Feel in the Blogg

Först som sist – Felix! Han får symbolisera alla mina tre katter i denna blogg.

Tidsresan? Och dessutom ”Tidsresan 1”?? Jo, det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig så det blir ännu en tidsresa, inspirerad av Bettan på Klockargården! 😀

Utgångsläget för min resa blev sköna Sundbyberg. Här fick jag låna äldste sonens fina lägenhet och i Sundbyberg började också resan i tiden. Jag träffade en vän här som jag inte sett på över 20 år! Vi var arbetskamrater på det som på 1970-talet hette Televerket. Susanne, som hon också heter, bor i Sundbyberg numera och det var fantastiskt roligt att ses igen!

Färden gick sen vidare… Fotot ger mig känslan av ”highway to hell” – tomt, iskallt stål. Men Duvbo är bara en av alla tunnelbanestationer som finns över hela Stockholm och fyller sin funktion mycket bra.

Färden gick mot ställen jag bodde på när jag först kom till Stockholm – Enskede.

Den här vyn är mycket välbekant för mig. Förbi den här blomsteraffären har jag och min vän Junith gått många gånger, trötta efter dagens slit på Televerket, Abonnemang – 90200.

Gamla Enskede är björkar för mig. Området är mycket lummigt och fint. Många vackra villor som med åren bytt ägare – precis som det hus jag skulle besöka.

Vi bodde på Kantarellvägen – Junith och jag. Inneboende hos familjen Boström. Paret Boström försörjde sig troligen helt på inneboenden. De bodde själva på nedervåningen men sen var det fullt av människor i övriga delen av huset. På övervåningen, i källaren och till och med på vinden. Vi träffade aldrig alla som bodde där men vi räknade ut att det måste ha varit 10-12 hyresgäster. Det levde förmodligen paret gott på.

Här är huset! När jag bestämde mig för en tidsresa hade jag kollat upp vem som bodde i huset nu och kom att höja rejält på ögonbrynen. Det var den här kvinnan! Camilla Läckberg äger nu kåken och det tillsammans med maken Martin Melin, polis och den som ”övervakade” Camilla nyligen i ”Let’s dance”.

Hit kom jag och inte längre… Jag knackade på flera gånger och intill dörren fanns denna skylt. 😀 Martin Melin får tydligen kila in köksvägen när han ska hem och jag fick väl räkna mig som ”bud” och gick runt huset men kom inte in där heller. Däremot träffade jag en polack som jobbade hårt i Camillas trädgård. Han berättade på bruten engelska att ”- Mrs went away at 10 o’clock” och han visste inte när hon skulle komma tillbaka.

Så var det med den saken. Men skam den som ger sig! Nästa gång ska Camilla vara förvarnad och därmed blir det en ”Tidsresan 2”! 😉 Kanske blir det som Bettan på Klockargården fantiserade om! Att Camilla visar mig runt och att vi sen slår oss ner för att diskutera bokskrivande. 🙂
HÄR hittar du Camilla Läckbergs hemsida!

Tillbaka en station med T-banan. Kvar i vackra Enskede men vid tunnelbanestationen Sandsborg.
När jag tröttnat på det trånga boendet på Kantarellvägen hittade jag en större 1:a på denna väg: Här är huset där jag bodde – Stora Gungans väg 8:   Ett fint gammalt hus och genom den här porten har jag gått många gånger.

På min tid var det sparsamt med utbudet här – idag finns det både restaurang och sushibar i huset mitt emot! Jag slog mig ner, åt och tog en öl. Skålade för det trevliga huset jag bott i en gång.

Ja, det var en fin resa som började och slutade i Sundbyberg.

Förutom gamla och nya minnen kan man få med sig kantareller från storstan!
129 kr för ett kilo i ståndet här. Det tyckte jag det var värt för att bjuda barnen på en god middag när jag kom hem!

Och hemma väntade mina katter så troget! De ska vara glada att de bor i lilla Arboga och slipper sådana här skyltar! ”Rastning av hundar, katter och andra husdjur inom detta område förbjudet”. Man har garderat sig – för vilka andra husdjur förutom katter och hundar förväntar man sig i centrala Sundbyberg? Promenad med ko? Eller kanske ett vildare djur… (Fotot från Resebilder på Internet).

Borta bra men hemma bäst! Lagom till hemkomsten hade mina sent frösådda luktärter börjat slå ut! Doftar ljuvligt!

Hur gick det med rullgardinen då? Jodå, den inhandlades och monterades upp!

Dagens namn i almanackan kan vara både förnamn och efternamn – Verner och Valter!

Verner Danielsson hette min mammas morbror. Han var en mycket musikalisk man som aldrig fick någon användning för sina gåvor där ute på landet i Östergötland för länge sedan. Ett öde han delar med så många andra på den tiden.

Walter Jakobsson var min lärare i engelska och franska i grundskolan. En härlig man som man inte glömmer i första taget. Han gick runt och lyssnade på våra mer eller mindre knaggliga uttal tuggandes på sina Läkerol. En elev hade särskilt svårt för sig och magister Jakobsson stannade vid hans bänk och sa: ”- Lars-Erik, du är en snäll och bra pojke – men du kan ingenting.” Sen spatserade han vidare.

Efternamn – Erik Werner, fackordförande för FCTF , Försvarets Civila Tjänstemannaförbud, en gång i tiden och Gunilla Walter från skolan.

GRATTIS ALLA Verner, Werner, Valter och Walter eller hur ni nu behagar stava era namn!

Imorgon blir det lite ”Dagens Gammelheter” som min lillebror sa när vi var små. Fast med ”Dagens Gammelheter” menade Mats gårdagens nyheter från DN – Dagens Nyheter, tidningen vi alltid prenumerade på. Mina ”gammelheter” kommer från Bbl/AT.

Vi ses igen!