Feel in the Blogg

Idag var det kattlördag för mig igen! Ja, visserligen är alla dagar ”kattdagar” för mig som har tre egna katter – men idag var jag kattjour!

Så här fint välkomnas man till Djurskyddet Sverige och Kattvännerna i KAK, Köping! Där utförs ett oerhört viktigt ideellt arbete för alla katter som far illa, som slängs ut eller glöms bort – som sommarkatten efter semestern.

Hur kan man glömma bort en sådan här kisse?? Titta in i hans ögon. Dom säger en hel del. Denna katt är ganska rädd för häftiga rörelser och man kan bara ana vad han varit utsatt för.
Ett kärleksfullt hem är vad han behöver!

Här nedan följer några foton jag tog ikväll.

Vilka godingar va!? Lilla kattflickan som ligger på bordet när jag ska skriva ”dagbok” över kvällen – har en tjock, bullig mage – som kanske ses också på bilden. Jag förmodar att den magen är full av små kattungar.

Ute i rastgården! Katterna har egen ingång via fönstret.
Gissa om det var svårt att få in alla 14 ikväll… Den sista fick jag gå ut och hämta och ta in den vanliga vägen. Jag förstår katterna. Kvällssvalkan är skönast i dessa tider.

Lilla Nadia bor i ensamrum. Hon är lite rädd och inte så van vid de andra katterna än. Men vilken kelig kisse! Titta på hennes vackra, gröna ögon!

En röd goding också! Det finns två!

Så här vackert ligger Kattvännernas hus i Köping. En stor gård där löjtnantshjärtan blommar och där pionerna är på väg!
Det är den verklige djurvännen Erik Rickardsson från Arboga som startade det som idag är Kattvännerna i KAK och som skänkte huset till förmån för katterna!

Stöd Kattvännerna i KAK! Se deras hemsida HÄR!

Genom att sätta in pengar på plusgirokonto 391548-5 bidrar du till verksamheten som behöver allt ekonomiskt stöd den kan få.

Djurskyddet Sveriges hemsida hittar du HÄR!Och Svenska Djurskyddsföreningen HÄR!

Pengarna är få – behovet enormt! Stöd en hemlös kisse!

Läser en mycket bra artikel på ledarsidan idag i DN -skriven av Lotta Fogde, f d socialdemokratisk statssekreterare och numera fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

Lotta Fogde skriver under rubriken ”Marginella Hillary” att hon efterlyser normalfeminismens återkomst! Alla ni som liksom jag känner besvikelse över den feminism som inte blev av – läs Lotta Fogdes artikel här!

Hon skriver dels om USA men också om ”jämställda Sverige” där unga människor tycker att det bara ”tokpellar och extremister” som kallar sig feminister. ”Och varför ska vi prata om sånt – vi har det ju så bra??”

Jag känner igen det precis. Min egen dotter tycker jag är hopplöst gammalmodig och urlöjlig som pratar om jämställdhet och mäns förtryck av kvinnor. Men hon är ung – hon har inte upplevt Grupp 8, rödstrumpor och stödstrumpor, Kvinnor-kan-mässor och aktiva politiska kvinnoförbund.

För inte alls länge sedan tävlade manliga partiledare om att kalla sig feminister – idag vill inte ens jämställdhetsministern i vår regering ha med feminism att göra – än mindre vår statsminister.

Ändå vet vi att feminismen behövs! Sjuksköterskorna misslyckades i sina lönekrav, antalet kvinnor i bolagsstyrelser minskar och gapet mellan kvinnors och mäns löner växer och förälder blir mestadels bara mammor!

Jag vill citera ett stycke ur Lotta Fogdes artikel: ”Vi lever i jämställda Sverige. Lyckas du inte leva ett jämställt liv är det upp till dig själv att brottas med det så kallade livspusslet och försöka få alla bitar på plats”.
Jag skriver under på vartenda ord!! Jag är ett levande bevis på misslyckat livspussel.

Lotta Fogde talar också om att den borgerliga feminismen lyser med sin frånvaro!
Håller helt med!

Feminism har blivit ett fult ord! Jämställdhet är bara blaj om man pratar med unga människor. Vi har det ju så bra här i jämställda Sverige. Pyttsan!

”Intet är som väntans tider” skaldade Erik Axel Karlfeldt.

Det är mycket man kan vänta på – jag väntar på regn – så trist är jag!! När man ska vara glad och tacksam för sol och värme. Som jag tidigare sagt: Min favoritårstid är hösten…

Igår när jag låg och läste sent med fönstret på glänt kände jag plötsligt doften av regn. ”Det kan inte vara möjligt” tänkte jag och somnade sen.
Imorse såg att det faktiskt hade regnat!! Om ni tittar ordentligt ser ni vattenpölarna på asfaltsplanen framför garagen!

Härligt! Men säg den glädje som varar! Jag hann inte mer än dra upp persiennerna på södersidan och släppa in ljus – förrän det var dags att dra ner dom igen.

***

Vänta får man också göra på Apoteket!
Deras kösystem och arbetsorganisation måste det vara något fel på!

Jag kom lagom tills Apoteket öppnade idag, lördag. Lördagar öppnar Apoteket 10 istället för 9 sen en tid tillbaka – av någon underlig anledning.
Som sagt kl 10 var jag där – tog en nummerlapp och väntade. När jag väntat en stund blev det nr 11, könumret som jag hade (förmodligen hade 10 hunnit före alltså). Jag lämnade mina recept och flickan på Apoteket undrade om jag ville vänta eller komma tillbaka.
???
”Jaha”, sa jag, ”hur lång tid tar det?”.
”Du kan komma tillbaka om 1½ timma” sa Apoteksteknikern.
”Nej, då väntar jag hellre” sa jag. ”Hur lång tid tar det då?”
”20 minuter ungefär”.
”Då hinner jag in och handla här intill under tiden” sa jag.
”Nej, det gör du inte” sa flickan.
???
”Jo, om du bara ska till Konsum bredvid och skyndar dig så hinner du kanske” sa hon sen. ”Men kommer du försent och ditt nummer varit uppe på nytt – får du ta en ny kölapp och köa igen”.

Jag tog chansen. Full fart in på Konsum! Rafsade åt mig ett gäng färsk potatis, en bit ost och ett par liter yoghurt. Fann ekologisk nötfärs till min glädje och stoppade 4 kartonger i korgen! 2 långfralla och 2 Fazers grova rågbröd! Letade förtvivlat efter Bikarbonat som INTE fanns bland kryddorna – men som jag sen hittade på hyllan mitt emot. Tog en flaska Sprite på väg mot kassan och hittade den kortaste kön, tack och lov!

In igen på Apoteket – rusade till ”min flicka” och frågade: ”Kommer jag för sent!?”
Hon tittade förvirrat på mig och kom sen ihåg vem jag var och sa: ”Nej”.

Skönt – jag säckade ihop på en stol med tre kassar intill mig. SEN blev det vänta av!!

Det tog mig 1 timma (!) – ja, 60 minuter! – att få min medicin! Då hade jag fått köa i 2 olika system – som inte verkar vara något fungerande system. Allt medan äldre herrar trängde sig före och ”bara ville säga några ord” till den Apotekstekniker de lyckades få tag i och fick sin medicin…
Ilskan kokade hos många, irritationen växte – alltmedan Apotekspersonalen sprang som stressade myror – flitigt jobbande – men med vad och på vilket sätt???

En man kom in och hade missat sitt nummer – han hade också tagit chansen på Konsum. Han fick köa om…

Förutom omöjligheten att få tag i sin medicin på mindre än 1 timma – fylldes kön till den kassa där man köper receptfritt!

Som ni ser på bilden går kön ända ut till dörrarna. Bakom mannen med vit tröja i förgrunden syns en herre som var NÄST sist i den ringlande kön.

Till saken hör OCKSÅ att man inte får gå och hämta Ipren eller en tandborste och ta med den samtidigt som man får sin medicin på recept – det är olika kassor!

För att hämta medicin och köpa en tub Alvedon ska man alltså köa 3 gånger! Först i detta märkliga 2-kösystem vad gäller recept och sen gå till nästa kö för det receptfria.

Vad är detta för ordning Apoteket! Ingen ordning alls, vill jag psåstå. Förutom att det är ytterst besvärande för kunderna – så tycker jag verkligt synd om personalen!
Det här systemet fungerar inte och för den stackars personalen väntar bara stress, press och arga kunder!

Jag ska maila Apoteksledningen om det här! Detta är inte alls bra. Återkommer om jag får besked!

Avslutar med en liten solkatt! Lugn och fin ligger Wilma i solen på gården och stressar inte alls: