Feel in the Blogg

Jag är rätt naiv och oinsatt vad gäller sjukhusvärlden och igår fick jag lite av en chock när en nära vän till mig berättade att väldigt många människor dör ensamma.

Nu menade han inte människor som dör knall och fall hemma i bostaden eller hittas efter en hjärtattack några dagar senare – när släktingar inte lyckats få kontakt.
Han avsåg patienter inlagda på våra sjukhus!

Saknar du släktningar, vänner – eller bor dessa för långt bort för att sitta vid din sida när ålder och sjukdom hinner ifatt dig?
Då riskerar du att möta döden i ensamhet!

Tidigare fanns jobb inom sjukvården som innebar ”att vaka”. Dessa finns inte längre.
Medkänsla, respekt och omvårdnad har rationaliserats bort i välfärdslandet Sverige!

Hur kan vi tillåta att människor, kanske i rädsla, skräck och vånda dör i en sjukhussäng i vårt land? Alltmedan den decimerade sjukvårdspersonalen rusar runt bland de alltför överbelagda sjuksalarna!

Läs gärna DN Söndag idag om det Svenska Folkhemmet! Klicka HÄR för att komma dit.

Journalisten Dan Josefsson undrar vad som hänt sen Per Albins dar och beskriver vad som är på väg att hända.

Han saknar trygghet, jämlikhet och humanism och jag kan bara hålla med.
Allt medan den gamla damen på sal 32 tyst dör i total ensamhet på ett av våra stora sjukhus.

Dan Josefsson menar också att det pågår en statskupp i det tysta – mot ett samhällssystem som har stöd av majoriteten av svenskarna.
Jag tror honom och jag tillhör den skaran.

Nej, det handlar inte om gamle Adolfs läskiga mustasch eller Salvador Dalís skojsmala tangorabatt!

Det handlar om Rapports Rikard Palm som tvingades raka av sig sin nyanlagda snorbroms därför att ramaskri uppstod från nyhetstittare! Allt enligt Aftonbladets artikel som ni kan kolla HÄR.

Han gjorde det själmant, enligt tidningen men lär ha mumlat: ”Det är så jävla mysko att folk kan reagera så på en mustasch”.

Jag kan hålla med stackars Rikard men anledningen till att jag tar med denna ”nyhet” på min blogg är att jag faktiskt själv reagerade på Palms utseende när jag såg honom i nyhetssändningen. Det var något som liksom inte stämde…
Nu vet jag – mustaschen!
Och om ni tittar på länken ovan till Aftonbladet så kan ni se själva att det är något som inte är riktigt OK med hans musche! Den är på något vis för fyrkantig och bastant. Liksom för tjock och kraftig…

😀 Inte klokt att en mustasch odlad under semstern kan vålla tittarstorm.

Stackars Rikard rakade av sig mustaschen till nästa nyhetssändning och det kanske inte enbart var för att blidka tittare. Ovana mustasch- eller skäggbärare brukar tycka att det kliar. Och att klia mustasch i stekhet sommarvärme samtidigt som man retar upp TV-tittare är kanske ingen höjdare.

”Vi struntar väl fullständigt i om djur pinas eller inte” finns det en hel del människor som resonerar. Och det är inte bara psyksjuka djurplågare eller ”jag-måste-ha-makt-och-det-får-jag-genom-att-slå-min-hund-typer”. Nej, det är vanliga Svenssons som tänker så.

Det måste vara konsekvensen av att inte alla tänker ekologiskt och KRAV-märkt. Det måste vara därför inte konsumenter bemödar sig med att ta reda på var gården ligger som har hemslakteri så att djuren slipper lida under långtransport mot döden.

Någon känd person, jag har glömt namnet, sa nyss något som jag själv brukar säga: ”Ska man äta kött så ska man också kunna slakta djuret själv”. Det tycker jag faktiskt är helt följdriktigt.
Att låtsas som djur har det bra, hålla för ögon och öron när slaktmetoder beskrivs är att ljuga för sig själv och vägra ta in sanningen. Eller att helt enkelt inte bry sig.

Kolla DN Debatt idag där Jeanette Thelander och Katarina Lindehag-Ekholm protesterar mot djurplågeri i religionens namn!
Och läst om Sanda Hönseri i Ekonomidelen av DN! För 70 öre mer för ditt frukostägg får hönor ett lyckligare liv!

För mig är det självklart att inse att djur känner och lider. Forskning har bevisat det – men den bevisningen behövs inte om man är en inkännande människa.
Därför är det också självklart att i möjligaste mån stödja de kreatursägare och hönserier som arbetar med respekt för djur.

Om djur bara ska leva för att folk ska få mat på tallrikarna – så ska de banne mig ha ett bra, värdigt om än allt för kort liv.

Nu är det verkligen frågan om ”hot stuff” här!! Phu – vilken värme!
Man ska inte klaga – får inte klaga – när sommaren är så kort och solen äntligen tittar fram och dessutom värmer, bränner, gör en brun!
Men, men, jag ser fram emot den lite mindre heta hösten. Mindre het i fråga om allt – värme, aktiviteter, allt-man-ska-göra-när-det-är-semester-och-solen-äntligen-skiner-saker.
Hösten är sval, lagom tempererad och kravlös.

Idag ägnade jag mig åt att lyssna på stranden – förutom att sola då. Det var knappast någon aktivitet jag valde själv. Stranden var packad med folk som pratade om allt möjligt.

Det var mannen som hela tiden talade i mobiltelefon och jag vet nu allt om hans fantastiska semester hittills. Han har åkt tuff-tuff-tåg ihop med småbarnen mellan Brösarp och S:t Olof här i Skåne och han har varit på Gotland på ett vandrarhem som gjorde alla rabiata. Varför uppfattade jag aldrig. Plus mycket mer. Det som slog allt var när han ringde upp en kompis och sa: ”Jobbar du fast det är lördag!? Ja, här är det 28-30 grader och vi ligger på stranden”. (Jättekul för kompisen att höra…)

Sen kom coola gänget ner med tatueringar OCH en bergsprängare!! Jag trodde bergsprängartiden var förbi nu när alla har MP3 och Ipod – men tydligen icke. Till det gamla paret intills stora förtret drog dom på bergsprängaren direkt OCH gick alla ner i vattnet och badade – badade länge. Så hårdrocken fick alla andra lyssna på. Smart…

På stranden fanns också Familjen Retro. De hade något slags 60-70-talsstuk över sig och det slog mig direkt, utan att för den skull vara rasisitisk: De här människorna är inte svenska turister. Mannen hade typ Beatlesfrilla och frun hade något gammaldags över sin klädsel. Barnen var rutigt klädda i någon urtvättad gröna-vågen-lookalike. Jag blev nyfiken! Nu måste jag höra dom prata! Var kom dom ifrån!?
Så började Herr Retro prata – på norska! Familjen Retro var från Norge på semester i Sverige.

På tal om norska turister så träffade min man och jag i unga år en norsk familj då vi kommit till Polen på vår resan östländerna runt med bil. Vi bodde i varsin stuga bredvid varandra och kom i samspråk. Det var en man, en kvinna och deras lilla barn på 1 år. Allt de hade med var massor av konservburkar med norska fiskbullar!! Det glömmer jag aldrig. Men de var trevliga och vänliga. Fast vi tackade nej till fiskbullsmiddagen…

Strax ska jag ta ytterligare en kall dusch. Övriga familjen har vattenkrig på stranden. Det är sånt man också kan syssla med nere vid havet.

SOL på er!

När man ligger där och steker på stranden så kan man också kosta på sig att filosofera lite. Fundera på livet i alla dess skeden. Dessa livets faser kan man följa på en badstrand.

Där är paren med små, små barn. En mamma som lugnt och njutningsfullt lutar sig mot vagnen och ammar sitt lilla barn. En pappa brister ut i sång av lycka när lilla dottern vaknat och han vyssar henne i famnen, sjunger och nynnar.

Det är föräldrar med barn i leka-på-stranden-åldern där det byggs sandslott, plockas snäckor och bäcken som rinner ner i havet ska fördämmas.

Sen är det tidiga tonårsbarn med föräldrar som verkar ha släpat sina telningar till stranden. Surmulet finner de sig i att sitta där med dötrista föräldrar.

Så de lite äldre tonåringarna som kommer ensamma – med varandra – utan mamma och pappa. Dom lever liksom upp på nytt. Fnittrar, tisslar och tasslar, kramas och kastar frisbie.

Och medelålders folk utan barn – som äntligen fått lite lugn och ro. Kan ligga där och njuta, bada, ta en kopp kaffe och tugga medhavd macka. Stilla och skönt innan barnbarnen anländer och mor-, farföräldrar åter ska gulla med små och större barn.

Igår såg jag också de gamla. De riktigt gamla och trötta. En gammal dam ledde sin make ned till stranden. Hjälpte honom till ett bad. Tog honom sen i handen tillbaka till en av de få skuggiga platser som fanns. Kanske mannens sista sommar. Kanske önskade han sig så gärna ett svalkande dopp – ledsagad av sin maka. Kanske ett av livets sista bad i havet?

Livet skiftningar – en filosofisk stund på en strand i Skåne.