Vid högtider och helger träffas släkten men kanske inte så ofta övrig tid. Det är så många måsten, små mycket stress, så mycket jobb som kommer före. Kommer före det där som borde vara viktigare än allt annat – att umgås – närhet, samtal och gemenskap.
Nu till Midsommarhelgen kan ett av de där tillfällena av gemenskap inträffa, stunder att dela tankar och minnen.
Vi satt runt middagsbordet och maten var uppäten, samtalet vandrade runt. Vi började prata om barn och vuxna, förr och nu. Min pappa berättade för barnbarnen att när han var liten skulle barnen vara tysta medan de äldre pratade. Det var inte bara av ondo, menade pappa. Man lärde sig så mycket och fick del av så många upplevelser och händelser – när man som liten parvel tyst lyssnade på de vuxna.
Samma sak hände nu. Barnbarnen lyssnade andäktig till vad morfar hade att berätta om ”förr i tiden”. Morfar var ett stadsbarn och han berättade hur spännande det var att växa upp i Eskilstuna på 1930-40-talet. Barnen lekte mycket mera utomhus på den tiden. Så många bakgårdar, vedbodar, prång och gränder där allt kunde hända!
På bakgården fanns ett stall och i det stallet härbärgerades inte bara hästar. Ofta ville cirkusar låna plats och morfar berättade om både björnar och apor och andra djur som fick vinterplats i stallet!
Morfar bodde grannas med Skogaholmspojkarna. Deras föräldrar hade startat Skogaholms Bageri och i bageriet fanns många olika redskap för bakandet! En magasinslåda blev till flygplanskropp medan den långa bakbrädan där limparna bars ut på – blev vingarna. Sen var det full fart och iväg upp i luften över söder. Fantasin flödade och morfar berättade att han särskilt gärna fick vara med och leka eftersom han var så påhittig.
Han åkte buss till sin mormor genom staden och ut på landet utanför Eskilstuna. Den vägen kunde han utan och innan, berättade han. De olika bussarnas motorer, när de växlade ner i gathörnen och vilka hållplatserna var. När han sen kom hem blev soffan buss och ett grytlock ratten och färden gick åter till mormor genom gamla Eskilstuna.
Så härligt för barnbarnen att höra berättelser från förr – och lika roligt för deras mor!
Morfar/pappa kan berätta! Mer ”nutida” historier är bl.a. den om när Snoddas på 50-talet kom till Arboga för att sjunga! Gösta ”Snoddas” Nordgren blev inkvarterad hos en bekant i vaktmästarbostaden vid Arboga Maskiner! Där i källarplanet fick han försöka freda sig från flickorna. Pappa/morfar berättade att de unga kvinnsen hängde klasvis utanför källaren för att om möjligt få en skymt av idolen!
Snoddas kinesande i källaren hos vaktmästaren på Arboga Maskiner – vilka tilldragelser! 
Timmarna rinner iväg och samvaron är slut. Tänk om vi kunde träffas lite oftare! Stämpla ut från våra upptagna liv och ge oss hän åt själv livet istället – det som betyder någonting. Dela minnen, ta del av varandras berättelser och komma lite närmare.
Vem vet vad din nästa träff med släkten har i beredskap! Allt kan hända – från björnar i stallet till Snoddas i källaren!
Låt morfar berätta! 
Senaste kommentarer