Feel in the Blogg

Jag är rätt naiv och oinsatt vad gäller sjukhusvärlden och igår fick jag lite av en chock när en nära vän till mig berättade att väldigt många människor dör ensamma.

Nu menade han inte människor som dör knall och fall hemma i bostaden eller hittas efter en hjärtattack några dagar senare – när släktingar inte lyckats få kontakt.
Han avsåg patienter inlagda på våra sjukhus!

Saknar du släktningar, vänner – eller bor dessa för långt bort för att sitta vid din sida när ålder och sjukdom hinner ifatt dig?
Då riskerar du att möta döden i ensamhet!

Tidigare fanns jobb inom sjukvården som innebar ”att vaka”. Dessa finns inte längre.
Medkänsla, respekt och omvårdnad har rationaliserats bort i välfärdslandet Sverige!

Hur kan vi tillåta att människor, kanske i rädsla, skräck och vånda dör i en sjukhussäng i vårt land? Alltmedan den decimerade sjukvårdspersonalen rusar runt bland de alltför överbelagda sjuksalarna!

Läs gärna DN Söndag idag om det Svenska Folkhemmet! Klicka HÄR för att komma dit.

Journalisten Dan Josefsson undrar vad som hänt sen Per Albins dar och beskriver vad som är på väg att hända.

Han saknar trygghet, jämlikhet och humanism och jag kan bara hålla med.
Allt medan den gamla damen på sal 32 tyst dör i total ensamhet på ett av våra stora sjukhus.

Dan Josefsson menar också att det pågår en statskupp i det tysta – mot ett samhällssystem som har stöd av majoriteten av svenskarna.
Jag tror honom och jag tillhör den skaran.

Nej, det handlar inte om gamle Adolfs läskiga mustasch eller Salvador Dalís skojsmala tangorabatt!

Det handlar om Rapports Rikard Palm som tvingades raka av sig sin nyanlagda snorbroms därför att ramaskri uppstod från nyhetstittare! Allt enligt Aftonbladets artikel som ni kan kolla HÄR.

Han gjorde det själmant, enligt tidningen men lär ha mumlat: ”Det är så jävla mysko att folk kan reagera så på en mustasch”.

Jag kan hålla med stackars Rikard men anledningen till att jag tar med denna ”nyhet” på min blogg är att jag faktiskt själv reagerade på Palms utseende när jag såg honom i nyhetssändningen. Det var något som liksom inte stämde…
Nu vet jag – mustaschen!
Och om ni tittar på länken ovan till Aftonbladet så kan ni se själva att det är något som inte är riktigt OK med hans musche! Den är på något vis för fyrkantig och bastant. Liksom för tjock och kraftig…

😀 Inte klokt att en mustasch odlad under semstern kan vålla tittarstorm.

Stackars Rikard rakade av sig mustaschen till nästa nyhetssändning och det kanske inte enbart var för att blidka tittare. Ovana mustasch- eller skäggbärare brukar tycka att det kliar. Och att klia mustasch i stekhet sommarvärme samtidigt som man retar upp TV-tittare är kanske ingen höjdare.

”Vi struntar väl fullständigt i om djur pinas eller inte” finns det en hel del människor som resonerar. Och det är inte bara psyksjuka djurplågare eller ”jag-måste-ha-makt-och-det-får-jag-genom-att-slå-min-hund-typer”. Nej, det är vanliga Svenssons som tänker så.

Det måste vara konsekvensen av att inte alla tänker ekologiskt och KRAV-märkt. Det måste vara därför inte konsumenter bemödar sig med att ta reda på var gården ligger som har hemslakteri så att djuren slipper lida under långtransport mot döden.

Någon känd person, jag har glömt namnet, sa nyss något som jag själv brukar säga: ”Ska man äta kött så ska man också kunna slakta djuret själv”. Det tycker jag faktiskt är helt följdriktigt.
Att låtsas som djur har det bra, hålla för ögon och öron när slaktmetoder beskrivs är att ljuga för sig själv och vägra ta in sanningen. Eller att helt enkelt inte bry sig.

Kolla DN Debatt idag där Jeanette Thelander och Katarina Lindehag-Ekholm protesterar mot djurplågeri i religionens namn!
Och läst om Sanda Hönseri i Ekonomidelen av DN! För 70 öre mer för ditt frukostägg får hönor ett lyckligare liv!

För mig är det självklart att inse att djur känner och lider. Forskning har bevisat det – men den bevisningen behövs inte om man är en inkännande människa.
Därför är det också självklart att i möjligaste mån stödja de kreatursägare och hönserier som arbetar med respekt för djur.

Om djur bara ska leva för att folk ska få mat på tallrikarna – så ska de banne mig ha ett bra, värdigt om än allt för kort liv.