Feel in the Blogg

Jag bär den MYCKET STOLT! Köp den hos Reportrar utan gränser! Klicka HÄR!

Oj, så mycket snack det är nu om FRA – Försvarets Radioanstalt!

På tal om radio så kan jag berätta lite om ”hur det var förr”. Min pappa, född 1927, berättade här om dagen vad man gjorde förr i världen innan det fanns datorer, inte TV och inte ens radio!! Jo, man umgicks!! Tänk det!

Pappa som är född i Eskilstuna berättade att om kvällarna när far i huset kommit hem från jobbet, vaskat av sig och man ätit kvällsvarden – gick man ut på verandan och satte sig. Alla gjorde så. Där slängde man käft med grannen, skvallrade och pratade – man umgicks!

Min far berättade att det blev en markant skillnad på umgängeslivet när radioapparaten kom. Plötsligt försvann kvällspratet, var och en gick in till sig för att lyssna på nymodigheten – radion.

Jag skulle gärna vilja ha tillbaka lite av den där gamla goda tiden då människor umgicks otvunget och trevligt.

En annan rolig sak som pappa berättade var att hans farmors mor var duktig på att sjunga. Hon bodde i trakten av Kvicksund och på lördagskvällarna när ungdomarna ville dansa och det inte fanns några spelemän att tillgå – så sjöng hon! Hon sjöng så att ungdomarna fick något att dansa till.

Också en annorlunda och härlig tid – så nära inpå men ändå så långt bort från dagens verklighet.

Kanske ska vi alla gå ut och sätta oss ikväll och prata med grannarna!? Istället för att glo på dumburken eller skriva blogg… 😀

Hur som helst – ha en skön fredagskväll!
Imorgon ska jag ut och resa och kommer tillbaka på söndag kväll. Kanske hinner jag med en rapport då om Bohuslän – annars får ni vänta till måndag!

Västmanlandspolisens svårigheter att hitta ett par skor är skrämmande. Samtidigt visar det på den ineffektivitet som mordfallen i Arboga hanteras med.

I såväl lokaltidningen i Arboga som i Svenska Dagbladet står nu att läsa att ”Efterlysta skor i Arbogautredning funna”.
Polisen gick ut i mitten av maj med en efterlysning av ett par Vans Bearcat i storlek 36. De fick inte tag i några skor…

Jag ilsknade till en månad senare och tänkte: Hur svårt kan det vara!!??
Den 16 juni ringde jag upp Vans kontor i Lugano, Schweiz och undrade om de kunde leta på ett par Vans Bearcat i storlek 36?

Det tog 1 timma!! En timma! Sen ringde Marie från Schweiz och hade dom i handen! Hon bad om telefonnumret till Polisen i Västerås och fick det förstås av mig.

Vad är detta för lekstuga!? Ett så fruktansvärt fall som morden i Arboga hanteras oprofessionellt och rent klantigt!

Det man verkligen oroas över är hur mycket mer som sjabblats bort och hur denna utredning ska sluta. Det värsta som kan hända är att ingen fälls för dådet och familjen aldrig får något avslut.

Skärpning!

Innan Fi – Feministiskt initiativ – gjorde slag i saken och bildade ett parti för jämställdhet och feminism – hade så gott som alla de politiska partierna erkänt sig feministiska. Till och med den lismande Persson smilade och påstod sig vara feminist! (Bara det borde ha gjort att de flesta som ville kalla sig feminister borde ha dragit öronen åt sig…). Fi bestämde sig för att gå från ord till handling – men vad hände??

Hur ser det ut idag? Efter att massmedia fullständigt dragit Fi i skiten (säkerligen med övriga partiers goda minne) talar ingen längre om jämställdhet och feminism! Jag kan tillstå att Fi själva gjorde en hel del för att säkerställa att färre och färre ville bekänna sig som förespråkare för det feministiska initiativet.
Fi ville för mycket, för fort och för fel. Det är min personliga åsikt.

Dessvärre fick bakslaget för Fi förödande konsekvenser. Inget parti pratar feminism idag. Ingen vill heller tala om det som jag stod upp för på presskonferensen i april 2005 – utbrända, långtidssjukskrivna som jagas med blåslampa för sitt ”parasiterande på samhället”. Ingen gjorde det före Fi 2005, inte heller Fi vågade ta i frågan – och idag är det ingen som bryr sig om de svagaste i samhället.

Till de svagaste inkluderar jag barn utan vettig skolgång, underbemannad, lågavlönad sjukvård, en psykiatri som är totalt skrämmande (se för övrigt tidningen Oberoendes senaste nummer om den katastrofala ”psykvården” i Uppsala), kriminalvård som är löjligt att kalla ”vård” och en äldreomsorg som är skandalös i många fall!

Nästa val kommer att handla om invandrarna – det är min fulla övertygelse. Feminism och jämställdhet är glömt.
Valet 2010 kommer att bli en kamp mellan nynassar med Sverigedemokraterna i spetsen kontra de som anser att människor är människor oavsett bakgrund och hudfärg.

Allt detta gör mig mycket orolig men jag vet på vems sida jag kommer att stå. Har jag bara ork kommer jag också att fortsätta min kamp på det sätt jag klarar av för de människor som har det svårast i vårt s k välfärdsland! De glömda.

Idag blev det inga inlägg om samhället, inga politiska kommentarer och inget tycka-till-om. Hela dagen har gått åt till födelsedagsfirande.

Här lyssnar födelsedagsbarnet på mormor och morfar. Diskussionerna blev livliga om allt mellan himmel och jord. Samtidigt smaskades det hallontårta och hembakta bullar.

Jag får ta mig i kragen imorgon istället och komma igen med lite synpunkter och annat som kanske kan vara läsvärt. Nu är jag så trött så det är bara sängen som hägrar…

Avslutar med en ros som sonen fick i buketten från mormor och morfar!

Ha en fin kväll så ses vi igen imorgon…