Feel in the Blogg

Tillhör ni gänget som gillar Project Runway? Tävlingen mellan lovande designers som visats i TV3! Tack vare min dotter kom jag att bli frälst på denna programserie. Serien med de hårda domarna…
Den tuffa programledaren Heidi Klum som avgör med ett ”- One day you’re in, and the next you’re out”!
Alltid tillsammans med favoriten Tim Gunn! Han som uppmanar: ”- Talk to me!” när han vill veta hur klädskaparna egentligen tänkt sig den senaste kreationen – eller vänder på klacken med ett ”- Make  it work!”

Programmet som gett mig idoler som Seth Aaron som vann säsong 7 –
och Mondo som blev tvåa säsongen därpå.

Se Seth Aarons kläder HÄR!
Mondos fashion hittar du HÄR!

Nu kommer den svenska versionen läser jag i DN! Jättekul! En stor chans för kreativa designers i Sverige. Men vem ska bli Sveriges Tim Gunn!? En favorit kan vara Lars Wallin. Klicka HÄR för att komma till Lars Wallins hemsida.

Hur som helst ser jag fram emot hösten då den svenska versionen startar. Läs mer HÄR på TV3.

En som inte alls bryr sig om fashion men väl har en egen stil ändå är Felix! Här försöker han åter sabotera för ”morsan” vid datorn. Inte lätt att skriv blogg då… Spana in tassen! 🙂

”– Ska vi ta sällis”, sa man när jag var ung.
Och sällis – sällskap får man om man har en katt!!
Igår var det ett sådant där tillfälle då ”måste-vara-precis-nära-matte-hela-tiden” gällde för Felix!
Här balanserar han på staketet för att komma tillräckligt nära! Det är vid sådana tillfällen det hart när är omöjligt att promenera framåt! Felix ska gnugga sig mot fötterna för varje steg man tar…

Innan han följde med mig in skulle det drickas vatten! Och Felix ska förstås dricka på sitt eget sätt! Även om det finns en vattenskål intill just för katter och även om köket inne har två vattenskålar! Vad går upp mot vattnet ur en grön vattenkanna!!

Tröttsamt att vara så kelig och ”på” hela tiden… Här en bild på en hårt arbetande tass – snart 7 år gammal! 🙂

Sällis kan man få vid frukostbordet också! Curry är en mästare på att kela!

Man kan förstås söka sig sällis bland människor också – som här på Café Två Skator!

Skaffa dig lite sällis om du kan. Det gör gott för själ och hjärta!

Innaför Golden Gate nära San Fransisco i USA ligger det ökända Alcatraz.  En gång världens mest rymningsäkra fängelse.
Idag turistattraktion. En färja på väg med turister till ön. Här kan man ”leka” livstidsfånge för en stund. Personligen skulle jag må lite dåligt av att gå där. Säkert sitter en del av ångesten och vanmakten kvar i väggarna.

Anledningen till att jag skriver bloggen om Alcatraz är att i måndags var det 50 år sedan tre fångar ändå lyckades rymma från fängelset Alcatraz. Frank Morris och bröderna John och Clarence Anglin, fängslade för bland annat bankrån, rymde på ett spektakulärt sätt.

Männen hade under flera månaders tid grävt hål i sina cellväggar med hjälp av skedar och smörknivar. Hålen hade täckts av kartongbitar som målats om för att se ut som luftventiler.
Samma natt som rymningen ägde rum gick Frank Morris och bröderna Anglin in i sina celler som vanligt. Klockan 21.30 kontrollräknades avdelningens fångar inför natten. En vakt som gick sin runda märkte inget särskilt när han passerade Frank Morris och bröderna Anglins celler under natten. Vad han inte visste var att fångarna hade placerat papier-maché-huvuden i sängarna, och klistrat på riktigt hår från fängelsets frisersalong.
Någon gång under natten kröp trion igenom hålen i väggarna, klättrade upp på fängelsets tak och tog sig över två staket med taggtråd innan de slutligen nådde vattnet och med hjälp av en enkel flotte tillverkad av regnrockar flydde. Flotten hittades senare på en ö i närheten. Man befarade att de drunknat men inga kroppar har återfunnits och ingen har hört av de tre männen sedan dess.

Så här tänker man sig att de tre männen ser ut idag – om de lever och är i så fall i 80-årsåldern. Bild från Svenska Dagbladets hemsida och du kan läsa mer om den mytomspunna rymningen i Svenskan genom att klicka HÄR!

Rymningen har filmatiserats, bland annat med Clint Eastwood i en av rollerna – ”Flykten från Alcatraz”.

Kanske fick de tre fångarna inspiration av Alexander Dumas d.ä. roman ”Greven av Monte Cristo”? Filmad flera gånger. Jag såg själv en av filmerna nyligen och den var verkligen spännande. Greven av Monte Cristo flydde från ön If utanför Marseille i Frankrike. Fästningen Château d’If var fängelse 1580 – 1890, nu öppen för allmänheten. Läs mer om fästningen via Wikipedia genom att klicka HÄR!

Om boken Greven av Monte Cristo kan du läsa HÄR! 

 Fly från vattenmassor fick Arbogaborna göra igår efter ett rejält åskväder!

Tunneln under järnvägsbron efter Stureleden stod under vatten.

Även Kungsörsvägen hade problem med vattenfyllda brunnar.

Idag är det lugnt och framkomligt! Till och med solsken emellanåt! Det gillar katterna! Då vill de ut! Här väntar Wilma på att bli utsläppt!

Curry slinker ut fort! Felix, redan ute, undrar varför inte ”morsan” också kommer med ut!

Ha en skön onsdag! I regn som solsken!

Här om dagen kom jag att tänka på anledningarna till att vi skaffar barn. ”Skaffar barn” låter lite vårdslöst men ni förstår vad jag menar.

Varför väljer vi att få barn – och varför väljer några att inga ha?

2012 i Sverige kan vi kvinnor välja om vi vill bli gravida eller inte men också välja hur många barn vi vill ha, ett barn, två barn eller flera. Det finns  kvinnor som tyvärr inte har den möjligheten av medicinska skäl men då finns bland annat adoption som alternativ.

 Att vilja ha barn är en grundläggande känsla för mig men förr var det också en förutsättning för att överleva.  Att klara sig, bli många i familjen som kunde hjälpa till med försörjningen men också för en tryggad ålderdom.

  Hårt slit med barnarbete som tyvärr förekommer än idag i mindre utvecklade länder.

Föräldrar får, både med och mot sin vilja, många barn och barnen blir en förutsättning för överlevnad.

Anledningen till att jag började tänka i de här banorna var att min pappa blev inlagd på lasarettet och det blev påtagligt att han och mamma behövde hjälp. Vi kom samman i vår familj på olika vis och det kändes så skönt och tryggt att ha varandra.

Jag kände hur viktigt det är att ha barn, att ha syskon, att ha föräldrar. Inte för att kunna klara min försörjning, så som det var förr i världen i Sverige – utan rent känslomässigt. Att ha varandra.

Mina barn är det bästa jag har och nu känner jag att den dagen jag inte klarar mig så finns de där för mig.  För en pratstund, för en kram och kanske en hjälpande hand.

Barnlösa har kan ha släktingar, vänner och en fungerande social verksamhet i sin kommun – men det blir ändå inte riktigt samma sak.

Så mitt i vår självsäkra valfrihet där vi kan välja, eller välja bort barn i våra nya, fria liv, där karriären och självutvecklandet ska ha så stort utrymme – tänk till lite på vad det är som verkligen räknas. Vad som är värt något i livet.

Den dag du sitter där gammal och trött  är din chefstitel och dina pengar ingenting värt om du inte har kärlek, värme och omsorg.

Vad gör man en tveksam sommardag? En dag i juni då solen tvekar men också regnet. Tja, man kan njuta av allt som växer i naturen. Bloggaren har ju sina älskade Kaprifoler som är en njutning av Guds nåde.

Inomhus blommar det också! När jag kom in i rummet kände jag direkt vilken krukväxt som slagit ut. Porslinsblomman! Eller Hoya camosa som den heter på latin. På nätet kan man hitta flera sidor med till exempel skötselråd för sin porslinsblomma – HÄR är en!

Jag måste dock erkänna att inga skötselråd har nått min Hoya – den blommar snällt ändå med jämna mellanrum. Som sagt med en starkt, söt doft som gör det omöjligt att inte förstå att nu blommar det!

Hemma hos kära mor och far finns denna Hibiskus som mamma bevarat i många år. Färgen har hon fått fram själv.

Genom ett öppet fönster hos mor och far strömmar ljuvlig doft in. Denna fantastiska rosenbuske har spritt glädje i huset i mer än 50 år.

I söndagens DN hittade jag den här lite roliga bilden: Ju rödare på bilden, ju fler människor som bor där. Tjocka röda pluppar i Stockhoms-, Göteborgs- och Malmöområdet. Av bilden kan man utläsa var man ska bosätta sig för lugn och ro i glesbygd.

Mitt eget Arboga ligger trivsamt till i mitten av den nedre halvan Sverige. Småstadsidyll med nära till de stora städerna. Borde vara en idealisk hemort för väldigt många! Inte bara 13 285 personer som enligt statistiken fanns i kommunen Arboga 31 december 2010. Se HÄR!

  Titta in HÄR på Arboga kommuns hemsida så får du hjälp att flytta hit!

Trista fakta fanns i DN om Grekland… Till exempel: Hälften av alla unga människor i Grekland går arbetslösa…

Ja, vad gör man mer en tveksam sommardag? Äter en klassisk svensk sommarlunch med snaps och allt!

Eller lyssnar på en liten tvååring som spelar piano! 🙂