Feel in the Blogg

Igår lovade jag mina Facebookvänner att läsa och ta del av min fackförening Unionens tidning Kollega och då särskilt den artikel som heter ”Ingen vanlig Svensson”.

Igår kväll kände jag mig för trött för att läsa, den som jag trodde, spännande och intressanta artikeln. Nu på morgonen är det gjort, det gick oväntat fort och slutade med att jag satt som ett frågetecken. Bläddrade, letade efter fler sidor i artikeln, som inte fanns. Eva Karlsson, som skrivit artikeln, lämnar läsarna kvar med en massa frågor.

Det jag får ihop av artikeln är en ung sökande kvinna som blir förälskad i en man från Syrien, konverterar till Islam efter 1 år, tar på slöja efter ytterligare några år, får 6 barn och jobbar idag som chef, en bra sådan enligt artikeln och har åsikter om feminism. Och??

Susanne Namaani, som kvinnan heter, förringar i artikeln statsminister Fredrik Reinfeldts syn på feminism. ”Som politiker ska han säga de där fina, snygga sakerna och det gjorde han. Den djupa kunskapen fanns inte”, säger hon i tidningen.

Den slutsatsen drar hon när Reinfeldt pratar om patriarkatet som den stora boven vad gäller förtryck av kvinnor. Namaani själv vill föra över skulden lika mycket på kvinnorna. ???

Susanne Namaani säger i artikeln, citat: ”Många feminister vill peka på ett starkt patriarkat, att kvinnan gör det mannen vill, men om vi tittar på könsstympning så vet vi att det är kvinnorna som är pådrivande. Vi måste vara ärliga och säga hur det är”  ???

Det känns inte helt 2012 att åter föra över arvssynden på kvinnorna…

Nej, den artikeln gav fler frågor än svar.
Svar på frågor kanske Janne Josefsson ger ikväll i SVT:s Uppdrag granskning som handlar om vilka värderingar svenska muslimska ledare sprider. Klicka HÄR för att läsa mer och se sen programmet i 1:an klockan 20.00 ikväll!

Tänk så svårt jämställdhet och feminism kan synas vara när det i själva verket är otroligt enkelt. Det handlar om de mänskliga rättigheterna – inte om kön, hudfärg, ålder eller annat som till det yttre kan verka olika. Det handlar om frihet och om att en person inte har rätt att förtrycka en annan.

 Spontant kan jag må lite illa över att fria svenska kvinnor tar på sig slöja när just slöjan är symbolen för så mycket våld och förtryck. Rätt eller fel!
Jag anser också att om det finns en Gud så bryr han sig inte om slöjor, kläder eller yttre ting. Det är insidan som räknas, hur vi lever våra liv och hur vi behandlar vår nästa.

Jag själv påförs ibland personlighetsdraget att inte älska mina barn. I alla fall inte lika mycket som alla andra och definitivt inte så mycket som jag borde göra.
Detta med anledning av att jag tycker att män ska ta hälften av föräldraansvaret och att barn har rätt till båda sina föräldrar lika mycket. Visst är det absurt!! Mina barn är det absolut viktigaste i livet för mig!

Som feminist får man inte baka bullar heller! 😀

Jag kan nog kalla mig en riktig bullmamma!
Jag gillar att baka bullar och dom blir förbaskat goda också!

Lägg sen till att jag väldigt gärna lagar och äter traditionell husmanskost – så är förvirringen total! Paltbröd, stekt fläsk och vit sås igår! 🙂

Nja, så enkelt är det nog inte att avslöja vare sig feminismen eller hedersvåldet som en vanlig fackförening tycks tro.

Var så god! Ta en bulle!

I den lokala tidningen läste jag idag om en ung tjej som beskrev sig som en typisk Arboga-tjej. En tjej som gillar att hänga med pojkvännen och vara nära mamma och familjen, leva ett rätt lugnt liv alltså.

Vilken sort är du? Är du en typisk småstadsbo eller gillar du storstadens puls – och kan man kanske kombinera de båda?

Osökt kommer jag att tänka på Isabella Löwengrip, 21 år, mer känd som Blondinbella. Är hennes liv att eftertrakta? Eller är det bättre att föredra det lugna livet i småstan?
Isabella Löwengrip har nyligen kommit ut med boken Egoboost, Överlevnadsguide för unga tjejer. För den som inte kan ”modernt språk” så kan egoboost ungefär översättas till – höjning av egot, självkänslan.

Jag har inte läst boken och kommer förmodligen inte heller att göra det. Det räckte för mig att se en kort intervju i en morgonsoffa med Isabella Löwengrip där jag kunde konstatera att hon är en smart businesskvinna – så ung hon är – men att hon inte lever som hon lär.
Det framkom när hon försökte släta över det faktum att hon lagts in på lasarett för blödande magsår. Man kan undra hur unga tjejer då ska kunna ta hennes ”överlevnadsråd” på allvar.

Så vad föredrar vi – ”häftig” Isabellastyling eller lugnt småstadsliv?

 Bor man i Arboga, som den unga tjej jag beskrev i början, så kan man kanske välja både ock? Leva lugnt småstadsliv men fara till storstan när andan faller på? Vi i Arboga har inte långt till någon av Sveriges största städer och är man lite openminded så kan man göra det bästa av den kombinationen.(Fotot över Arboga kommer från kommunens hemsida – gå in HÄR för att komma dit!)

Själv är jag nog lite av just både ock! Jag gillar när det händer saker, som det ibland kännas väldigt långt ifrån i lilla Arboga.
 Samtidigt trivs jag utmärkt bra med lugnet här och gör mer än gärna reklam för de fantastiska kommunikationerna till och från Arboga. Enkelt, snabbt och lätt tar du dig till de större städerna om du får lust. Såväl med järnväg som med bil.

Småstadstjejen Susanne bakar bullar idag! Och jag väljer alltid ekologiskt om jag kan! Helst också närproducerat och i vissa fall kan man se var de ekologiska livsmedlen kommer ifrån.
Som på det ekologiska vetemjölet jag använder! Mjölet kommer från Rynninge Gård utanför Fellingsbro. Det var inte lätt att hitta något foto från gården. Lantbrukarparet har nog ingen hemsida. Den här bilden knep jag dock från Nerikes Allehanda: Bosse Haraldsson och hans fru Marita. Läs mera om reportaget som fanns i NA den 24 april i år genom att klicka HÄR!

Det utmärkta mjölet finns även som rågmjöl och säljs på Konsum i Arboga! Så köp ekologiskt men välj också närproducerat!

På tal om ekologi och miljö så finns idag en utmärkt insändare  i Bärgslagsbladet/Arboga Tidning.
 Den handlar om vilket som är viktigast – att hålla vallöften till vilket pris som helst eller se långsiktigt och värna om miljön. Läs Per Bobergs (MP) insädare genom att klicka HÄR!

Småstadsbloggaren väljer traditionell husmanskost till kvällen! Paltbrödet vet jag tyvärr inte var det bakats men fläsket har jag valt med omsorg!

Ute växer det så det knakar. Klematisen har så här stora knoppar! Åter måste jag visa er några tänkvärda ord från mitt chai-te och jag avslutar med det för idag.

”Everything that is alive has a soul”
”Allt som lever har en själ”

Idag ska jag berätta om en nära-döden-upplevelse.

Nej, det är inte den här!
Felix är inte död! Så här lägger han sig när han vill ha uppmärksamhet! Ett alternativ till att stirra ut en. (Katter…)

Kan det vara det här jag menar?
En hand! Rätt ut i spenaten!

Nja, nog var det jobbigt men inte nära döden direkt. Även om gräsklipparen nog närmade sig sin sista suck emellanåt. Den stannade och gav till synes upp helt när gräset blev för långt och för blött. Det gjorde att föraren fick slå sig till ro en stund och vänta på att klipparen hade hämtat sig lite, vilket i och för sig var bra – för oss båda! 🙂 Men skam den som ger sig! Gräsklipparen och jag kämpade på och snart (2 timmar senare…) var det klart!
Ja, jag var riktigt nöjd efteråt!
Och trött! Men sen skämdes jag lite för det var ju egentligen en baggis – även om ryckandet i snöret på gräsklipparen gjorde en lite matt emellanåt.
Mattheten åtgärdades sedam med soffhäng!
Sådant gillar katterna! Curry!
Felix: Och så Wilma! De var alla tre så tacksamma över att gräsklipparens oljud tagit slut och morsan kommit in välbehållen! 😉
Ute är det nu så fint! Titta på äppelträdet genom fönstret! Det skimrar i rosa!
Och på närmare håll ser det ut så här: Det duktiga Maglemerträdet som gav så mycket äppelmust förra året blommar snart!

Men den där nära-döden-upplevelsen då?? Ja, nog överlever jag en gräsklippning – värre var det med den här… DET kan man väl kalla en nära-döden-upplevelsen!!
Råttan var stendöd! Och reaktionen när jag dammsög och skulle ta under sängen och upptäckte något stort liggandes där under… För att inte tala om när jag skulle transportera bort den döda råttan… Det kan jag säga var lite, lite av en nära-döden-upplevelse – på flera sätt.

Frid över råttans minne! Lord have mercy on his soul.

För övrigt har jag klarat mig från en annan nästan nära-döden-historia idag! Jag har bokat av tanläkarbesöket!! 😀

Njut måndagen! Den kommer aldrig åter!

Dagens predikan handlar om livet, om regntunga dagar och dagar av sol.

Ju äldre jag blir, ju fler år jag lagt till min levnadserfarenhet – ju mer tänker jag att den dag min stund är inne, först då kommer jag att förstå allt.
Förstå meningen med det som hände och kunna ta in de insikter jag fått. Då, när det är för sent…
Eller är det inte det? De tankarna får mig också att undra och hoppas att det finns något efter detta jordeliv. Något som gör att vi kan föra våra visdomar vidare på något sätt. Vi får se…

Att finna ro, ja. Det är inte lätt. Fråga mig – jag vet. Jag har kommit en bit på väg och en del i det är att ta tillvara stunden. Njuta av det dagen ger. En ny dag, nya föresatser.

Nu har det varit några sådana här dagar: Dagar då man helst vill stanna inne och se livet ut genom ett fönster. Gråväder, regnväder… Regnplask där eftermiddagskaffet skulle ha intagits…

Vad gör man sådana dagar? Hur tar man till vara dom? Tja, katterna löser det hela på sitt eget lilla vis… Genom att sova! Det är bara sovställningen som ändras! Ja, det kan ju vara en god idé, kanske. Att sova bort regngrå dagar för den som kan och vill.

Fast det finns ett uttryck som heter ”Save it for a rainy day” och med det menas antagligen att man ska skjuta upp lite trista saker till regndagar när man inte kan ta sig för så mycket annat. Men man kan ju ta itu med trevliga saker också!
Det gjorde jag igår. 

Se vad jag hittade i mina gömmor! Arvegods av det finaste slag. Ett örngott.
Lakan med samma vackra spets. Initialerna står för Ruth och Arthur Ericsson, mina barns farmors föräldrar som levde sina liv i Jönköping. Här ett foto på ”mormor Lotta” som Ruth kallades, ihop med sina två systrar. Den yngsta systern dog ung i Spanska sjukan.

Så otroligt vackert, eller hur!
Här fler örngott: Initialerna S L kunde vara mina egna men står för min svärfar Sven Linde.  En man, överläkare i Västerås, som jag aldrig träffat. Han dog ung och efterlämnade maka och två små pojkar, då 8 och 10 år.

 Initialerna K L kan stå för min svärmor, denna starka kvinna som klarade av att fostra sina söner ensam och dessutom gjorde en stor insats för det konstnärliga, så amanuens hon var på Västerås Konstmuseum en gång.  Kerstin Linde lever inte längre, det är 10 år i höst sen hon gick ur tiden.
Mer troligt är dock att K L står för Karin Linde, mina barns farfars mor. En varm och klok kvinna som fick leva i 98 år. Hon dog i Strängnäs 1987.
 Farmor Karin kunde berätta mycket intressant från sitt långa liv. Om hem med vedspis och stampat jordgolv som liten flicka på landet utanför Strängnäs. Om sin älskade bror Gustaf och om sorgen över den ende sonen, min svärfar, som dog långt före henne.

Tänk vad några vackra spetsar på lakan och örngott kan få tankarna att virvla iväg…

En kvällshimmel som är svårtolkad för den icke invigde. Bådar den sol eller regn för morgondagen?

Ja, vad får vi för dag imorgon? Blir det sol eller regn i våra liv?
Ta till vara de goda stunderna och fös undan de mörka tankarna. Jag avslutar dagens predikan med en vers skriven av Jules Sylvain.

Räkna de lyckliga stunderna blott
och glöm dem som sorger dig ge.
Göm alla soliga minnen du fått,
och allt skall sig ljusare te.
Himlen kan vara ibland så tung och grå,
men då skall du ju bara tänka tyst som så:
Räkna de lyckliga stunderna blott
och låt dem i hjärtat bestå.

 Här om dagen läste jag en annons i en tidning.
Den såg ut så här: Jag har valt att ta bort vissa delar för att anonymisera annonsen.

 Det handlar om en utlyst tjänst om personlig assistent, timvikarie till en liten pojke med funktionshinder. I annonsen framgår att assistenten får pojkens hem som arbetsplats men ska även följa med till pojkens skola och kompisar.
Jag anser det vara ett otroligt viktigt och värdefullt arbete!

Så här ser kvalifikationerna ut på personen som söks, jag citerar ur annonsen:

”Som person ser du möjligheter där andra ser hinder.
Lyhörd och initiativrik, flexibel, stark, både fysiskt o psykiskt.
Du har ett bra självförtroende o tror på vad du gör.
Du har inga problem med att arbeta obekväma arbetstider, dag, kväll, natt och helg.
Du tar ditt arbete på allvar samtidigt som du har barnasinnet kvar o har lätt för att träffa nya människor.
Du har en viss erfarenhet av yrket som personlig assistent och vet att det kan vara tungt, du får gärna vara undersköterska då viss sjukvårdserfarenhet kan vara av nytta.
Du har körkort och tillgång till egen bil i tjänst.
Att arbeta som vikarie innebär att du oftast bör vara kontaktbar och kunna ”rycka ut” när vikarie behövs. Vi söker dig som vill och kan arbeta med kort varsel.”

Var finns en sådan människa??  Och vem med alla dessa kvalifikationer tar ett jobb i hemmet hos en liten pojke?

Lägg sen till detta! Lönestatistik för personlig assistent:

Lön	Andel
0-13.999 kr	2,82 %
14-15.999 kr	7,88 %
16-17.999 kr	17,58 %
18-19.999 kr	30,35 %
20-21.999 kr	23,8 %
22-23.999 kr	8,29 %
24-25.999 kr	4,89 %
26-27.999 kr	2,4 %
28-29.999 kr	0,75 %
30-32.999 kr	0,58 %
33-35.999 kr	0,25 %
36-38.999 kr
39-42.999 kr
43-46.999 kr
47-51.999 kr
52-57.999 kr
58-63.999 kr
64-89.999 kr
90.000- kr
Totalt	1202 referenser

Annonsen ovan visar ett lågavlönat jobb utan utvecklingsmöjligheter där du jobbar på timme och som vikarie.
Statistiken hittar du HÄR! Där kan du bl.a. se att assistentlönen i Örebro län är den näst sämsta i landet. Bäst, 20 807 kr/månad, tjänar assistenter i Norrbotten.

”Ett rättvist liv” säger bilden jag hittade på Nordström Assistans, ett av många företag med liknande utbud på Internet.

Ja, är det rättvist? Kommer den lille pojken i annonsen ovan att hitta en assistent som kan ge honom ett rättvist liv? Eller hur ser det ut för honom och för många andra?

De lägst prioriterade jobben i vårt samhälle är de jag anser som de viktigaste! De arbeten som vill ge just ”ett rättvist liv”. Ett liv där alla får det stöd och hjälp de behöver oavsett om det handlar om vård, skola eller andra yrken där omsorg om människan ligger i fokus.

Att ge alla barn rätt undervisning utifrån sina olika behov kräver skickliga, yrkesstolta lärare som värderas utefter det jobb de gör. Då kommer vi att slippa vilseledande tidningsrubriker som kan tolkas som att pojkar födda sent på året får ADHD.

 Barn får ingen ADHD-diagnos via skolan!
Däremot kan barn med problematiken ADHD och andra neuropsykiatriska funktionshinder få stora problem i sin inlärning när lärare varken har kunskap, tid eller möjlighet att ge respektive barn det stöd som barnet behöver.

För att ta ytterligare ett exempel på viktiga arbeten som värderas till noll och intet vill jag nämna begreppet ”god man”. För under 5000 kr om året(!) efter skatt, ska den gode mannen förvalta huvudmannens egendom, bevaka personens rättigheter och ”sörja för personen”. I det sistnämnda begreppet ingår mycket men är diffust formulerat. Det kan vara att ringa, besöka, knyta kontakter o.s.v.

Vem ställer upp för den lönen? Och ändå är det ett så otroligt viktigt arbete. Att sköta ekonomin, tillvara ta de rättigheter som personen inte klarar av att göra själv, att ge ett värdigt och ja just, rättvist liv. God man kan både unga och gamla få under vissa förutsättningar.

I tidningen Dagens Samhälle såg jag den här artikeln  i senaste numret: Artikeln tar upp den slimmade vården där sköterskor och läkare går på knäna men aldrig får göra misstag.

Så säger professor Richard Cook, i artikeln.
Det handlar om att det inte fungerar att skuldbelägga personalen för misstag. Det är liksom ingen idé då hela vårdapparaten står på gungfly.
Sen anser ju jag förstås att det vore extremt humant att sluta skuldbelägga för att istället göra någonting åt det verkliga problemet. Den åsikten delar jag nog med Richard Cook.

VÅRD OCH OMSORG ÄR VIKTIGT!

SKOLAN ÄR ETT AV SAMHÄLLETS VIKTIGASTE YRKESOMRÅDEN!
Skolan är själva motorn för hela samhällssystemet!
När ska politikerna förstå det?