Tidig morgonpromenad igen! Den myckna julmaten och gotterna gör promenerandet än mer behjärtansvärt…
Ett av alla fina hus invid Arbogaån.
Några var väldigt kära igår natt… 
…..
…
Hemma igen med en mugg cappuccino vid köksbordet fick jag se katten Felix sitta under syrenbersån och verkligen stirra uppåt grenarna. Vad kunde han nu fått syn på…??
En domherre! Den rackarns katten trodde han skulle kunna få en stor, röd domherre till frukost! Sällan!
Jag sprang upp med kameran i högsta hugg. Smög mig ut och försökte fånga domherrarna – för de var flera! – på bild. Men som den usla fotograf jag är gick det inget vidare… Här följer ändå lite av resultatet.
1(4)
2(4)
Alldeles intill trappan vågade den sig.
3(4)
4(4)
Sen såg jag något hoppingivande. Titta på syrengrenen jag håller i!
Pånyttfödelse! De kala, till synes döda träden är tvärtom fulla av liv. De här små knopparna på grenen ska snart bli till gröna löv.
På tal om liv och död så är det idag 3 år sedan vår älskade katt Hasse dog. Han blev bara 12 år för hans njurar tog slut och gav upp. Vi hade hoppats att han skulle leva mycket längre. Sippan som vi hade före Hasse blev 18. Men över liv och död bestämmer vi inte alltid.
På en fin almanacka som jag har finns denna bild för december månad. Den får bli en hälsning till Hasse men även till Sippan. Var rädda om allt levande. Var rädda om varandra. Ta till vara stunden.
Senaste kommentarer