Feel in the Blogg

Här har jag mina rötter! I Regna socken i norra Östergötland och dit bär det av idag!

Man kan undra om det alltid regnar i Regna eller varför Regna annars heter Regna? Sjön Regnaren har förmodligen gett sitt namn till socknen eller vice versa. Jag har inget svar men ett kan jag lova – det regnar inte mer i Regna än någon annanstans i landet! 🙂

I Regna kan man bada, fiska och plocka bär och svamp!  Har man otur kan man handla blåbären hos Sari istället!

En välkänd vy från centrala Arboga: Thailändsk mat från bussen till vänster och rakt fram, bakom Konsum och ICA finns familjen El-Nabolsi sedan många år med sin försäljning av grönsaker och frukt.

Så har du otur i blåbärskogen eller kantarellerna endast lyser upp skogen med sin frånvaro – då står Sari till tjänst! 30 kr litern för blåbären som är plockade på Brattberget här i Arboga, enligt Sari – det tyckte jag var ett bra pris för att slippa myggbett och besvikelse över utebliven bärplockarlycka. Vad Vilda Wilma tycker förtäljer inte historien! 🙂

Ha en finfin lördag! Bloggaren tar sovmorgon imorgon – kanske ända fram till kvällen… Det beror på om det regnar i Regna eller ej…

  Jag är feminist och för jämställdhet men kommer nu förmodligen att få en mängd kvinnor (!) mot mig för det jag skriver – av någon märklig anledning.

Nyheten har spridits att Yahoos nya VD Marissa Mayer är gravid och väntar barn redan i oktober.  Hurra jublar vissa feminister – bland andra Birgitta Ohlsson (FP) som skriver så här på Facebook, citat: ”gillar när gravida kvinnor rekryteras till toppjobb som nu Marissa Mayer ny VD Yahoo. Och ingen ifrågasätter! Modernt ledarskap.”

Att bli förälder måste, eller borde i alla fall vara världens bästa jobb! Lyckan att bli mor och far till ett nytt liv. Att ta hand om, ge kärlek åt och vägleda fram till vuxen ålder. Omsorg, fostran och glädjen att finnas till för barnet. Hur kan man välja att då ta ytterligare ett jobb – så att barnet blir en bisyssla?

Vilket annat jobb som man söker och lyckligt får – väljer man att kombinera med ett annat viktigt jobb? Verkstadschefen tar samtidigt jobb som kontorschef på annat företag. ?? 

Jag tycker det är fruktansvärt synd att kvinnor om och om igen ska vara förlorarna! Att vara toppchef för ett företag kräver massor. Att vara förälder likaså. Ändå väljer Marissa med flera att låta föräldraskapet stå tillbaka för chefsjobbet.
Vem som helst kan ta hennes jobb – men vem som helst kan inte bli förälder till hennes barn. Det kommer hon att bittert få erfara den dagen kombinationen jobb – föräldraskap inte går ihop längre.

En som förmodligen kan berätta en del för Mayer är trebarnsmamman Carol Bartz, som fick sparken i fjol sedan hon inte förmått att lägga om företaget till en lönsam kurs.

Och varför gör Marissa Mayer och andra kvinnor så här? Jo, för att jämställdhet inte finns. För att det fortfarande är mycket viktigare med ”riktigt arbete” till skillnad från att ”bara vara hemma och ta hand om barn”.

 I Marissa Mayers fall har hon förmodligen den lönen att hon kan anställa såväl hembiträden som barnflickor – men de andra kvinnorna då?
Jag vet – jag har själv drabbats av dubbelarbetet. Att slitas mellan yrkesarbete och mina barn där jag alltid satte barnen främst. Det blev naturligtvis en helt omöjlig ekvation – jag kollapsade, brände ut mig. Men jag lyckades så länge med detta nedbrytande dubbeljobb att barnen inte tog skada. Jag själv är numera sjukskriven, utförsäkrad, pank och borta.

Den dagen vi tar barn på allvar – den dagen får vi ett jämställt samhälle!

Den dagen män tar sitt fulla ansvar för föräldraskapet – den dagen blir jobbsökandet på lika villkor!

Den dagen vi förstår att tid är en bristvara, att barndomstiden går så väldigt fort och att chefsjobbet är ingenting mot den unika möjligheten att få ta hand om ett barn – den dagen får vi ett samhälle där kvinnor och män bedöms lika.

På mitt kylskåp sitter denna magnet. Då drömmer jag mig åter till Paris…

Minnen har man kvar och fotografier. Lite annat också! Vad köper man i Paris om inte parfym! Den fina kassen med band fick vi hos Chanel i Au Printemps då jag köpte en present till en vän. Min egen favorit är den här: Kenzo och alla deras dofter. Den här är ny för mig – Madly Kenzo!

En speciell sak hittade jag dock aldrig i Paris och har sen dess sökt efter den. En sådan här lampa! Den ska jag bara ha! Vi får se hur det går. Lyckas jag ska ni få veta! 😉

Tills dess fortsätter jag att drömma men njuter också av nuet i Sverige i sommartid i mitt drömboende…

 Det finns tydligen ett TV-program som borde passa mig bra. ”Extra gnälligt” heter det och går i SVT. Serien presenteras så här: ”Griniga medelålders kvinnor kommenterar allt mellan himmel och jord”.

Nja, grinig och gnällig känner jag mig nog inte. Jag är bara en sådan person som inte kan hålla tyst – och det gäller såväl när något är dåligt som när det är bra. Det sistnämnda är det inte lika många som delar viljan att uttrycka – berömma någonting. Det är nog så viktigt! Varför är det så lätt att klaga men så svårt att säga något positivt om och till någon?

Nu till dagens ”gnäll”! Först lokalt: Vill man posta ett brev på helgen i Arboga och hoppas att det delas ut på måndagen får man se upp!
Av de brevlådor som finns uppsatta (många har försvunnit med åren = Posten rationaliserar) så finns två (2) där du kan förvänta dig att posten töms kl 13 på söndagen.
Men – dessa är proppfulla redan på lördagen! Jag skulle posta ett viktigt brev till en myndighet i lördags vid lunchtid och fann att brevlådan vid Arboga Station var så full med post att jag fick plocka ur en del och försöka pressa tillbaka posten igen ihop med mitt eget brev.
Hur tryggt känns det? Hur lätt är det inte att plocka upp brev och läsa eller förstöra för den som tycker sådant är ”kul” en lördagskväll? Stråket runt Arboga Station är ett tillhåll för unga kvällstid och särskilt på helger.
Gnäll? Nej, oro och önskan om förändring! Djupare brevlådor och fler tömda under helgen.

Gnäll 2 – lokalt. Häckar!
En nyinflyttad granne går till tings för att få såga ner en häck mellan sig själv och grannen som bott där i ”hundra år”. Resultatet – ett litet kalhygge och en infekterad grannkontakt. Varför gör man så?

  Jag har läst om turerna i lokalpressen men inte brytt mig särskilt. Här om dagen cyklade jag förbi nämnda grannar och fann en mycket hårt nedklippt häck. Den nedklippta häcken skulle släppa in mer ljus, tyckte den nyinflyttade grannen men skillnaden kan inte vara särskilt stor med tanke på läget i norr med träd och hus runt omkring. Tvärtom blir det nu insyn från grannarna – åt båda håll.
Ja ja, inte min sak men jag undrar hur man kan strida till doms för en sådan sak. ??

Gnäll nummer 3 lokalt: ”Höga flöden får konsekvenser” skriver Arboga Tidning idag. Javisst är det så! Ändå envisas de styrande i Arboga att säga sig vilja satsa på ånära boenden. Hur tänker man då?
SMHI m fl varnar för ännu mer regn och ännu fler översvämningar i framtiden. Visst är det fantastiskt fint att bo nära vatten men inte lika kul när vattnet strömmar in på gårdar och i källare.

I oktober 2010 skrev jag en blogg om en annan plats som skulle kunna ge närhet till Arbogaån – den här: Den gamla silon i Arboga. Varför inte satsa på det istället? Nära ån och centralt med en fantastisk utsikt! Bergmansparken intill med grönska och båtplats nedanför!
Läs min blogg från 27 oktober 2010 genom att klicka HÄR!

Lite riksgnäll också! I DN Söndag fanns ett reportage om Båstad. ”Småstaden som blev en festmetropol”. Där kan man läsa att stekarna, partyprissarna, festar men går sällan på någon tennismatch…

För några år sedan skulle det ”vaskas” i Båstad! D v s man beställer in en flaska Champagne och häller sen ut den i vasken. Sjukt? Bara förnamnet.
2011 blev det ”traska” som gällde istället: Man köper en flaska Champagne och lämnar den orörd och går därifrån. ?? Jag bara skakar på huvudet.
Läs hela reportaget HÄR under vinjetten DN.se Livsstil (Livsstil!?)

Jag har varit mer än 20 år i Skåne om somrarna i stugan med adress Båstad. På grund av flashigheten och överklasstilen åkte vi alltid till Ängelholm istället och handlade. Därmed sagt vad jag tycker om tjusiga Båstad om sommaren.

Sen kan man gnälla över dåliga filmer som man segar sig igenom. Den här till exempel: Naturligtvis skulle vi ha anat oråd när ”Filmklubbens” Fredrik Sahlin överöste filmen med lovord för att sen säga: -Nej, glöm allt vad jag sa.
Dessutom retade jag mig på att Sahlin skulle låta precis som Nils-Petter Sundgren när han presenterade filmen.
Ändå var han bättre att se och höra än Orvar Säfström. Nog om presentatörerna – filmen var urtrist med en osannolik handling. Tycker den ”gnälliga” versionen av bloggaren.

Pigge Werkelin förnekar sig aldrig. Han har länge tagit massmedia till hjälp för sina olika affärsverksamheter men det här tyckte jag var lite över gränsen. Att licensbetalarna som finansierar publicserviceföretaget Sveriges Radio därmed ska hjälpa Werkelin att förverkliga ”Drömstugan”! ??

Mats Svegfors, VD för Sveriges Radio svarar så här i mail till mig när jag ”gnäller”: ”Pigge Werkelin sätter in en annons där han påstår att vi har gjort något som vi inte har gjort. Vi har gjort satir av hans besynnerliga affärsverksamhet, dvs raka motsatsen till vad han påstår i sin annons. Hur ska vi kunna hindra detta. Möjligen kan Du reagera mot att DN tar in annonsen.”

Nej, någon drömstuga tänker jag inte skaffa men jag har mitt eget drömboende ändå! Nu kommer det snälla i bloggen alltså! 🙂
Bland ogräs och mossmatta istället för gräsmatta sprider sig smultronen!

Har man tur blir det en strålande solsommardag och katterna blir glada över sällskap ute! Felix är klok och tar skydd i skuggan när solen strålar hett mitt på dagen.
Wilma sträcker ut sig och myser. Curry försöker ta sig ut fönstervägen… Inte lätt för en tjock katt i sina bästa år… Det gick inte, kan jag avslöja! 🙂

Sen kan himlen plötsligt te sig så här… Då blir Felix sur och lägger sig på det här viset tills morsan fixat solsken (!?) – eller hetssprungit med honom till matskålen (det är tacksamt nog ett alternativ).

Vilda Wilma blir mindre vild vid dåligt väder och sussar gott istället.

Kvällen igår var fin och det var bara att njuta och glädjas. Inget gnäll alls!

Jag avslutar bloggen idag med Prins Folke av Norrbotten och hans matmor Miriam. Vi håller tummarna att lille prinsen snart är på benen! Vad gäller Prinsen och Miriam är det bara goda och snälla tankar som gäller.

Visst minns du lille Prins Folke av Norrbotten!? Det lilla fölet som efter lång väntan föddes på den kungliga födelsedagen 14 juli!

 Lille prinsen har det besvärligt! Han har svårt att stå på sina långa ben och har fått problem med en svullen led.

Miriam, som äger lille prinsen sliter för fullt för honom. Mjölkar ur stoet varannan timma och ger i nappflaska, försöker få honom att stå på benen, har fått hjälp av veterinär att spola en svullen led o.s.v. Prinsen har varit uträknad flera gånger…

Men lille Prins Folke är en kämpe med en enorm livsvilja. Ser hur han sträcker sin långa hals för att nå sin mammas juver!

Men mediciner kostar pengar och jag tänkte för mig själv: – Om jag inte kan hjälpa till på plats i Boden – vad kan jag då göra? Jo, starta en insamling!

SÅ ALLA SOM VILL HJÄLPA LILLE PRINS FOLKE AV NORRBOTTEN ATT ÖVERLEVA – SÄTT GÄRNA IN EN SLANT TILL MIRIAM!
Miriams kontonummer på Swedbank är 8201-6 974 101 121-8 !

Har du en slant över och vill vara givmild – gör det gärna! Minsta lilla är värt så mycket!

Visst ska lille Prins Folke av Norrbotten överleva!

Hur lärde jag känna Miriam Jaakola från Boden?
Jo, genom ADHD och Aspergers syndrom.
Miriam föreläser om neuropsykiatriska funktionshinder.