jul 11
Här om dagen tvingades jag sitta och glo in i följande husvägg:
Efter tio minuter kunde jag inte hålla mig längre. Först satte jag på en cd-skiva med Marie Bergman där hon sjunger ”Ingen kommer undan politiken”. Sen blev det värre – då satte jag på skivan ”Kvinnosånger”. För säkerhets skull vevade jag ner fönsterrutorna också – så det skulle höras ut.
Fånigt eller hur.
Men liten hämnd är också en hämnd.
Fast det var inte hämnd egentligen utan för att STÅ UT – den tid jag fick lov att sitta där och GLO! (Jag väntade på sonen som skulle ett ärende i samma fastighet).
Den hemska byggnaden har Försäkringskassan som hyresgäst – därav min plötsliga aggression och hätskhet… 🙁
Senaste kommentarer