Feel in the Blogg

Ni vet väl vad Jantelagen innebär? Om inte – här kommer reglerna som någon (vem?) tycker att vi ska följa:

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

All info från Wikipedia som också skriver, citat: ”Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt.”

Många andra konstiga ”regler” finns – t ex ”Den som skrattar på morgonen får gråta innan kvällen”. M a o – var sur och ledsen annars går det dig inte väl! Jobba hårt i ditt anletes svett och dra aldrig på smilbanden. Ett leende, ett skratt innebär förmodligen att du har roligt, mår bra och det är inte OK! Har du kul så är du inte koncentrerad på ditt arbete och då går det åt helvete för dig – förmodligen bokstavligen.

Idag vet man bättre. Att må gott, ha roligt gör att trivseln ökar och så även resultatet av arbetet.

Jantelagen är heller inget att bry sig om. Du är precis lika god och bra som vi andra! Vi bryr oss om varandra och alla har något att tillföra!

Några som inte bryr sig om vare sig Jantelagar eller andra dumma regler är katter! Man borde leva livet mer som en katt! Äta när man är hungrig, dricka när man är törstig, leka när man vill roa sig, sova när man blir trött.

Se bara på Wilma! När solen lyser som starkast lägger hon sig i snåret under lilla björken på vår gård. Sträcker på sig!

Och gäspar! Lägger sig sen tillrätta bland smultronen och bara mår gott! Så ska livet levas! Har man sen en snäll familj att bo hos, som ser till att man slipper gå hungrig och törstig plus ger massor av kärlek – då är det nog ett underbart liv.

Ett underbart liv verkar  familjen Pohl Larsson ha! Läser ett härligt reportage/annons i dagens Arboga Tidning. En riktigt bra säljbudskap för vikten av en lokal tidning.

Mindre lyckat var den kanske att marknadsföra en sammanslagning av Vafabs återvinningsstation och Djurkyrkogården i Arboga.  Skräp som skräp blev slutsatsen. Sopor och skrot eller en död hund – same shit enligt kommunens tekniska nämnd.

Bloggaren tänker inte ägna en tanke åt vare sig Jante eller andra dumheter utan packar nu sin väska för en färd med Cinderella ut i den vackra Stockholms skärgård! Inviger julklappen från dottern och tänker ha hur roligt som helst!

Avslutar med ett foto av blomman ”Törstiga Fredrik”, kallas också Gyckelblomster, Mimulus på latin. Törstiga Fredrik passar väl i dessa stekheta sommartider och inför en resa med Ålandsbåten! 🙂

Dikterna till tröst –

var finns dom?

Orden som stillar min oro,

meningarna som bildar ett skyddande täcke runt mitt hjärta,

tankarna som ger min sargade själ ro?

Inte vet jag. Inte hittar jag dom. Inte finns dom där när jag behöver.

Molvärken i min mage. Det stressade hjärtat i min kropp. Hur får jag ro?

När bilderna laddas upp tar jag ett djupt andetag, blundar, stänger dörrarna till ögonens tårkanaler. Inte gråta nu. Inte gråta igen.

Sorgen krigar mot hoppet i min kropp. Ilskan slåss besinningslöst mot förnuftet, rationaliteten, de förnuftiga klarsynta tankarna.

Hur kan människor göra varandra så illa? Hur kan lycka förvandlas till olycka – kärlek till hat – hopp till bitterhet? Vi lever en  mycket begränsad tid här på jorden – varför förstöra, förgöra, förbruka allt?

Dikterna till tröst – var finns dom?

Tidningsrubrikerna denna måndagsmorgon handlar om död. Döda eller dödas.

Allmän värnplikt i Sverige försvinner om ett par dagar och i Norge vet man åter hur det är att ”leka krig” i Afghanistan. Det är en sak att springa i skogarna på hemmaplan och skjuta med ärtbössa och något helt annat att stå öga mot öga med talibanerna. Sammanlagt har nu nio norrmän fått sätta livet till.

Om avskaffandet av den allmänna värnplikten i Sverige kan man bl.a. läsa följande på Wikipedia: ”Som ett led i försvarsbeslutet 2009 beslutade Sveriges riksdag den 16 juni 2009 med röstsiffrorna 153-150 för att Sverige avskaffar den allmänna värnplikten i fredstid och från den 1 juli 2010 Riksdagen beslutade vidare den 19 maj 2010 att ersätta värnpliktsutbildningen med en frivillig militär grundutbildning.
Avskaffandet av värnplikten kommer genomföras enligt en trestegsmodell. Steg 1, de som påbörjat grundutbildning innan den 1 juli 2010 kommer genomföra den på frivillig basis. Steg 2, de som antagits för värnpliktsutbildning men påbörjar grundutbildning efter den 1 juli 2010, kommer erbjudas utbildning på frivillig grund. Steg 3, de som antagits för värnpliktsutbildning men påbörjar grundutbildning efter den 1 januari 2011 kommer erbjudas en tre månaders frivillig grundutbildning med erbjudande om soldatbefattningsutbildning.”

Bra eller dåligt? Döda eller dödas? Live and let live? Välj själv – eller har vi verkligen möjlighet att välja…?

Dödade gjort också förre polischefen Göran Lindberg. Han dödade känslomässigt alla de unga flickor som han våldförde sig på. Han dödade också tilliten och hoppet vad gäller synen på kvinnor – på respekt, jämställdhet och feminism. ”Kapten Klänning” låtsades ivra för jämbördighet mellan kvinnor och män medan han våldtog och förnedrade i lönndom.

Välja själv – eller inte? En som inte väljer själv idag är i alla fall Göran Lindberg som förutom att själv har åkte rejäl rutschbana neråt i i tilltro, ja, hans förtroendekapital lär vara helt förbrukat idag, även smutsat ner Polisväsendet i Sverige med sitt minst sagt motbjudande dubbelliv. Imorgon börjar rättegången mot den förre polischefen och han åtalas på 23 punkter – bl.a. flera våldtäkter. Journalisterna vill ha insyn för allmänheten och i Svenska Dagbladet läser jag, citat: ”I större delar hävs sekretessen. Det som har skyddats är framför allt målsäganden, deras namn och annan information som skulle kunna peka ut dem, säger ansvarige rådman Lars Tomth.”
Det låter bra.  ”Kapten Klänning” kan gärna schavottera i pressen. Det infinner sig en viss känsla av tillfredsställelse om den f d polischefen får känna på ett uns av den utsatthet och förnedring som hans offer känt.
Att befinna sig i en situation av utsatthet och sexuellt våld och inse att ingen nåd finns att få när förgriparen är en av de högsta inom landets poliskår – måste vara ohyggligt. Lite av denna vanmakt önskar jag detta klänningsförklädda monster!
Även om det är en prekär situation att vittna mot våldtäktsmannen torde det ändå kännas skönt att ”få sätta dit honom” och inse att polischefen inte kom undan. Rättvisan kommer att ha sin gång – även för en högt uppsatt polisman.

Paret Ahndoril har gjort det igen! Bilden här intill är DN:s förstasida idag söndag 27 juni! Det säger väl allt! Allt om marknadsföringstrick, ja – och väldigt lite om författarskap och litterär konstnärlighet.

DN Söndags förstasida ser ut så här: Rubriken över paret Keplers huvuden är ”Kultursöndag” och bilden ger precis den känsla som paret strävar efter. Det nya radarparet i kriminalromaner! En ny Sjöwall-Wahlöö törhända? Se så överlägset intelligent Alexanders blick lyser emot dig medan fru Alexandra är svalt sofistikerad, vita pärlor runt halsen och perfekt sminkad. Varje detalj är exakt som de vill ha det. DN har gått på det ännu en gång! Eller möjligen är de i maskopi med Albert Bonnier och hans förlag.När det gäller pengar kan man tro vad som helst!

”Par i brott” – makarna Ahndoril får hela fem (5) sidor i söndagens kulturbilaga inkl ett par sidor i nya boken ”Paganinikontraktet”.

Niccolò Paganini var en mycket berömd italiensk violinist som Wikipedia säger så här om: ”Paganini är kanske den mest mytomspunna violinisten genom tiderna. Hans häpnadsväckande skicklighet ledde till påståenden om att han sålt sin själ till Djävulen.” M a o inte ett dugg förvånande att Lars Kepler, pseudonym för Alexander och Alexandra Ahndoril, har gett sin andra bok denna koppling…

Utdrag ur den nya boken: och

Jag imponeras inte ett dugg! Har ”Hypnotisören” i allt för gott minne för det… När jag pinat mig igenom knappt hälften av den boken var jag fullständigt uttråkad och dessutom rejält förbannad! Läs mer om det i min blogg från den 6 juni i år.

Det är fascinerande och skrämmande vilken makt marketing har! Dra i de rätta trådarna, fixa de rätta kontakterna och vips är du stjärna – trots halvtaskig produkt!
När det gäller mat och dryck skulle Ahndorils inte haft en chans! Analyser och skärskådande inspektioner hade kasserat lockbetet direkt! Men nu handlar det om litteratur. Personligt och osakligt får vi var och en ha vilka åsikter vi vill – även om vissa förstå-sig-påare- tror sig veta mer än andra – som Maria Schottenius i dagens DN.

Ett annat exempel på genial marknadsföring är vampyrhistorierna av Stephenie Meyer! Så fort jag hörde om vampyrerna som glittrar i solskenet förstod jag vad det var frågan om för kiosklitteratur! Vämjeligt! Kanske man skulle satsa på en historia om ”bikers”? Läser i DN om kristdemokraterna som sadlade om och blev medlemmar i motorcykelgänget ”Christian Crusaders”! Min fantasi drar igång och kan vampyrers blodiga bett locka kvinnor att dåna av lycka och försäljningssiffrorna rasa i höjden – så varför inte lite kärlekssmörja om brutala knuttar!? Med det inte sagt att Christian Crusaders skulle vara råa och hänsynslösa.

För att göra en lång historia kort slår jag ihop två bokbloggar till en idag. Jag har nämligen stött på ett stolpskott till! Sasjenka av Simon Motefiore. Sidan 146 av 600 klarade jag. Sen orkade jag inte dravlet längre. Historiskt intressanta skildringar men för mycket passionssmörja. Därför blev jag glad när jag hittade Mikaela Blomqvists recension i GP! ”En kioskroman berättad framför en skickligt uppförd sovjetisk kuliss”, skriver Blomqvist. Håller med helt! Läs hela recensionen genom att klicka HÄR!

Vad gör jag nu?? Böckerna sinar i bokhyllan och inte har Minette Walters kommit ut med någon ny bok heller sen 2008… Jag får lugnt invänta ”Den farliga leken” av Mari Jungstedt som Bokus lovat leverera med både sommarrabatt och dubbla Medmerapoäng.
Mari Jungstedt ska inte förväxlas med övriga svenska, kvinnliga deckarförfattare! Camilla Läckberg, Anna Jansson, Karin Wahlberg och allt vad de heter tillhör en betydligt lägre klass än nämnda Jungstedt. Men då är jag förstås just så personlig och osaklig som man får vara som läsare. Så döm själva och gå inte på marknadsföringstricken!

Nu intar jag själv en plats i solen! Utomhus i min solstol tillsammans med trygga Alexander McCall Smith. ”Tedags för normalt byggda damer” är troligen ett säkert kort för en lugn eftermiddag i solen. Jag har uppskattat alla de övriga nio i serien!

Vid högtider och helger träffas släkten men kanske inte så ofta övrig tid. Det är så många måsten, små mycket stress, så mycket jobb som kommer före. Kommer före det där som borde vara viktigare än allt annat – att umgås – närhet, samtal och gemenskap.

Nu till Midsommarhelgen kan ett av de där tillfällena av gemenskap inträffa, stunder att dela tankar och minnen.

Vi satt runt middagsbordet och maten var uppäten, samtalet vandrade runt. Vi började prata om barn och vuxna, förr och nu. Min pappa berättade för barnbarnen att när han var liten skulle barnen vara tysta medan de äldre pratade. Det var inte bara av ondo, menade pappa. Man lärde sig så mycket och fick del av så många upplevelser och händelser – när man som liten parvel tyst lyssnade på de vuxna.

Samma sak hände nu. Barnbarnen lyssnade andäktig till vad morfar hade att berätta om ”förr i tiden”. Morfar var ett stadsbarn och han berättade hur spännande det var att växa upp i Eskilstuna på 1930-40-talet. Barnen lekte mycket mera utomhus på den tiden. Så många bakgårdar, vedbodar, prång och gränder där allt kunde hända!

På bakgården fanns ett stall och i det stallet härbärgerades inte bara hästar. Ofta ville cirkusar låna plats och morfar berättade om både björnar och apor och andra djur som fick vinterplats i stallet!

Morfar bodde grannas med Skogaholmspojkarna. Deras föräldrar hade startat Skogaholms Bageri och i bageriet fanns många olika redskap för bakandet! En magasinslåda blev till flygplanskropp medan den långa bakbrädan där limparna bars ut på – blev vingarna. Sen var det full fart och iväg upp i luften över söder. Fantasin flödade och morfar berättade att han särskilt gärna fick vara med och leka eftersom han var så påhittig.

Han åkte buss till sin mormor genom staden och ut på landet utanför Eskilstuna. Den vägen kunde han utan och innan, berättade han. De olika bussarnas motorer, när de växlade ner i gathörnen och vilka hållplatserna var. När han sen kom hem blev soffan buss och ett grytlock ratten och färden gick åter till mormor genom gamla Eskilstuna.

Så härligt för barnbarnen att höra berättelser från förr – och lika roligt för deras mor!

Morfar/pappa kan berätta! Mer ”nutida” historier är bl.a. den om när Snoddas på 50-talet kom till Arboga för att sjunga! Gösta ”Snoddas” Nordgren blev inkvarterad hos en bekant i vaktmästarbostaden vid Arboga Maskiner! Där i källarplanet fick han försöka freda sig från flickorna. Pappa/morfar berättade att de unga kvinnsen hängde klasvis utanför källaren för att om möjligt få en skymt av idolen!
Snoddas kinesande i källaren hos vaktmästaren på Arboga Maskiner – vilka tilldragelser!

Timmarna rinner iväg och samvaron är slut. Tänk om vi kunde träffas lite oftare! Stämpla ut från våra upptagna liv och ge oss hän åt själv livet istället – det som betyder någonting. Dela minnen, ta del av varandras berättelser och komma lite närmare.

Vem vet vad din nästa träff med släkten har i beredskap! Allt kan hända – från björnar i stallet till Snoddas i källaren!

Låt morfar berätta!