Feel in the Blogg

Här om dagen tvingades jag sitta och glo in i följande husvägg:

Efter tio minuter kunde jag inte hålla mig längre. Först satte jag på en cd-skiva med Marie Bergman där hon sjunger ”Ingen kommer undan politiken”. Sen blev det värre – då satte jag på skivan ”Kvinnosånger”. För säkerhets skull vevade jag ner fönsterrutorna också – så det skulle höras ut.

Fånigt eller hur.
Men liten hämnd är också en hämnd.

Fast det var inte hämnd egentligen utan för att STÅ UT – den tid jag fick lov att sitta där och GLO! (Jag väntade på sonen som skulle ett ärende i samma fastighet).

Den hemska byggnaden har Försäkringskassan som hyresgäst – därav min plötsliga aggression och hätskhet… 🙁

Åter har en intagen begått självmord i häktet! En 27-åring man hängde sig i en dörrpost i cellen. Detta hände under onsdagskvällen i Huddinge.
Samtidigt försökte tre andra häktade på olika häkten att ta sitt liv.

Antalet självmord i svenska häkten är fem (5) hittills i år. Antalet avbrutna självmord i häkten eller på anstalter var till och med maj månad tjugotre (23!).

Under hela 2007 begick 12 personer självmord i häkten. Det var mer än dubbelt så många som under 2006! Och t o m i onsdags var vi alltså redan uppe i 5 i år 2008.

Christer Isaksson, säkerhetschef vid Kriminalvården, säger i ett uttalande, citat: ”-Vi har 1800 häktade idag och vi har inte folk nog att sitta och stirrbliga på dem hela tiden”, slut citat.

Hans uttalande säger väl en del om vad han är för sorts människa! Och han ska vara en person i ledande ställning inom vård av kriminella!!
Jargongen totalt inom Kriminalvården kan jag bara ana och den gör mig vettskrämd!

Jag vet att det finns en del intagna som läser min blogg. Skriv gärna och berätta om ”livet” på anstalten.

Som så många gånger tidigare påpekar jag åter bristen på medmänsklighet i dagens samhälle!
Allt som har med vård och omsorg att göra värderas till noll, nada!

Med en sådan inställning ramlar vi snart ännu längre ner från piedestalen i vår enfaldiga tro att Sverige är ett välfärdsland!

RESPEKT! MEDMÄNSKLIGHET! Det är där vi ska lägga vår värdegrund!

Idag kan man i en debattartikel i DN läsa att Sverige har en av världens mest sjukskrivna befolkning – något som väl alla borde veta vid det här laget.

Debattartikeln är skriven Bengt Arnetz, professor i socialmedicin och arbets- och miljömedicin vid Uppsala universitet och beskriver resultatet av flerårig forskning kring just arbetsstress.
Forskningen visar det vi alla sjukskrivna i stressrelaterade sjukdomar redan vet: Människor blir sjuka av felaktig arbetsmiljö och felaktig organisatorisk ledning. Tillkommer dessutom personliga faktorer – stiger sjukskrivningstalet ännu mer.

Bengt Arnetz beskriver också hur populära s k antistressprogram och kortsiktiga lösningar inte innebär några positiva förändringar vad gäller tillfrisknandet.
Forskningen visar också att webbprogram och andra former av rehabilitering ”i ensamhet” inte har effekt – medan återanpassning och hjälp ”via mänsklig kontakt” ger positivt resultat.

M a o – vi som redan vet – har nu snart ”papper på” att det vi vetat också forskats fram som riktigt!

Vi blir sjuka av jobbet! För mycket jobb, för mycket stress och för lite återhämtning!
Vi blir mer sjuka om vi dessutom har ett liv utanför jobbet – ett liv som vi aldrig hinner med. Det livet handlar om hem, barn, familj, vänner och egentid.

Bengt Arnetz föreslår att Sverige ska bli världsbäst på närvarohälsa! Han föreslår att Sverige skapar en nationell strategi för detta!
Bengt Arnetz skriver till slut att en dylik strategi är av avgörande betydelse för att säkra Sveriges ställning i en alltmer globaliserad och konkurrensutsatt ekonomi.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv…

I morse var jag tvungen att ta mig i kragen och ut och vandra. Min själ behövde lugn men också blomsterfägring och grönska.
Jag kände faktiskt också en viss press på mig att ”leverera” lite fina bilder till er eventuella läsare. Lite av denna blogg dedicerar jag till ett par boende i England – f d arbogabor!

Var hittar man naturens ögonfröjd i Arboga? Jag fick en stark känsla av att kommunen inte satsar så mycket på den varan. Många orter prunkar för fullt om sommaren och de gamla städerna har mer eller mindre ett tvång på sig att inrama sin gamla bebyggelse i flödande blomsterflor.

Min känsla besannades… Inte är det någon särskild blomsterprakt i vår medeltida stad. Men skam den som ger sig! Jag hittade guldkornen! Här följer bilder.

Ahlöfsparken i Arboga har blivit fullständigt underbar sedan uppfräschningen!

Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga, där i vila multna vraken och de trötta män få ro – skrev Dan Andersson i ”Omkring tiggarn från Luossa”.
Här väntar ingen havsstrand men väl en port av rosor tunga! Välkommen till Sankta Karins Örtagård!

Björnkloört! En växt jag aldrig tidigare sett.

Oxtunga heter denna underbara ört som svämmar över av blålila små blommor.

Denna välskötta lilla örtagård är väl värd ett besök. Här finns mycket att se och lära. Det går bra att slå sig ner en stund för att själen ska få ro. Bänkarna är till för det.

På väg mot ån! Jag ville absolut inte träffa på en massa människor idag – utan letade efter det fagra gröna och det ljuva blommande. Tog genvägen genom Dragmansgatan. Påminner lite om Gamla stan i Stockholm och om Visbys trånga gränder.

Hittade en inte fullt lika rolig vy. Byggnadsfirma Lund borde göra något åt skyltfönstren på detta hus som ligger i hörnet av Stora Torget! De boende ovanpå har gjort vad de kan för att få det vackert. Men de fula fönstren i undervåningen är inte kul att visa upp för turister! Bort med detta nu och allra senast till invasionen av folk under Medeltidsdagarna!

Äntligen framme vid ån
– denna livsnerv genom vår stad.

En medeltida båt är ilagd i ån och på andra sidan ligger Olle Göranssons fina ågård. Till höger skymtar det som en gång var Heijkenskiöldska sjukhuset.

Det är helt underbart att vandra längs med Arbogaån!

Vänder man blicken uppåt finns bara underbar, härlig grönska – så vilsamt för själen:

Väl hemma igen tog jag en sväng på min egen gård för att se om jag kunde finna något själagott här.

Godis växer på träd!

Och äpplen är på gång!

Rabatten bjöd på denna dramatiska färgprakt!

Och när jag skulle plocka lite smultron i min egen lilla örtagård hoppade plötsligt katten Curry fram och ville gosa:

Avslutar med en ros fotograferad på lite annorlunda vis:

Kramar till paret i England och till er andra!