon annan. En blick, ett möte – ja, till och med ett hej.

Bloggaren läser i Sundsvalls Tidning om en kvinna som anmält en man för att han sagt hej till henne några gånger när det mötts på promenad. (Kvinnan och mannen är i 60- resp. 80-årsåldern).
Tidningen skriver, citat: ”– Hon upplever det provocerande när han hälsar på henne och säger i anmälan att hon känner ett obehag av detta.”

Det är inte lätt att vara människa, konstaterar bloggaren…

Bloggaren spelar Quiskampen ibland och stötte på en fråga om en minst sagt märklig maträtt som verkar farlig också – ”Tusenåriga ägg”. Namnet ger en hint om vad det är frågan om…

Så här skriver Wikipedia om ”Tusenåriga ägg”, citat:

 ”Tusenåriga ägg (kinesiska: 皮蛋 pídàn eller 松花蛋 sōnghuādàn; thailändska: ไข่เยี่ยวม้า khai yiao ma) är en kinesisk matingrediens som tillverkas av ägg från anka, höns eller vaktel.
Ursprungligen handlade det om en konserveringsmetod: färska ägg bakas in i en blandning av lera, aska, salt, osläckt kalk och risagnar och får vara i veckor eller månader.

 När äggen är färdiga har de mörkgrön krämig äggula med doft av surströmming, medan äggvitan är en styv mörkbrun gelé utan särskild arom.

Fastän ämnet är giftigt i större doser tillsätter vissa kinesiska tillverkare blyoxid till inbakningsmassan för att påskynda processen.
Zinkoxid fungerar som ersättning, men det är heller inte nyttigt i övermått då det kan orsaka kopparbrist.”

Bloggaren som är lätt magsjuk idag blir ännu mer benägen att uppsöka toaletten efter att ha läst om ”Tusenåriga ägg” och avstår gärna denna rätt!

Lugna ner er nu och dra ett djupt andetag! Tänk på något annat. Tänk på så vackert himlen skiftar färg om morgnarna till exempel.
I alla fall här i Arboga och i alla fall nu i november.

Här om morgonen såg det ut så här hemma hos bloggaren. Rosa moln! Ja, att sväva på rosa moln det gillar bloggaren och gör allt emellanåt! 😉

Soligt ibland, rosa moln ibland och grå himmel ibland – det skiftar, precis som livet självt! I morse såg det ut så här: Härligt!

Sköt om er nu! Var mycket rädda om er och om varandra! Glöm inte alla visdomsord som bloggaren förser er med – och här ännu ett:

 

 

 

 

 

Hot mot folkhälsan! FARLIG BLOGG!!

FARLIGT!, Känslor, Kärlek, Livet, Lokalt, LYCKA, Medicinskt, Personligt!, Relationer, Samhällsfrågor, Sjukdomar och vård Inga Kommentarer »

Vad är ett av de värsta hoten mot folkhälsan tror ni?

Ni tänker kanske på hjärtinfarkt, trafikolyckor eller cancer?

Ja, dessa är också hot mot hälsan men i DN igår kunde man läsa följande:

Ensamhet – ett större hot mot folkhälsan än rökning

”Ofrivillig ensamhet är en minst lika stor riskfaktor för att dö i förtid som rökning.
Den ökar risken för hjärtinfarkt, stroke och demens – folksjukdomar som skulle kunna lindras om vi fick bukt med ensamheten, visar forskningen.”

Artikeln i DN berättar om människor som dör i ensamhet. Så ensamma att de först hittas efter lång tid, ibland flera år! (Bild DN)

Citat ur artikeln: ”Varje år påträffas personer som avlidit utan att närstående eller andra upptäckt att de dött.
På sjukhus dör upp till var femte person ensam.”

I dag toppar Sverige den internationella statistiken över singelhushåll. Fyra av tio hushåll består av endast en vuxen. Av personer som är 60 år eller äldre bor drygt två av tre ensamma.” ” En teori är att kvinnornas frigörelse, med möjlighet att arbeta, få en egen ekonomi och råd att skiljas, kan ha haft betydelse. Även urbaniseringen och välfärdssystemet skapar en trygghet som uppmuntrar individualism.”(Bild DN)

I DN från maj 2015 kan man läsa att Stockholm är den singeltätaste staden i världen!

Frihet och oberoende – javisst, men alla vill inte vara ensamma.

Ensam och ledsen, ja – men det är alltså också farligt för hälsan! DN fortsätter, citat:

En studie från i år visar att hög social isolering leder till en nästan 50 procent högre sannolikhet att dö i förtid. Även enligt den studien, som gjordes vid University of Wisconsin-Green Bay, är det den psykologiska aspekten av ensamhet som med tiden får fysiska konsekvenser.”

Man vill inte vara ensam – och till råga på allt så blir man sjuk av ensamheten också!
Men vad gör man då??

Ja, det är naturligtvis inte lätt. Boutredare Maria Herou säger så här i DN:s artikel:

”– Det finns ibland många i samma kvarter som man önskar hade kontakt. Det vore bra med fler sociala träffpunkter där man kan mötas på ett enkelt sätt. Framför allt borde vi i samhället i stort se till att ha mer kontakt med grannar, hälsa och prata lite med varandra.
Våga fråga och lägga sig i varandras liv lite mer, säger Maria Herou och berättar om upplevelser som fått henne att inse att det är viktigt att våga lägga sig i andras liv.”

Förr var livet mer av nära kontakter.
Man kände varandra i byn och bondesamhället gjorde att människor hade sitt arbete hemma, man hjälpte varandra. Hjälptes åt och träffades – umgicks. Umgänget blev en social trygghet och ett skydd.

Bloggaren får känna på lite av den där gemenskapen från förr genom vännerna på landet. Som här – en namnsdag firas! Tillfällen till att träffas tillvaratas och man pratar bort en stund, känner gemenskap – och trygghet. Varför kan inte andra göra på samma sätt och även i stan!?

En mycket enkel sak är ju att börja hälsa på grannen i trappan! Det ena leder till det andra och till sommaren kanske ni ordnar en gårdsfest tillsammans!

Bloggaren vet vad det vill säga att bli ”ofrivilligt ensam”. Att bli lämnad efter många års äktenskap kändes fruktansvärt.
Visst, bloggaren är en frigjord och oberoende kvinna så det fanns och finns många fördelar med en ofrivillig ensamhet som snart kändes frivillig.

Men sorgen att inte ha någon att dela vardagen med kommer. Någon att bli gammal tillsammans med.  Någon man delat alla minnen med och som kommer att finnas vid ens sida ”tills döden skiljer oss åt”…
Den känslan, den sorgen och förtvivlan får en nästan att gå under.

Och bara en sådan sak som sex. Med den förra partnern kunde man vara lugn och njuta – båda kände varandras kroppar med eventuella brister och skavanker. Att träffa någon ny – inte en chans! Hur skulle man våga det efter alla år??

Men precis som med Triss!

Efter ett par år inställd på ett rätt behagligt men ibland lite sorgesamt singelliv (utan sex ) hände plötsligt det totalt oväntade! Lite chockad, en del motstånd från bloggarens sida (skulle hon tordas??) och sen var det klart!

Mötet ledde till en total omvälvning av bloggarens liv – bara på gott! Glädje, skratt, en massa tappade kilon i vikt, nyrustat hem – livet blev så mycket roligare och lyckligare.
Mötet mellan två singlar som båda fortfarande vill ha det bekymmerslösa singellivet att rå sig själva men ändå ha någon att krama ibland – visade sig vara perfekt.

Tänk så underbart det vore om alla kunde träffa någon på det sättet eller på det sätt som just de vill!
Någon att prata med. Någon att gå en promenad med. Någon att dela vardagsbekymmer likväl som glädjeämnen med. Det behöver inte vara mer än så. Leder det sedan till något annat så får väl framtiden avgöra hur det blir med det!

Hur gör man då?? DET är ju den stora frågan! Alla är ju inte som bloggarens vän som plötsligt bara gjorde slag i saken. 😉

En sak kan man ju börja med: Hälsa på grannen!

Precis som förr i världen! Ett ”- Hej!” – inte svårt alls! Och snart har ni börjat prata – fått kontakt.
Bildat ett hälsosamt nätverk. Att bry sig! Det behöver inte handla om någon att älska, någon att dela allt med – det kan räcka med att man bryr sig om varandra. Har lite omsorg om varandra. Någon som finns där. Lite trygghet – och ensamlivet blir lite mindre ensamt, lite mer hälsosamt.

Bloggaren tror att vi måste våga lite mera! Inte vara så stelbenta utan tänka lite mer fritt utanför boxen!  Är du fri och ensam men vill ha kontakt – VÅGA!

Var inte så konventionell och pryd! Livet är alldeles för kort – och ensamt – för det!

Hela artikeln om ensamhet som livshotande tillstånd – hittar du i Dagens Nyheter HÄR!

 

”A dangerous business” – det är vad en del tycker att bloggaren håller på med! Farliga bloggar!

 ” – Men vad har hon NU skrivit!!??” 

”- Hur fan kan hon bara lämna ut sig själv så där!!

Det händer faktiskt att folk försöker tala bloggaren till rätta. Ge henne råd om vad man skriver i en blogg och inte. Hur personlig man får vara och inte.

Som om bloggaren bryr sig!! Som om folk tror att de vet allt om henne genom hennes bloggar!! Och som om hon bryr sig om det??

Bloggaren skriver precis det hon vill i sin egen blogg och det är helt frivilligt att läsa! Och för den fruktansvärt orolige så meddelas härmed att bloggaren har en etik som säger henne att inte lämna ut människor med namn om hon inte frågat dem först. Dra en lättnadens suck nu – folks!!

Bloggaren kommer att fortsätta med sitt personliga skrivande – var så säker!
Och ni kan också vara säkra på – ni vet absolut inte allt!


Och vad ni än gör –  var rädda om hälsan!  Och GLÖM INTE DET HÄR:

 

Personligt: TACK till DIG som ger mig hälsa och ett nytt lyckligare liv!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att vilja leva – och inte…

Döden, Det är inte lätt att vara ung..., Känslor, Kärlek, Livet, Lokalt, Samhällsfrågor, Sorg, Svarta hålet, Sverige & Världen Inga Kommentarer »

Korset är symbol för mycket och även för döden.
Bloggen handlar idag om att ha fått ett liv men att välja att avbryta det. Inte vilja leva längre. Att ta sitt liv.

Knappast någonting är väl mer förgörande och tragiskt än när någon väljer att ta sitt liv.
 Någon känner att det liv han eller hon har fått är så tungt och så svårt att det inte går att klara av. Personen väljer döden istället för att fortsätta leva.

Den som brukar läsa den här bloggen vet att skribenten hyllar livet och brukar uppmana alla att LEVA.  Verkligen leva – ta chanser, våga språnget, leva ut, göra allt det där du önskat att få göra medan tid är, vara liten galen – ja, verkligen leva.

Då kan det kännas ofattbart när någon väljer att ta sitt liv. Sätta stopp för chansen man fått. Sluta i förtid, så att säga.

Men bloggaren vet hur det är. Förstår känslan. Har själv varit där. Den där känslan, som efteråt kan verka helt absurd och ofattbar – men som var där då:

Känslan att ingen utväg finns.

Allting, precis allting är så svårt och så svart att det inte går längre. Man orkar inte mera. Då i det mörkaste mörka uppenbarar sig den där fruktansvärda känslan av att – jo, det finns en utväg. En sista utväg – att göra slut på alltihop.

Bloggaren har varit där. När det var som värst. Som mörkast och svårast. Då var det en skön känsla att tänka så. Att slippa. Att fly. Att få lindring när ingen annan hjälp fanns att få. Lindringen att avsluta sitt liv.

Bloggaren lever. Hon valde inte det som då kändes som det enda möjliga – och som strax efteråt och även idag, känns oerhört skrämmande och helt uteslutet – att begå självmord.

Varför valde hon då livet? Jo, hon tänkte på sina barn. På vad barnen hade sagt till henne. Hur mycket hon betydde för dem och hur mycket de älskade henne. Hon kunde inte lämna sina barn! Kärleken till dem var för stark.

Bloggaren hade tur för bloggaren älskar sitt liv. Älskar att leva och är väldigt rädd om livet. För livet har ett slut en gång, trots allt, och det gäller att ta tillvara varje stund som om den vore den sista.

”Årligen begår cirka 1 100 människor i Sverige självmord. Det är ungefär tre självmord om dagen.
Så står det på Socialstyrelsens hemsida.
Så här står det också, citat: ”Under det senaste decenniet har självmorden minskat i alla åldersgrupper utom bland personer under 25 år.”

Vad kan man då göra som medmänniska? Kan man göra något över huvud taget? Bloggaren tänker själv på att saker som uppmärksamhet, hålla koll, fånga upp signaler och förstå ”rop på hjälp” är viktiga. Vara rädda om varandra, värna om inte bara familj och vänner utan även människor i närområdet, grannar, arbetskamrater o.s.v.

Men det är inte lätt. Ibland kommer självmordet till synes som en blixt från klar himmel och anhöriga liksom vänner står där bestörta och chockade utan att ha förstått hur allvarligt det varit, kanske inte märkt något alls.

  Det finns en organisation som försöker se till att minska antalet självmord – Suicide Zero!
Sucide Zero skriver ”Varje år tar över 1 500 människor sitt liv i Sverige. Det är nära sex gånger fler än som dör i trafiken.… ” (Siffran är högre än Socialstyrelsens men det är möjligt att Socialstyrelsens siffra är gammal, bloggarens anm.)

På Sucide Zeros hemsida kan du få råd och du kan även lära dig exempel på hur den suicidala processen kan se ut. (Bild från Suicide Zeros hemsida).

På Suicide Zeros hemsida finns också möjlighet att stödja organisationens verksamhet liksom att ge minnesgåvor, en gåva till minnet av någon som tagit sitt liv.
Bloggaren kommer att hedra minnet av Jack Berggren som tog sitt liv endast 22 år gammal. Vila i frid Jack.

Du kan också lämna en minnesgåva över Jack eller någon annan genom att klicka HÄR!

Bloggaren tror också att medmänsklighet, värme och att bry sig om – är viktiga delar.  Att inte blunda för det som sker.
Att våga fråga hur någon mår. 
Att trösta.
Hjälpa någon att ta sig upp igen.

”Ta ett djupt andetag. Det är bara en dålig dag, inte ett dåligt liv.”
Att bry sig! Att sträcka ut en hjälpande hand!
Men också att låta människor få vara som dom är.
Vara mer vidsynt, inte så fördömande. DU DUGER!! Glöm aldrig det!

Ett bra sätt att leva livet är att leva livet mera kärleksfullt. Älska mer och hata mindre. Kramas mer – slåss inte alls. Knip igen munnen när de spydiga kommentarerna eller de elaka orden är på väg och försök att se det positiva och ljusa i det som händer runt omkring dig istället. Ett mynt har två sidor och glaset är antingen halvtomt eller halvfullt! Välj själv och välj rätt! Välj vänlighet, omtanke och kärlek. 🙂

Ta hand om dig själv men ta också hand om andra! ”Vänner är änglar som lyfter upp oss när våra vingar har glömt hur man flyger”.

Se till att den som tappar sin ballong – får den tillbaka, eller en helt ny!

Tänk efter på hur roligare livet blir när man är positiv och tänker gott om människor – än när man går runt med ett mörkt och bittert sinne med förgörande tankar om andra. Tänk på hur smittande ett leende är och hur gott det värmer i hjärtat att mötas av ett sådant.

Älska mer – hata mindre. Var rädda om er och om varandra! Livet är så kort – gör resan så varm, solig och lycklig som du bara kan! KRAM på er!

TACK mina älskade barn för er kärlek!

 

 

 

 

 

 

 

Proffsdemonstranter och extremfeminister

Feminism och jämställdhet, Känslor, Livet, Lokalt, Relationer, Samhällsfrågor, SEX, Sverige & Världen, VIKTIGT! Inga Kommentarer »

  Det är allom känt att det finns ett antal människor som demonstrerar mot och för allt.   Dessa proffsdemonstranter dyker upp lite här och där i landet och det kan handla om demonstrationer mot rasism och främlingsfientlighet men också om sjukförsäkringar och miljöförstöring – you name it!
Det är ju faktiskt helt möjligt att vissa personer känner för att visa sitt motstånd eller sina krav inom väldigt många olika områden i samhället. Ändå blir man lite tveksam till det genuint äkta när man upptäcker samma person i flera, skilda demonstrationståg. Man tappar liksom respekten för personerna men tyvärr också för budskapet i demonstrationerna.

 Utöver det finns det en hel del bråkmakare som demonstrerar sin lust att slå sönder och bära sig åt som svin – kan handla om rasister, fotbollshuliganer  eller skitstövlar i allmänhet, oftast män tyvärr…

På tal om män så kommer bloggaren osökt in på ämnet feminism! Där finns också en liknande mentalitet där vad gäller att vara proffs.
Det finns kvinnor som gör det till sin livsuppgift att driva feminism genom budskapet HATA MÄN! Väldigt märkligt, tycker bloggaren – inget blir bättre och inga problem löses genom att hata.

Bloggaren tror, helt ovetenskapligt, att en del kvinnor har blivit så förbisedda och illa behandlade av män i sitt liv att de går all-in för uppgiften. 

De kan inte släppa besvikelserna och gå vidare. En del kallar dem extremfeminister.
Sådant beteende urholkar också budskapet och ger ingenting positivt till utvecklingen mot jämställdhet.

Dessa kvinnor har ingen önskan om verklig jämställdhet – de har ett behov av att ösa ur sig sin vrede och vill fortsätta med det livet ut. De är sådana kvinnor som blir förbannade när män går i troppen för feminism. De anser att det är deras rörelse och män har ingenting där att göra. Hur jämställt är det!!??
Nej, hos denna sortens extremfeminister finns ingen jämställdhet att hämta!

”Jag är en stolt manshatare. För ni är äckliga varelser som lever på vår jord”, säger Marwa Karim, kampanjledare på SSU.
SSU har tagit avstånd från Marwa Karim, SSU Gävleborg, och hennes artikel. Med all rätt – vad är det för kampanj Marwa Karim bedriver kan man undra?? Vad bidrar ett sådan inlägg till? Förståelse? Utveckling framåt? Skulle inte tro det!

Och detta med gubbslem! Allt prat hos vissa kvinnor om äckligt gubbslem!
Så här ser gubbslem ut: Citat från Wikipedia: Gubbslem (Gonyostomum semen) är en vanligt förekommande encellig alg som förekommer i sjöar världen över.”

Bloggaren kan bara ana vilket ramaskri det skulle bli om män fritt började ösa ur sig liknande ”argument”och det allmänt skulle uppfattas som helt OK…

Bloggaren som är född i en tid av uppror där allt gammalt kastades över bord och där 1968 satte ribban för fortsättningen vill nu ha Feminism 2.0! En utveckling framåt! Inte stå och stampa i gammal sörja. Bort från lågvattenmärket att kasta glåpord på varandra!

Men också förståelse för det faktiska beteendet hos oss människor – inte speciellt olikt djurens! Tjädertuppen som fajtas om honan! Som burrar upp sig –
och försöker fånga partnerns intresse!
Fast i människovärlden är det ju lite omvänt… Kvinnor klär upp sig och sminkar till sig för att konkurrera ut övriga kvinnor och uppnå gunsten hos den man de vill ha.
Här blir det också problem i människovärlden. När män inte klarar alla uppklädda/avklädda pinglor utan förgriper sig. Inte OK!

MEN – det är detta bloggaren menar! NÄR vi alla förstår spelet – män som kvinnor! När vi alla inser att vi inte är särskilt långt från djuren – det är parning som gäller, födande av en avkomma, fortplantning för artens fortbestånd – då kan vi börja utveckla jämställdheten, Feminism 2.0.

Bloggaren erkänner gärna – hon gillar spelet mellan kvinnor och män när det sker på lika villkor. När båda parter vet att det handlar om ett spel!

Hon är inte alls emot catcalling, som det kallas, och visslar gärna själv på män hon tycker är attraktiva!

En del anser att catcalling är en form av sexuella trakasserier.
Märkligt budskap som inte leder till något bra alls:
Glöm inte att vi inte är så mycket mer än djur – som fåglar i ett tjäderspel! Skillnaden mellan oss och djur är att vi människor har en hjärna. D v s vi borde kunna hantera detta ”spel” – gäller såväl män som kvinnor!

Bloggaren avslöjar gärna att hon gillar s k ”dirty talk”. I spelet med en man – mellan man och kvinna. Det har ingenting med hennes önskan om jämställdhet att göra. Det handlar bara om spelet – tjäderspelet bland oss människor! 😉

Så sluta snacka skit om män och gör något vettigt istället! Lägg av med epitet på män som du inte själv skulle vilja få kastat mot dig som kvinna! Väx upp – både män och kvinnor! Dags att gå vidare mot verklig jämställdhet!

Det är heller ingen tävling!
Det är en fråga om att respektera varandra oavsett kön!

Glöm proffsdemonstranter som bara gör det som en form av självförverkligande!
Glöm huliganer – män som måste slåss för att få ur sig sina aggressioner!
Glöm de feminister som driver budskapet av liknande orsaker – personliga besvikelser på män! De här grupperna för inte utvecklingen framåt – inte alls!

När jämställdhetsivrare och feminister kommit så långt att de kan höja sig över tjäderspelet – NOW WE’RE TALKING!!
Fram för Feminism 2.0!

Josefin Holmström skriver så här i Svenska Dagbladet: ”Att uttrycka sig respektfullt om kvinnor och minoriteter är viktigt, men män får leva med att bli kallade sexister, gubbslem och mansgrisar. Bara för att de är män. Det är dags att börja prata om omvänd sexism – manbashing – i den svenska debatten.”

Amen på det!

 

 

 

 



Premium Wordpress Themes by Natty WP. Web Hosting
Images by our golf tips desEXign.