Feel in the Blogg

Ingen blogg idag på grund av sjukdom

Jaha, då har man fått prova på att ha feber, snor som rinner, ihållande hosta i ett molnfritt Paris med +32 i skuggan. Den erfarenhet hade jag gärna avstått ifrån.

Dock hindrar det inte en turist som jag att fullfölja planerna i denna fantastiska stad. Därmed hann vi också med en hel del intressant, bl.a. det vackra Montmartre och Sacre Coeur.

Efter en mer eller mindre sömnlös natt är det nu dags för frukost! Croissanter med camembert och färska ägg – till det svart kaffe. Sen på’t igen! 🙂

Vi ses igen! Salut!

Tredje gången gillt och det firades på lite skakiga ben med ett glas Champagne. Jag talar förstås om toppen av Eiffeltornet.
Vägen dit var lång! Det tog oss 4 timmar att ta oss från marken upp till tornets topp. Dessa fyra timmar utgjordes mestadels av ett enda långt, slingrande köande bland italienare, spanjorer, indier, några fransmän och många, många andra.
Vi roade oss bland annat med att gissa nationaliteter med hjälp av att lyssna. Inte enkelt alls. Ibland fick vi hjälp av en viftande flagga hos en turistgrupp och då lärde vi oss till exempel att blågul flagga har även Ukraina!

Annat vi lärt oss är att vi har det väldigt bra. Det tänker vi på när vi ser de hemlösa män som drar runt på stora kundvagnar. Dessa kundvagnar är deras hem, deras liv. Kundvagnarna innehåller täcken, lite kläder, matpaket, kanske en och annan vinflaska undangömd bland bråten. En hundvalp eller två på toppen av vagnen eller liggandes intill husse på gatan. Sorgligt. Man tänker – hur blev dehär männens liv så? Vad hände? Var någonstans gick det fel?

Annan lärdom är att Sverige har gott anseende! Det håller i sig, säger en som rest utomland i många år. När vi säger att vi kommer från Sverige lyser människor upp. Då känner man sig verkligen stolt över sitt land.

En sak till – den turkiska mannen, han med ”Amelie från Montmartre” på mobilen som vi träffade högst uppe i tornet på Notre Dame – honom råkade vi på även i Eiffeltornet! Världen är liten ibland. Och med honom diskuterade jag lite politik. Lite jämställdhet och demokrati – om varför jag hittills vägrat åka till Turkiet. Om det samtalet får ni höra med om en annan gång.

Idag blir det Sacre Coeur och katakomberna! Lev väl! Det gör bloggaren med sällskap!  🙂

Nej, tack och lov sken inte solen i Paris igår! Det var det perfekta turistvädret i denna stad. Varmt och uppehåll och ingen stekande sol. Precis som man vill ha det när man letar sig fram med karta och kompass till alla sevärdheter.

För första dagen blir det mer letande än vanligt. Innan man förstår sig på kartan och ”arrondismangerna” och innan man åker åt rätt håll i Metron. 🙂

Höjdpunkten, verkligen i ordets rätta bemärkelse, var igår Notre Dame! Kyrkan inuti var fantastisk men ännu mer fantastisk var den utanpå, högst upp… Jag grät nästan så höjdrädd var jag när man skulle pressa sig runt tornets balkonger högst upp.
Spiraltrappan dit upp var också en upplevelse. Där fick man varken sakna kondition eller vara klaustrofobisk – jag ”fejlade” på båda…
Flåsande uppför kände jag cellskräcken komma krypande.  Men tack var en man från Turkiet gick det bra! Han hade musiken ur ”Amelie från Montmartre” på sin mobil och den spelade han hela tiden för mig! 🙂

Väl uppe bland alla märkliga figurer runt taket var utsikten otrolig! Att sedan en orkester nedanför spelade Marseljäsen gjorde inte saken mindre häftig.

Och jakten på sniglar fortsätter för här ska ätas franskt! Vi fick nöja oss med Amelies favorit igår – Creme Brulee till dessert!

Vive La France!

Ja, någon fylla i Paris blir det inte, men fylla år går bra!!  En skål i Champagne förstås för mellanbarnet som fyller 25 år!

GRATTIS JAKOB!!
På bilden några år yngre. 🙂