Feel in the Blogg

I min förra blogg skrev jag om barn och ungdomar som springer 100-meterslopp med brutna ben.

Det finns förstås vuxna som springer de här gatloppen också. Män och kvinnor med sargade själar som tar sig genom livet med osynliga kryckor. Av olika skäl, genom sjukdom, utmattning, depression eller sorg.

Jag tänker alldeles särskilt nu på en ung kvinna som springer maratonlopp med sargade lemmar. Den kvinna är Emma!

Emma som fick sina båda små barn mördade för snart 9 månader. Emma som kämpar för upprättelse och en fällande dom för sina barns mördare. Emma som trots egna skador, både fysiskt men framför allt psykiskt – ändå tar sig vidare, framåt – på sina osynliga kryckor.

Jag läser i dagens Arboga Tidning om Emma och familjen. Hur de förbereder sig för att åter genomlida rättegångsdagar – nu i hovrätten. Förhandlingarna börjar imorgon, torsdag.

Man blir liksom tom och kall när man läser vad Emma går igenom. Det som drabbar mig som ett slag är följande rader ur tidningen: ”Max och Saga är alltid med dem. Förstås. Som i förrgår, då Emma såg barnen på film, för första gången sen de togs ifrån henne. -Jag kunde inte gråta, säger Emma. -Jag bara skrattade. Jag blev så glad över att se dem igen. Så himla glad”.

Dessa rader får det att stocka sig i halsen på mig. Jag sitter som förlamad. Tar in allt. Kan känna hur Emma kände. Lite, lite, kan jag känna och förstå. SÅ FRUKTANSVÄRT! EN SÅDAN FASANSFULL TRAGEDI SOM DRABBAT EMMA OCH FAMILJEN!

Åter vill jag tipsa om insamlingen till Emma som startades i april och som fortfarande pågår. Pengar kan självklart inte ersätta två barn, kan heller inte göra det gjorda ogjort – men pengar kan kanske lindra lite av den oerhörda sorgen. Vara ett nödvändigt ont i vardagen för att orka vidare.

Ett konto är upprättat i Sparbanken Västra Mälardalen (SWEDBANK) – ett konto där “Emma” har dispositionsrätt. Alla pengar som kommer in går oavkortat till “Emma”!
Cleraingnummer 8182-8
Kontonummer 23 029 837-4

Se vidare under ”Kategorier” här på bloggen och ”Insamling till Emma”.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

100-meterslopp med brutna ben – vem skulle ställa upp på det??

Nej, jag skämtar inte och jag pratar inte om någon raffinerad form av tortyr – utan om riktiga tävlingslopp på tid! Med konkurrerande löpare som har friska ben! Tävling t ex av typ SM!
Vem skulle frivilligt ställa upp på det? Inte en gång, utan flera, varje dag, år efter år!

Jag talar inte heller om vuxna män – som mannen på bilden som ”bara” försöker ta sig upp för en lång trappa med hjälp av kryckor han fixat. Jag talar om barn och ungdomar som tvingas till dessa 100-meterslopp varje dag med trasiga ben och redan från 6-7 års ålder!

Vad är det för 100-meterslopp!?

Jo, det handlar om barn med egenskaper inom Autismspektrat – det kan vara ADHD, Aspergers syndrom och liknande – eller i kombination.
Vissa människor kallar detta handikapp – jag väljer att tala om egenskaper, tillstånd – precis som närsynthet, dövhet, diabetes, allergi o s v.

Ingen skulle komma på tanken att säga åt ett blint barn – LÄS! Eller tvinga en pollenallergiker att vistas i ett klassrum fyllt av björkris!
Men har man ADHD eller Aspergers så gäller inga regler. Då finns inget skydd! Då tvingas skolflickan i första klass och gymnasiekillen på Individuella programmet (det enda han får komma in på…) att dag efter dag springa 100-meterslopp med brutna, sargade ben!
OCH ingen reagerar…

Ingen skulle kalla den här ledsne mannen på kryckor för dum i huvudet bara för att han har svårt att gå!
Men har man ADHD är man ett ”miffo”, en ”dampunge”, en idiot – även om man är mycket smartare i skallen än sina skolkamrater. För det betyder liksom ingenting om man har dom där sargade kroppsdelarna att släpa på…

Jag känner en tonåring som varje dag springer 100-meterslopp. Hon har skaffat sig ett par hemmagjorda kryckor. Det går ”så där” men hon kämpar vidare. Varje dag, alla veckor, hela skolåret ut. Och nästa, och nästa – så länge hon orkar och så länga de hemmagjorda kryckorna bär.

När ska skolan se henne? När ska utbildningsministern uppmärksamma de här enorma problemen? När ska alla barn i Sverige få rätt till skolundervisning?

Vi börjar med lucköppning idag!

Lucka 3 är det lilla, lilla, röda paketet som hänger på tomtens släde! Vad finns i det lilla, lilla paketet??En liten hund! Kanske är det en leksakshund till den svarta jycken som sitter så snällt och väntar vid släden? Eller är det en liten valp som ska komma?

Traditionskalendern ger följande under lucka 3:

Jag återkommer senare! Har en hel del att skriva idag. Men först ska jag skjutsa dottern till skolan. Vi hörs igen!