Feel in the Blogg

Idag på eftermiddagen höll Kattvännerna i Köping en träff för de 22 faddrar som månatligen ger pengar till verksamheten.

15 av faddrarna hade hörsammat kallelsen och klädd i lila längst fram till höger syns Lena Wirde, en välkänd kattvän i regionen. Ordförande Marie Gunnarsson står välkommnande i dörren. Hon och hennes medarbetare Sari, Ann, Kristina och Linda började med att presentera verksamheten. Kattvännerna i Köping har 80 medlemmar och medlemmarna liksom faddrarna är mycket viktiga för kattjourens möjlighet att existera.

Marie Gunnarsson berättade att Kattvännerna/Kattjouren sedan några år tillbaka får ett litet bidrag från Köpings kommun. Däremot verkar Arboga kommun och Kungsör inte intresserade av detta behjärtansvärda ändamål. ”-Men placera katter hos oss vill dessa båda kommuner göra” sa Marie som ännu inte gett upp hoppet om att också grannkommunerna ska ta sitt ansvar.
Vad säger Olle Ytterberg i Arboga? Kan det bli ett nyårslöfte för 2009 kanske?

Det bjöds på kaffe med dopp! Här serverar Linda en av kattfaddrarna.

Efter dragning i lotteriet (vinst till alla!) blev det rundvandring. Äntligen fick vi träffa huvudpersonerna – KATTERNA!

Här några av de inneboende just nu:

Marion! En mycket kelig liten kattfröken som gärna vill hitta ett riktigt hem att bo i. Hon vill har lugn och ro som ensamkatt. Andra katter tycker hon inte om.

Här kelar Torsten i Lindas famn!En jättetrevlig katt som ännu inte ”skolats in” bland kompisarna på Kattjouren och därför huserade i eget rum.

Svartsmoke kallas färgen på denna kisse! Det fick jag veta av Lena Wirde som själv har 7 katter hemma!

Hos Kattvännerna kan man köpa saker också och inkomsterna kommer förstås katterna tillgodo!

Här njuter min egen Curry av utsikten! Anteckningsböckerna med foton av katterna som vistats hos Kattjouren i Köping kostar 15 kr/st. Slå en signal till Kattvännerna eller skicka ett mail om du vill handla! ELLER om du vill bli medlem eller stödja som fadder!

Kattvännernas hemsida – där e-postadressen också finns – når du genom att klicka HÄR!
http://www.freewebs.com/djurskyddetkoping/

Gör en katt glad – bli medlem i Kattvännerna!

När min mor och far gifte sig i Regna Kyrka på 1950-talet så fick de ett vackert vigselbevis. På det fina dokumentet stod följande bibelcitat: ”Bären varandras bördor”.

Många år senare gifte jag mig själv i kyrkan i Regna. Min man och jag fick också ett vigselbevis, lika vackert som på mor och fars tid men med texten lite moderniserad. Det stod: ”Bär varandras bördor”. Innebörden var dock densamma – att bära varandras sorger och kämpa tillsammans även i dåliga tider. Även i nöd – inte bara i lust.

De här orden – BÄR VARANDRAS BÖRDOR – betyder mycket för mig. Inte bara i min egen familjerelation utan som medmänniska på alla områden.
Att bära varandras bördor kan betyda att stå upp för någon som lider nöd, att lyssna på vad som tynger en bedrövad person, att ge en slant till någon välgörenhetsorganisation, att bara visa att man finns där om någon behöver.

Jag vill bära andras bördor. Därför läser jag vittnesskildringar om misshandel, trafficing, krigssituationer och utsatthet. Därför blundar jag inte när TV visar fasansfulla händelser som är verklighet för en medmänniska. Därför protesterar jag mot rovjakt, plågsamma djurförsök och djurplågeri. Därför engagerar jag mig i mobbade barn, skolelever med svårigheter som inte får utbildning och ungdomar som åsidosätts. Och jag protesterar mot övermakt från Försäkringskassan och politikers nonchalanta vägran att ta in verkligheten.

Det är också därför jag måste åka till Auswitsch. Jag måste se och uppleva det som var fasansfull verklighet för miljoner judar. Det är min skyldighet som medmänniska. En skyldighet som jag lätt tar på mig.

Därför vill jag också se och höra Hovrättsförhandlingarna i Arbogamålet. Det finns människor som säger: ”Det har blivit för mycket i media om morden i Arboga” eller ”Jag orkar inte läsa mer om de där morden – det skrivs alldeles för mycket”.
Hur kan man tänka så??

Vi andra kan aldrig, aldrig förstå hur Emma, Nicklas och de andra mår, känner och lever med det faktum att deras Max och Saga blivit brutalt mördade i egna hemmet. Men genom att läsa, lyssna och leva sig in i händelserna – kan vi få en glimt av fasan. Genom att förstå och känna – inte ignorera, rycka på axlarna med kommentaren ”det har blivit för tradigt” – kan vi bära lite av deras bördor. Känna lite av deras verklighet och genom det också förändra vår inställning till livet och medmänskligheten.
Det krävs inte mycket – bara ett öppet sinne. Att engagera sig kan vem som helst göra – även i det lilla. ATT göra något – det är det som är viktigt.

Att ta in lite av deras stora sorg, att visa att vi bryr oss – då bär vi varandras bördor.

7 december har denna lucka på min favoritadventskalender!

Titta ett så vackert upplyst fönster innanför tyllgardiner! Lägg märke till krukan med fyrklöver utanför! En sådan skulle vi kanske alla behöva… Lite lyckoklöver!

Öppnar vi luckan så ser vi:

att här lyser flitens lampa! Kan det vara tomtemor som stickar varma vantar till julklappspaket?

Traditionskalender så:

Ha en fin Andra Advent! Nedan en vit Julstjärna som blommar i ett av mina fönster.