Feel in the Blogg

Dags för fest!!

Morgon i Goathland!

Vi hade sådan tur med vädret! Även om jag verkligen älskar den mer engelska vädret med lite halvvarmt, lite regn och några solglimtar ibland så var det underbart med bara sol och värme de dagar som det var 60ths Fest!

Dagen innan provade jag min outfit och pÃ¥ kvällen träffades vi nÃ¥gra ur gänget. George, Mike, Cassie, jag och Cath. Självklart pÃ¥ Aidensfield Arms – puben pÃ¥ The Goathland Hotel!

Självklart väljer jag en pint av ölen Aidensfield! Härlig stämning och atmosfär!

I dagarna tvÃ¥ är det sen 60-talsmusik av olika slag! ”Dusty Springfield” i öltältet intill Goahtland station.
På stationsområdet var det utställning av bilar! Fina gamla pärlor!

 Sen kan man ta tåget till Levisham!
Ånglokståg självklart!!

I Levisham uppträdde The Vox Beatles!

Massor av härliga BeatleslÃ¥tar! Mycket folk och mÃ¥nga hundar diggade!  En mäktig känsla när alla sjunger med i de kända lÃ¥tarna! DÃ¥ spelar det ingen roll vilket land man kommer ifrÃ¥n – alla kan texterna!

 60-talet i Levisham!  Härligt att många klär upp sig/ut sig!

Flower Power överallt!

Åsså släcker man törsten igen med en öl!
En och annan puss fick man också!

  Ã…nglokstÃ¥get tillbaka igen till Goahtland!  Tracey och jag är fotograferade här! För att lyssna pÃ¥ ett annat band!  Sonics – med massor av bra 60-talsmusik.

”Stones” spelade i Pickering medan man i Goathland kunde fÃ¥ träffa ett par stjärnor ur TV-serien ”Tillbaka till Aidensfield” – ”Heartbeat” i England. Här kommer ”Gina Ward” som jobbade pÃ¥ puben i TV-serien och som egentligen heter Tricia Penrose! En sÃ¥ trevlig och rar tjej! Hennes cd-skiva kunde man köpa och fÃ¥ signerad ocksÃ¥ – vilket jag naturligtvis gjorde!

Sen kom ocksÃ¥ David Lonsdale som spelade ”David Stockwell” i TV-serien och här är vi alla tre!

S̴ rara b̴da tv̴ sk̴disarna Рinga divalater alls!

De som förestår affären dit Tricia och David kom för att signera skivor och kalendrar hade självklart också klätt sig 60-tal!

Det finns mycket mer att berätta men ”what happens in Aidensfield – stays in Aidensfield!”

Härliga dagar var det och i nästa blogg kommer mer! Då om den vackra naturen och om Whitby!

Avslutar med mig som reklam för The Goathland Hotel och 60-talsfesten i Goathland med omgivning varje år!

VILL DU HA MER INFORMATION OCH TIPS OM ATT BESÖKA GOATHLAND – SKICKA ETT MAIL: linde@telia.com

Att Ã¥ka till England är min grej! Äventyr likasÃ¥! Upplevelser – att fÃ¥ se nytt, känna nytt, leva nytt!
Nu var det dags igen! UK, England, North Yorkshire, Goathland t o r! 🙂

Starten går numera via Sätra utanför Arboga! För från Dinners och Ingo vid Sätra, några kilometer utanför stan, plockar Nettbuss upp passagerare mot Arlanda! Suveränt!!

Det tar sin lilla tid att ta sig till mitt andra hem – men den tiden, cirka 15 timmar allt som allt, är ocksÃ¥ ett äventyr!

B̦rjar alltid med detta p̴ planet: En Bloody Mary Рwhat else!!

FrÃ¥n Manchester tar jag tÃ¥get och byter i York mot nytt tÃ¥g till den lilla staden Malton. Detta resande med en Iphone som mobiltelefon – dÃ¥ är man glad över en Powerbank liksom adapter till det engelska elnätet!

 Framme i Malton missade jag Buss 840 – The Coastliner – mot Scarborough med Goathland som ett av stoppen!
Det gjorde inte ett dugg! En del av äventyret! Lite vila och sen en pint på närmaste pub!

Med 15-bussen mot Goathland! Självklart sitter jag högst upp i dubbeldäckaren! 
Här passerar vi Thornton-Le-Dale – en sÃ¥ fin liten stad: SmÃ¥prat med de andra passagerarna och vips kliver man av här: Goathland och busstoppet vid The Village Shops.

Framme!

Hemma!

Första dagarna försöker jag vila om jag kan. 15 timmars resa med en massa äventyr gör en lite trött. Men ”Full English Breakfast” varje morgon fÃ¥r fart pÃ¥ en!!

Douglas och Margaret kom resande till Goathland bara för att få träffa mig! Här bjuder de på te och scones! Douglas hade lovat att visa mig runt i Goathland. Inte helt enkelt annars om man inte har bil där. Men det har Douglas och Margaret!

 Så det körde runt och visade mig alla fina gamla platser och berättade! En så otroligt vacker plats på jorden!

Visst ser det ut som om man är lite närmare himlen här…

HärifrÃ¥n ser man bÃ¥de den lilla byn Goathland och havet – Nordsjön – längst bort! Minnesmärket med korset trodde Douglas var över en nedskjuten brittisk soldat under andra världskriget.

 Douglas visade mig huset där han är född.  Fönstret längst till höger pÃ¥ andra vÃ¥ningen – där sÃ¥g Douglas dagens ljus. Hans aunt arbetades som midwife – barnmorska – och det var ju passande.

Lite förfallet och igenväxt men ack, så vackert! Tänk om man hade råd att köpa ett sådant hus!

MÃ¥nga fler bilder och mÃ¥nga fler berättelser fick jag med mig och vi avslutade pÃ¥ Birch Hall Inn – en av Englands minsta pubar! Beck Hole heter byn och det var sÃ¥ varmt och skönt väder att vi satt ute! Margaret tog lemonad men Douglas och jag skÃ¥lade i Beck Holes eget öl – en mörk bitter!

Cheers!!

Ett besök i St Mary’s Church hann jag med denna dag ocksÃ¥ i Goathland. Jag tände tvÃ¥ ljus av tacksamhet för mina älskade föräldrar.

En av alla underbara dagar i Goathland lider mot sitt slut. SÃ¥ ock denna blogg! Mer kommer i del 2! Bland annat om FESTEN! Wait and see!!

VILL DU HA MER INFORMATION OCH TIPS OM ATT BESÖKA GOATHLAND – SKICKA ETT MAIL: linde@telia.com

Året både började och slutade så här.
D v s årets slut 2018 hade lika vackra solnedgångar i Goathland som året 2019 och dess början!

2019 började bra men fortsatte mindre bra… Om det dÃ¥liga ska jag komma till först och lämna det goda till sist!

För det dåliga började med att jag tyvärr måste bege mig hem från Good Old England. Jag måste ju hantera att bo på två ställen på bästa sätt så nu var det dags att bege sig hemåt.

Det är en lång resa från Goathland i England till lilla Arboga i Sverige. Det tar en hel dag men det brukar vara roligt och trevligt. En del av äventyret så att säga!

MEN – inte denna gÃ¥ng! Denna gÃ¥ng blev resan varken rolig eller trevlig…

Jag hade bokat fönsterplats på flighten som skulle ta mig till Oslo för byte till flight mot Stockholm och Arlanda.
TvÃ¥ personer satt redan pÃ¥ platserna intill min och detta att de inte tog ögonkontakt – det noterade jag. För det har jag lärt mig som lite av en varning. Stämmer ibland och inte ibland. Denna gÃ¥ng stämde det…

För under hela flygresan hÃ¥nglade paret som var i 30-40-Ã¥rsÃ¥ldern obehindrat utan tanke pÃ¥ omgivningen! Särskilt start och landning verkade trigga igÃ¥ng deras lustar intensivt…
Trevande händer och kvinnan började knäppa upp sina jeans…

Man märkte direkt vad som skulle hända när kvinnan började andas tungt…
Här har mannen bundit hennes händer…

Vad gör man i en sÃ¥dan situation som medpassagerare?? TrÃ¥ngt utrymme i ett flygplan och i det närmaste omöjligt att lÃ¥tsas som om man ingenting ser, hör eller märker… Jag bestämde mig för: ”– Tar han fram sin ”pistol” dÃ¥ ryter jag ifrÃ¥n!”

Min enkla hämnd blev att fotografera dom! För att också kunna bevisa det som folk kanske inte skulle komma att tro på när jag berättade!

Tilläggas kan ocksÃ¥ att under hela resan skrek ett litet barn konstant längre bak i planet ! Nej – inte skrek – vrÃ¥lade! (OBS! Detta är inte det barnet!)

Efter nästan 2 timmars hånglande och skrikande var vi framme i Norge och jag hoppades, hoppades att varken sexparet eller den skrikande ungen skulle vidare till Stockholm. Det skulle dom inte och jag pustade ut.

Det där pustande ut – var bara tillfälligt, skulle det visa sig. Men vad mer kunde hända pÃ¥ planet till Stockholm??

Det började redan när vi skulle gå ombord. En pappa hade stora svårigheter att hålla koll på sina två små knattar som såg ut att vara i 4-årsåldern. Dom sprang fram och tillbaka och hade ingen lust att lyssna på pappa.

Väl inne i planet hörde jag barnens bÃ¥da föräldrar prata om att de fÃ¥tt skilda placeringar i planet – och SÃ… GÄRNA skulle vilja byta med nÃ¥gon. Gissa vem denna nÃ¥gon var… Jo, mycket riktigt – JAG! Det var mig de ville byta plats med.

Jag suckade lite med tanke på förra flygturen men gick med på det. Pappan lovade mig ett glas vin för besväret men jag avböjde.
Sagt och gjort – jag krängde mig upp frÃ¥n min plats och förflyttade mig till den andra platsen – mellan en man och en kvinna. Lyckligtvis inget hett kärlekspar MEN det skulle ändÃ¥ bli en resa jag sent ska glömma…

Mannen intill petade i näsan! Inte en gång, inte två gånger utan HELA RESAN!! Jag trodde inte det var sant! Han jobbade på i näsan hela timmen från Gardermoen till Arlanda!

Och vad än värre var – han rullade snorbusarna mellan sina fingrar!! Och pillade sen ner dom i en plastmugg framför sig!!

Vad gör man som medpassagerare Ã¥t sÃ¥nt?? Skulle jag ha spänt ögonen i honom och väst: – Är det inte tomt i näsan snart!!
Jag försökte istället blunda hela den resan…

Snart hemma ändÃ¥, tänkte jag och hoppades pÃ¥ en lugn tur frÃ¥n Stockholm till Arboga med tÃ¥get i 1:a klass. MEN – i Enköping rusade tvÃ¥ flickor i nedre tonÃ¥ren uppför trapporna i dubbeldäckaren och satte sig fnissande pÃ¥ sätena intill.

”- Aldrig att de har köpt 1:a-klassbiljetter”, tänkte jag och funderade själv pÃ¥ de extra slantar jag lagt ut för att fÃ¥ en platsbiljett i lugn och ro hem.

Mycket riktigt! När konduktören kom sÃ¥ fanns det ju inga biljetter…

Tjejerna ”hittade inte biljetterna”, ”hade glömt biljetterna”, ”mamma hade biljetterna”, ”mamma skulle betala”, ”nej de hade ingen legitimation med sig” o.s.v. Konduktören bad flickorna ringa sin mamma. Svaret blev: ”- Nej, hon förstÃ¥r inte sprÃ¥ket”.

Tiden gick och tjafset fortsatte intill. Alltmedan min frustration steg och ilskan pyrde i mig. Tankarna gick åter till min surt betalda biljett och sen till dessa lögnaktiga småtjejer som ville åka gratis!

Det hela slutade med att tre ur SJ:s personal sÃ¥g till att flickorna fick kliva av i VästerÃ¥s. Hela tiden skrek den kaxigaste av tjejerna Ã¥t konduktören: ”- Du är ingen god människa!!”

Nu var jag LITE TRÖTT!!! Tacksamt nog klarade jag mig hem till sängen sen utan fler obehagliga överraskningar.

– Jag skulle ha stannat i England, tänkte jag innan jag somnade.

England, ja!  För det nya Ã¥ret 2019 började ju faktiskt där! Med nyÃ¥rsfest pÃ¥ Aidensfield Arms – d v s The Goathland Hotel!
Mrs Richardson hade lagat så god mat och till efterrätt fick jag äta det här för första gången:
Christmas pudding with custard – en sorts varm vaniljsÃ¥s – jättegott!

När klockan slog tolv –
skålade vi alla i champagne för det det nya året!

Det som nog gjorde starkast intryck pÃ¥ mig var när vi alla sen tog varandra i hand och i ring tillsammans sjöng ”Auld lang syne”!

”Should auld acquaintance be forgot,
And never brought to mind?
Should auld acquaintance be forgot,
And days o’ lang syne! 
For auld lang syne, my dear
For auld lang syne,
We’ll tak a cup o’ kindness yet
For auld lang syne!”

Och NEJ, historien här uppe är INTE påhittad! Jag skulle aldrig hitta på något så motbjudande för att fixa till en blogg!
Däremot vill jag skriva om den MED BILDER för att ni ska förstå att sådana här saker faktiskt händer! På samma dag! Och på samma resa!!

GOTT NYTT Ã…R PÃ… ER!!

Imorgon kommer en ny krönika i Magazin24!

Lycka – hur definierar man det?
Det här läser jag på Google om ordet lycka:

”Lycka är ett belöningssystem som används för att premiera ett leverne i vilket vÃ¥ra behov tillgodoses. Lycka är därmed inte ett mÃ¥tt pÃ¥ framgÃ¥ngsrikhet dÃ¥ en framgÃ¥ngsrik person fortfarande kan vara olycklig. Undersökningar visar att människor i rika länder inte är lyckligare än de i fattiga.” (Wikipedia).

Är du lycklig? Jag är! Varje morgon vaknar jag och känner så här: JAG ÄLSKAR MITT LIV!

MEN – det har inte alltid varit sÃ¥!   Det har funnits mycket mörka, sorgsna tider i mitt liv. Förutom skoltidens mobbing som pÃ¥verkade hela resten av mitt fortsatta liv sÃ¥ kom andra sorger – sÃ¥ som det gör för alla.

I tvÃ¥ omgÃ¥ngar gick jag in i väggen – brände ut mig – s k utmattningssyndrom. Efter den andra gÃ¥ngen kom jag aldrig igen. Jag var mycket, mycket dÃ¥lig och jag är idag glad att jag överlevde. Särskilt som nästa smäll kom strax… Mannen i mitt liv, min bästa vän, mitt livs kärlek – lämnade mig för en annan efter mÃ¥nga Ã¥rs äktenskap.

Då fanns det många svarta stunder men tack vare mina älskade barn bestämde jag mig för att jag måste leva, överleva.

Min självkänsla var minst sagt i botten dessa Ã¥r. Sjuk p.g.a. att ha jobbat för hÃ¥rt, ensam – ingen man, inget jobb, inga pengar. Det var mÃ¥nga nattsvarta dagar och ännu mörkare nätter.

Men som den person jag är försökte jag – igen och igen och igen. Efter mÃ¥nga besök hos psykologer (alla var inte bra…) kom jag till Sonia pÃ¥ Psykologpartners i VästerÃ¥s. Hon sa bestämt att jag mÃ¥ste ta mig ut! – Börja jobba ideellt!!

Och det gjorde jag! Det blev pÃ¥ Röda Korset i VästerÃ¥s. Där började min självkänsla växa igen. Jag kände mig uppskattad. Människor tyckte om mig, tyckte att jag jobbade bra – det lilla jag nu orkade.

Genom att jag började skymta en ljusning tog jag ocksÃ¥ steget mot att resa till en plats jag drömt om – Aidensfield! Goathland och det lilla hotellet där – inspelningsplats för TV-serien ”Tillbaka till Aidensfield”. Jag Ã¥kte dit ensam! Flög till Edinburgh i Skottland och tÃ¥g vidare ner mot Whitby och sen buss till Goathland.
Att klara av det ensam kändes lätt! Jag hade vuxit.

Jag växte mer. Efter nÃ¥gra Ã¥r kom en ny man in i mitt liv. Det var för mig fullständigt oväntat och absolut ingenting jag hade planerat.  En dag ville han hjälpa mig att fixa min bil och sen blev ingenting mera sig likt. Jag som bestämt mig för en grÃ¥ tillvaro fram till döden – utan män i mitt liv. Ett grÃ¥tt liv utan nÃ¥got särskilt uppseendeväckande som hände – fick plötsligt se mitt liv totalt förändrat!  Jag blev kär!
Jag kände mig attraktiv! Glad! Underbar! Jag gick ner 17 kg i vikt, blev som ung på nytt. Jag LEVDE igen!

Och livet går vidare. Precis som jag bestämde mig för när min man lämnade mig för tio år sedan så kommer det aldrig mer någon man in i mitt liv.
Inte pÃ¥ samma sätt. Aldrig riktigt nära. Jag klarar mig själv. Jag VILL leva ensam. Jag är självständig och stark numera. Jag vill ha manliga vänner och vill har närhet frÃ¥n dem – men de kommer aldrig att fÃ¥ bo under samma tak som jag! Aldrig riktigt nära – mina villkor!

Och en sak som jag bestämde mig för när jag kommit över att min man lämnade mig – har jag definitivt hÃ¥llit fast vid: ALDRIG MER GRÃ…TA ÖVER EN MAN!

Varför gråta mera? Nej, nu är det dags att leva! Äntligen! Göra allt det där som JAG SJÄLV vill göra!  Utan att kompromissa. Utan att fråga om lov. Utan att vara överens med någon annan. JAG ENSAM! UNDERBART!

När man är liten bestämmer mamma och pappa, när man är tonÃ¥ring likasÃ¥ (de försökte i alla fall…) och när man sedan träffar en partner sÃ¥ ska man vara överens om vardagen och allt däremellan. Kommer sen barn sÃ¥ vill man göra allt för barnen. VAR KOMMER MAN SJÄLV IN NÃ…GONSTANS? Jo, NU!!  NU är det min tur!

Alla som läste min första krönika i Magazin24 vet vad jag pratar om: Att leva livet medan tid är!
Nu när man är ensam, ingen man, barnen är vuxna, man är pigg och glad – det är NU det är dags att leva! Göra det JAG vill! Och det gör jag!

 Därför Ã¥kte jag till Goathland igen och jobbade! Fick massor av nya erfarenheter och nya vänner! En del av vännerna är underbara män ocksÃ¥… 🙂
Därför gör jag precis vad jag vill utan att fråga någon annan. Utan att sätta någon annan före mig själv och mina önskemål.

Därför fixade jag ett nytt företag! Here I come!!
Därför går jag upp när jag vill, sover när jag vill, äter vad jag vill och dricker vad jag vill. Därför planerar jag min framtid utifrån vad just JAG vill göra!

Nu är det BARA JAG!

Det tog nÃ¥gra Ã¥r att komma hit. Det tog mÃ¥nga svarta dagar och nätter, mÃ¥nga tÃ¥rar och mycken förtvivlan. Men nu är jag här – LEVER LIVET! Jag vill tacka och alla fina vänner jag fÃ¥tt där!
Jag vill tacka Lars som såg MIG och väckte upp mig från det döda!  Jag hoppas innerligt att du också får ett bra liv Lars! Det är du verkligen värd!

Jag vill självklart också tacka The Goathland Hotel i North Yorkshire! Tack Hannah, Sophie och Mr and Mrs Richardson för förtroendet! Med Hannah och hennes familj började resan mot England.

Denna blogg skrivs inte för att ”show off” som man säger pÃ¥ engelska! Bloggen skrivs alltsÃ¥ inte för att skryta eller att framhäva mig själv! Inte heller för att briljera med det faktum att jag anser att jag har ett underbart liv.
Jag skulle aldrig göra sÃ¥. Jag vill aldrig göra andra människor ledsna – tvärtom! Jag vill fÃ¥ människor att se vilka möjligheter som finns – när det ser ut att vara som mörkast. Det är det som den här bloggen vill göra! RÃ¥d till ensamma kvinnor och uppmuntran till män!

Bli din egen lyckas smed!!

Är du 40+ med utflugna barn eller kanske inte har nÃ¥gra? Är du ensam – blivit lämnad, lämnat själv eller aldrig hittat nÃ¥gon? LEV LIVET! Smid din egen lycka!

Jag tror att det finns en hel del singelkvinnor som tänker sÃ¥ här redan och ännu fler som bör börja med det! Tyvärr tror jag att rätt mÃ¥nga män aldrig kommer pÃ¥ tanken. De män jag känner som blivit singel har snabbt kastat sig in i nÃ¥got nytt igen – eller säker febrilt efter en ”ersättare”. Är det en morsa dom söker?? Sluta med det och lev livet! 🙂 Du kan fÃ¥ ut sÃ¥ mycket mera och det finns mÃ¥nga tjejer där ute som tänker likadant!

Följ dina drömmar, tro på dig själv och ge inte upp! För det största äventyret du kan vara med om är att leva dina drömmars liv!

SÃ… FÖLJ DINA DRÖMMAR!! Och om nÃ¥gon betraktar dig som korkad, försöker övertala dig att du ingenting kan, ”det gÃ¥r aldrig!” och vill krossa dina drömmar:

Puss & kram/Susanne

Det finns dom som undrar hur man kan vara sÃ¥ förtjust i England. ”- Där regnar det ju bara!”

Jaha, som om det skulle göra nÃ¥got!! SÃ¥ känner jag – och dessutom är det inte sant! Jag ÄLSKAR det brittiska vädret! Oavsett pÃ¥ vilket sätt det visar sig!

Se bara här! Tidig morgon i Goahtland, North Yorkshire. Och när solen är pÃ¥ väg ner…

En molnig dag!

Och när ovädret väntas dra in!

Solen är inte lÃ¥ngt borta – och dÃ¥ kan det se ut sÃ¥ här!

Här behövs inga fotofilter för att få till vackra bilder! Det sköter konstnären Naturen så bra själv!
Vädret är faktiskt som i Sverige fast bättre. Vintrar men inte så kalla! Somrar men inte så varma! Toppen!

SÃ¥ fÃ¥r man lyckan att jobba här – – sÃ¥ fÃ¥ngar man den naturligtvis!
Är nÃ¥gon intresserad av att jobba pÃ¥ The Goathland Hotel – kontakta mig! linde@telia.com

Och för att vara lite petig – sÃ¥ ligger Goathland i England – i Storbritannien – och Englands flagga ser ut sÃ¥ här:

SÃ¥ jag är helsÃ¥ld pÃ¥ sÃ¥väl naturen som klimatet i ”Good old England”- plus lite till… Hur kan man inte bara bli alldeles lyrisk när himlen ser ut sÃ¥ här en kväll utanför sovrumsfönstret!!

 Så jag älskar både Sverige och England!

Och här hemma händer det saker som vanligt vad gäller Tullstugan – den f d kiosken pÃ¥ Östra Nygatan i Arboga!

Se bara!

 Den fula ankungen är snart den där svanen jag drömde om en gång!

Det trista garaget pÃ¥ baksidan av det lilla huset ser idag ut sÃ¥ här: Och sett lite bättre: Innanför de här väggarna blir det bÃ¥de grovkök och badrum – och ingÃ¥ngen ligger här:

Så fantastiskt fint! Och ny fin skorsten! Här kommer röken från braskaminen att ta sin väg ut. Intill syns två nya takfönster för att sovrummen på övervåningen ska få in lite mer ljus.

Gustav Öberg, som jag sÃ¥lde Tullstugan till, har gjort ett fantastiskt jobb hittills! Och inte ensam förstÃ¥s – han har mÃ¥nga verkligt duktiga medarbetare.
Är det nÃ¥gon som känner sig intresserad av att hyra stugan sÃ¥ smÃ¥ningom sÃ¥ kan jag förmedla kontakten till det ocksÃ¥. Men – ställ er i kön! Det är väldigt mÃ¥nga intresserade.

För övrigt tar jag det lugnt nu efter många härliga veckor i England. Jag har ju mitt där så det blir snart en resa dit igen! 🙂

Lev livet! Det g̦r jag! Njut av varje dag Рt ex de granna h̦stl̦ven just nu!