Feel in the Blogg

Glömde ju att relatera från Lantmännen Granngårdens kalender som talar om att
JUST IDAG ÄR DET ”PEPPARKAKANS DAG”!!

Den här smarriga grisen inhandlade jag på Nya Konditoriet i Köping! Inte till mig – utan till dottern.

Lantmännen fortsätter med informationen att pepparkakorna kom till Sverige redan under 1300-talet!

Min mamma har berättat att när hon var liten fanns det en grannpojke som var mycket, mycket sjuk. Utgången var oviss, enligt doktorn. Pojkens förtvivlade mamma tog då till en annorlunda medicin. Hon blötte upp just pepparkakor och gav den lille pojken. Och – han blev frisk!
Så man blir både snäll och frisk av dessa goda kakor – om man får tro på historierna. 🙂

Sen kan jag berätta att det inte alltid är lätt att fotografera…
Se själva: Gissa vad detta ska föreställa??

Om ni tittar noga så ses en figur uppe i ett av träden. Jag fick syn på fågeln som förmodligen är en vråk eller hök och skulle absolut fånga den på bild! Jag kom på det för sent där jag körde på vägen in mot Arboga och kunde inte stanna för en bil kom tätt bakom. Så jag åkte runt en lång omväg för att ta mig tillbaka OCH fågeln satt kvar! Men – efter att jag tagit ett par steg ut ur bilen flög den…
När jag sen åkte vidare fick jag syn på den igen och tog en snabb bild genom bilrutan. Motivet blev därefter…
Nu har jag skrivit till Sveriges Ornitologiska Förening för att höra vad de tror att det kan vara för pippi. Dock bifogade jag inte fotot. Det kändes liksom inte som någon mening med att göra det…

Om ni vill kolla på Sveriges Ornitologiska Förening – så klicka HÄR!

Själv ska jag strax kolla på ”Judge Judy”! Det är en domare som inte går av för hackor! Kolla hennes hemsida HÄR!

GRRRRRR! Jag börjar med ”vargskräcken”! Idag är jag arg!
Förr ropade man ”Ingen rädder för vargen här!”. Idag verkar det vara ”Alla rädda för vargen nu!”

Fast det gäller kanske bara jägare… Rädda jägare som måste skjuta varningsskott och sen döda vargen! I ren självbevarelsedrift kan man tänka! Så modiga män!
Läser i lokaltidningen idag om en jägare som till skillnad från många andra inte tillämpar SGT – Skjut Gräv Tig – utan berättar varför han kände sig absolut tvungen att döda en av de drygt 200 vargar som finns i hela Sverige!!

Så här skriver tidningen om jägaren ”som var ute i markerna” nära Lindesberg i Örebro län:

”Enligt jägaren kom hans jakthund då rusande med en varg efter sig. Vargen reagerade inte på ett varningsskott. Jägaren fällde då vargen med först ett skott, och sedan ytterligare ett skott för att försäkra sig om att den var död”.

Jaha – jägarens version lär stå oemotsagd. Vargen kan ju inget berätta…

Jag undrar bara varför jägaren var ute i skogen med okopplad hund? Och hur tänker jägaren om vargens beteende? Ska vargen förstå att den är en jakthund som rusar emot den – och därför sätta sig ner och vifta på svansen?

Varningsskott tror jag vad jag vill om. Undrar om polisen kollar att det existerar tre patronhylsor? Och var skotten sitter – i eller utanpå vargen…?
Och två skott för att försäkra sig om att vargen var död!? Nej, jägaren missade nog och skadskjöt och fick därför offra en kula till på vargen!
Det är vad jag TROR och det kanske inte alls är sanning. Jag är rätt misstänksam mot jägare i allmänhet och mot de som ”måste” skjuta vargar i synnerhet!

För övrigt ska polisen göra en förundersökning om jaktbrott och bilden på vargen ovan är en annan mördad varg. Foto från Föreningen Nordulv som du kan besöka HÄR!

Nu till något trevligare – kalendern.

9/12 är här:Luckan sitter på gatlyktan som ”lyktgubben” klättar upp till på sin stege. Intill hänger postlådan som ska ta emot alla julkort! Nu öppnar jag lucka 9:
Naturligtvis var det ett ljus i lyktan! Och traditionella kalendern har idag den 9 december följande bibelcitat:

Avslutar med en önskan om mer empati för allt levande. Att ”våra fyra stora” också får en fridfull jul. Som ”de fyra stora” räknas björn, varg, lo och järv. Varghonan utanför Lindesberg får dock inte uppleva vare sig någon jul eller ny morgondag…
Besök gärna hemsidorna hos Svenska Rovdjursföreningen och Djurskyddet Sverige. Ett bidrag till någon av föreningarna kan göra livet bättre för ett värnlöst djur.