Feel in the Blogg

Idag blev jag otroligt glad! Dottern och jag promenerade på stan i ärenden och plötsligt får jag se en äldre kvinna jag känner igen – och någon går bredvid hennes sida. Jag förstår direkt – släpper allt jag har och rusar fram till de båda kvinnorna! Det är Elin och hennes mormor!

Det är säkert 10 år sedan jag såg Elin senast. En mycket, mycket tragisk händelse gjorde att Elin försvann från stan. Hennes mor dog alldeles för ung i cancer och hastigt flyttade Elin till sin pappa i Stockholm. Elin som tagits hand om av sin mor och mormor sedan liten baby rycktes plötsligt upp med rötterna.
Vi var alla chockade. Både av mammans tragiska bortgång men också av att Elin ”försvann”. Allra svårast måste det ha varit för mormor. Att mista både sitt enda barn och sitt enda barnbarn i ett slag.

Jag vet att mormor och Elin har hållit kontakten genom åren och att Elin hälsat på i stan – men det var först idag – 10 år senare – som jag själv återsåg Elin. Hon var så fin – precis lika fin som när hon var liten flicka. Men nu var Elin en ung, mogen kvinna. Mormor var så glad och Elin blev alldeles röd om kinderna av uppståndelsen.

Tänk så lite man vet om livet. Elins mamma kunde väl aldrig föreställa sig att det skulle gå som det gjorde. Inte mormor, Elin eller någon annan heller.
Elin såg ut att ha klarat livet bra och jag hoppas innerligt att lyckan står henne bi.

Denna blogg blir till Elin – Drömmen om Elin.

SVT sänder ikväll dokumentären ”Fyra fruar och en man”. Den ingår i serien ”Kärlek med förhinder”.

Lokaltidningen rubricerar dokumentären ”humoristiskt om månggifte” medan DN har rubriken ”Fyra kvinnor rivaler om samme man” och kallar filmen en ”humoristisk skildring av fyra fruar och deras gemensamma man i Iran”.

Jag förstår inte vad som kan vara ”humoristiskt” med månggifte?

”Kärlek med förhinder??” Ja, vad ska man säga? Vari hindret ligger kring denna kärlekshistoria tror jag mig förstå i alla fall…

Jag har inte sett dokumentären och jag tvivlar på att jag tänker hålla mig vaken till 22 bara för att se om det är lika icke sevärt som jag tror. Om någon annan ser – kan ni väl berätta om jag ska kolla reprisen på söndag?

4 män och 1 hustru – undrar om det vore lika humoristiskt…

Ibland blir jag rätt trött på superfeministerna som bara ser orättvisor ur kvinnors synvinkel. ALLT jobbigt drabbar BARA kvinnor, enligt dessa feministers tvärsäkra utlåtanden.

Jag vet att det finns många orättvisor och felaktigter som har med kön att göra. Löneskillnader, föräldraledighet som mest används av mammor, våld mot kvinnor och över huvud taget synen på kvinnor från vissa kategorier människor.

MEN det är INTE bara kvinnor som far illa i detta land som glömt medkänsla och humanistiskt tankesätt när bara dollartecknen fladdrar framför ögonen.

Barnomsorg och skola! Underbemanning och stora barngrupper slår lika hårt mot pojkar som flickor på dagis!

Omöjligheten att få rätt undervisning för barn med egenskaper inom Autismspektrat drabbar såväl pojkar som flickor och jag tror t o m att ”bråkiga, uppkäftiga killar” får utstå mycket mer än ”tysta, snälla flickor”.

Psykvård, kriminalvård, sjukvård – är lika svår att få fatt för både män och kvinnor. Kanske t o m kvinnor har lättare att ”prata in sig” för vård än vad män har?

Jag tror att vanvård inom äldreomsorgen drabbar män och kvinnor precis lika! Snarare kanske män råkar värre ut än kvinnor. En snäll gammal gumma är kanske ”trevligare” att sköta om än en gammal ful gubbe?

Det är min fulla övertygelse att ett land som inte längre bryr sig om de som har det svårast – utsatta barn, skolelever som inte hänger med i mastodontklasser, psykiskt sjuka, arbetslösa, kriminella, gamlingar – ja, alla som är i behov av någon form av vård, rehabilitering eller medmänskligt bemötande – där är alla samma förlorare, oavsett kön!

Man bör inte slåss mellan könen utan förenas massivt och enat!

Jag kan kalla mig feminist men jag är främst HUMANIST! Människors lika värde har inte med kön att göra!