eller icke skyldig?
Idag blev det sista besöket av Hovrättsförhandlingarna i Västmanlands Tingsrätt för i år för min del. I arla morgonstund begav sig journalister och allmänhet till Västmanlands Domstolar i Västerås dit Svea Hovrätt förlagts i det s k Arbogamålet. Mia Karlsson på Expressen startade resan 06.20 från Stockholm. Jag själv var på plats 08.30 för att få en av den fem platser som allmänheten fått tilldelat sig.
Ändå var jag inte först. Här köar allmänheten invid sal 1.
Fortsatt förhör av den morddömda Christine Schürrer. Jag antecknade hela dagen och idag, som vid andra tillfällen som åhörare i rätten, försökte jag hålla mig objektiv i början. Försökte se på den tyska kvinnan som oskyldig, vilket hon själv hävdar att hon är. Bemödade mig att se en kvinna utan skuld som bara råkat hamna på fel plats vid fel tillfälle. Det höll inte länge, kan jag säga.
Här följer några notiser i mitt block – personliga reaktioner – nerkluddade under dagen:
”Ytterligare psykisk press” skriver jag då den tyska kvinnan i januari 2008 får veta att hennes mor är svårt sjuk – hon avlider senare. Schürrer har vid flera tillfällen tidigare försökt ta sitt liv och är enligt dagboksanteckningar mycket upprörd över att den svenska pojkvännen gjort slut. Tillkommer gör alltså moderns sjukdom – till den press hon förmodligen känner.
”Jag får ont i magen av förhöret”. Det är svårt att hålla sig objektiv när den tyska kvinnan agerar som hon gör. ”Ingen kommentar”, ”det vill jag inte svara på”, ”kommer inte ihåg” – är de ständigt återkommande svaren på kammaråklagare Johan Fahlanders frågor. Och när det påstådda födda och bortadopterade barnet förs på tal och vi får höra vad Emmas sambo skrivit om hur han vill att barnet ska få all kärlek som är möjligt – får jag faktiskt ont i magen. Det är så fina saker han skriver, så mycken välvilja och ansvar han känner för ett barn som förmodligen bara finns i Christine Schürrers fantasi.
”Härva av lögner”. Christine Schürrer trasslar mer och mer in sig i sina egna lögner och läser snart innantill i tingsrättsprotokollet för att kunna ”svara rätt” när åklagaren frågar. Domaren får flera gånger säga till henne att sluta läsa innantill och istället svara sanningsenligt på frågorna. Då kommer åter svaren ”Jag kommer inte ihåg” o s v
”Lögner – slingrar sig som en ål” Den anteckningen gjorde jag när åklagaren dels frågade om den påstådda graviditeten men också om namnen på de s k Köpingsvännerna och Schürrer fick stora problem med svaren.
”Nu är hon nog körd – utan möjlighet att läsa innantill” Domaren sa till sist till på skarpen om att Christine Schürrer fick sluta läsa innantill i tingsrättsprotokollet för att kunna svara på frågor.
”Mischmasch” När den tyska kvinnan ska försöka placera tidpunkter, adresser, färdsätt och göromål rätt vad gäller resorna Stockholm-Arboga.
”Man blir helt snurrig” Skrev jag också efter ovanstående om resorna.
”Icke trovärdig” Blev slutkontentan efter att åklagaren frågat om den tyska kvinnan hade något redskap med sig till Halvardsborgen.
”-Ja!”
”-Vad för redskap?”
”-Två ögon” svarade tyskan trotsigt.
”Icke trovärdig” – och ”Uppenbart att hon ljuger” kände jag också när vallningsfilmen rullades upp. Man ser då polisen guidas av Christine Schürrer ut till Lungers udde – som ska ha varit platsen hon besökte 14 och 17 mars i år. Mil efter mil på trafikerad landsväg och slingriga skogsväger ska denna kvinna ha gått i mörkret för att studera ett stenröse! När hon får frågan om vad hon gör med stenarna svarar hon uppkäftigt: ”Jag gick till en sten, tittade på en sten, gick till nästa sten, tittade på en sten, gick till nästa sten, tittade på en sten...”
”Osannolikt att hon gick i mörkret hitut” skrev jag också.
Schürrer pratar åter om ”doktorsavhandlingen” hon planerade och nu har mitt försök till objektivitet helt spårat ur. Det går bara inte att tro på denna kvinna.
Kari Skönebrant tar i på skarpen i sitt förhör och frågar om hon verkligen är beredd att riskera livstids fängelse när hon vägrar uppger namnen på vännerna i Köping som möjligen skulle kunna ge henne någon form av alibi.
Det är hon tydligen…
På lunchen strövar jag på stan med min kompis och Västerås ter sig vackert om än inte vinterlikt denna dag i december.
Denna dag får vi också höra minnesexperten professor Jörgen Borg per telefon svara på rättens frågor. Han ger ett mycket trovärdigt intryck och det känns möjligt att Emmas minnen från mordkvällen kan respekteras som giltiga.
Ett plus för professor Borg som inte klankar ner på sin kollega Christianson när han får frågor om dennes utlåtanden. Borg passar – till skillnad från Christianson i samma situation.
En del pauser blev det och då intogs automatkaffe.
Det är mycket trött man beger sig hemåt igen. Trött men också väldigt glad att inte tillhöra den jury som ska fälla utlåtandet – skyldig eller inte skyldig. Det får vi höra efter 12 januari 2009 om de nya tidsramarna håller bättre än de som gjordes upp tidigare.
Senaste kommentarer