Feel in the Blogg

Nu är det verkligen frågan om ”hot stuff” här!! Phu – vilken värme!
Man ska inte klaga – får inte klaga – när sommaren är så kort och solen äntligen tittar fram och dessutom värmer, bränner, gör en brun!
Men, men, jag ser fram emot den lite mindre heta hösten. Mindre het i fråga om allt – värme, aktiviteter, allt-man-ska-göra-när-det-är-semester-och-solen-äntligen-skiner-saker.
Hösten är sval, lagom tempererad och kravlös.

Idag ägnade jag mig åt att lyssna på stranden – förutom att sola då. Det var knappast någon aktivitet jag valde själv. Stranden var packad med folk som pratade om allt möjligt.

Det var mannen som hela tiden talade i mobiltelefon och jag vet nu allt om hans fantastiska semester hittills. Han har åkt tuff-tuff-tåg ihop med småbarnen mellan Brösarp och S:t Olof här i Skåne och han har varit på Gotland på ett vandrarhem som gjorde alla rabiata. Varför uppfattade jag aldrig. Plus mycket mer. Det som slog allt var när han ringde upp en kompis och sa: ”Jobbar du fast det är lördag!? Ja, här är det 28-30 grader och vi ligger på stranden”. (Jättekul för kompisen att höra…)

Sen kom coola gänget ner med tatueringar OCH en bergsprängare!! Jag trodde bergsprängartiden var förbi nu när alla har MP3 och Ipod – men tydligen icke. Till det gamla paret intills stora förtret drog dom på bergsprängaren direkt OCH gick alla ner i vattnet och badade – badade länge. Så hårdrocken fick alla andra lyssna på. Smart…

På stranden fanns också Familjen Retro. De hade något slags 60-70-talsstuk över sig och det slog mig direkt, utan att för den skull vara rasisitisk: De här människorna är inte svenska turister. Mannen hade typ Beatlesfrilla och frun hade något gammaldags över sin klädsel. Barnen var rutigt klädda i någon urtvättad gröna-vågen-lookalike. Jag blev nyfiken! Nu måste jag höra dom prata! Var kom dom ifrån!?
Så började Herr Retro prata – på norska! Familjen Retro var från Norge på semester i Sverige.

På tal om norska turister så träffade min man och jag i unga år en norsk familj då vi kommit till Polen på vår resan östländerna runt med bil. Vi bodde i varsin stuga bredvid varandra och kom i samspråk. Det var en man, en kvinna och deras lilla barn på 1 år. Allt de hade med var massor av konservburkar med norska fiskbullar!! Det glömmer jag aldrig. Men de var trevliga och vänliga. Fast vi tackade nej till fiskbullsmiddagen…

Strax ska jag ta ytterligare en kall dusch. Övriga familjen har vattenkrig på stranden. Det är sånt man också kan syssla med nere vid havet.

SOL på er!

När man ligger där och steker på stranden så kan man också kosta på sig att filosofera lite. Fundera på livet i alla dess skeden. Dessa livets faser kan man följa på en badstrand.

Där är paren med små, små barn. En mamma som lugnt och njutningsfullt lutar sig mot vagnen och ammar sitt lilla barn. En pappa brister ut i sång av lycka när lilla dottern vaknat och han vyssar henne i famnen, sjunger och nynnar.

Det är föräldrar med barn i leka-på-stranden-åldern där det byggs sandslott, plockas snäckor och bäcken som rinner ner i havet ska fördämmas.

Sen är det tidiga tonårsbarn med föräldrar som verkar ha släpat sina telningar till stranden. Surmulet finner de sig i att sitta där med dötrista föräldrar.

Så de lite äldre tonåringarna som kommer ensamma – med varandra – utan mamma och pappa. Dom lever liksom upp på nytt. Fnittrar, tisslar och tasslar, kramas och kastar frisbie.

Och medelålders folk utan barn – som äntligen fått lite lugn och ro. Kan ligga där och njuta, bada, ta en kopp kaffe och tugga medhavd macka. Stilla och skönt innan barnbarnen anländer och mor-, farföräldrar åter ska gulla med små och större barn.

Igår såg jag också de gamla. De riktigt gamla och trötta. En gammal dam ledde sin make ned till stranden. Hjälpte honom till ett bad. Tog honom sen i handen tillbaka till en av de få skuggiga platser som fanns. Kanske mannens sista sommar. Kanske önskade han sig så gärna ett svalkande dopp – ledsagad av sin maka. Kanske ett av livets sista bad i havet?

Livet skiftningar – en filosofisk stund på en strand i Skåne.

Jämlikhet innebär alla människors lika värde och i det inkluderar jag jämställdhet – d v s lika värde oavsett kön.

Hur jämlikt är Sverige – som anser sig världsbäst?
Några stänk ur dagens DN:

Förstasidan: ”Flickor räknar lika bra som pojkar”(!) Den feta rubriken visar den 26 juli 2008 att tjejer nog faktiskt kan vara lika duktiga i matte trots att de föddes utan penis. Fantastiskt!

På Ledarsidan konstaterar Hanne Kjöller helt riktigt det upprörande i att ett av de större postorderföretagen i landet säljer bikinis till bäbisar! Detta alltså också i Sverige år 2008.

Fortsätter man bläddra hittar man en sur ledare över dialekter i vårt land(!). Människor tillåts tala skånska i TV!! Detta upprör P C Jersild. Han drömmer sig tillbaka till ”rikssvenskans tid” och vill att människor som inte kan tala ordentligt ska dubbas!
Man kan ju bara tänka vidare i vad P C Jersild har för uppfattning om alla människor som inte ens fått en svensk dialekt än för att de har svårt att klara svenska språket över huvud taget. Lite smygrasism där eller?

Därefter kan man i DN läsa en debattartikel med rubriken ”Minska på häktningarna för att få ner självmorden”.
Ganska intressant rubrik. Tomas Nilsson, artikelförfattaren tillika Svenska advokatsamfundets ordförande, förutsätter alltså möjligheten att minska antalet häktningar. Man undrar då: Varför häktas människor? Det är väl där man ska börja eller?
Sen känner jag bara: ”få ner självmorden”? Det ska inte få ske några självmord över huvud taget i häkten, är min åsikt!

Om häkten kan man sen läsa vidare i DN:s tidning på sidan 11. Där berättar Monica Moseby, kriminalvårdare på Kronobergshäktet, att vissa häkten har en (1) anställd på 20 häktade!! De häktade blir alltmer isolerade, enligt Monica Moseby. Hon säger vidare att hon tror att antalet självmord på häktena beror på personalneddragningar.
Kronobergshäktets tidigare chef Lars-Åke Petterson ”Låpa” avgick tidigare i år i protest mot nedskärningarna. Något som jag då skrev om och gav Lars-Åke Petterson en stor eloge för!

Vidare i tidningen läser man att ”Vårdnadsbidraget nobbas av stockholmsföräldrar”. 3000 kr i månader för att stanna hemma hos det barn som är under 3 år är något som dagens föräldrar inte anser sig ha råd med.
Själv hyllar jag floppen vad gäller vårdnadsbidrag. Det är bara en gammaldags kvinnofälla i det Sverige 2008 där kvinnor fortfarande tjänar mindre än män p.g.a. kön och därmed också blir den som ska stanna hemma hos barnet eftersom hon tjänar minst i en redan ansträngd ekonomi.

Håhåjaja, det finns mycket kvar att göra! Jämlikhetens Sverige – vilket skämt.