Feel in the Blogg

I det engelsk-svenska lexikonet läser jag att ”pride” på svenska betyder: ”högfärd, stolthet, högmod, inbilskhet”. Organisationen Pride gillar kanske inte att förknippas med ”högmod” eller ”inbilskhet” så jag utgår från ordet ”stolthet”.

”Stolthet” betyder enligt www.synonymer.se ”värdighet, självaktning, hederskänsla, prestige; högfärd, högmod; prydnad, attraktion, glädjeämne”.

Vad betyder då ”pride/stolthet” för mig?

Min pride/självaktning får jag genom kärlek och vänskap. Genom att känna mig älskad av min familj. Mina vänner betyder också mycket för mig. Äkta vänskap, genom åren. Vänner som alltid finns där, som ställer upp, som tar mig för den jag är. Vänner som jag också alltid vill finns till för, så att jag kan stödja, hjälpa och tycka om.

Kärlek och vänskap – trygghet och harmoni.

Jag misstänker att väldigt många känner likadant – oavsett kön, hudfärg eller vem man vill ha sex med. Och det är just sexet jag inte delar med organisationen Pride. Jag vill inte ha sex med alla mina vänner – men jag är ”proud” över dom ändå.

Sexualdriften är en stark drift. Väldigt stark. Så stark att den även får båten Pride att kantra.
För Pride har kommit att handla så otrolig mycket om sex. Rätta mig om jag har fel – och det anser säkert en hel del människor att jag har.  För varje år när jag för den här diskussionen på bloggen  får jag massor av aggressiva reaktioner. Jag kallas homofob och allmänt korkad.

Homofob är jag inte – inte särskilt dum heller – men när Pride kallas ”kärlekens festival” och man samtidigt möts av dessa bilder – pride pride

– då skakar jag på huvudet. Kärlek är sex också – men inte alltid och inte hela tiden.

Ofta får jag höra att det är medias fel. OK – så är det nog, till en del. Det säljer lösnummer att visa upp läderbögar och transor. Men i övrigt då?

I Svenska Dagbladet läste jag om ”Bögjävlarnas traditionella underklädesfest”. Så här står det på Stockholm Prides hemsidag (klicka på Stockholm Pride för att komma till länken):

”Konceptet är enkelt: hångel, tryckare och halvnaket i en svettig, mörk källare. Resultatet har blivit en av de mest hyllade Pride-traditionerna. Det är helt enkelt roligare när du hängt in paltorna i garderoben och dansar i trosor och kalsipper. Som vanligt bjuds det på godis och överraskningar. Alla kroppar, åldrar och könsuttryck är välkomna. Det brukar bli fullt så kom tidigt!”

Vill du gå dit så kan jag upplysa om att begivenheten är ikväll. Det utlovas att lokalen har ”många små skrymslen” och toaletter finns.

Bilden är från QX – och under den står det:
”Är det en ormgrop eller förra årets underklädesfest? Både och.”
(En tanke slår mig – en ormgrop för heterosexuella – skulle det vara OK?
Något för Power Meet i Västerås nästa år kanske?
Kärlek till bilar och kärlek till människor!?)

Det finns så mycket mer och så mycket viktigare saker att ta upp och föra fram. Diskriminering på arbetsplatser, tvångssteriliseringar utomlands, de enorma svårigheterna att vara homosexuell i andra länder än Sverige.

Men man behöver bara gå till själva festivalområdet i Stockholm för att upptäcka att även inom Pride finns det fördomar och särbehandling. I ett program i P1 här om dagen berättade en kvinna om att funktionshindrade diskrimineras på festivalen. En muslimsk man talade om hans svårigheter och att den frågan sällan kommer upp.

Det talades också om en norm där alla inom HBT-rörelsen ska tycka ungefär likadant, ha samma grundtankar och samma ”skola” för att passa in. Jag kan säga att jag känner igen det. Som tidigare medlem i Fi – Feministiskt initiativ – märkte jag av denna form av ideal eller ”rättesnöre”. Att inte känna till allt om queer eller transsexualism gjorde att man hamnade i ett B-lag. Många tordes knappt erkänna att de inte visste vad förkortningen HBT stod för.

Jag minns en lunchpaus vid ett tillfälle då vi var en grupp Fi-are som åt tillsammans. En av personerna var öppet homosexuell, en annan höll det dolt av någon anledning, övriga visste jag inte vilket kön de favoriserade och det hade inte särskilt stor betydelse för mig heller. Men när snacket gick igång märkte jag att några i gänget förmodade att jag var en fullständig oskuld i sammanhanget – om nu just det ordet är rätt att använda här… Det börjades skrytas och skrattas om eskapader de varit med om och hon som dolt vem hon ville ha sex med – öppnade sig helt. Jag skämdes. Det var så oerhört pinsamt att höra dessa vuxna kvinnor skrodera om sitt sexliv och samtidigt ge mig ögonkast för att kolla hur jag tog det. Om jag var mycket chockad? Jag vet inte vad de andra trodde att jag hade för erfarenheter i bagaget men jag log inombords. Stolt – och proud – gick jag därifrån utan att ha avslöjat att vitten om mina sexpartners.

För för mig är sex en del av ett förhållande. En viktig del – men just en del. Kärlek, vänskap och livskvalitet är så mycket mer än ”a quick roll in the hay”.

Den dagen Pride står för kärlek – inte bara sex – då ska jag besöka festivalen. Den dagen Pride stoltserar med en vidsynthet inom alla områden då är Pride värd sitt namn – ”värdighet, självaktning och glädje”. Annars kan vi tala mer om ”högfärd och inbilskhet”. Organisatörerna har ett ansvar för alla älskande människor – det bör dom ta – på alla sätt och på alla områden. Om inte – glöm ”kärlekens festival”.

Susanna – numera utan bad… När temperaturen sjönk så sjönk också lusten till bad…

Något som däremot ökat är tröttheten och därför avstår bloggaren från att blogga längre idag. Återkom imorgon så ska ni få veta vad Pride är för mig! Det ni!!

Är klimatet helt förvridet? Efter en otroligt snörik och kall vinter skyndade sig våren snabbt förbi, avlöstes av tropisk sommar för att idag – den 25 juli – uppvisa en närmast höstlik söndag!

Från den himmel där solen styrt och ställt med sitt gassande strilar nu regnet ner som tårar.

Miljöförstöringen? Nej, antagligen bara vanlig svensk sommar – om än en lite ombytlig variant.

Så jag drar på mig mina blå, nyinköpta raggsockor från ”Hönshuset” i Regna – inte trodde jag de så snabbt skulle komma till pass – vänder andra kinden till och tar med mig ”Inte Björks pojke” tillbaka ner under fällen igen.  Boken fick jag igår av min författande granne Jan Landgren.

Här blir varken gädda till middag eller blåbär till efterrätt denna sommarsöndag i juli.



Helt plötsligt är man förflyttad till Medeltiden! Nja, inte riktigt. Det är inte särskilt länge sedan utedass var vad som fanns att tillgå när behoven blev trängande.

Som barn minns jag med fasa utedasset på landet. Spindlar, getingbon och så det där motbjudande att sätta baken över ett hål när man inte visste riktigt vad som fanns där under. Man hade hört hemska historier om ormar och möss. Min pappa berättade att hans morfar en gång blev biten av en råtta i självaste familjelyckan! Det var väl svårt för en svulten råtta att motstå det där som dinglade ner genom hålet förstås…
Sådant tänkte man på när man tvingades ut med stormlykta sena höstkvällar för att man var av nöden tvungen. Som tur var fanns mamma med och höll handen. Dasset hade gu’bevars två fjöl att sitta på.

Tillbaka vid sommarstället i nutid är det fortfarande utedass som gäller – nu till mina egna barns stora förskräckelse. Själv tycker jag inte alls det är så farligt. Efter ett par dagar – eller rättare sagt nätter – har man vant sig  och tycker det är riktigt trevligt. Att sitta där och dingla med benen och titta ut över skog och mark. Så många tankar som dyker upp där i stillheten och ron.

Sådant man t ex funderar på är när vattenklosetten blev i var mans – för att inte tala kvinnas – hem? När var det?
Min mor sprang som barn över ladugårdsbacken mot dasset om nätterna och var så rädd så rädd. Elektriskt ljus fanns inte heller. Och min mamma lever än idag! Idag när det nästan i varje svenskt hem finns mobiler och datorer – utöver elljus och WC då.

Nu är det dags för ett besök på dasset! I arla morgonstund när solen redan är uppe känns det rätt mysigt och behagligt. Och tänk så miljövänligt sen! Passar en miljöpartist väldigt bra.
Så jag skippar nog tanken på en modernisering av vistelsen här på landet. Dasset liksom tvålning och tvagning direkt i sjön hör ju till!! Det här är semester! Semester för en semesterfirare  med känsla för dass!

Eftersom det är omöjligt att få den lilla bärbara att ladda upp foton på det egna dasset här på landet – får det bli en tecknad variant via Google.

Det finns en del ljuvliga tillfällen i livet. Sådana där händelser och upplevelser man sedan kan bära med sig i sin alldeles egna minnesbok inombords. Det kan vara stora saker men också små – det enkla, lilla.

En sådan sak för mig är att en tidig morgon gå de få stegen ner mot sjön, låta handduken falla och sen vada ut i det ljumma vattnet. Tvåla in sig, tvätta sig och sen låta det lena vattnet omsluta en. Att simma ut i vattnet när solen är så där morgontidig och det är alldeles  tyst och stilla överallt. Det är en enkel ljuvlighet som jag nu  klistrar in i minnesboken i  min hjärna.

Susanna i badet, målning