Feel in the Blogg

Kärt barn har många namn. När jag tittar på en av mina favoritsidor på Internet – Synonymer.se så kan man läsa följande:

”återvinning: återbruk, återanvändning, regenerering, recirkulation, recycling”.

Förra veckan besökte jag och Kajsa Återvinningen i Kungsör – eller Kungsörs Återvinning och Secondhand – som det står på hemsidan! Klicka f.ö. HÄR för att komma till den! Det var första gången för mig och jag kom hem med en byrå för 175 kr!

Det fanns massor av olika fynd att göra – dock mest glas, porslin och prydnadssaker. Men för den grundlige som söker något särskilt går det förmodligen att hitta nästan vad som helst om man tar tid på sig och återkommer med jämna mellanrum.
Trevlig personal fanns på plats och ett litet café i affären sålde kaffe, te och hembakat! Fort och lätt fick jag hjälp med min byrå av de tjänstvilliga flickorna och snart vilade möbeln i baksätet på Kajsas bil!

Här ses några ur personalen samt en del av sortimentet!

En annan sorts återvinning kan man väl kalla detta! Kajsas Mercury från 1959! Om denna bilmodell kan du läsa genom att klicka HÄR och komma till Wikipedia! Där står bl.a.  att namnet Mercury kommer från guden Mercurius inom den romerska mytologin. Mercurius, en gud som var skyddspatron för handel och köpmän – avbildas ofta med en bevingad hjälm. Bilmärket Mercury förknippas med bra prestanda, skriver Wikipedia. Här en bild på guden!

Återvinning, recycling – kalla’t vad du vill – är av godo! Oavsett om du vill ha en läcker kärra från 50-talet eller en lätt sliten byrå till hallen! Så satsa på att återvända saker och ting! Själv känner jag att jag lätt skulle kunna öppna egen secondhandaffär efter en blick på den överfulla vinden… Men det är en annan historia!

Avslutar med en annan form av återbruk. Äppelträdet på vår gård. Återkommer, återanvänds varje år. Sorten är Maglemer – läs om sorten HÄR! Färdiga äpplen ser ut så här: Men just nu, i försommartid, så här:

Astrid Gullstrand skrev en gång en visa om Mor! Den passar alldeles extra bra idag – Mors Dag:

1.
Mor, lilla mor, vem är väl som du?
Ingen i hela världen.
Du är mig nära i bön, i dröm,
Vart jag så ställer färden.
Än kan jag höra, fast åren flytt,
Hastiga steg, som vandra
Flitens och arbetets offerväg
Alltid till hjälp för andra.
Mor, lilla mor, vem är väl som du?
Ingen i hela världen.

2.
Än kan jag höra din stämma varm
Tala vänliga orden.
Mor, liIla mor, vem är väl som du?
Ingen på heIa jorden.
Ingen kan älska mig såsom mor,
Ingen kan så försaka,
Kunde jag, kunde jag blott en gång
Skänka dig det tillbaka!
Mor, liIla mor, vem är väl som du?
Ingen på hela jorden.

Tänk på mamma idag! Ge henne en present, en omtanke, en kram, en telefonsignal! Medan tid är… Eller besök gravplatsen eller minneslunden och bevara henne i ditt minne.

Jag tänker på alla mödrar genom tiderna. Som slitit och släpat, torkat tårar, fostrat och älskat. Min mormor Edit – lantbrukarhustru och trebarnsmor – stark djurvän. Min farmor Svea – fattig, boende i ett enda rum med sin make och en nyfödd år 1927. Mina barns farmor Kerstin, som avled 2002, ett människoöde – en mycket stark kvinna som överlevde många sorger. Och min egen lilla mamma Hjördis, 85 år, böjd av värk men med ett lika glatt och öppet sinne som alltid. Alla dessa mammor…

Och jag själv – också mamma! Hur skulle jag klara mig utan mina älskade barn – Carl-Johan, Jakob och Lovisa! Buketten ovan är från Lovisa. Idag har jag blivit uppvaktad med presenter och blommor. Den finaste – ringen – med alla barnens namn! En underbar gåva! Älskade barn!

Nu tar jag på mig min somriga kjol och beger mig iväg till min egen mor för att fira henne!

Tänk på mamma idag!

En som har tillgång till unika bilder från Arboga är min granne Magnus! På sen hemsida lägger han ut gamla vykort med motiv från Arboga. Fantastiska bilder som Arboga Museum borde ta sig en titt på, anser jag!

Här kommer bilder på Stora Nygatan/Östra Nygatan – medan cirka 100 års mellanrum!

Stora Nygatan i början av 1900-talet.

Och samma gata 2010: eller så här:

Magnus hemsida med unika bilder  når du genom att klicka HÄR!

Christer Björkman är en smart typ. Han har snott Melodifestivalen som sin egen – vilket ger publicitet och en massa cash i plånboken för denne frisör (!) men ingen utdelning för Sverige i musiksammanhang! Detta borde SVT ha fattat för länge sedan. Vi tittare förstod det snart genom allt mjölkande ur konceptet – med deltävlingar efter deltävlingar i en enda stor, vimsig, ickemusikalisk yra. Långdraget, segt och fruktansvärt tråkigt!

Jag slutade titta på programmet sedan jag insåg Björkmans baktankar och inkompetens. Det var därför ingen överraskning alls att Anna Bergendahl inte gick vidare till den stora finalen 2010. Tragiskt  torde det däremot vara för en 18-årig okänd tjej som upphaussats av press och media men som faller pladask ner som en pannkaka. Hon är lurad, grundlurad, av Christer Björkman och av de tittare som gått på Björkmans idéer. (Foto Aftonbladet)

En väninna sa till mig: ”När en idrottstränare inte håller måttet – så sparkas han! Detsamma borde gälla Melodifestivalen!” Jag håller helt med!

Så kicka Björkman! Fixa nytt koncept för Melodifestivalen! Se till att anamma den musik som faktiskt gäller i Europa som helhet!

Sverige är bra på musik! ABBA, Cardigans, Ace of Bace – för att bara nämna några! Låt oss slippa skämma ut oss därför att Christer Björkman hänger sig kvar som ”festivalgeneral”. Uppryckning MusikSverige!!

ABBA!

Men vi kan inte leva på gamla förtjänster hur länge som helst…

Här om dagen var det ett uppslag i det lokala Arboga Tidning om romer, eller zigenare som folkgruppen också kallas.(Idag rekommenderar Romernas Riksförbund benämningen romer, men det finns romer som fortfarande kallar sig zigenare.) En intressant artikel om en sömnadscirkel i ABF:s regi. Romska kvinnor lär av varandra och syr sina fina klänningar.

När jag var liten kom fortfarande zigenare resande för att slå upp tält i bl.a. Arboga. Det var ett spännande och exotiskt inslag. Tyvärr var min kunskap om zigenare väldigt dålig på den tiden och jag bestämde mig, dumt nog, för att zigenare var personer jag inte ville ha att göra med.
Kanske var det därför som försynen gjorde att jag  i början av 90-talet blev granne med en familj zigenare. Familjen bestod av pappa Walter, mamma Rita och tre barn – Rainer, Natja och Teresa. Det ville sig också så att Natja blev skolkamrat med min äldste son. Så mot min vilja blev jag bekant med en zigensk familj och kom att ändra uppfattning totalt. Vi blev goda vänner och jag började låna böcker på biblioteket om finska zigenare.

Natja och Teresa var två underbara små flickor som gärna passade upp på min minsting som då bara var ett par år. Otaliga gånger var flickorna med oss på utflykt och badade. För trots att de var hårt hållna av sina föräldrar fick mamma Rita förtroende för mig och barnen fick följa med oss.

Jag minns särskilt en gång då det var discodans i klassen. Oskyldigt disco i årskurs 3 – men Natjas föräldrar ville inte släppa iväg sin flicka. Natja tiggde och bad och en eftermiddag kom Rita över till mig och frågade om jag skulle närvara vid dansen. Det skulle jag och Natja fick följa med om hon fick gå med mig.

Mindre trevliga minnen var den stora misstänksamheten mot flickorna. Jag kunde se sura blickar och höra ilskna kommentarer mot småflickorna i affären – men när jag dök upp vid deras sida blev personalen plötsligt snäll och trevlig.

Vi hade grannar som var uppskärrade över vårt umgänge med ”tattarna” och någon undrade hur jag vågade släppa in dom i mitt hem! ”- Dom kan ju ta allt ni har!” Jag skämdes då å grannarnas vägnar. Den zigenska familjen tog aldrig någonting! Tvärtom glömmer jag aldrig den julafton när pappa Walter kom gående övergården med famnen full av paket. Det var julklappar till mina barn.

Zigenare flyttar ofta och så gjorde också Natja och hennes familj. Sorgen var stor och vi ställde till med avskedsfest för familjen. Natja hade ingen cykel och vi skramlade ihop till en.

Många år har gått och tack vare Rita, Walter och deras barn lärde jag mig en läxa. Att inte döma folk på förhand. Och att inte dra alla människor över en kam. Jag är stolt och glad över att jag fick lära mig så mycket om finska zigenare.

Släktingar till Natjas familj, en svägerska med familj, bor i Örebro och jag har träffat dom ett par gånger där. Men Natja, den söta, lilla zigenarflickan – klasskamrat med min son – var det mer än 10 år sedan jag såg. Hennes moster Aune har berättat att Natja idag själv är mor till två små barn. Jag önskar verkligen att få se henne igen.

Romernas/zigenarnas flagga, antagen 1971 vid den första romska världskongressen i London: Och så en bild av två finska zigenarkvinnor i sin traditionella dräkt: