”Vi struntar väl fullständigt i om djur pinas eller inte” finns det en hel del människor som resonerar. Och det är inte bara psyksjuka djurplågare eller ”jag-måste-ha-makt-och-det-får-jag-genom-att-slå-min-hund-typer”. Nej, det är vanliga Svenssons som tänker så.
Det måste vara konsekvensen av att inte alla tänker ekologiskt och KRAV-märkt. Det måste vara därför inte konsumenter bemödar sig med att ta reda på var gården ligger som har hemslakteri så att djuren slipper lida under långtransport mot döden.
Någon känd person, jag har glömt namnet, sa nyss något som jag själv brukar säga: ”Ska man äta kött så ska man också kunna slakta djuret själv”. Det tycker jag faktiskt är helt följdriktigt.
Att låtsas som djur har det bra, hålla för ögon och öron när slaktmetoder beskrivs är att ljuga för sig själv och vägra ta in sanningen. Eller att helt enkelt inte bry sig.
Kolla DN Debatt idag där Jeanette Thelander och Katarina Lindehag-Ekholm protesterar mot djurplågeri i religionens namn!
Och läst om Sanda Hönseri i Ekonomidelen av DN! För 70 öre mer för ditt frukostägg får hönor ett lyckligare liv!
För mig är det självklart att inse att djur känner och lider. Forskning har bevisat det – men den bevisningen behövs inte om man är en inkännande människa.
Därför är det också självklart att i möjligaste mån stödja de kreatursägare och hönserier som arbetar med respekt för djur.
Om djur bara ska leva för att folk ska få mat på tallrikarna – så ska de banne mig ha ett bra, värdigt om än allt för kort liv.
Senaste kommentarer