När man ligger där och steker på stranden så kan man också kosta på sig att filosofera lite. Fundera på livet i alla dess skeden. Dessa livets faser kan man följa på en badstrand.
Där är paren med små, små barn. En mamma som lugnt och njutningsfullt lutar sig mot vagnen och ammar sitt lilla barn. En pappa brister ut i sång av lycka när lilla dottern vaknat och han vyssar henne i famnen, sjunger och nynnar.
Det är föräldrar med barn i leka-på-stranden-åldern där det byggs sandslott, plockas snäckor och bäcken som rinner ner i havet ska fördämmas.
Sen är det tidiga tonårsbarn med föräldrar som verkar ha släpat sina telningar till stranden. Surmulet finner de sig i att sitta där med dötrista föräldrar.
Så de lite äldre tonåringarna som kommer ensamma – med varandra – utan mamma och pappa. Dom lever liksom upp på nytt. Fnittrar, tisslar och tasslar, kramas och kastar frisbie.
Och medelålders folk utan barn – som äntligen fått lite lugn och ro. Kan ligga där och njuta, bada, ta en kopp kaffe och tugga medhavd macka. Stilla och skönt innan barnbarnen anländer och mor-, farföräldrar åter ska gulla med små och större barn.
Igår såg jag också de gamla. De riktigt gamla och trötta. En gammal dam ledde sin make ned till stranden. Hjälpte honom till ett bad. Tog honom sen i handen tillbaka till en av de få skuggiga platser som fanns. Kanske mannens sista sommar. Kanske önskade han sig så gärna ett svalkande dopp – ledsagad av sin maka. Kanske ett av livets sista bad i havet?
Livet skiftningar – en filosofisk stund på en strand i Skåne.
Senaste kommentarer