Feel in the Blogg

Så här lyste fullmånen in Lucia-dagen! Fotot tog jag i natt då jag hämtade dottern i Köping.

LUCIA – firar vi idag! Jag börjar det firandet med lucköppning!

Lucka 13 är ett litet fönster. Framför finns en balkong där tre små tomtebarn står. Medan den ene blåser fanfar sjunger den lilla flickan ur sin sångbok. Barnet i röd tomteluva njuter av både sång, musik och utsikt. Kanske drömmer han om kommande klappar.

Lite närmare! Å så öppnar vi! Ett rött ljus finns inne i fönstret till lucka 13. Ljusstaken är formad som en fågel. Kanske det är en fredsduva?

Traditionskalendern säger följande:

I Lantmännens kalender får vi veta att det krävs minst 100 000 krokusar för att utvinna 1 kg torkad saffran!! Inte undra på att saffran är dyrt… Det står också att lussekattens saffransgula färg kom till för att skrämma bort den ljusskygge djävulen! Tro det den som vill – men Lantmän ljuger väl inte?

Här ser ni min egen gula lilla lussekatt!Hon heter Wilma och visst ser hon så där härligt gyllenbrun ut i färgen – precis som lussekatter ska vara! 🙂

Här följer några bilder från natten och vår snöiga gård!

Cyklarna glömde vi ta in i höstas…

Syrenbersån liksom spireabusken klarar nästan inte tyngden av all snö!Katten Curry finner det bäst att fly in! Han gillar inte snö och klättrar upp på sin stege mot kattluckan.

En bild från Hökartorget i Köping:

Avslutar med en bild från vårt hus Fönstret som det lyser i går till en lägenhet som faktiskt är ledig att hyra möblerad från februari nästa år. Intresserade kan höra av sig till mig!

Ha en skön LUCIA! Själv ska jag på Julfest i Stockholm! Återkommer om det med bilder, förhoppningsvis.
Men innan dess har jag öppet 10 – 12 i min lilla butik! Lilla Husets Keramik håller öppet även imorgon, söndag, mellan 12-18, OM jag har några varor kvar att sälja då förstås… Välkommen!

Idag skulle förhöret av Christine Schürrer inledas och det var trångt på åhörarplats. När endast 5 platser är reserverade för den s k allmänheten var det många som fick gå hem igen.
Johan Fahlander, från åklagarsidan skulle inleda förhöret men kom inte långt. Bara efter ett par minuter tog den tyska kvinna befälet. Johan Fahlander protesterade men efter paus och kort överläggning fick Christine Schürrer som hon ville och förmiddagen var hennes!
Den gick åt till en massa protester mot åklagaren som hon ansåg vara ”fräck” och ägnade sig åt ”elakt förtal”. Dessutom blev rätten tvungen att kopiera upp nytt material som Christine Schürrer tillhandahöll. Det var en tjock bunt papper bestående av mail och dagboksanteckningar.

Christine Schürrer påstod också att flera av de vittnen som hörts under ed – skulle ha ljugit. De vittnen hon tog upp var alla personer som yttrat sig om just henne i Stockholm, i bostaden och i Tyskland.

Det kändes märkligt att den anklagade och för mord dömda kvinnan fick ”styra och ställa” och ett tag kändes domaren som en marionett i Christine Schürrers händer. Åhörare intill mig mumlade om ”svensk flathet” och jag saknade nog också lite tuffare tag och mer ordning.

Samtidigt förstår jag att domaren valde att låta tyskan tala. Det här är en rättegång där livstids fängelse väntar runt hörnet och den anklagade har rätt att försvara sig. Sen kan man fundera över hur vältänkt det var att låta Christine Schürrer prata på. Jag tror knappast det gagnade henne själv, vilket jag förmodar var tanken.

Alla ljuger utom hon – det gäller såväl vittnen som polis och åklagare! Så kan man kanske sammanfatta Christine Schürrers förmiddag vid hovrättsförhandlingarna i Västerås i det s k Arbogamålet.
Christine Schürrers kommentar om att hennes hyresvärd saknade en hammare (som då skulle kunna vara mordvapnet ) var: ”Det finns väl många fler hushåll som saknar en hammare, ett skohorn, en korkskruv o.s.v. ”

???

Det jag verkligen saknade under Christine Schürrers eget försvarstal var det viktigaste av allt: ”Jag har inte mördat de två barnen”.
DET sa hon aldrig!

**

Annars var lögner det som fortsatte att känneteckna just den tyska kvinnan själv under eftermiddagen. Det var ”förväxlingar” och glömska som präglade svaren från Christina Schürrer om hon nu ens svarade! Ofta vägrade hon och knep helt sonika ihop munnen eller tittade på klockan när åklagare Johan Fahlander ställde frågor.
T ex vägrade tyskan åter att svara på om hon fött Emmas sambos barn eller över huvud taget varit gravid. Hon fortsatte också att vägra uppge namnen på ”vännerna i Köping” som faktiskt skulle kunna ge henne visst alibi – om de existerar…

När hon tillfrågades om sin skostorlek svarade hon 38 – 43. När hon fick frågan om vänsterhänt eller högerhänt – svarade hon både ock.

Fick hon frågor om dagboksanteckningar som kunde vara komprometterande sa hon att det var ”kapitel i en novell” hon tänker skriva. Det handlade alltså inte om henne själv utan om en rollfigur i en blivande bok…

Jag pendlade under dagen mellan upprördhet, vämjelse och nästan någon form av medlidsamhet. Det sistnämnda för den tyska kvinnans prat var så patetiskt och krampaktigt.

Cirka 17.15 avslutades förhöret för dagen och återupptas igen på måndag kl 09.00.

Det var en tragisk dag i ett mycket tragiskt rättsfall. Jag avslutar med en bild från vintern utanför, tagen imorse. En hälsning till Emma, Nicklas och de övriga som kämpar på. Håll ut och försök vila under helgen för nya tag nästa vecka.

Lucköppning direkt – idag har jag bråttom på morgonen.

Ett fönster med hjärtan på och en korg med hemlighetsfullt innehåll strax utanför. Spännande!

Och innanför fönstret!Fruktskålen till jul med ananas som tronar i mitten!

Traditionskalendern 12 december:

Nästan lika spännande som en adventskalender är Amaryllisen i mitt köksfönster! Hur ska den bli som utslagen? Vänta och se.

Nu beger jag mig till Västerås! Vi hörs igen! Kör försiktigt och promenera lugnt!

Idag uttalade sig på nytt den s k minnesexperten Sven Å Christianson i Hovrätten i Västerås. För mig känns hans prat som ett försvar av sin egen person och den tidigare ståndpunkt han gett uttryck för. Professor Jörgen Borg som också hörts om Emmas förmåga att minnas vem som mördade hennes barn har uttryckt sig mindre kategoriskt än Christianson och öppnat upp för att det visst kan vara möjligt för Emma att minnas sina barns mördare.

Att få känslan av att det gått prestige i Christiansons uttalanden gör att jag oroar mig för rättvisan! Om domaren och rättens ledamöter har samma känsla borde Christiansons betygelser tonas ner och kanske fler experter på området höras? Finns det inga internationellt kända specialister att tillfråga?

Prestige kan inte få bli det som avgör ett så viktigt rättsfall som detta!
Är det kanske dags att börja ifrågasätta Sven Å Christianson?

Som medmänniska kan jag föreställa mig hur fruktansvärt frustrerande det måste vara att bli ifrågasatt av ”experter” när man vet vem som stod på trappan den där kvällen 17 mars!
Och jag såg hur Emma vred sig på stolen och även skakade på huvudet. Så gjorde också jag och jag hade faktiskt lite svårt för att hålla mig stilla som åhörare.

Må rättvisan segra och må Emma komma helskinnad hem till Arboga ikväll! Nu får det vara nog med olyckor för hennes del!

Ja, härligt men farligt kan det vara med snön som faller utanför just nu! Jag tänker alldeles särskilt på Emma som voltade med bilen imorse på väg till hovrättsförhandlingarna. Det är mycket halt ute! Så ta det försiktigt om ni ska ut på vägarna!

Morgonen var vacker:
Snön låg alldeles vit på hela vår gård.
Katterna är inte så förtjusta i snö så det var tveksamt om Curry ville gå ut…

Men så småningom gick det bra

Felix är lika ovillig att trampa i kall snö men några fåglar i äppelträdet fick honom att ta sats och RUSA ut!

Den 11 december på min adventskalender så.
Luckan är återigen ett upplyst fönster. Utanför står julgranen och väntar på att tas in och kläs. På väggen hänger något – vad kan det vara? Intill granen står en gryta på svalning. Men vad finns innanför fönstret?
Jo, där inne ligger köket och på spisen puttrar en gryta. Kan det vankas tomtegröt måntro!?

Den traditionella kalendern 11 december:

Njut av snön som faller! Men ta det varligt om du promenerar eller åker bil!!

Själv försökte jag ge mig i kast med den nya snöslungan inköpt förra vintern. Den är så fin med så många finesser att jag inte ens fick igång den… Men så är jag inte direkt något snille på teknik hur enkelt det än må vara… Och snön bara faller och faller… Får väl ta till armstyrkan så småningom – som det inte heller finns gott om…

Till sist: SNÄLLA! TA DET LUGNT I TRAFIKEN!