Tidningsrubrikerna denna måndagsmorgon handlar om död. Döda eller dödas.
Allmän värnplikt i Sverige försvinner om ett par dagar och i Norge vet man åter hur det är att ”leka krig” i Afghanistan. Det är en sak att springa i skogarna på hemmaplan och skjuta med ärtbössa och något helt annat att stå öga mot öga med talibanerna. Sammanlagt har nu nio norrmän fått sätta livet till.
Om avskaffandet av den allmänna värnplikten i Sverige kan man bl.a. läsa följande på Wikipedia: ”Som ett led i försvarsbeslutet 2009 beslutade Sveriges riksdag den 16 juni 2009 med röstsiffrorna 153-150 för att Sverige avskaffar den allmänna värnplikten i fredstid och från den 1 juli 2010 Riksdagen beslutade vidare den 19 maj 2010 att ersätta värnpliktsutbildningen med en frivillig militär grundutbildning.
Avskaffandet av värnplikten kommer genomföras enligt en trestegsmodell. Steg 1, de som påbörjat grundutbildning innan den 1 juli 2010 kommer genomföra den på frivillig basis. Steg 2, de som antagits för värnpliktsutbildning men påbörjar grundutbildning efter den 1 juli 2010, kommer erbjudas utbildning på frivillig grund. Steg 3, de som antagits för värnpliktsutbildning men påbörjar grundutbildning efter den 1 januari 2011 kommer erbjudas en tre månaders frivillig grundutbildning med erbjudande om soldatbefattningsutbildning.”
Bra eller dåligt? Döda eller dödas? Live and let live? Välj själv – eller har vi verkligen möjlighet att välja…?
Dödade gjort också förre polischefen Göran Lindberg. Han dödade känslomässigt alla de unga flickor som han våldförde sig på. Han dödade också tilliten och hoppet vad gäller synen på kvinnor – på respekt, jämställdhet och feminism. ”Kapten Klänning” låtsades ivra för jämbördighet mellan kvinnor och män medan han våldtog och förnedrade i lönndom.
Välja själv – eller inte? En som inte väljer själv idag är i alla fall Göran Lindberg som förutom att själv har åkte rejäl rutschbana neråt i i tilltro, ja, hans förtroendekapital lär vara helt förbrukat idag, även smutsat ner Polisväsendet i Sverige med sitt minst sagt motbjudande dubbelliv. Imorgon börjar rättegången mot den förre polischefen och han åtalas på 23 punkter – bl.a. flera våldtäkter. Journalisterna vill ha insyn för allmänheten och i Svenska Dagbladet läser jag, citat: ”I större delar hävs sekretessen. Det som har skyddats är framför allt målsäganden, deras namn och annan information som skulle kunna peka ut dem, säger ansvarige rådman Lars Tomth.”
Det låter bra. ”Kapten Klänning” kan gärna schavottera i pressen. Det infinner sig en viss känsla av tillfredsställelse om den f d polischefen får känna på ett uns av den utsatthet och förnedring som hans offer känt.
Att befinna sig i en situation av utsatthet och sexuellt våld och inse att ingen nåd finns att få när förgriparen är en av de högsta inom landets poliskår – måste vara ohyggligt. Lite av denna vanmakt önskar jag detta klänningsförklädda monster!
Även om det är en prekär situation att vittna mot våldtäktsmannen torde det ändå kännas skönt att ”få sätta dit honom” och inse att polischefen inte kom undan. Rättvisan kommer att ha sin gång – även för en högt uppsatt polisman.
Senaste kommentarer