Feel in the Blogg

Regissören till filmen ”I rymden finns inga känslor” – har inte tillstymmelse till känslor själv! Eller rättare sagt - Andreas Öhman har inte värst mycket hum om diagnosen Aspergers syndrom!

Tyvärr visades filmen i SVT ikväll och vi var ett antal personer – med och utan diagnosen Aspergers syndrom som såg den. Vi häpnade alla över regissörens dåliga insikt i problematiken. Beteenden hos den vuxne huvudpersonen var ett barns – ett barn som möjligen, eventuellt kunde ha någon diagnos inom Autismspektrat.
Det var pinsamt att se filmen. Generande och obehagligt när märkliga beteende klistras på en person med hänvisning Aspergers.

En av tittarna hos mig ikväll sa: ”- Jaha, nu kan jag aldrig mer berätta för någon att jag har Aspergers syndrom. För tänk om någon har sett den här filmen. Då tror dom ju att jag är en idiot.”

Hur kan en sådan här film bara få visas rakt av? En debatt om filmen borde ha följt efteråt där regissören fått möta Aspergerspersoner och deras anhöriga. Men, som med allt annat när det gäller Aspergers syndrom, ADHD eller andra neuropsykiatriska diagnoser: Det finns inget intresse för det. Inget utrymme, ingen vilja till förståelse – egentligen.

Det har försökts förr att göra filmer om diagnoser inom Autism. ”Utanför din dörr”, manus och regi Eric Donell, från 2002 handlar om en ung man med Tourettes syndrom. Jag såg den på bio och den var rätt platt men fångade ändå ett visst korn av sanning. Betydligt bättre än filmen ”I rymden finns inga känslor”. Läs mer om ”Utanför dig dörr” på Wikipedia genom att klicka HÄR!

Jag efterlyser mer respekt, en mer nyanserad bild av människor med Aspergers syndrom och liknande diagnoser! Så mycket skit som dessa människor får utstå så är det banne mig inte mer än rätt!

Det vore intressant att veta vad Dr Christopher Gillberg har att säga om filmerna.

Lider du av Aspergers syndrom? Nej, jag njuter…

Ikväll på SVT, 2:an, kan du se kortfilmen ”I rymden finns inga känslor”. Den är regisserad av av Andreas Öhman och handlingen beskrivs så här på SVT:s hemsida och i programtablåer:

”Simon, 18 år, lider av Aspergers syndrom.”

I min lokaltidning finns utförligare beskrivning där den 25-årige regissören bl.a säger så här, citat: ”- Det är en ganska lättsam film trots att den handlar om en kille med Aspergers.”

Generaliseringarna och okunskapen haglar. Jag känner ett par ungdomar som varken lider eller njuter av sin Aspergers. Dom bara är!
Och tillvaron kan faktiskt vara rätt vanlig och väldigt OK – TROTS – att diagnosen Aspergers syndrom har ställts.

Alla som har Aspergers eller ADHD eller ADD eller någon annan av alla diagnoser som numera måste till för att synliggöra vissa människor – är inte särskilt märkliga alls. Helt vanliga killar och tjejer! Kolla din granne – kanske är han eller hon ”en sådan”!?

2010 i Sverige – och för den delen sen tiotalet år tillbaka – måste ungar stämplas med diagnos för att över huvud taget inte bara försvinna. Fast – det hjälper ju inte ändå. Skolorna – förlåt, skolpolitikerna och regeringen  – bryr sig inte i alla fall! Lagen om skolplikt gäller inte barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder, som det så tjusigt också kallas. Det förstår man om man varit i kontakt med några av de här eleverna. Den ljusnande framtiden är kanske vår – men absolut inte deras!

Skamligt är bara förnamnet! En känga igen(!) till utbildningsminister Jan Björklund som inte har en susning och som don’t give a damn! Bort med honom! Fram för skolor för alla – rösta Miljö!

Men tills dess kan vi ju ta och kolla rullen ikväll. Bara 30 minuter lång och en rätt kul trailer faktiskt – se HÄR! En av alla barnen Skarsgård har huvudrollen också! Denna gång Bill! Långfilmsversionen kommer till hösten!

”Clean up your own backyard” är en gammal Elvisrulle – men också ett bra uttryck med blandad innebörd. Man kan tolka det som man vill. Här kommer min tolkning idag:

Arboga kommun ålägger fastighetsägare med hus invid en trottoar att sköta denna! Se till att trottoaren är snöfri, sandad och framkomlig vintertid – men även under andra delar av året.
Det gäller tydligen inte för alla! Bilden ovan och den nedan visar en gatstump i Arboga som absolut inte sköts. På vintern skottas inte trottoaren utan den förvandlas snabbt till en gigantiskt lång snöhög.  Fastighetsägaren tittar bort och låtsas att den inte finns. Om han nu över huvud taget vistas någon gång i Arboga! Kommungubbarna och gummorna gör likadant. Blundar man så ser man ju ingenting – enkelt!
Gångtrafikanter får helt sonika välja den andra trottoaren för att ta sig till det gudsförgätna Vasastan eller andra delar österut.

Det samma gäller alltså sommartid. Ogräset frodas mitt i trottoaren och häckens grenar gör det näst intill omöjligt att ta sig förbi som ensam gångare. Familjer, rullstolsbundna och de med rullatorer göre sig ej besvär.

”Mind your own business ”- är också ett uttryck och det kan fastighetsägaren möjligen använda om själva huset med tillhörande trädgård. Där har kanske inte kommunen så värst mycket att säga till om. Hyresgästernas klagan bryr han sig inte om. Så här ser det ut vid ingången till fastigheten: Välkomnande??

Antingen flyr man som hyresgäst eller också kämpar man på själv om man tycker att huset är charmigt och värt att bevara. Man trivs där helt enkelt. Då försöker man få till det i alla fall – för sin lilla del av gården. Här följer en rad bilder av hur det skulle kunna se ut runt hela Glasmästarvillan i Arboga:

Prunkande växter! En oas mitt i Arboga!

Se så fint det skulle kunna vara – överallt: En eloge till Gun och Gunder!

Istället förfaller detta gamla, fina hus ihop med sin trädgård. Skamligt, anser jag! Arboga kommun borde sätta åt privata fastighetsägare mer. Det måste finnas sätt att komma åt husägare som bara har husen som ekonomiska transaktioner när det handlar om hus som skapar bilden av det gamla, vackra Arboga!

Jo, jag har kontaktat kommunen både om trottoaren och om bevarandet av gamla fastigheter. Men – kommunfolket har valt att inte svara. Så mån är man om ”Den lilla fina staden Arboga”.
”Plats för inspiration” - ha! Inspireras gärna men låt inspirationen stanna där den hör hemma – i ditt hjärnkontor – och låt inte Arboga kommun drabbas!

”Skomakare bliv vid din läst” – är ett annat gammalt talesätt. ”Tandläkare bliv vid din tand” – vill jag ändra det till med anledning av Glasmästarvillans förfall!

”Man ska inte kasta sten när man sitter i glashus” – är ord man skulle kunna använda tillbaka på mig. Men – jag försöker i alla fall!