Feel in the Blogg

Nej, Feministiskt initiativ var ingen dagslända när det dök upp för fem år sedan. Det kan klart konstateras om man  läser en artikel i dagens DN med rubriken ”Man kan vara närvarande fast man är borta”.

Ung kvinna hoppar av sina studier när första barnet kommer. Mannen fortsätter sin karriär som om ingenting har hänt även efter fjärde (4:e) barnet! Jo, det är 2010! Inte någonstans på 50-talet! Men det mest tragiska är hur kvinnan försvarar alltsammans! Och mannen tror att alla inklusive han själv går på att ”man kan vara närvarande fast man är borta”!

De ville båda ha en stor familj! De hade båda haft hemmamammor och ville ge den tryggheten till sina barn! ”Det föll sig naturligt” för mamman att klara spädbarnen, konstaterar pappan. Psykologstudierna tänker mamman ta upp när barnet blivit större…

Jag ryser när jag läser sådant här! Barnen har rätt till sina båda föräldrar! Mannen har rätt att vara pappa! Mamman har rätt till förutom mammaskap också utbildning, jobb och försörjning!

Vad händer om mannen i sitt  utanförskap från familjen träffar en ny, kanske mer intressant och utåtriktad kvinna? Tröttnar på gnäll och bråk när han trött kommer hem från sitt chefsjobb? Skilsmässa? Då står den idag så tacksamma mamman där med fyra ungar, utan vare sig examen eller jobb.

VI LEVER I SVERIGE OCH DET ÄR ÅR 2010!!

Fram för demokrati även inom familjen och fram för 6 timmars arbetsdag!!

Har ni tänkt på att vissa programledare dyker upp lite överallt – oavsett program? Som tittare inbillar man sig att programledare ska ha ett visst intresse för de ämnen programmen handlar om men ibland undrar man...

Jag tittar inte mycket på TV men ändå har detta slagit mig. Det är främst två män jag tänker på just nu – Martin Timell och Hans Fahlén.
Martin Timell har väl ändå rekordet att dyka upp på det ena programmet konstigare än det andra! ”Småstjärnorna”, ”På rymmen”, ”Deal or no deal” ”När och fjärran” och ”Lyckodjuret” – för att nämna några. Det sistnämnda som handlade om djur fick mig att inse att kopplingen programledare – intresse inte alls finns. Timell hade varken handlag med djur eller intresse för dom. Nu har han återgått till det han tydligen är utbildad som – snickare – och jagar ”Fuskbyggarna” i TV4 – MEN han är också inplockad som historiker i serien ”Sveriges historia” i samma kanal!?

Sen Hans Fahlén – killen som gillade att åka puckelpist och på den vägen hamnade i ”När och fjärran” där han ”pumpade puder”, enligt reklaminslagen. Via Kristine Kaspersen blev han mer känd och plockades in i olika, för honom, mer eller mindre lämpliga TV-program. ”Spårlöst” är väl ett av de sämre valen för Fahléns del. Barn som en gång adopterats bort söker sina rötter – är konceptet och jag har fler än en gång fått rysningar av Hans Fahléns sätt att ta sig an problemen. Men händerna lojt i byxfickorna på utländska konsulat och med lamt intresse för de adopterades känslor har i alla fall gjort mig ytterligt förvånad över valet av Fahlén som programledare. Han verkar helt sakna intresse och fallenhet för programmet.
Ulrika Eriksson som alternerar om programledarskapet i ”Spårlöst” visar däremot hur programmet ska skötas!

Men varför får dessa trista, oengagerade snickare och skidåkare fortsätta program efter program? Gymnasieskolans Medieprogram är sen många år ett av de gymnasieprogram som lockar flest ungdomar. På Skolverkets hemsida står det att läsa: ”Medieprogrammet vänder sig till dig som vill arbeta med att uttrycka och förmedla budskap i olika former.” Men det står också, citat:
”Det är ovanligt att man får arbete direkt efter Medieprogrammet.” ?? TV-bolagen tar alltså hellre hantverkare och idrottsmän och bygger om dom till programledare!

Eller kan det vara så att killar som Timell och Fahlén har anställningsavtal med bolagen som gör att ledningen är så illa tvungen att placera dom på jobb? Oavsett fallenhet alltså? Martin Timell blir tvungen att kela med hundar trots avsmak för djuret i fråga och Hans Fahlén får vanka med när personuppgifter ska letas upp i främmande land. Börjar den stackars adopterade gråta av känslosvall efter att hittat sin mamma efter 25 år får Hans Fahlén klappa lite på axeln och sen vända ryggen till, som han brukar…
Vi får liksom stå ut med Timells hysteriska flipperspelskratt på fel ställen och Fahléns brist på empati.

Gnäll, gnäll – tycker ni kanske – och vad kan vi tittare egentligen göra åt problemet, om det nu är ett sådant? Ingenting antagligen! Vi köper tjänster genom TV men har ingen möjlighet att egentligen påverka. Jo – vi kan göra en sak! Stänga av TV:n!! Vi kan också hoppas att kopplingen skola – arbetsliv blir bättre i framtiden – för allas skull!