Feel in the Blogg

Rubriken är ett citat från Feministiskt initiativs hemsida och ska ha uttalats av Alexander Chamberland.
Chamberland är 21 år och före detta språkrör för Grön Ungdom.

Jag undrar bara ”så jävla vacker”?? Vackrare än vadå??

Som humanist och ”jag-bryr-mig-inte-om-kön-när-det-gäller-kärlek” så undrar jag bara vad det är som är så ”jävla vackert” med just homosexuell kärlek??

Så länge vi har människor som påtalar just det alldeles särskilt speciella med en viss sorts kärlek eller sexualitet – så kommer vi aldrig att ha ett jämställt,demokratiskt samhälle.
Anta att motsatsen sagts på Fi:s hemsida: ”Heterosexuell kärlek är så jävla häftigt” – vilket helvetes liv det hade blivit! (Fast det inlägget hade nog refuserats…)

Så länge Pride-festivaler finns och mängder av människor måste provocera för det helt självklara att ha självvald sexuella läggning – så länge kommer motståndet mot HBT att finnas kvar.

Jag har släktingar och vänner som är homosexuella och det skäms över pinsamma festivaler och gapiga demonstrationer som får precis motsatt effekt mot det förmodat avsedda.
Däremot är de glada över regeringens politiker Andreas Carlgren som uppmärksammas för sitt miljöengagemang och inte för sin homosexualitet.

Vem bryr sig om vad ni gör i sängen och med vem – så länge ni inte måste basunera ut det för alla och visa upp er jävla vackra kärlek.

Trött man blir…

Hittade detta foto på internet – taget omkring 17 juni!

Visst är hon söt som en liten tårtsmula – Sam Woods, dotter till golfgeniet Tiger Woods och hans svenska fru Elin!

Ville bara dela med mig av bilden.

Idag köpte jag faktiskt en kvällstidning. Av den enkla anledningen att de i Arboga mördade barnens pappa uttalat sig och även skrivit ett brev till Västmanlandspolisen som det publicerades delar av.

”Sluta dalta med tyskan” och ”Jag blir grymt arg” är några av kommentarerna från pappan. Jag förstår honom och hans ilska beror bl.a. på att den tyska kvinnan får träna på polisens privata gym ihop med förhörsledaren(!) och vistas relativt fritt.
Om det nu finns någon sanning i detta?

Ibland tänker jag att det här fallet har fått drag av det s k ”Stockholmssyndromet” – fast lite omvänt. Stockholmssyndromet blev en formulering som används över hela världen – ”the Stockholm syndrom” – efter det s k Norrmalmtorgsdramat 1973 i Stockholm. Gisslan i banken kom in i ett psykologiskt tillstånd under de dagar de hölls fångna som gjorde att de utvecklade en relation till sina kidnappare.

Om ni klickar HÄR kan ni läsa vad Wikipedia säger om Stockholmssyndromet

Det samma tänker jag nu om polisen och den tyska kvinnan. Är hon psykiskt sjuk, kanske psykopat, så borde det vara fullt möjligt att hon lyckas manipulera polisen också. Utveckla en relation till personalen och kanske t o m förhörsledaren. Göra att de börjar gilla henne, går över gränsen för vad som borde vara möjligt för en misstänkt barnamördare att erhålla som häktad och inlåst.

Samtidigt kan jag också förstå om polisen inkl förhörsledaren vill få så pass bra kontakt med den misstänkta mördaren att hon känner förtroende för polisen och möjligen börjar berätta – om hon nu har något att berätta om.

Det jag verkligen har full förståelse för är den oerhörda frustration som barnens pappa måste känna och som nu kan läsas i kvällstidningen. Och inte bara pappan – utan också mamman och den övriga familjen!
Att dagarna bara går och ingenting händer! Det enda man får höra är att bevis saknas, analyser är inte klara och omhäktning måste ske igen och igen och igen.

Jag har full förståelse för att alla dessa dagar, månader, nu ett helt kvartal av väntan – innebär sorg, tårar, ilska, hat och bestörtning över att ”ingenting händer”! Det fruktansvärda brottet att ta livet av två små barn i deras eget hem får ingen lösning!
Tiden bara går och man undrar: VAD GÖR DOM?? VAD GÖR POLISEN??

Då blir man ”grymt arg” av ryktet att förhörsledaren styrketränar på Polisens gym ihop med den som misstänks ha mördat två små barn!

Midsommaren är väl ungefär som julhelgen – man känner krav på sig att umgås, ha jätteroligt och fantastiskt!
Men hur blev din midsommarafton?

Blev den rosenskimrande i familjens hägn eller lagom alkoholpåverkat i glada vänner lag? Eller blev det gråt på toaletten, spyor i rabatten, ett blått öga och ångest idag?

Tidningarna skriver om ”stökigheter” i samband med midsommarafton, om skottlossning och fylleri. Mer information lär drälla in under dagen.

Vi tar i så vi bokstavligen kräks för att uppnå den ultimata glädjen! Men vilken är den? Vad är glädje för dig egentligen?

Jag själv är så trist och tråkig eftersom jag inte orkar något (mer än att blogga som flera personer anmärker på tid till annan-”hur orkar hon det!??”). Så min ljuva dröm är Henning och en säng! D v s Henning Mankells ”Kinesen” och min egen sköna säng. Hur kul är det?

Ja, hur kul är det? Jag skulle vilja ha jätteroligt och umgås med vänner – men orken finns inte.
Och med brist på ork tryter vännerna. Dom vill kanske inte lägga sig i, lägga sten på bördan eller helt enkelt tror att jag inte vill -så är inte fallet! En hel del har nog strukit mig ur sin adressbok.

Det blev dock en fin midsommarbuffé med min kära familj och det var lycka.

Och jag försöker lyfta mig själv i håret och en väg är KBT – kognitiv beteendeterapi. Det verkar bra – trots att min vän Annette hackar ner på detta i hennes tycke – nonsens. (Men är Annette min vän fortfarande?? Har ingen aning. Har inte haft orken att träffa henne heller…)

Så jag försöker! Jag ska ha roligare midsommarafton en gång, med lagom många vänner, lagom tjo och tjim men alltid med mina nära och kära.

Och jag hoppas att många, många hade en jättefin kväll igår! Sonen och hans vänner som skulle ut på galej. Alla förväntansfulla barn som ville dansa runt midsommarstången. Den påverkade mannen som kom in i affären där jag handlade det allra sista och köpte dvd-filmen ”Underbara älskade”. Gammal som ung – en fin midsommar.

Stor kram från mig